söndag 31 januari 2010

Virvelvind

Jag är ju sjuk och mår skrutt. Mina syskonbarn virvlade in en snabbis och då blev jag i fallfall lite gladare en stund. Annars är det här en kille som alltid får mig glad när jag känner mig låg, spana in Daniels finska gayshow. I love it :)


Daniels värld

Over and out

lördag 30 januari 2010

Mjöl, havregryn, tändhattar, flagad mandel, stubintråd

Blev tvungen att skotta idag. Försökte köpa en större skyffel att skotta med men det var omöjligt för de var slut överallt. Granngården, tillexempel, hade sålt 15 stycken under dagen. Oturligt nog för mig hade de inte fler än femton.
Ingen annan hade några kvar heller, vilket får mig att fundera på varför folk inte har köpt snörakor för länge sedan, det har ju för sjutton varit snö sedan mitten av december.
Sen insåg jag att jag inte heller har köpt någon ännu, fast det har varit snö sedan mitten av december.
Satt och fnulade på hur man skulle kunna bli av med skiten utan att skotta. Tänkte dynamit.
Jo, det är en bra idé funderade jag och sprang ut och började rigga upp dynamitgubbar och stubintråd. Eller, nej, det gjorde jag ju inte för det har jag ju inte direkt liggandes hemma.
Hm, vad har vi i skafferiet? Mjöl, havregryn, tändhattar, flagad mandel, stubintråd. Men, va? Har jag missat att köpa dynamit? Åh, nej och det som har snöat hela natten.
Nej.
Det funkade inte. Sen tänkte jag varmvatten. Ja, jättebra. En liten stund. Insåg snart att det säkert skulle funka mot snön men det skulle bli en del bieffekter, som brutna ben och armar.
Svårt att köra lastbil med brutna ben och armar.
Nej.
Det funkade inte heller. Sen tänkte jag skotta.
Och sen gjorde jag det.
Ja.
Det funkade. Men det fick bieffekten att jag är dyngslut. Att vara sjuk och att skotta är ingen bra combo, så att ni vet det.
Så i slutändan så Nej, det funkade inte det heller. Eller jo, på sätt och vis men ändå inte.

Annars har inte dagen varit så där hejdundrandes spännande. Var och köpte lite mat till doggarna så att de slipper leva på blodpudding, inte för att de har någonting emot det, tvärtom.
Jag däremot föredrar att de käkar hundmat, de fjärtar så illa av blodpudding.
För er som vet så osar ju hundfjärt inte så där fantastiskt lovely, och för er som inte vet så osar det inte så lovely, ungefär som en kärnkraftsolycka.

Ångrar att jag inte köpte en flarra rödtjut, det hade nog hjälp lite mot den satans förkylningen. Men å andra sidan hade jag fått bli tung i huvudet i morgon bitti istället och det är ju ingen höjdare det heller. Så nu får man sitta här och koa istället. Utan rödtjut.
Det är lite roligare att sitta och koa om man har en flaska rödvin eller två.

Nåja, nu blir det inte roligare än så här idag.

Over and out

fredag 29 januari 2010

Kattfärslimpa någon?


Jag tror att jag glömt att presentera vår nya familjemedlem:
Gremlinskatten.
Hon kom till oss för några veckor sedan och är en riktig go´bit. Hundarna tror i allafall att det är det hon är. Men jag låter dem inte ens ta ett litet smakprov. Man nästan ser att de tänker: Mums, köttfärslimpa.
Men icke, sa nicke, Vovvar, det blir ingen kattfärslimpa för er.



Jag är sjuk, tyck synd om mig.
I mitt huvud står det några smådjävlar och bankar på hjärnan med små släggor, i halsen står en rackare och raspar med sandpapper och någon sticker mig med nålar över hela kroppen.
Frågan är vad man gjort för ont för att få så mycket stryk av de här skitarna.
Har legat hela dagen och lär fortsätta med det.


Natten på jobbet var intressant. Plogmänniskorna hade inte hunnit ut till något av lossningsställena så det var till att slira och sladda och förståss fastna.
Vid första stället satt jag som en mus i en råttfälla. Plogmänniskan kom i allfall medans jag höll på att lossa. Tyvärr var han inte till någon vidar hjälp då det enda han gjorde var att valla upp stora vallar precis framför ekipaget. Tick, tack liksom.
Nåja, loss kom jag i allafall och jag hann till och med få mig en fyrtiofem minuter rast, tur då slipper man böter om man blir stoppad av mässingsfarbrorn.
När arbetsdagen(natten) tog slut, tog febern vid. Grattis. Ledig i morgon natt. Sjuk och ledig, hur mycket suger inte det?
Suger som en blodigel.
Over and out


torsdag 28 januari 2010

Knäckeblogg

Det blev värre än väntat.
Det där extralasset var inte att leka med. Stora, tunga, bökiga pallar som skulle på från marken. Inget roligt alls. Speciellt inte när det inte går att backa in släpet utan man måste lasta på det på bilen, köra bort till släpet och sen dra över det till släpet. Tre sådana vändor åkte jag innan jag kunde lasta bilen och äntligen ge mig av. Godset var dessutom inte klart utan jag fick hjälpa till att packa pallarna.
Jag kom dit sju och åkte därifrån klockan halv tolv.
Hur kul är det?

I natt blir det inte heller så kul. Om ni har legat inne med neddragna persienner hela dagen kan jag tala om att det snöar som bara fan.
Räknar väl inte direkt med att komma hem tidigt i morgon heller.
Ibland undrar man ju hur man tänkte när man bestämmde sig för att bli chaufför. Eller om sanningen ska fram så tänkte man väl inte alls.

Nej, jag har inte tid med er idag, måste softa lite så att man orkar med natten som kommer.
Och lyd ett gott råd,
Stanna inne!

Over and out

onsdag 27 januari 2010

Nyfiken, överviktig, tant gluttar bakom gardinerna och det enda som dyker upp är en snuva med posten

Det blev en god middag med trevligt sällskap igår.
Middagen bestod av Toast Skagen, Black and White och till efterrätt italiensk glassbakelse. Gott rödvin till det.
Det trevliga sällskapet bestod av Speciell vän.
Mätta och belåtna kom vi hem tidigt, hyrde några filmer och mös i soffan.
Yey!

