Var in på affären på vägen hem från jobbet i förmiddags.
Knallar in i butiken, glad i hågen, småvisslandes och rätt nöjd med tillvaron. Det står en äldre herre vid brödet och klämmer på en limpa, han har ryggen åt mitt håll och hör troligen inte mitt visslande. Eller så gör han det.
Precis när jag går förbi han så klämmer han av en lång och utdragen brakskit.
Inte en sådan här "ojsan, jag är i affären skit" utan mer än "brouoooooooouuuuummmmm skit". Jag riktigt hörde hur han klämmde till ordentligt och avslutade med att trycka till extra på slutet.
Fy, fan! Skrattet liksom korvade sig i halsen för man fösöker ju vara lite svensk och inte visa en min. Det jag hade lust med var ju att lägga av ett sådant flatgarv så att det rungade i hela butiken.
Annars har jag mest ängnat natten åt att fundera. Det verkar som att dagen går åt till det också, jag borde sova nu men hjärnan tycker väl inte det.
Den mal mest på.
Vad gör man? Tar droger? Nej, ingen bra idé. Slår sig själv i huvudet med något hårt? Ja, det är ju det bästa alternativet, jag provar det,
Bånggggggggggg!
Over and (aj) out
Kom på att jag borde ha stannat i affären, då hade man väl dånat av på grund av gaserna...
Dags att sluta blogga.
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar