Mystisk Barbapappafamilj skrämmer livet ur hederliga fikagäster

Ja, då har man klarat av nyårsaftonen också. Det var ju i och för sig inte så svårt, dagen efter var däremot rätt jobbig att genomlida. Jesus, Speciell vän och jag rörde oss enbart några få gånger under dagen upp ur soffan. Rasta hundarna några gånger och hämta hemkörd pizza vid dörren, annars var det framstupa soffläge som gällde hela dagen lång. Lång känndes den också för varje gång man rörde sig känndes det som om det körde hiss upp och ner i halsen. Brrr. Inte vackert, inte vackert alls.
Men vi gjorde det! Vi klarade det tillsammans och nu är vi starkare än någonsin.

I lördags for vi och hämtade Ettan och Tvåan vid tåget i halvstorstad med spårvagnar. Ettan skulle inte med hem utan lämpas av hos sin bästaste kompis som har flyttat till halvstorstad med spårvagnar. Bästaste kompisens föräldrar som är mina gamla grannar bjöd på god mat, vin och efterrätt. Trevligt.
Sen for vi hem med endast en unge och det kändes jätte skumt och underligt, speciellt eftersom han redan varit borta en vecka.
Men jag fick ett telefonsamtal idag om att båda grabbarna kommer till oss istället i morgon för Ettan hade lite hemlängtan. Så i morgon ska vi hämta dem vid tåget. I like.

Igår var vi bjudna till mamman och pappan på middag. Systeryster och hennes familj var också där. Vi lånade med oss Trean och det var bra härligt att se honom också. Tvåan förljde med kussarna hem sedan och vi var ju tvungna att lämna tillbaka Trean så vi fick ännu en kväll med B.F.
Oj, oj, oj, en B.F. kväll! Vad ska vi hitta på för skojigt då?
Löpa amok? Partaja och slå klackarna i taket? Leka perversa sexlekar med latexmasker och sexgunga?
Nej.
Vi satt vid TV:n som vanligt.
Jesus, vilket spännande liv vi lever.

I morgonkväll ska jag jobba och det var minsann inte igår. Jag har inte varit på jobbet sedan annandagsmorgon. Skumt att ha varit hemma så länge. Det har faktiskt inte hänt sedan jag började där att jag varit hemma så länge. Okej att jag var sjuk de första dagarna innan långledigheten men Jesus (tredje gången i detta inlägg, har jag gått och blitt religös?) vad skönt det har varit!
Verkar som att vi kommer att få igenom en schemaändring snart också. Skönt.

Mamman, Systeryster och jag var i stan idag och Mamman köpte en bärbar dator till sig. Och en till mig. Fast den ska jag betala själv sen, så bortskämd är jag inte. Efter att vi inhandlat de datorer vi skulle inhandla så satte vi oss på ett fik. Fick de bästa platserna på hela fiket. Man kunde se alla tokroliga människor som flanerade förbi i alla möjliga och omöjliga kreationer och frisyrer. Vad sägs om skinnbrallor framåt, tights bakåt? Eller Arbetsbyxor a´la verkstad med klackskor till? Eller en hel familj på fem personer med de mest fantasifulla färgerna och formerna?(Vi trodde ett tag att det var familjen Barbapappa som var ute och spatserade men insåg att de inte var tillräckligt gulliga för att vara de. Kanske en fulare variant från en annan dimension? Jag vet inte, men galet var det!)
När vi kom till fiket satt ett medelålders par där varav damen i paret stirrade något så ofantligt och öppet på mina stövlar att jag tänkte gå fram och fråga om hon ville känna på dem eller kanske plåta dem lite med mobilkameran. Troligtvis var jag hennes Barbamamma. Eller så gillade hon bara mina snygga stövlat.

Köpte en jacka också, halvareapriset. Det var gott. Speciell vän fick en snygg tröja. Fast jag tror ärligt att han inte gillade den något vidare. Men det skiter jag i, han kommer att få använda den ändå. Gör han inte det kommer jag att piska honom 110 gånger med den förtiåttasvansadekatten. Och hör sen.

Speciell vän sa just att han inte mår bra och vill att jag ska tycka synd om han. Jag sa att jag ska fundera på det. Vad jag inte sa var att jag tänker fundera tills i morgon eller kanske till och med nästa vecka. Det man inte vet lider man inte av.
Har jag hört.

Over and out