Mitt alterego; Hundskitshämnaren

Snön ligger som ett täcke över allting. Det är så vackert när man promenerar runt i staden och allt är täckt av ett vackert vitt täcke av pudersnö.
Sen kommer den underbara våren då solen värmer och det droppar från istapparna och gräset börjar att skymta mellan snövallarna.

Det som göms i snö kommer fram i tö.
Hundskit tillexempel.

Vad är det för fel på folk som inte plockar upp efter sina hundar? Hur fan tänker de?
Är det för att de vill ha lite spänning i sina patetiska liv?
-He, he fan idag skiter jag i att plock upp efter Karo. Jag är allt en riktig rebell som vågar göra något olagligt så här på en måndagkväll klockan tjugo över elva på kvällen.
Jävla idioter.

Vi bor precis vid en cykelväg som är populärt stråk för hundägare, speceillt kvällstid. Det sitter två hundtunnor(ja, okej, hundBAJStunnor. Det är ju inte meningen att du ska slänga hela hunden i tunnan, bara bajset. Fast jag är rätt sugen på att slänga ägarna till vissa hundar i tunnan.) efter den här snutten med cykelbana. Detta till trots så ligger det ungefär i runda slänga en åtta tusen hundbajshögar efter den här snutten med cykelbana.
Hur fan är det möjligt?
Det tråkiga med det här, för oss förutom att våra barn och hundar trampar i skiten, är att det blir ju vi som utmålas som de inteplockaupphundbajsetjävlarna.
Speciell vän brukar reta mig med att ställa lila, rosa, gröna, blå och svarta hundbajspåsar, med bajs i, precis vid vår trapp.(Trevligt). Men det är ju tur att han gör det för då kanske folk ser att vi minsann plockar upp efter våra monster.
Jag fattar inte hur man orkar vara så lat att man inte kan böja sig ner och mosa in skiten i en påse? Ska det vara så svårt? Orkar eller kan man inte det ska man nog inte ha hund heller.
Har funderat på om man ska ligga i en snöhög på kvällen och spionera på de andra hundägarna och se vilka det är som inte plockar upp.

Senario:
Jag ligger i vit termooverall i snödrivan(den är dock brun på ena knät för där har jag mosat in lilla Fidos hundskit när jag kröp ner i drivan) med mörkerglasögonen på. I ena handen har jag en preppad hundskitpåse med en saftig, fortfarande varm Fjärtlunsenskit (de är INTE små de, går oftast inte i en påse) i andra handen har jag ett stort baseballträ. Plötsligt dyker Gunnel, 56 år upp borta i horisonten. Hon har med sig lilla Fiffi, grå dvärgpudel, tre år. Gunnel låter Fiffi lukta lite i snödrivorna och hon kissar och sniffar efter drivorna.
Plötsligt stannar Fiffi och gör sig redo för att lägga en liten hög, precis intill min driva där jag ligger med Fidos skit på knät. Fiffi gör det hon ska, lydig och duktig pudel som hon är. Gunnel gör däremot inte det hon ska. Hon ser sig omkring, fnissar lite och hon känner sig som en rebell då hon sakta smyger sig från den ångande högen.
Då!
Upp ur drivan hoppar jag och smackar skitpåsen i bakhuvudet på Gunnel. Åh, vilken känsla, Eat this, Gunnel!
Baseballträt ska jag nog inte använda mot Gunnel, det vore nog lite överdrivet. Det har jag mest med mig ifall att Ronny 23 år kommer med sin Pitbull. Då kan det nog vara bra att ha om rebellen Ronny inte tänker plocka upp efter Pluttan.(Ja, Pitbullen heter Pluttan. Du, det är MIN historia och om jag vill att den ska heta Pluttan så gör den det).

Jag vet inte, det är kanske ingen bra idé det här, men jag är sugen det är jag. Ligga där som en superhjälte och vänta på rätt tillfälle och slå ett slag för oss hundägare som faktiskt tar ansvar för vad våra odjur lägger i snöhögarna.
Kisset däremot kan man ju inte göra så mycket åt, även om man vill. Det ser inget vidare ut det heller. Speciell vän tyckte att vi kunde lära hundarna att kissa innan vi går ut, som med barn i overall. -Kissa nu innan vi går ut, annars tjatar du snart när vi är ute och då går det inte.
Men jag vet inte jag. Jag tror att de får problem med spolningen, det är inte lätt utan tummar.

Over and out