Alltså, jag är ledsen, men jag har inte tid med er!
Lovar att jag ska försöka få till ett inlägg snart, men inte just i kväll.
Over and out
Dags att sluta blogga.
1 år sedan
söndag 31 oktober 2010
torsdag 28 oktober 2010
tisdag 26 oktober 2010
måndag 25 oktober 2010
Tankeväckande tanke
Skulle inte ni också vilja kunna läsa tankar ibland?
Så att man inte behövde gå omkring och undra över saker utan man kunde få ett svar direkt. Man skulle ju direkt veta om folk ljög och man skulle inte behöva undra vad det är för intentions folk har, för det skulle man ju redan veta.
Man skulle veta vilka som hatade en och då behövde man ju inte ödsla bort tid på att försöka vara trevlig mot dem.
Det skulle vara hur enkelt som helst att köpa presenter till dem för då visste man ju precis vad det ville ha.
Fast det klart, man skulle ju även få veta massor av saker som man nog inte egentligen skulle vilja veta.
Så det kanske är lika bra att man inte kan det.
Fast just nu önskar jag ändå att jag kunde det...
Over and out
Så att man inte behövde gå omkring och undra över saker utan man kunde få ett svar direkt. Man skulle ju direkt veta om folk ljög och man skulle inte behöva undra vad det är för intentions folk har, för det skulle man ju redan veta.
Man skulle veta vilka som hatade en och då behövde man ju inte ödsla bort tid på att försöka vara trevlig mot dem.
Det skulle vara hur enkelt som helst att köpa presenter till dem för då visste man ju precis vad det ville ha.
Fast det klart, man skulle ju även få veta massor av saker som man nog inte egentligen skulle vilja veta.
Så det kanske är lika bra att man inte kan det.
Fast just nu önskar jag ändå att jag kunde det...
Over and out
Galen, galen, galen men ack så underbar!
Vilken galen helg.
Har ömsom skattat, njutit och gråtit mig genom den här helgen.
Känns som hela världen är upp och ner och ändå inte, på samma gång.
Som att komma hem efter en lång semester.
Idag mår jag bra!
Over and out
Har ömsom skattat, njutit och gråtit mig genom den här helgen.
Känns som hela världen är upp och ner och ändå inte, på samma gång.
Som att komma hem efter en lång semester.
Idag mår jag bra!
Over and out
söndag 24 oktober 2010
Upp och ner, ner och upp, galenskap i julgranstopp
Jaha, så var vi längst uppe i backen igen då!
YIIIIHAAAAA!
Just nu vill jag bara le.
Tror jävlar i mig att gråten hjälpte.
Och några stora ord på en liten mobilskärm.
Tänk vad det kan göra!
Over and out
YIIIIHAAAAA!
Just nu vill jag bara le.
Tror jävlar i mig att gråten hjälpte.
Och några stora ord på en liten mobilskärm.
Tänk vad det kan göra!
Over and out
Äntligen! Eller vad...
Hur kan jag känna mig glad i kroppen och gå sönder i tusen bitar på bara ett ögonblick.
Vad fan är det som händer med mig?
Men äntligen gråter jag.
Antar att det alltid är något.
Over and out
Vad fan är det som händer med mig?
Men äntligen gråter jag.
Antar att det alltid är något.
Over and out
Farligt med musik?
Trean och jag sitter vid TV:n och kollar på nya programet, "Så mycket bättre" och äter hans egenhändigt gjorda sockerkaka. I programmet tillhör dagen Lasse Berghagen och den sista artisten i avsnittet, Petra Marklund ska sjunga Lasses gamla klassiker Teddybjörnen Fredriksson. Innan hon ska sjunga visas ett gammalt klipp där Lasse framför den. I klippet visas publiken ståendes med cigarettändare och gungandes till musiken.
Trean utbrister med äkta fasa i rösten:
-Va?! Är de galna! De står ju med cigarettändare, mamma!
Önskar ni kunde hört det med era egna öron för det lät så fruktansvärt kul.
Programmet? Jo, det var faktiskt skitbra tyckte jag. Fick tårar i ögonen femtioelva gånger. Fast det beror kanske mest på att jag är i bergodalbanelandet mest hela tiden ikväll och inte så mycket på programmet.
Over and out
Jag blundar och väntar och väntar och blundar...
Trean utbrister med äkta fasa i rösten:
-Va?! Är de galna! De står ju med cigarettändare, mamma!
Önskar ni kunde hört det med era egna öron för det lät så fruktansvärt kul.
Programmet? Jo, det var faktiskt skitbra tyckte jag. Fick tårar i ögonen femtioelva gånger. Fast det beror kanske mest på att jag är i bergodalbanelandet mest hela tiden ikväll och inte så mycket på programmet.
Over and out
Jag blundar och väntar och väntar och blundar...
fredag 22 oktober 2010
Välpolerad barbiedocka med plastpattar
Spanade in Lyxfällan på Tv3 nu ikväll.
Jag är målös, jag är chockad, jag är helt jävla paralyserad av denna kvinna.
Finns hon på riktigt? Allvarligt?
Nu råkade jag se ett avsnitt av Bartenderskolan på samma kanal här om dagen och jag anade väl redan då att hon inte hade alla indianer i kanoten men att det var så här illa? Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag ana att människor kan vara som hon. Vet ni, jag hoppas att hon inte är på riktigt, att hon är en fantasi, en påhittad karaktär ungefär som Kåta Gun i Kvarteret Skatan eller Tiffany i Hipp Hipp.
Men efter att surfat in på hennes blogg för att eventuellt hitta en liten ledtråd till att hon bara är på skoj och av en händelse hitta in på Kissies blogg så inser jag att sådana här människor faktiskt finns på riktigt!
Det är ju så sorligt.
Jag blir faktiskt på riktigt ledsen för de här stackars människorna som lever i sin fantasivärld som enbart verkar baseras på yta och inget annat. Deras liv måste ju vara enormt tomma och meningslösa.
Jag vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta.
Jag skrattar nästan ihjäl mig åt deras patetiska försök att se sexiga ut i vulgära kläder och sminkningar som får dem att se ut som sprutluder direkt ur en billig p-rulle. Skrattar mig fördärvad åt att de inte ser att de ser ut som patetiska bariedockor i plast. Skrattar mig kissnödig åt deras, inte så brighta, kommentarer och funderingar om och kring livet.