Har varit hos min vän med väldigt tjock mage, snart överjäst, idag. Eller, egentligen är hon faktiskt överjäst vid det här laget, hon var beräknad tills i förrgår, tror jag det var.
Jag kollar varje dag så att de är hemma för jag ser nämligen deras hus från mitt. Så nu är man som värsta nyfikna tanten, går i gardinerna och gluttar hela kvällarna.
Ser fram mot den kvällen när jag ser att det inte lyser.
Då ska jag äntligen, efter 20 år, få bli gudmor och skåla i lättöl.

I kväll är det jobbardags igen. Jippikajej vad roligt det ska bli. Har dessutom värsta extralasset hem i morgon. Blä. Men jag biter ihop och jobbar på, det är bästa sorten.
Och vad har jag för alternativ? Ja, det är ju de vanliga, bit ihop eller bryt ihop.
Jag biter ett tag till.
Det värsta är att det börjar knaka oroväckande i min käke. Men tänderna ger sig väl först och nu för tiden finns det ju jysta lösplugg.

Fastnade med en hel bibba gamla kort idag. Kidsen var små bäbisar och jag var några storlekar minder jag med. Fast på de äldsta var jag några storlekar större så det kan alltid bli värre.
Tänka ändå vad fort de växer, bäbisar sen plötsligt, kaboom, så är de tonåringar. Var fan tog alla de åren vägen?
Det mest deprimerande är ju ändå att jag faktiskt har blivit så där många år äldre också, inte bara ungarna. Märkligt det där.

Tvåan och Speciell vän är sjuka, snuva och halsont. Så nu väntar jag bara på att det ska komma som ett brev på posten. Ungefär lika kul som en räkning.

Over and out

tisdag 26 januari 2010

Jag säger upp mig...

...som
mamma & matte

Men bara för några timmar.

I några timmar ska jag bara vara Speciell väns.
Åker ut och käkar och är bara flickvän för en stund.

Over and out

söndag 24 januari 2010

Goose var snyggare än Maverick

Nu är det slut på veckan, nu är det freeeeedagsmyyyys!
Så nu blir det kyckling och chips. För de reklamerna har vi ju alla sett.
Hur skadad är man inte av reklam? Man nynnar ibland fortfarande på juicy fruit trudilutten och vem har glömt den gamla godingen:
-Framåt eftermiddagen när det börjar kurra i magen då tar jag fram en Snickers.
På den tiden när man gick tidigt till bion här i byhåla för att hinna se reklamen. För då ville man se reklamen. Då, på stenåldern, fanns det ju ingen reklam i tv, bara på bion.
På den tiden när man åt Nickel och kexchoklad på bion.
Då, när man var och såg Top gun och Karatekid.
Vad det här inlägget egentligen skulle handla om var att jag har, typ, fredag idag och att vi eventuellt ska gå på bio.
Underbar natt på jobbet. Inte ett fyllo, inte en vampyr, kav lugnt.
Mer sådana här jobbveckor som den här har varit så kan man ju nästan överleva några år till.

Nu ska jag gå i närkamp med snabeldraken.

Over and out

Pornografi och prostitution

Nätter ensam i en lastbilshytt får en att fundera på allt möjligt. Och omöjligt också för den delen. Jag sitter där och filosoferar om både det ena och det andra. Jag tänker på mitt liv, vad jag har gjort och inte gjort. Vad jag borde gjort och inte borde gjort. Sen tänker man på alldagliga saker, man tänker på andras liv och sen filosoferar man om livet och levernet i allmänhet.

Här om natten började jag tänka porr och prostitution.
Det här med porr är ju något som upprör en del något fantastiskt mycket. Vissa tycker att det enbart är kvinnoförnedrande och fult. Att alla tjejer i tidningar och filmer är offer och alla som läser och ser på porr är äckel, snuskgubbar och våldtäktsmän.
Andra menar att porr är roligt, spännande eller ett halvlatjo tidsfördriv. En del menar att alla tjejer som är med i tidningar och filmer bara är glada i sex och gillar att visa upp sig.
En del tjejer förlåter aldrig sina killar för att de har en skamfilad tidning under madrassen eller smygporrsurfar på datorn sent en natt när frugan somnat i sina papiljotter.

Själv är jag kluven.
Jag tror att det finns tjejer som är med i tidningar och filmer för att de är stolta över sin kropp, tycker att sex är roligt eller rent av ser det som ett jobb.
Men jag tror också att en del av dem dras in i det utan att vara fullt medvetna om vad de ger sig in på. Att deras pappas arbetskamratater kanske kommer att läsa den där tidningen. Eller ännu värre, pappan själv.
Att tro att det är en bra inkörsport till att bli en skådis eller en kändis. Eller bara för bekräftelsen att få synas, finnas.
Själv skiter jag i om min sambo läser porr. Han får gärna kolla på filmer, läsa tidningar eller vad han vill. Det enda jag begär är att han inte ljuger om det. Lögnen är sveket inte porren i sig. I allfall för mig.
Jag är rätt övertygad om att det är mig han älskar och inte tjejen på bilden i en p-tidning. Jag ser det inte som ett hot.
Ibland kan det till och med vara en möjlighet. En möjlighet att han kan få en ny rolig idé :)

Prostitution är något jag satt och funderade länge på här om natten.
Vad är en prostituerad? Vem är en hora?
Är det hon som är beroende av heroin som går på gatan och plockar upp skumma torkar i bilar och ger dem en avsugning i baksätet?
Ja. Det är vi rätt överens om va?
Men hur är det med hon som lägger ut en vacker bild på sig själv på en hemida och går ut på date med halvchefer som bjusar på rubbet, ger halvchefen en avsugning på ett hotellrum och sen får ett par tusenlappar i Gucciväskan?
Är hon en hora?

Idagens samhälle med dess köphysteri och materialism så är det många, många tjejer som gör just sånt här. Snabba pengar helt enkelt. Ny mobil, ny laptop, ny Gucciväska. För det måste man ju ha! Det fattar ju alla, ju.
Och det gör en ju inte till en hora att man blåser en lättlurad gubbe på ett par tusen. Äh, vad fan, det är ju snabba pengar.
Eller hur är det med det där?
Hora? Inte hora?
Vad tycker du?

Sen ska man inte glömma att det finns kvinnor som köper sex av män också. Och att det finns killar som är offer i porrbranchen. Det finns med all säkerhet offer av båda könen i både porr och prostitutionen.