Men hela jag blir full av gråt när jag tänker på att det ju faktiskt måste bo en riktig människa där inne någonstans. En människa som har föräldrar och syskon. En människa som någon gång var ett barn och förhoppningsvis blev vaggat till sömns av en mamma och en pappa.
Blir väldigt ledsen när jag tänker på att det kanske fortfarande finns en mamma där någonstans som minns ett barn med råttfärgat hår, fräknar och en egen åsikt.
För tänk, tänk om det är min dotter som har en blogg om fem, sex år. En blogg som handlar om mode, fester på Stureplan och om det där kommer att finnas bilder på en välpolerad barbiedocka med plastpattar och rosamålad mun.
Nä.
Det är hon åt helvete för smart för.
Over and out
Nej, jag är nog orättvis, de här tjejerna har säkert massor av goda sidor. Men jag hoppas fortfarande att de är karaktärer. På skoj, liksom.
Jag är målös, jag är chockad, jag är helt jävla paralyserad av denna kvinna.
Finns hon på riktigt? Allvarligt?
Nu råkade jag se ett avsnitt av Bartenderskolan på samma kanal här om dagen och jag anade väl redan då att hon inte hade alla indianer i kanoten men att det var så här illa? Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag ana att människor kan vara som hon. Vet ni, jag hoppas att hon inte är på riktigt, att hon är en fantasi, en påhittad karaktär ungefär som Kåta Gun i Kvarteret Skatan eller Tiffany i Hipp Hipp.
Men efter att surfat in på hennes blogg för att eventuellt hitta en liten ledtråd till att hon bara är på skoj och av en händelse hitta in på Kissies blogg så inser jag att sådana här människor faktiskt finns på riktigt!
Det är ju så sorligt.
Jag blir faktiskt på riktigt ledsen för de här stackars människorna som lever i sin fantasivärld som enbart verkar baseras på yta och inget annat. Deras liv måste ju vara enormt tomma och meningslösa.
Jag vet ärligt talat inte om jag ska skratta eller gråta.
Jag skrattar nästan ihjäl mig åt deras patetiska försök att se sexiga ut i vulgära kläder och sminkningar som får dem att se ut som sprutluder direkt ur en billig p-rulle. Skrattar mig fördärvad åt att de inte ser att de ser ut som patetiska bariedockor i plast. Skrattar mig kissnödig åt deras, inte så brighta, kommentarer och funderingar om och kring livet.
Men hela jag blir full av gråt när jag tänker på att det ju faktiskt måste bo en riktig människa där inne någonstans. En människa som har föräldrar och syskon. En människa som någon gång var ett barn och förhoppningsvis blev vaggat till sömns av en mamma och en pappa.
Blir väldigt ledsen när jag tänker på att det kanske fortfarande finns en mamma där någonstans som minns ett barn med råttfärgat hår, fräknar och en egen åsikt.
För tänk, tänk om det är min dotter som har en blogg om fem, sex år. En blogg som handlar om mode, fester på Stureplan och om det där kommer att finnas bilder på en välpolerad barbiedocka med plastpattar och rosamålad mun.
Nä.
Det är hon åt helvete för smart för.
Over and out
Nej, jag är nog orättvis, de här tjejerna har säkert massor av goda sidor. Men jag hoppas fortfarande att de är karaktärer. På skoj, liksom.
tisdag 19 oktober 2010
Lyckliga jag som är mamma till er
I dag har min stora kille varit inne och opererat sig i halsen. Jävlar vad modig och tuff han var! Jag har varit stolt som en tupp hela dagen.
Den här mammans hjärta nästan brast i miljoner bitar när jag lämnade honom inne på operationsbordet när han somnat. När jag vände mig om och såg på han innan jag gick ut så var klumpen i halsen stor som en medicinboll och tårarna brände som eld i ögonen.
När jag satt hos han på uppvaket och höll hans hand och han vaknade till, kramade mig hårt, hårt och sa:
-Jag älskar dig!
Då grät jag, som ett barn. Fast tyst och i smyg. För mamman ska ju vara stark och säga att allt blir bra. Mamman ska ju vara tryggheten och trösten.
En bra sak är att man, igen, kommer på exakt hur mycket man älskar dem.
Jag är, som vanligt, stolt över mina underbara barn. Fast det vet ni nog.
Men just idag är jag lite extra stolt över min äldsta son.
Fina, underbara, härliga unge!
Tack för att du och dina syskon gör mitt liv så underbart.
Over and out
Den här mammans hjärta nästan brast i miljoner bitar när jag lämnade honom inne på operationsbordet när han somnat. När jag vände mig om och såg på han innan jag gick ut så var klumpen i halsen stor som en medicinboll och tårarna brände som eld i ögonen.
När jag satt hos han på uppvaket och höll hans hand och han vaknade till, kramade mig hårt, hårt och sa:
-Jag älskar dig!
Då grät jag, som ett barn. Fast tyst och i smyg. För mamman ska ju vara stark och säga att allt blir bra. Mamman ska ju vara tryggheten och trösten.
En bra sak är att man, igen, kommer på exakt hur mycket man älskar dem.
Jag är, som vanligt, stolt över mina underbara barn. Fast det vet ni nog.
Men just idag är jag lite extra stolt över min äldsta son.
Fina, underbara, härliga unge!
Tack för att du och dina syskon gör mitt liv så underbart.
Over and out
söndag 17 oktober 2010
Nöjd och glad
Trött efter en jävligt trevlig kväll med jävligt trevliga människor.
Precis vad jag behövde!
Nu, sova
Over and out
Precis vad jag behövde!
Nu, sova
Over and out
fredag 15 oktober 2010
Fattar noll
Glor på Lyxfällan.
Vad är det för fel på folk? Fattar de inte att man inte kan handla när man inte har några pengar? Fattar de inte att man måste betala av sina lån?
Låna lite hit och låna lite dit.
Jesus!
För mig känns det helt obegripligt att man lånar till att åka på semester när man inte har råd.
Helt otroligt att man tar femtioelva smslån för att kunna handla saker, hur kan materiella ting vara så viktigt?
Någon som kan förklara för mig?
Over and out
Vad är det för fel på folk? Fattar de inte att man inte kan handla när man inte har några pengar? Fattar de inte att man måste betala av sina lån?
Låna lite hit och låna lite dit.
Jesus!
För mig känns det helt obegripligt att man lånar till att åka på semester när man inte har råd.
Helt otroligt att man tar femtioelva smslån för att kunna handla saker, hur kan materiella ting vara så viktigt?
Någon som kan förklara för mig?
Over and out
tisdag 12 oktober 2010
Gasattack på affär
Var in på affären på vägen hem från jobbet i förmiddags.
Knallar in i butiken, glad i hågen, småvisslandes och rätt nöjd med tillvaron. Det står en äldre herre vid brödet och klämmer på en limpa, han har ryggen åt mitt håll och hör troligen inte mitt visslande. Eller så gör han det.
Precis när jag går förbi han så klämmer han av en lång och utdragen brakskit.
Inte en sådan här "ojsan, jag är i affären skit" utan mer än "brouoooooooouuuuummmmm skit". Jag riktigt hörde hur han klämmde till ordentligt och avslutade med att trycka till extra på slutet.
Fy, fan! Skrattet liksom korvade sig i halsen för man fösöker ju vara lite svensk och inte visa en min. Det jag hade lust med var ju att lägga av ett sådant flatgarv så att det rungade i hela butiken.
Annars har jag mest ängnat natten åt att fundera. Det verkar som att dagen går åt till det också, jag borde sova nu men hjärnan tycker väl inte det.
Den mal mest på.
Vad gör man? Tar droger? Nej, ingen bra idé. Slår sig själv i huvudet med något hårt? Ja, det är ju det bästa alternativet, jag provar det,
Bånggggggggggg!
Over and (aj) out
Kom på att jag borde ha stannat i affären, då hade man väl dånat av på grund av gaserna...
Knallar in i butiken, glad i hågen, småvisslandes och rätt nöjd med tillvaron. Det står en äldre herre vid brödet och klämmer på en limpa, han har ryggen åt mitt håll och hör troligen inte mitt visslande. Eller så gör han det.
Precis när jag går förbi han så klämmer han av en lång och utdragen brakskit.
Inte en sådan här "ojsan, jag är i affären skit" utan mer än "brouoooooooouuuuummmmm skit". Jag riktigt hörde hur han klämmde till ordentligt och avslutade med att trycka till extra på slutet.
Fy, fan! Skrattet liksom korvade sig i halsen för man fösöker ju vara lite svensk och inte visa en min. Det jag hade lust med var ju att lägga av ett sådant flatgarv så att det rungade i hela butiken.
Annars har jag mest ängnat natten åt att fundera. Det verkar som att dagen går åt till det också, jag borde sova nu men hjärnan tycker väl inte det.
Den mal mest på.
Vad gör man? Tar droger? Nej, ingen bra idé. Slår sig själv i huvudet med något hårt? Ja, det är ju det bästa alternativet, jag provar det,
Bånggggggggggg!
Over and (aj) out
Kom på att jag borde ha stannat i affären, då hade man väl dånat av på grund av gaserna...
Boxer i ljusblå polotröja
När jag sitter i bilen på jobbet och kommer på saker som jag vill skriva om så brukar jag läsa in det i mobilens "spela in" program. Förut fösökte jag med att skriva små lappar till mig själv men för det mesta såg jag inte själv vad jag skrivit eller så satt jag och undrade sedan varför jag skrivit: "Ko" eller "Burleskmodell" eller "korkmatta" på en lapp. Vad fan betyder det här? Då har man ju för länge sedan glömt vad det var för en fyndig anekdot man skulle berätta om.
Och framför allt så är det väl inte så bra ur trafiksynpunkt att sitta och skriva lappar i mörkret medan man kör.
Nåja, nu kör jag med inspelning i allafall, det är säkrare. I natt hade jag min hjärna tankespatt och gjorde mitt liv surt genom att bara tänka på jobbiga saker, och efter att i en timme försökt lyssna på en ljudbok utan att fatta ett spår, så bestämmde jag mig för att lyssna igenom lite av mina "intressanta" inspelningar.
Efter att ha skrattat åt mina egna märkliga inläsningar i en halvtimme så insåg jag att det inte blir så mycket smarta inlägg av alla de där inspelningarna.
Men roligt var det.
Har bestämt mig för att sticka en tröja till hunden. Ja, vilken bra idé tänker ni nu, eller hur?
Jo, det kommer bli bra när det blir färdigt, en boxer i ljusblå polotröja kan ju inte bli fel.
Det enda som kan bli fel är att jag måste sticka den jävla tröjan.
Men jag kämpar på så får väl mamman styra upp det hela sedan när jag blir galen och bara vill dränka skiten i bensin och elda upp den.
Over and out
Och framför allt så är det väl inte så bra ur trafiksynpunkt att sitta och skriva lappar i mörkret medan man kör.
Nåja, nu kör jag med inspelning i allafall, det är säkrare. I natt hade jag min hjärna tankespatt och gjorde mitt liv surt genom att bara tänka på jobbiga saker, och efter att i en timme försökt lyssna på en ljudbok utan att fatta ett spår, så bestämmde jag mig för att lyssna igenom lite av mina "intressanta" inspelningar.
Efter att ha skrattat åt mina egna märkliga inläsningar i en halvtimme så insåg jag att det inte blir så mycket smarta inlägg av alla de där inspelningarna.
Men roligt var det.
Har bestämt mig för att sticka en tröja till hunden. Ja, vilken bra idé tänker ni nu, eller hur?
Jo, det kommer bli bra när det blir färdigt, en boxer i ljusblå polotröja kan ju inte bli fel.
Det enda som kan bli fel är att jag måste sticka den jävla tröjan.
Men jag kämpar på så får väl mamman styra upp det hela sedan när jag blir galen och bara vill dränka skiten i bensin och elda upp den.
Over and out
Ha en bra dag och hälsa operationsteamet
Det tar mig ungefär 20 minuter att åka hem från jobbet. Men inte idag för då tog det ganska exakt en timma och fyrtiofem minuter.
Hade bara kommit en liten bit utanför stan när det plötsligt blev tvärstopp på vägen och där stod vi sedan i över en timme och ugglade. Själv har jag ju en del erfarenhet av liknande situationer så jag tog bara fram ett äpple och en bok och satte mig tillrätta.
De flesta andra klev ur sina bilar i den isande vinden och irrade omkring runt bilarna som yra höns. Ganska intressant det där hur folk liksom blir arga och kliver ur bilarna och går omkring. Och alla dem som går iväg mot stoppet för att ta reda på vad som har hänt. Det är de som alltid får springa tillbaka till sina bilar sedan när kön väl släpper.
När det väl släppte sedan så visade det sig att det var en planerad avstängning. Synd att de inte kan göra som i storstan och sätta upp lite skyltar innan man kommer fram så att man har chansen att ta en annan väg.
Men det klart, det var ju bara en europaväg, det är ju inte mycket trafik där...
Vaknade nu efter att ha sovit en timme och fyrtiofem minuter för lite (gissa varför?) och har ont i halsen. Urk. Hoppas det inte blir värre än så för jag håller tummarna att jag ska kunna vara ledig två dagar nästa vecka för Ettan har fått tid till operation av halsen. Och det finns ju inte direkt någon mer förälder som kan vara med.
Blir lite tufft med ekonomin om jag ska vara hemma och vara sjuk och sedan vara ledig. Och jag har ingen lust att ta de sista semesterdagarna heller, tänkte snåla så länge som möjligt och i en mån det går.
Bra dock att han fått tid, bara att hoppas att det löser sig med ledigheten så att vi slipper tacka nej till tiden, jag kan ju inte gärna skicka iväg han själv.
-"Nu är du stor så nu får då åka in till det stora sjukhuset, bli sövd och opererad och sedan på eftermiddagen kan du ta bussen hem".
Så taskig är inte ens jag.
Hör att Tvåan med kompis har satt igång stekpannan. Bäst att gå och kolla hur det går.
Over and out
Hade bara kommit en liten bit utanför stan när det plötsligt blev tvärstopp på vägen och där stod vi sedan i över en timme och ugglade. Själv har jag ju en del erfarenhet av liknande situationer så jag tog bara fram ett äpple och en bok och satte mig tillrätta.
De flesta andra klev ur sina bilar i den isande vinden och irrade omkring runt bilarna som yra höns. Ganska intressant det där hur folk liksom blir arga och kliver ur bilarna och går omkring. Och alla dem som går iväg mot stoppet för att ta reda på vad som har hänt. Det är de som alltid får springa tillbaka till sina bilar sedan när kön väl släpper.
När det väl släppte sedan så visade det sig att det var en planerad avstängning. Synd att de inte kan göra som i storstan och sätta upp lite skyltar innan man kommer fram så att man har chansen att ta en annan väg.
Men det klart, det var ju bara en europaväg, det är ju inte mycket trafik där...
Vaknade nu efter att ha sovit en timme och fyrtiofem minuter för lite (gissa varför?) och har ont i halsen. Urk. Hoppas det inte blir värre än så för jag håller tummarna att jag ska kunna vara ledig två dagar nästa vecka för Ettan har fått tid till operation av halsen. Och det finns ju inte direkt någon mer förälder som kan vara med.
Blir lite tufft med ekonomin om jag ska vara hemma och vara sjuk och sedan vara ledig. Och jag har ingen lust att ta de sista semesterdagarna heller, tänkte snåla så länge som möjligt och i en mån det går.
Bra dock att han fått tid, bara att hoppas att det löser sig med ledigheten så att vi slipper tacka nej till tiden, jag kan ju inte gärna skicka iväg han själv.
-"Nu är du stor så nu får då åka in till det stora sjukhuset, bli sövd och opererad och sedan på eftermiddagen kan du ta bussen hem".
Så taskig är inte ens jag.
Hör att Tvåan med kompis har satt igång stekpannan. Bäst att gå och kolla hur det går.
Over and out
måndag 11 oktober 2010
Är det huvudrätten som är huvudsaken eller är det huvudsaken att man kommer ur det här med den mentala hälsa i behåll?
Fnular vidare
Finns så mycket jag vill säga...
Men jag vet att om jag öppnar munnen och säger det så kommer det bara att bli fel
Fast det är rätt så är det fel att säga att det är rätt för att det är fel
Men är det fel?
Rätt fel, fel rätt
Helfel, rätthel, felrätt
Huvudrätt?
ÅH! Jag blir galen!
Några små, små ord som är så galet stora och så galet mycket vill komma ut!
Men jag vet ju att det kommer att ha sönder dig
Och jag vet ju att det kommer att ha sönder mig
Är det bara idag?
En evighet?
Eller var det igår?
För alltid?
Jag vet inte, jag vet inte, jag vet inte!
Over and out
Finns så mycket jag vill säga...
Men jag vet att om jag öppnar munnen och säger det så kommer det bara att bli fel
Fast det är rätt så är det fel att säga att det är rätt för att det är fel
Men är det fel?
Rätt fel, fel rätt
Helfel, rätthel, felrätt
Huvudrätt?
ÅH! Jag blir galen!
Några små, små ord som är så galet stora och så galet mycket vill komma ut!
Men jag vet ju att det kommer att ha sönder dig
Och jag vet ju att det kommer att ha sönder mig
Är det bara idag?
En evighet?
Eller var det igår?
För alltid?
Jag vet inte, jag vet inte, jag vet inte!
Over and out
söndag 10 oktober 2010
Tokig katt-tant på motorvägen i 200 blås, i fel fil
Fnular
Hur kommer det sig att man alltid kör berg och dalbana när man har en livskris?
(Ja, och räknas det här som en livskris?)
Ena minuten känns allt nattsvart och nästa känns det som solsken och pinacolada (ja, jag vet att det ska vara en sån där liten våg ovanför a:et men jag orkar inte krabba och ta reda på hur man gör en sådan så jag skiter i det helt enkelt).
Jag åker upp och ner tills jag mår illa. Antigen det eller så mår jag illa för att jag satt i mig en halv påse chips.
Ena minuten känner jag att allt kommer att bli bra, att jag kommer att hitta min inre frid och bla bla bla.