Sen så klart, det viktigaste av allt! Att vi får bort barnporren.
Det är något som vi borde lägga krutet på, att bli av med det skiten.
Sen kan vi ju alla njuta av den roliga, glada porren istället.

Over and out

Vessellika vampyrer skrämmer skiten ur chaffis

Har kravlat upp lite ur det svarta hålet. I allafall så pass mycket att jag klamrar mig fast på kanten, så där som en sån där liten katt, hund, tomte, apa (välj djur eller figur) som brukade finnas att köpa och hänga på kanten på blomkrukor. Lite så hänger jag på kanten av det svarta hålet och kravlar för att ta mig bort från det. Men ni vet ju hur det är med svarta hål, de suger ju till sig det mesta bättre än en industridamsugare. Jag krälar på så får vi se hur det går.

Natten på jobbet var spännande. Det brukar inte vara så mycket folk i rörelse på nätterna när det är vinter och kallt, men i natt var det minsann fullt ös. Kom till sista nattlossningen och där var det bilar och folk vid kajen och rumlade runt. Jag låste dörrarna och tänkte att de nog flyttar sig om jag börjar backa och det gjord de. De dröp av rätt snabbt när de insåg att deras bil skulle bli ganska platt om en 60 ton tung och över 25 meter lång tradare skulle backa på dem.
Nåja, då ser jag några andra skummisar som håller på med nåt skummt på andra sidan gatan. Fattar inte vad de gjorde men de sprang med hinkar och kannor från baksidan av en mack upp bakom ett skruttigt uthus. De såg sådär smygande och vessellika som bara skylldiga människor gör. Åh, grattis till mig som ska ut och lossa tänkte jag. Satt fortfarande i hytten med låsta dörrar. Jag ringde till polisen och berättade vad jag såg och sa det att jag inte visste om det var något skumt men att det kändes som att det var lika bra att ringa. De skulle komma ut sen.
Sen! Vad fasiken hjälper det mig som måste gå ut Nu!
Nåja, jag backade intill och tänkte att det är väl lika bra att få det överstökat.
Jag har aldrig lossat så fort i hela mitt liv.
Jag såg inte till vesslorna något mera, men polisen kom åkande sedan i allfall. Men de åkte efter ca en kvart så det fanns väl inget spännande att se.
Det troliga var väl att de inte var ett dugg skumma utan bara några vanliga dödliga som hade någon bra förklaring. Men jag såg dem inte så noga i skummet så de var kanske vampyrer i allfall. Eller åtminstånde zombies.

En natt kvar innan jag får vara ledig. Lördagnätter är fina att jobba på, det är lugnt på både trafik och gods. (Viskar, jag hoppas på en kort natt men säg inte det högt för då blir det ett helvete).

Jag vaknade för en stund sedan och hela familjen är borta, ja nästan, inte katterna de var hemma. Inga tvåbentingar och inga hundar. Funderar på att ringa och efterlysa dem. Bäst att göra det innan jag somnar om igen.

Over and out

fredag 22 januari 2010

Glimmande tänder och lysande ögon i dunklet

Mitt förbannade odjuret är snart ikapp mig
Det vill äta mig
Jag vill bara springa, fly
Världen snurrar fort nu¨
Maskarna krälar i mitt huvud
Jag vill bara skrika, skrika och fly

Men jag har lovat att inte fly,
lovat att stanna och slåss
Så nu står jag här
Jag står här och väntar på det
Väntar på odjuret

Tidigt i morse såg jag det
Det stod och såg på mig när jag vaknade
Stod vid min säng med glimmande tänder
och lysande ögon
Så jag vet att det är dags

Det är dags att sluta fly
Kanske äter det mig en gång för alla
Men jag måste ta chansen
Ta chansen att bli fri från det

Over and out

onsdag 20 januari 2010

Speciell vän

Min pusselbit
Till tidens slut
Älskar dig

Over and out

tisdag 19 januari 2010

Akta er, det smyger runt blodtörstiga odjur på taken

Natten blev precis lika underbar som jag hade tänkt mig, kanske till och med ändå bättre än väntat. Började med att pallarna som skulle lastat såg ut så att jag vill gråta. Höga, tjocka, tunga och allmänt vingliga.
Köra sakta och vackert i snön till första stället två timmar bort. Inte plogat, inte sandat bara ny, fin, vit, härlig nysnö. Hal sådan.
Backade ner mot kajen och märkte när jag skulle bromsa lite att det var väligt halt. Sandade på vägen ner så att jag skulle kunna ta mig upp igen (Ha ha jättekul säger jag bara). Lossade de sex pallarna som skulle av där och ska glatt köra vidare. Men surprice, jag sitter fast. Som en skruv i ett skruvstäd, som en nyckelpiga i munnen på en hungrig fågel. Jag kom inte en millimeter, i allfall inte framåt.
Sanda, skotta, diffa, hissa boggie, sanda mer, skotta mer. 50 minuter senare rullar jag vidare. Då åkte tjocktröjan av kan jag säga.
Nästa ställer gick däremot lite smidigare, i allfall att komma loss ifrån, även om själva lossningen tog tid.
Det stället är inget favorit place för mig. Vissa av våra lossningsställen är bara för läskiga. Den är ett sånt super läbbigt ställe. Jag får alltid dåliga vibbar när jag är där. Det är inte så att jag tror att det ska komma någon och råna mig utan för att det är ett spookie ställe. Alltså jag förväntar mig varenda gång att det ska dyka upp en våldnad eller att det ska sitta en blodsugande otäcking på taket och bara hoppa ner på min rygg och hugga mig i nacken. Det finns tre sådana ställen och de skrämmer skiten ur mig varenda gång.
Sen har vi den andra läskiga sortens ställen och det är där man tror att man ska bli skjuten, nedklubbad, våldtagen eller alltihop på en och samma gång. Båda de här sorternas ställen har dock en väldigt positiv egenskap:
Det går jävligt fort att lossa där.
Jag springer av grejerna och tjofadderittan så är man i hytten igen och har låst dörrarna om sig snabbare än man hinner säga Marianergraven.
Resten av natten flöt på rätt bra sedan men det blev lik för baskat två och en halv timmes övertid. Bra när löningen kommer.

Som vanligt när vi har skaffat nåt nytt djur så är jag totalbrädad. Både av Speciell vän och kidsen. Men det brukar gå över efter några veckor och då får jag åter vara universums centrum, skönt. Jag får väl låta det lilla kräket njuta av sin possition för den lär inte vara för evigt. (Passa dig kisse, snart är jag drottning igen).

Nu blir det soffläge en stund så att man orkar ta tag i att sanera det här huset för det ser rent ut sagt förjävligt ut. Men det ska jag berätta om en annan dag.

Over and out

Dagens välgärning, ät en ful kyckling

Vaknade nyss efter att ha sovit fem timmar. Hade hoppats på minst sju så jag är lite besviken. Råkade ha en liten springa i persiennen, såg att snön vräker ner.
-Vi ser det snöar, vi ser det snöar, det var väl roligt, hurra!
Nej, det var det inte, inte det minsta. Jag misstänker starkt att den som skrev den sången inte var tradarchaffis.
Nåja, jag får stå ut i natt, sen är jag ledig två nätter igen. Jag måste säga att jag gillar det nya schemat, man är ledig hela tiden känns det som.

Det sitter en tolv veckor gammal kattunge och psykar mig när jag bloggar. Hon verkar tycka att det är oerhört spännande. Hon kanske funderar på en egen blogg, eller en självbiografi:
Att leva i skräckens hus
För det är väl ungefär så hon ser på att leva här. Tänk er själva, det kommer fem dårar och hämtar dig från din mamma och dina syskon. De tar hem dig till ett hus där det bor, inte en stor, svart, läskig hund, utan två. Dessutom finns där en elak, sur katta som helst vill klösa ögonen ur dig. Trevligt.

Satt och tänkte på det här med kött i natt och att man äter djur. Jag älskar kött men egentligen känns det ganska taskigt att äta djur, vad ger oss rätten liksom. Då kom jag att tänka på hur en tonåring jag kände förut resonerade. Hon menade att djur kunde man inte äta för de var så söta. Ja, okej det köper jag. Men så var jag där och hälsade på och då satt hon och åt kycklignkorv varpå jag ifrågasatte det och sa att kycklingar är ju också djur varför äter du dem?
-Jamen de är så fula så de vill dö.
Så kycklingar är det lugnt att äta, de har dödslängtan så det borde ju vara rena rama välgärningen alltså.

Nu tänker jag äta i allafall och det blir inget kött idag, det blir pankakor. Och det är ju att rädda kyllingen redan innan den ens blivit född så det är nog lugnt.

Over and out

Ps. Alla djurrätts aktivister, kom ihåg att det inte var min idé det här med fula kyckligar, jag tycker faktiskt att de är både goda och rätt söta. Så ni behöver inte maila in och skälla på mig. Ds.

lördag 16 januari 2010



Ovan synes Hundskitshämanrens logga.

Over and out

fredag 15 januari 2010

Mitt alterego; Hundskitshämnaren

Snön ligger som ett täcke över allting. Det är så vackert när man promenerar runt i staden och allt är täckt av ett vackert vitt täcke av pudersnö.
Sen kommer den underbara våren då solen värmer och det droppar från istapparna och gräset börjar att skymta mellan snövallarna.

Det som göms i snö kommer fram i tö.
Hundskit tillexempel.

Vad är det för fel på folk som inte plockar upp efter sina hundar? Hur fan tänker de?
Är det för att de vill ha lite spänning i sina patetiska liv?
-He, he fan idag skiter jag i att plock upp efter Karo. Jag är allt en riktig rebell som vågar göra något olagligt så här på en måndagkväll klockan tjugo över elva på kvällen.
Jävla idioter.

Vi bor precis vid en cykelväg som är populärt stråk för hundägare, speceillt kvällstid. Det sitter två hundtunnor(ja, okej, hundBAJStunnor. Det är ju inte meningen att du ska slänga hela hunden i tunnan, bara bajset. Fast jag är rätt sugen på att slänga ägarna till vissa hundar i tunnan.) efter den här snutten med cykelbana. Detta till trots så ligger det ungefär i runda slänga en åtta tusen hundbajshögar efter den här snutten med cykelbana.
Hur fan är det möjligt?
Det tråkiga med det här, för oss förutom att våra barn och hundar trampar i skiten, är att det blir ju vi som utmålas som de inteplockaupphundbajsetjävlarna.
Speciell vän brukar reta mig med att ställa lila, rosa, gröna, blå och svarta hundbajspåsar, med bajs i, precis vid vår trapp.(Trevligt). Men det är ju tur att han gör det för då kanske folk ser att vi minsann plockar upp efter våra monster.
Jag fattar inte hur man orkar vara så lat att man inte kan böja sig ner och mosa in skiten i en påse? Ska det vara så svårt? Orkar eller kan man inte det ska man nog inte ha hund heller.
Har funderat på om man ska ligga i en snöhög på kvällen och spionera på de andra hundägarna och se vilka det är som inte plockar upp.

Senario:
Jag ligger i vit termooverall i snödrivan(den är dock brun på ena knät för där har jag mosat in lilla Fidos hundskit när jag kröp ner i drivan) med mörkerglasögonen på. I ena handen har jag en preppad hundskitpåse med en saftig, fortfarande varm Fjärtlunsenskit (de är INTE små de, går oftast inte i en påse) i andra handen har jag ett stort baseballträ. Plötsligt dyker Gunnel, 56 år upp borta i horisonten. Hon har med sig lilla Fiffi, grå dvärgpudel, tre år. Gunnel låter Fiffi lukta lite i snödrivorna och hon kissar och sniffar efter drivorna.
Plötsligt stannar Fiffi och gör sig redo för att lägga en liten hög, precis intill min driva där jag ligger med Fidos skit på knät. Fiffi gör det hon ska, lydig och duktig pudel som hon är. Gunnel gör däremot inte det hon ska. Hon ser sig omkring, fnissar lite och hon känner sig som en rebell då hon sakta smyger sig från den ångande högen.
Då!
Upp ur drivan hoppar jag och smackar skitpåsen i bakhuvudet på Gunnel. Åh, vilken känsla, Eat this, Gunnel!
Baseballträt ska jag nog inte använda mot Gunnel, det vore nog lite överdrivet. Det har jag mest med mig ifall att Ronny 23 år kommer med sin Pitbull. Då kan det nog vara bra att ha om rebellen Ronny inte tänker plocka upp efter Pluttan.(Ja, Pitbullen heter Pluttan. Du, det är MIN historia och om jag vill att den ska heta Pluttan så gör den det).