Nästa minut känns det som att jag kommer att få sitta hemma och uggla ensam hela livet och sluta mina dagar som en tokig katt-tant, ensam i ett hus med 48 okastrerade katter som blir fler för varje dag.
Ena minuten känner jag mig lugnt och tänker att jag äntligen blivit vuxen, tagit mitt ansvar och gjort allt rätt.
Nästa minut känner jag mig bara ensam och patetisk.
Tänker att varför gör det så ont om det nu är så jävla rätt?
Och tänker att måste man vara så jävla vuxen och förståndig hela tiden då?
Kan man inte bara supa sig askalas, röja hela natten och köra på som man alltid har gjort med allting i livet. Så där 200 blås i fel fil.
Men så tänker jag.
Hur bra har det fungerat hitills?
Inte så jätte.
Och om man kör i 200 blås i fel fil så kan ju det gå bra. I allafall ett tag men förr eller senare så får man möte av en långtradare och sen är det slut.
Så jag sätter helt sonika på mig bilbältet och puttrar vidare i lagom fart i rätt körriktning och ser var det leder.
Men fan i helvete vad det skriker i gasfoten!
Over and out
En positiv sak är att jag verkar ha fått tillbaka en del av min förmåga att associera när jag ska berätta något. Antar att det är bra.
Hur kommer det sig att man alltid kör berg och dalbana när man har en livskris?
(Ja, och räknas det här som en livskris?)
Ena minuten känns allt nattsvart och nästa känns det som solsken och pinacolada (ja, jag vet att det ska vara en sån där liten våg ovanför a:et men jag orkar inte krabba och ta reda på hur man gör en sådan så jag skiter i det helt enkelt).
Jag åker upp och ner tills jag mår illa. Antigen det eller så mår jag illa för att jag satt i mig en halv påse chips.
Ena minuten känner jag att allt kommer att bli bra, att jag kommer att hitta min inre frid och bla bla bla.
Nästa minut känns det som att jag kommer att få sitta hemma och uggla ensam hela livet och sluta mina dagar som en tokig katt-tant, ensam i ett hus med 48 okastrerade katter som blir fler för varje dag.
Ena minuten känner jag mig lugnt och tänker att jag äntligen blivit vuxen, tagit mitt ansvar och gjort allt rätt.
Nästa minut känner jag mig bara ensam och patetisk.
Tänker att varför gör det så ont om det nu är så jävla rätt?
Och tänker att måste man vara så jävla vuxen och förståndig hela tiden då?
Kan man inte bara supa sig askalas, röja hela natten och köra på som man alltid har gjort med allting i livet. Så där 200 blås i fel fil.
Men så tänker jag.
Hur bra har det fungerat hitills?
Inte så jätte.
Och om man kör i 200 blås i fel fil så kan ju det gå bra. I allafall ett tag men förr eller senare så får man möte av en långtradare och sen är det slut.
Så jag sätter helt sonika på mig bilbältet och puttrar vidare i lagom fart i rätt körriktning och ser var det leder.
Men fan i helvete vad det skriker i gasfoten!
Over and out
En positiv sak är att jag verkar ha fått tillbaka en del av min förmåga att associera när jag ska berätta något. Antar att det är bra.
lördag 9 oktober 2010
Ingen dag med medvind
Just idag är jag svag,
just idag mår jag skit
Jag förs tamigfan inte framåt av några som helst jävla vindar.
Men i morgon är en annan dag och då är jag förhoppningsvis på väg åt rätt håll igen.
Har varit en tuff dag mentalt och jag är trött ända in i hjärtat. Mest av allt är jag ledsen för en vän idag och tänker på h*n.
Den här veckan har jag fått flera dåliga nyheter. Inget av det rör egentligen mig, i allafall inte i den meningen att det gäller mig. Utan "bara" i den meningen att det rör människor jag känner för och bryr mig om. Men eftesom inget av det handlar om mig så stannar det hos mig.
Tänker på dig och hoppas det reder ut sig.
Tänker på dig och hoppas att allt ordnar upp sig.
Tänker på dig och håller tummarna att det löser sig.
Just idag finns ni i mitt hjärta.
Over and out
just idag mår jag skit
Jag förs tamigfan inte framåt av några som helst jävla vindar.
Men i morgon är en annan dag och då är jag förhoppningsvis på väg åt rätt håll igen.
Har varit en tuff dag mentalt och jag är trött ända in i hjärtat. Mest av allt är jag ledsen för en vän idag och tänker på h*n.
Den här veckan har jag fått flera dåliga nyheter. Inget av det rör egentligen mig, i allafall inte i den meningen att det gäller mig. Utan "bara" i den meningen att det rör människor jag känner för och bryr mig om. Men eftesom inget av det handlar om mig så stannar det hos mig.
Tänker på dig och hoppas det reder ut sig.
Tänker på dig och hoppas att allt ordnar upp sig.
Tänker på dig och håller tummarna att det löser sig.
Just idag finns ni i mitt hjärta.
Over and out
fredag 8 oktober 2010
Värmer mig under en positiv filt av dåligt samvete
Ettan hade tandläkartid idag. Han pratade om det igårkväll, jag skickade ett sms i morse och påminde han. Och gissa vad? Han glömde. Irriterad mamma säger att du får betala hundarlappen själv som det kostar och så får du ringa och säga som det är och beställa en ny tid. Och ta ut hunden avslutar jag med. När jag ändå är på G liksom.
Ettan ringer och beställer ny tid, säger:
-"Förlåt att jag glömde mamma, det var inte meningen, det bara försvann för det var så kul i skolan. Föresten jag gjorde provet idag, det som du förhörde mig på igår, jag svarade på allt och det gick nog bra. Jag tar ut hunden på direkten".
Jag får en stor kram också.
....................
Mamma drar på sig en filt av dåligt samvete och kan ju knappast vara irriterad på han längre.
Duktiga, duktiga unge som fixar till allt och får mig att faktiskt må bra fast jag fick dåligt samvete.
Smart den där.
Och nej, jag kommer inte att tvinga han att betala hundralappen själv.
Det verkar ha gått upp ett Liljeholmen för Ettan vad det gäller skolan. Han har varit lite orolig för det här med åttan för alla säger att det är jobbigast i skolan då. Så han pluggar hårt till proven och märker att det går bra. Blir peppad och pluggar till nästa prov för det är ju kul när det går bra.