Jag vet inte, det är kanske ingen bra idé det här, men jag är sugen det är jag. Ligga där som en superhjälte och vänta på rätt tillfälle och slå ett slag för oss hundägare som faktiskt tar ansvar för vad våra odjur lägger i snöhögarna.
Kisset däremot kan man ju inte göra så mycket åt, även om man vill. Det ser inget vidare ut det heller. Speciell vän tyckte att vi kunde lära hundarna att kissa innan vi går ut, som med barn i overall. -Kissa nu innan vi går ut, annars tjatar du snart när vi är ute och då går det inte.
Men jag vet inte jag. Jag tror att de får problem med spolningen, det är inte lätt utan tummar.

Over and out

torsdag 14 januari 2010

Truckerflata får på moppo av John Blund jäveln

Tjofadderitta nu är det ledigt i hela två nätter. Två underbara nätter att sova som en gris på. I en säng. På natten. Bredvid Speciell vän. Och sist men inte minst med minst en drägglig hund förhoppningsvis åtminstonde vid fötterna och inte på huvudkudden.
De är smarta de där djuren hundar. De vet att på mattes sida är det ingen idé att hoppa upp och lägga sig för då blir man antingen nedknuffad eller får sig en blomsprutatvättning. Inget av det är jättepoppis om man är hund(kan tänkas att det inte är jätte super poppis om man är tillexempel människa heller).
Men hos husse där kan man få sova i flera timmar om man har tur.

Sov i natt i hytten som en klubbad säl. Har bestämt mig för att inte sova under rasten för man blir så oerhört seg och kan inte vakna efter det. Man sitter där och känner sig som att man inte sovit på veckor och John Blund jävel vill inte ge sig av utan terrar en i flera timmar efteråt.
Så istället för att sova under rasten så sov jag medans jag körde.
Nej, det klart att jag inte gjorde, det skulle ju vara skitfarligt ju.
Sov hela rasten och John Blund jäveln terrade mig i flera timmar sen.
Jag visste det.

Fick praktikanten med mig i natt så det var lätt att hålla sig vaken. Dessutom har hon, utan att veta om det, räddat mig från en lite jobbig typ på jobbet. Han är snäll men lite jobbig då han hjälper mig med både det ena och det andra varje dag vare sig jag vill ha hjälp eller inte. Han pratar dessutom inte ett ord svenska och jag pratar inte ett ord av hans språk så det blir lite förvirrat när han försöker berättta saker och jag står och dumflinar och nickar utan att fatta ett spår. Men å andra sidan fattar ju inte han ett ord av vad jag säger heller.
Nåja, i alla fulla fall(som min gamla mormor brukar säga) så frågade han någonting en dag när jag hade praktikanten med mig och jag log, nickade och sa ja. Han såg jättekonstig ut och försvann som en avlöning. Senare fattade jag att han frågade om praktikanten och jag var ett par.
Så nu tror han att jag är truckerflata. Men det bjuder jag gärna på om jag bara får vara i fred. Hoppas bara att praktikanten inte har något emot att vara ihop med mig.

Jag kom nyss hem från jobbet. Speciell vän åkte och hämtade trean på fritids, köpte hem kebab och sa till mig att gå och vila så skulle han springa ett varv med snabeldraken.
Underbara karl.
Så jag tänker ta han på orden. En kopp kaffe, en soffa och jag.
Bra kombo.

Over and out

En slank hon hit, en slank hon dit, en slank hon (inte) ner i diket


Just nu är det bara jobb, jobb och åter jobb som gäller. Varje dag frågar jag mig hur jag kunde vara så dum så att jag blev lasbilschaffis av alla yrken som finns. Hur tänkte jag då?
Det är inte roligt när det är vinter, inte roligt alls.
I natt var det halt överallt, europavägarna, landsvägarna, småvägarna. Halt vid lossningsställena och rondellerna är galet hala. Man åker in i rondellen, först sladdar bilen, sen dollyn och sist trailern. Bara att gasa och hoppas på turen att det ska räta upp sig.
(Jag kör ett ekipage som är 25,25 m långt och för att få vara så långt måste det vara ett så kallat modulbygge, dvs det är en lastbil, en lös dolly som är en slags vagn med dragstång som sitter fast i bilen och består av två axlar, sen en trailer med tre axlar som hänger fast på dollyn. Googla det om du är intresserad av hur det ser ut.)
(Ovan måste vara den mest seriösa förklaring jag har haft till någonting på min blogg sedan jag började blogga)
Men jag vet ju att sedan när det blir varmt och ljust på nätterna och bara vägar så älskar jag ju mitt jobb. Men nu känns det länge tills dess.

Jag har konstaterat att jag måste ha hundhårsmagneter under fötterna. Det fastnar hundhår i mina fötter och de kryper verkligen in i skinnet och gör ont som f*n, rent ut sagt. Det känns som att få en tre centimeter lång sticka rätt in i foten. Speciell vän tycker det är extremt kul att plocka ut dem med pincett och roar sig gärna med denna sjuka hobby. Jag misstänker att det han tycker är roligt med det är att plåga mig. Sadist.
Det märkligaste med det här fenomenet är att det bara händer mig, ingen annan i familjen får dem i fötterna, bara under. Som en päls. Undrar om det betyder att vi borde damsuga lite oftare?
Snart får jag börja med inneskor, men jag kan bara inte nedlåta mig till att bli en sån kärring att jag går i innetofflor om dagarna. Men det klart ett par rosa, högklackade med toffsar på vore ju min stil. Klick, klack här kommer lastrbilschaffisen. Nej, jag tror inte det.

Det var märkligt igår för Speciell vän ringde aldrig och sa godnatt. Vi brukar alltid ringa till varandra och prata lite och säga godnatt innan han somnar. Men igår blev det inte av, han hade ont i huvudet när jag åkte och jag ville inte ringa om han sov och han somnade väl. Det kändes konstigt hela natten.
Det är märkligt att vi fortfarande har så mycket att prata om fast vi varit tillsammans ett år. Det tar aldrig slut på orden och vi pratar oss hesa fortfarande. Jag älskar´t!
Speciell vän, underbara, älskade.
Amor vincita omnia
Jag älskar dig, mer än jordgubbar och glass.
Stanna hos mig!

Over and out

tisdag 12 januari 2010

-Orättvist, sa Flodhästen




Nu blev det orättvist och jag är tvungen att sätta in en bild på flodhästen också.
Han gillar att glana ut genom fönstren när han inte är upptagen med att äta blomjord, trådlösa telefoner eller modem. Det är vad vi ser på den översta bilden, den skyldige med bevis föremål A(en uppäten telefon) och B(ett uppätet modem).
Fiiiin hund.
Nästa gång kan du väl äta husses smutsiga strumpor istället. Eller, nej föresten då måste vi ju åka in och magpumpa dig!
Stay away from the socks!

Over and out

Gå ut och gå med en CC


Hittade en rolig sak när jag sökte på vår stora hunds ras på en sida som heter doggblogg. Tycker den var jädra rolig och hoppas att upphovs man/kvinna inte misstycker att jag lånar den lite. Hunden på bilden är däremot inte lånad, den är vår egna fjärtluns.
Här kommer den:

Det här är några av frågorna/påståeendena man möter när man har en CC i kopplet. Sedan ger vi också svaren som man vill leverera, men inte gör alltid.

* Är den farlig?
Absolut! Det är därför som jag är ute och går med honom på offentlig plats.

* Vad är det för korsning?
Storgatan och Torggatan tror jag. (Eller vilka gator man nu är i närheten av).

* Vilken stooor hund!
Nej! Det är bara en synvilla. Han är egentligen bara 20 cm hög och väger 5 kg. Det är typiskt för rasen att se större ut än dom är.

* Det var en fin boxer/blandras/ Grand Danois/ labrador/ kamphund/ bulldog osv
Var? (Sedan vänder man sig om och tittar efter den påstådda hunden).

* Vad använder man dom till?
Oavlönad städhjälp. Jobbar för mat och husrum. Väldigt praktiskt.

* Vart ska dom där hundarna gå med dig?
Jag tänkte att vi skulle försöka jaga upp en kanin och se om dom inte kunde dra omkull med mig och få mig överkörd.

* Dräglar dom inte mycket?
Jo, vi går alla med vadarstövlar hemma.

* Är dom verkligen samma ras alternativ far och son? Dom har ju inte samma färg!
Jäklar! Har dom inte? Då har jag blivit lurad!

* Sådana där kamphundar borde förbjudas!
Jag tycker att självsäkra förståsigpåare utan kunskap i ämnet borde förbjudas.

* Vilken best!
Det är ingen best. Det är en hund. (Det har matte faktiskt sagt till en tant en gång).

* Det är ingen mastiff. Mastiffer är gula.
Han är egentligen gul. Jag har bara lackat om honom för han matchade inte soffan hemma.

* Hur mycket äter en sån stor hund?
En balja med rotmos och en kull med smågrisar per dag så håller han sig lugn.

* Vad är det där? (Sedan pekar dom på hunden)
Ja du! Om jag det visste. Jag köpte honom som en undulat, men sedan var det något som gick fel.

* Efter att man har, mycket noga, fått förklara att det är en Cane Corso så får man svaret:
– Nähä!!!
Nä, jag skojade bara. Det är en rakad kungspudel.

* Vad är det för ras?
En Cane Corso.
Vad?
En Cane Corso, en italiensk mastiff.
Va?
En japansk ninja gris som är på jakt efter folk som inte lyssnar och tänker.

* Vilken ful hund!
Dina föräldrar verkar inte göra så vackra barn dom heller.

* Dom där är inte godkända.
Haha! Fanken vad jag har lurat till mig rosetter på utställningar då.

* Varför ska man tvunget ha en sådan stor hund?
För att jag har försökt med små, men jag tappar bara bort dom mellan soffkuddarna.

* Vad ska han bli när han blir stor? (Pekar på valpen)
Jag tror att han ska fortsätta med att vara en hund. Fast lite större än vad han är nu.

* En sådan hund hade vi när jag var liten.
Jaha! Var i Italien växte du upp?

* Den attackerar!!!
Nej, han vill bara lägga sig på din lilla, illvrålande ursäkt till hund så att det blir tyst. (Kan tillägga att Leo ofta slänger sig ner i lekställning för att få vara nära små skrikande hundar som han tycker är roliga och vill leka med. Kan nog uppfattas som hotfullt av tanter som inte kan något).

* Är den verkligen rasren, den där?
Jepp! Jag badade honom själv igår. (Har faktiskt Lix matte sagt till en tant)

* Fäller dom?
Nej, vi klipper dom två gånger om året precis som man gör med får.

* Bits den?
Nej, han hugger bara besinningslöst ett par, tre gånger. (Brukar killarnas husse har som standardsvar)

* Är din hund en shar-pei?
Ja, fast jag har strukit honom dagen till ära.

* Vad ska den där blir när den är klar?
En tjälknöl hade jag tänkt mig.

* Det är lite mastiff i den där va?
Nej, men det är ganska så mycket tax.


Over and out

En sann trucker, in my heart


Gick inte på arbetsförmedlingens hemsida för att glana runt lite. Det har ju inte varit så där överdrivet positivt på jobbet den senaste tiden och man vet ju aldrig vad som händer och (fötter) sker. Jag känner mig ju inte så där stensäker på att ha kvar mitt jobb om man säger så.
Hittade ett jobb som jag vill ha, det lät bara så jädra bra. Innejobb, slippa snön och kylan och allt vad som kommer med det. Sitta på kontor i värmen och ha det gott om dagarna.
Men. För det finns ju alltid ett men...
Tjänsten var på 75%. Ha, ha jättekul. Ingen större risk att vi skulle överleva om jag jobbade 75%. Det skulle ju gå om Speciell vän hade ett heltidsjobb, då skulle vi klara oss om jag gick ner i tid. Men det funkar ju inte att gå från hel till deltid plus att man då skulle jobba dagtid istället för natt.
Nej, det är inte ens att tänka på.
Sen undrar jag hur det skulle vara att sitta inne och jobba. Visst, helt underbart skönt nu på vintern, men sen då? När vägarna är bara, det är ljusa, varma sommarnätter.
Troligen skulle jag längta ut på vägarna då, som den sanna truckern man ändå är :)
Jag får helt enkelt ha is i magen och hoppas på att man får vara kvar.
Håll tummarna och ta tårna med så kanske jag har en chans.

Over and out

måndag 11 januari 2010

Ut med eländet. Inte Speciell vän, inte kidsen, inte hundarna, inte katten utan julen.