Vilken postitiv spiral, liksom.
Tvåan fick alla rätt på biologiprovet och kom på att det var ju skitkul. Pluggar på.
Trean har, frivilligt, börjat välja svårare böcker till läsläxan.
Man får väl vara stolt över sin fina ungar?
Föresten, det skiter jag i om man inte får, jag är det i allafall!
Over and out
Ettan ringer och beställer ny tid, säger:
-"Förlåt att jag glömde mamma, det var inte meningen, det bara försvann för det var så kul i skolan. Föresten jag gjorde provet idag, det som du förhörde mig på igår, jag svarade på allt och det gick nog bra. Jag tar ut hunden på direkten".
Jag får en stor kram också.
....................
Mamma drar på sig en filt av dåligt samvete och kan ju knappast vara irriterad på han längre.
Duktiga, duktiga unge som fixar till allt och får mig att faktiskt må bra fast jag fick dåligt samvete.
Smart den där.
Och nej, jag kommer inte att tvinga han att betala hundralappen själv.
Det verkar ha gått upp ett Liljeholmen för Ettan vad det gäller skolan. Han har varit lite orolig för det här med åttan för alla säger att det är jobbigast i skolan då. Så han pluggar hårt till proven och märker att det går bra. Blir peppad och pluggar till nästa prov för det är ju kul när det går bra.
Vilken postitiv spiral, liksom.
Tvåan fick alla rätt på biologiprovet och kom på att det var ju skitkul. Pluggar på.
Trean har, frivilligt, börjat välja svårare böcker till läsläxan.
Man får väl vara stolt över sin fina ungar?
Föresten, det skiter jag i om man inte får, jag är det i allafall!
Over and out
torsdag 7 oktober 2010
Chaffismorsa fixar allt, hon har ju ändå inget annat att göra
Kom till sista lossningen i morse och blev upplyst av personalen att min kära arbetskamrat(?) lämnat sitt returgods till mig med orden "Det är lugnt, det tar Chaffismorsa i morgon".
Det är att vara en bussig arbetskollega det.
I helgen ska jag på kusinträff med två av mina goa kusiner och min kära systeryster. Ja, jävlar vad roligt, då blir det skratta av. Känns som att jag kan behöva det. Både det och att komma hemifrån lite och bara vara.
Ser fram mot det!
Fnulade ett tag om jag faktiskt skulle ta med en vinare men insåg att det skulle bli helt jobbigt för då måste man ju ha skjuts hem. Insåg att det kan kvitta och jag köper en alkofri istället, det är nästan lika gott och man kan ta bilen hem. Plus att jag nog inte riktigt är redo för alkohol ännu, det får allt vänta ett tag till.
Nu, soffa och tv med Tvåan och hunden. Mysigt!
Over and out
Det är att vara en bussig arbetskollega det.
I helgen ska jag på kusinträff med två av mina goa kusiner och min kära systeryster. Ja, jävlar vad roligt, då blir det skratta av. Känns som att jag kan behöva det. Både det och att komma hemifrån lite och bara vara.
Ser fram mot det!
Fnulade ett tag om jag faktiskt skulle ta med en vinare men insåg att det skulle bli helt jobbigt för då måste man ju ha skjuts hem. Insåg att det kan kvitta och jag köper en alkofri istället, det är nästan lika gott och man kan ta bilen hem. Plus att jag nog inte riktigt är redo för alkohol ännu, det får allt vänta ett tag till.
Nu, soffa och tv med Tvåan och hunden. Mysigt!
Over and out
onsdag 6 oktober 2010
The dog shit avenger
Snart är den vackra vintern här med snötäckta vidder och isande vindar.
Och hundskit i mängder.
Dags att leta fram hundskitshämnarens outfit och ladda inför årets säsong.
Funderat över lite nya vapen inför denna säsongen och har kommit fram till att någon slags katapult nog inte vore fel. Eller något slag av potatiskanon, fast hundskitskanon då.
Fundrar vidare.
Den här killens matte kommer i allafall inte att råka illa ut för hon har alltid fickorna proppfulla av bajspåsar i alla färger.
Over and out
Och hundskit i mängder.
Dags att leta fram hundskitshämnarens outfit och ladda inför årets säsong.
Funderat över lite nya vapen inför denna säsongen och har kommit fram till att någon slags katapult nog inte vore fel. Eller något slag av potatiskanon, fast hundskitskanon då.
Fundrar vidare.
Den här killens matte kommer i allafall inte att råka illa ut för hon har alltid fickorna proppfulla av bajspåsar i alla färger.
Over and out
Sova, äta, fika, äta och snart vila lite
Ingen direkt produktiv dag idag.
Började med att sova till elva, snabb sväng med hunden. Pappan ringde och frågade om vi skulle luncha med syrran och jag var inte sen att tacka ja till det. Så iväg och luncha i lugn och ro och hinna prata med dem, härligt. Precis när jag kom innanför dörren sms:ade min vän och mor till min gudson och undrade om jag ville ha kaffe och muffins. Nu eller genast undrade jag och fick svaret genast.
Snabbt upp på cykeln och iväg.
Tänkte sedan att jag skulle gå hem och vila mig efter denna otroligt påfrestande dag, men möttes av fyra extra par skor i hallen, utöver de två par som var mina barns. Och fyra extra par skor brukar ju betyda fyra extra barn, vilket det gjorde även denna dag.
Jag lade helt enkelt det där med att vila på hyllan och ringde till Speciell vän och frågade om vi skulle gå en promenad med hundarna istället. Så då fick lill-lunsen träffa både stor-lunsen och stora hunden ( Ha, ha förlåt Speciell vän, retas bara).
Så denna dag har gått i fikats, ätandets och latandets tecken, men inget ont i det, man kan få ha det så bra ibland bestämde jag.
Nu håller jag på att koka potatis och ska göra höstens första potatismos. Jag längtar redan tills jag får sätta tänderna i det. Ja, inte för att man direkt behöver sätta några tänder i mos men ni fattar vad jag menar.