Idag är det vackert väder! Helt otroligt men solen skiner faktiskt från en klarblå himmel. Alltså äter odjuren nu och sen ska Speciell vän och jag ta en promenad med dem i solskenet.(Nu menar jag hundarna och inte barnen, de kan gå ut själva). Kan vara skönt att se dagsljuset och känna friskluft när man ska jobba inatt.
Slänge ut julen idag. Bort med tomtar och troll, ut med stakar och stjärnor så det yrde om det. Tänk att någor som är så roligt att ta fram kan vara så oerhört skönt att hiva ut igen, bara någon månad senare.
Ikväll blir det huvudstaden igen. Slåss med snövallar, pallvagnar och i morgon den underbara morgonrusningen. Den är det bästa med Stockholm. Eller inte.
Nu. Promenaden.

Over and out


Jag önskar mig en flaska rödvin.
*väntar*
Nehej, det funkade inte.
Skit.




Men det är skönt att vara ledig ändå.
Fast jag inte har nåt rödvin.

Over and out

söndag 10 januari 2010

Trött på att bli vampyrkäk

Vissa människor finns i ditt liv ett tag och sen försvinner de, ibland helt obemärkt, ibland med buller och bång.
Man tycker ett tag att man alltid kommer att hålla ihop som partners eller vänner eller vad det nu kan vara. Sen plötsligt inser man att man inte har ett endaste skit gemensamt och ens vägar skiljs åt.
Eller så händer det någonting som aldrig går att reparera. Man kanske till och med försöker men det vill sig inte riktigt, även om man faktiskt vill att det ska bli som förut så blir det ändå aldrig riktigt det.
Man låtsats ett tag och spelar med och verkligen vill att det ska bli som förr men innerst inne så vet man att det aldrig blir det. Taggen sitter redan där djupt i hjärtat och den går aldrig att gräva ut, inte ens med spade och spett.
Den här personen som du tyckt har betytt så mycket för dig känns plötsligt som en främling när ni träffas och du vet inte riktigt hur du ska bete dig. Allt känns plötsligt så anorlunda och plötsligt en dag inser du att du inte ens kan ringa längre för du vet inte vad du ska säga.
Det är slut, det finns inte längre det som en gång fanns där.
En del av dessa människor sätter spår i en för resten av livet och en del minns man knappt efter ett år eller två.

Vissa människor lever på andra. De göder sig feta på ens olycka och när man mår dåligt finns de alltid där för att suga ur det sista ur en. Peppar en till att ta beslut som man kanske kommer att ånga i framtiden. Ja sägare som alltid håller med dig när du är med men säger något helt annat till alla andra.
Det klart att du ska göra slut med pojk, flickvän. Han/hon är ju en idiot. En riktig vän kankse skulle säga till dig att tänka över saker och ting noga, att inte ta förhastade beslut. En riktig vän kanske skulle säga till dig att du är den som gör fel, inte din partner. För det är lätt att själv bli blind. Och döv. Och dum.
Den här sortens människa är den som sen säger till era andra vänner att h*n inte kan förstå varför du gjorde slut med pojk, flickvännen, som ju är helt underbar, och att h*n minsann sade till dig att inte göra slut utan tänka över det ordentligt.
Den sortens människa som mår bra när du mår dåligt. För att du mår dåligt. Du tror att den här personen hör av sig extra ofta när du mår kass för att h*n bryr sig men egentligen handlar det om att din olycka får h*n att må bra.
Jag antar att den här slags människan kan liknas vid en vampyr.
Jag är klar med den här sortens människor i mitt liv.

Over and out

torsdag 7 januari 2010

Gocarten Kermit sviker två gånger under samma dyngn. Var är sommaren?

Gocarten Karmit svek mig i morse och frös ihop när jag skulle åka hem. Kokade som en tryckkoare och expansionskärlet såg ut som det skulle sprängas i luften vilken sekund som helst.
Värmen fungerade sådär bra hela natten i lastbilen så jag var redan lagom iskall och genomkyld när jag kom in till jobbet. Då är ju ens högsta önskan inte direkt att stå och försöka få loss en ispropp i bilen ute i svinkylan.

Som tur är har jag
En underbar sambo som slängde sig i pappans bil och åkte till jobbet och hjälpte mig. En underbar pappa som hjälpte oss att fixa både Kermit och Herrgårdsvagnen och tinade mackor till sin frusna dotter.
En underbar mamma som värmde en vetekudde till mina genomfrusna fötter.

Sen har jag sovit bort hela dagen och snart är det dags för en ny resa till vår vackra huvudstad. I natt får jag sällskap av praktikanten som tydligen trivs med mig då hon inte verkar vilja åka med någon av grabbarna.

Föresten sa min chef i dag att jag var typ en mm från att bli uppsagd förra veckan då alla turer har flyttats om och en del dagturer har försvunnit. Men istället för att säga upp mig hade han gjort om en massa scheman och donat så att jag skulle få bli kvar.
Antar att man ska tacka sin lyckliga stjärna.

Speciell vän kom just in och sa att Kermit sviker mig igen, vill inte starta.
Det kan få bli sommar nu, ja.

Over and out

onsdag 6 januari 2010

Tattarna kommer till stan i gocarten Kermit

I morse hade jag tänkt att jag skulle sova jätte, jätte länge eftersom jag ska jobba inatt. Vaknade och hörde att Tvåan var uppe och knatade. Funderade över vad klockan kunde tänkas vara och fick ångest över att hon säkert var minst två på dagen och att det stackars barnet var nära svälten.
Låg där och såg framför mig att hon led och hade magplågor av hunger. Låg där och visste att jag är världens sämsta mamma som försummar mina fina ungar. Masade mig upp enbart för att upptäcka att hon inte var hemma.
Då slog det mig att det var idag hon skulle till stan med mitt x och handla julklapp. Summan av kardemumman blev alltså att jag gått upp i onödan men är fortfarande en kass morsa för att jag glömt att hon skulle iväg.
Jippi.

Gick över till mamman för att hjälpa henne att installera hennes nya dator och försöka förklara hur Det där Internet fungerar. Jag tror hon hajade undgefär.
Tvåan och x:et dök upp sen och jag spöade dem alla i Uno.
Ha, ha, who is the king?!

Skulle ge hundarna mat och insåg att det enda som fanns i tunnan var fyra små missbildade hundmatskluttar vilket inte är så mycket att komma med till två hungriga vargar.(Ja, ja, hundar, men det lät bättre med vargar liksom)
Iväg för att inhandla det och en sele till den lille huliganhunden som inte kan sluta dra. På nåt märkligt sätt så orkar hans nacke hur mycket som helst fast den är smal som en sticka. Sele kändes bättre än att dra han i halsbandet hela tiden. Jag kan meddela att det fungerade utmärkt. Satte på han det och tog en provrunda. Gick som ett ljus bredvid mig och såg lite förnärmad ut. Perfekt med andra ord. Vi får se hur länge det håller i sig.
När vi skulle handla hundmaten så tog vi vår lilla grodan Kermit bil. En liten snorgrön sak som påminner mer om en gocart än en bil. Hela familjen föredrar den lilla godingen framför vår herrgårdsvagn mest av den anledningen att herrgårdsvagnens värme har slutat att fungera. Det är inget vidare rart när det är minus 25 grader ute. Så Kermit fick det bli. Men först fick vi med våld bryta oss in i det på grund av kylan, skrapa, skrapa och åter skrapa för att se någonting över huvudtaget. Sen packa hela eländet fullt med kartonger och skit sen jul som ingen orkat slänga ännu. Så det var minsann ett äkta tattarlass som for iväg.
Men det är väl så överlag när vi ska någonstanns. Tattarna kommer till stan.
Skruttig, liten bil, ut hoppar ungar och hundar och hembryggt äppelvin.(Nej, inte det sista men det är väl bara en tidsfråga, äppelträden måste bara växa tills sig lite först.) Allt är lite hejsan hoppsan så där.
Men vet ni vad? jag gillar´t.

Vad jag däremot inte gillar är att jag ska till jobbet om några timmar. Det är exakt så intekul som det kan bli. Men det är bara att bita ihop, köra sina timmar och åka hem. Så att man orkar ladda tills det är dags igen.
Snälla schemaändring kom snart!

Spagetti och köttfärssås. Jajamensam.
Ja, jag vet jag är en barnunge.
Och gud vad skönt det är!
(Observera att jag fick med Gud idag även om inte Jesus fick vara med idag. Jo, det fick han ju nu. Nej, men sluta nu!)

Over and out

tisdag 5 januari 2010

Mystisk Barbapappafamilj skrämmer livet ur hederliga fikagäster

Ja, då har man klarat av nyårsaftonen också. Det var ju i och för sig inte så svårt, dagen efter var däremot rätt jobbig att genomlida. Jesus, Speciell vän och jag rörde oss enbart några få gånger under dagen upp ur soffan. Rasta hundarna några gånger och hämta hemkörd pizza vid dörren, annars var det framstupa soffläge som gällde hela dagen lång. Lång känndes den också för varje gång man rörde sig känndes det som om det körde hiss upp och ner i halsen. Brrr. Inte vackert, inte vackert alls.
Men vi gjorde det! Vi klarade det tillsammans och nu är vi starkare än någonsin.

I lördags for vi och hämtade Ettan och Tvåan vid tåget i halvstorstad med spårvagnar. Ettan skulle inte med hem utan lämpas av hos sin bästaste kompis som har flyttat till halvstorstad med spårvagnar. Bästaste kompisens föräldrar som är mina gamla grannar bjöd på god mat, vin och efterrätt. Trevligt.
Sen for vi hem med endast en unge och det kändes jätte skumt och underligt, speciellt eftersom han redan varit borta en vecka.
Men jag fick ett telefonsamtal idag om att båda grabbarna kommer till oss istället i morgon för Ettan hade lite hemlängtan. Så i morgon ska vi hämta dem vid tåget. I like.

Igår var vi bjudna till mamman och pappan på middag. Systeryster och hennes familj var också där. Vi lånade med oss Trean och det var bra härligt att se honom också. Tvåan förljde med kussarna hem sedan och vi var ju tvungna att lämna tillbaka Trean så vi fick ännu en kväll med B.F.
Oj, oj, oj, en B.F. kväll! Vad ska vi hitta på för skojigt då?
Löpa amok? Partaja och slå klackarna i taket? Leka perversa sexlekar med latexmasker och sexgunga?
Nej.
Vi satt vid TV:n som vanligt.
Jesus, vilket spännande liv vi lever.

I morgonkväll ska jag jobba och det var minsann inte igår. Jag har inte varit på jobbet sedan annandagsmorgon. Skumt att ha varit hemma så länge. Det har faktiskt inte hänt sedan jag började där att jag varit hemma så länge. Okej att jag var sjuk de första dagarna innan långledigheten men Jesus (tredje gången i detta inlägg, har jag gått och blitt religös?) vad skönt det har varit!
Verkar som att vi kommer att få igenom en schemaändring snart också. Skönt.

Mamman, Systeryster och jag var i stan idag och Mamman köpte en bärbar dator till sig. Och en till mig. Fast den ska jag betala själv sen, bortskämd är jag inte. Efter att vi inhandlat de datorer vi skulle inhandla så satte vi oss på ett fik. Fick de bästa platserna på hela fiket. Man kunde se alla tokroliga människor som flanerade förbi i alla möjliga och omöjliga kreationer och frisyrer. Vad sägs om skinnbrallor framåt, tights bakåt? Eller Arbetsbyxor a´la verkstad med klackskor till? Eller en hel familj på fem personer med de mest fantasifulla färgerna och formerna?(Vi trodde ett tag att det var familjen Barbapappa som var ute och spatserade men insåg att de inte var tillräckligt gulliga för att vara de. Kanske en fulare variant från en annan dimension? Jag vet inte, men galet var det!)
När vi kom till fiket satt ett medelålders par där varav damen i paret stirrade något så ofantligt och öppet på mina stövlar att jag tänkte gå fram och fråga om hon ville känna på dem eller kanske plåta dem lite med mobilkameran. Troligtvis var jag hennes Barbamamma. Eller så gillade hon bara mina snygga stövlat.

Köpte en jacka också, halvareapriset. Det var gott. Speciell vän fick en snygg tröja. Fast jag tror ärligt att han inte gillade den något vidare. Men det skiter jag i, han kommer att få använda den ändå. Gör han inte det kommer jag att piska honom 110 gånger med den förtiåttasvansadekatten. Och hör sen.

Speciell vän sa just att han inte mår bra och vill att jag ska tycka synd om han. Jag sa att jag ska fundera på det. Vad jag inte sa var att jag tänker fundera tills i morgon eller kanske till och med nästa vecka. Det man inte vet lider man inte av.
Har jag hört.

Over and out