Over and out
Började med att sova till elva, snabb sväng med hunden. Pappan ringde och frågade om vi skulle luncha med syrran och jag var inte sen att tacka ja till det. Så iväg och luncha i lugn och ro och hinna prata med dem, härligt. Precis när jag kom innanför dörren sms:ade min vän och mor till min gudson och undrade om jag ville ha kaffe och muffins. Nu eller genast undrade jag och fick svaret genast.
Snabbt upp på cykeln och iväg.
Tänkte sedan att jag skulle gå hem och vila mig efter denna otroligt påfrestande dag, men möttes av fyra extra par skor i hallen, utöver de två par som var mina barns. Och fyra extra par skor brukar ju betyda fyra extra barn, vilket det gjorde även denna dag.
Jag lade helt enkelt det där med att vila på hyllan och ringde till Speciell vän och frågade om vi skulle gå en promenad med hundarna istället. Så då fick lill-lunsen träffa både stor-lunsen och stora hunden ( Ha, ha förlåt Speciell vän, retas bara).
Så denna dag har gått i fikats, ätandets och latandets tecken, men inget ont i det, man kan få ha det så bra ibland bestämde jag.
Nu håller jag på att koka potatis och ska göra höstens första potatismos. Jag längtar redan tills jag får sätta tänderna i det. Ja, inte för att man direkt behöver sätta några tänder i mos men ni fattar vad jag menar.
Over and out
tisdag 5 oktober 2010
Lagade inget, varken keps, mat eller bil
Jag slapp äta keps till middag idag(6 tvåor blev det), tur för mig, otur för Speciell vän som måste laga bil. Jag behövde inte laga varken bil eller middag för jag blev ju bjuden på mackisar och köttbullar av Tvåan.
En lyckans ost är jag.
I dag är det kanelbullens dag, det har man ju knappast kunnat missa. Det tragiska är att det idag är "Internationella barndagen" också. Och frågan är hur många det är som har uppmärksammat det.
Jag protesterade genom att våga vägra kanelbulle.
Over and out
En lyckans ost är jag.
I dag är det kanelbullens dag, det har man ju knappast kunnat missa. Det tragiska är att det idag är "Internationella barndagen" också. Och frågan är hur många det är som har uppmärksammat det.
Jag protesterade genom att våga vägra kanelbulle.
Over and out
En liten text om frihet
Just nu handlar mitt liv mest om tankar, tankar och åter tankar. Funderar till mina grå blir röda och glöder av ansträgning. Vilar hjärnan och sedan börjar jag om igen.
Tankarna snurrar, men inte på det där dåliga sättet som känns som ett getingbo fullt av skitarga jordgetingar. Mer på det där sättet att jag verkligen kan se saker för vad de är. Se mina fel och brister. Se mina dåliga sidor men på ett mer konstruktivt sätt än innan. Se vad det är som har gjort mig till den jag är och vad det är som gjort att jag gjort som jag gjort.
Vänta, nu. Blev det rätt där? Ja, faktiskt.
Se det som gjort att jag gjort som jag gjort.
Varför jag inte kunnat stanna i de förhållanden som verkligen kunnat vara riktigt bra. Varför jag inte låtit mig själv varit lycklig.
Varför jag inlett förhållanden som varit dödfödda redan från början. Inlett förhållanden med människor som inte varit rätt för mig.
Sårat människor som inte förtjänat det.
Avslutat förhålladen helt åt helvete fel.
Nu kan jag se varför alkohol och jag varit en helt fuckt up combo. Det är ju inte det att jag inte kan dricka, det har ju bara varit det att jag druckit av fel anledning. Istället för att festa för att ha kul har jag gjort det för att få vara destruktiv, för att få hata, för att få vara riktigt jävla elak och framför allt för att få känna. Det har ju varit den enda jävla gången jag har fått ut några som helst negativa känslor, alltså verkligen fått ut dem.
Få ut all jävla hat som har legat som en lavaström och lurat precis under ytan. En flaska vin och sedan har strömmen forsat ut som ett jäval inferno av hat. Tyvärr så har det ju varit fel människor som drabbats av hatet, den som verkligen varit målet för det har ju sluppit undan hela tiden. Som en hal ål på en tvålad sten.
Samma sak med den här känslan av att tvunget straffa mig själv hela jävla tiden. Så fort något har varit på vippen att bli riktigt, riktigt bra så har jag haft sönder det, slagit det i tusen bitar för att inte halka dit och vara lycklig.
Kan tänka mig att det här låter sjukt luddigt men för mig är det glasklart. Vet ni varför?
Jag har slutat hata.
Finns inget att hata längre, borta. Finns inte mer. När jag verkligen vågade se det så försvann det. Jag vågade äntligen se mitt odjur i ögonen och det jag såg var bara patetiskt. En patetisk fläck, en patetisk jävla våt fläck av ett sorligt liv som inte ens är värt att hata.
När jag äntligen vågade se att jag mådde sämre av allt det här än vad barnen gör och jag såg allt för vad det är.
Det är HAN som har valt, inte jag.
Det är HAN som är skyldig, jag har inte gjort fel.
Jag är inte skyldig till det här och jag behöver inte straffa mig själv.
Jag är fri!
Pratade med ett av mina x häromdagen. Kände att jag tycker så mycket om den här personen och jag är glad att han verkar ha förlåtit mig. Det tog några år men jag är glad att vi kan prata och göra varandar glada som vänner istället.
Pratar med Speciell vän i princip varje dag och det gör mig också glad. Extra glad blir jag när jag tänker på att mellan oss finns dåliga vibbar, mellan oss finns en varm känsla. Jag saknar honom varje dag och hela tiden men det finns inga arga, svarta känslor.
Treans pappa hämtade Trean i fredags och han kom faktiskt in och satte sig en stund och pratade och jag tror och hoppas att han har förlåtit mig han med. Om inte så hoppas jag att han kommer att göra det i framtiden och kunna tänka på oss och det som var bra. Och faktiskt så har ju vi ett livs levande bevis på att vi kan göra riktigt bra saker tillsammans, fast isär. Trean.
Jag känner och jag vet att jag kommer att kunna bli lycklig när jag har förlåtit mig själv och kommit till ro med mig själv. Och faktiskt så känner jag i mitt hjärta en känsla som jag nästan hade glömt. Känslan av lugn och ro och känslan av att faktiskt tycka om mig själv lite.
Jag jobbar vidare.
Over and out
Tankarna snurrar, men inte på det där dåliga sättet som känns som ett getingbo fullt av skitarga jordgetingar. Mer på det där sättet att jag verkligen kan se saker för vad de är. Se mina fel och brister. Se mina dåliga sidor men på ett mer konstruktivt sätt än innan. Se vad det är som har gjort mig till den jag är och vad det är som gjort att jag gjort som jag gjort.
Vänta, nu. Blev det rätt där? Ja, faktiskt.
Se det som gjort att jag gjort som jag gjort.
Varför jag inte kunnat stanna i de förhållanden som verkligen kunnat vara riktigt bra. Varför jag inte låtit mig själv varit lycklig.
Varför jag inlett förhållanden som varit dödfödda redan från början. Inlett förhållanden med människor som inte varit rätt för mig.
Sårat människor som inte förtjänat det.
Avslutat förhålladen helt åt helvete fel.
Nu kan jag se varför alkohol och jag varit en helt fuckt up combo. Det är ju inte det att jag inte kan dricka, det har ju bara varit det att jag druckit av fel anledning. Istället för att festa för att ha kul har jag gjort det för att få vara destruktiv, för att få hata, för att få vara riktigt jävla elak och framför allt för att få känna. Det har ju varit den enda jävla gången jag har fått ut några som helst negativa känslor, alltså verkligen fått ut dem.
Få ut all jävla hat som har legat som en lavaström och lurat precis under ytan. En flaska vin och sedan har strömmen forsat ut som ett jäval inferno av hat. Tyvärr så har det ju varit fel människor som drabbats av hatet, den som verkligen varit målet för det har ju sluppit undan hela tiden. Som en hal ål på en tvålad sten.
Samma sak med den här känslan av att tvunget straffa mig själv hela jävla tiden. Så fort något har varit på vippen att bli riktigt, riktigt bra så har jag haft sönder det, slagit det i tusen bitar för att inte halka dit och vara lycklig.
Kan tänka mig att det här låter sjukt luddigt men för mig är det glasklart. Vet ni varför?
Jag har slutat hata.
Finns inget att hata längre, borta. Finns inte mer. När jag verkligen vågade se det så försvann det. Jag vågade äntligen se mitt odjur i ögonen och det jag såg var bara patetiskt. En patetisk fläck, en patetisk jävla våt fläck av ett sorligt liv som inte ens är värt att hata.
När jag äntligen vågade se att jag mådde sämre av allt det här än vad barnen gör och jag såg allt för vad det är.
Det är HAN som har valt, inte jag.
Det är HAN som är skyldig, jag har inte gjort fel.
Jag är inte skyldig till det här och jag behöver inte straffa mig själv.
Jag är fri!
Pratade med ett av mina x häromdagen. Kände att jag tycker så mycket om den här personen och jag är glad att han verkar ha förlåtit mig. Det tog några år men jag är glad att vi kan prata och göra varandar glada som vänner istället.
Pratar med Speciell vän i princip varje dag och det gör mig också glad. Extra glad blir jag när jag tänker på att mellan oss finns dåliga vibbar, mellan oss finns en varm känsla. Jag saknar honom varje dag och hela tiden men det finns inga arga, svarta känslor.
Treans pappa hämtade Trean i fredags och han kom faktiskt in och satte sig en stund och pratade och jag tror och hoppas att han har förlåtit mig han med. Om inte så hoppas jag att han kommer att göra det i framtiden och kunna tänka på oss och det som var bra. Och faktiskt så har ju vi ett livs levande bevis på att vi kan göra riktigt bra saker tillsammans, fast isär. Trean.
Jag känner och jag vet att jag kommer att kunna bli lycklig när jag har förlåtit mig själv och kommit till ro med mig själv. Och faktiskt så känner jag i mitt hjärta en känsla som jag nästan hade glömt. Känslan av lugn och ro och känslan av att faktiskt tycka om mig själv lite.
Jag jobbar vidare.
Over and out
måndag 4 oktober 2010
Grabb på fjorton jordsnurr har ledsnat på vita dödskallar på röd botten
Har varit till öron, näsa, hals med Ettan idag och det blev bestämmt att hans gigantiska halsmandlar ska väck. Men det fixar ju såklart min stora kille utan problem, det blir väl värre med den stora killens mamma. Jag kommer väl äta upp alla mina naglar trots att jag slutade bita på dem i femtonårsåldern. Får väl börja röka eller nåt så att man kan hålla sig lugn.
Men i allafall så var den här doktorn som var där en sådan här "one of a kind".
Först när vi såg han så tänkte jag "Läskig, ser ut som en psykotisk indian".
Mannen öppnar munnen, talat med en trevlig röst och bryter lite, lite på ett utländsk språk men talar annars felfri lättförstålig svenska.
Sedan gör mannen det helt oförklarliga, han förklarar allt så att man förstår. Han visar på bilder och förklarar hur näsan och svalget fungerar, var det sitter körlar och vad de är till för.
Jag satt väl som en fågelunge med munnen öppen och stirrande blick (som en idiot med andra ord). Han var dessutom inte ett dyft stressad utan tog sig tid att svara på våra frågor angående operationen och allt runt om kring.
Tänk om det fanns fler läkare som han!
Nu sitter jag mest av tiden och väntar på att köra till bilbesiktningen med Speciell väns lilla gröna faran. Känns lite sådär men jag erbjöd mig själv att köra dit den i något svagt ögonblick. Måste bara se till att besiktningsmannen inte tror att det är min bil...
Går den igenom så ska jag äta upp min hatt. Har ju inte så värst många hattar men jag lovar att gnaga i mig en svettig kepa om den mot förmodan skulle gå igenom.
Ettan ville ha nya gardiner i sitt rum, inte för att jag fattar vad det är för fel på att ha röda gardiner med vita dödskallar på, men det var visst töntigt. (Ja, men det är väl klart att jag fattar att det är töntigt, bara det att man blir sjukt hemmablind och ser inte sådant där. De kan väl däremot passa finfint i åttaåringens rum. Men känns väl inte så soft när man är fjorton jordsnurr. Minns ni det där, jordsnurr? ha ha. Jösses. Nåja, tillbaka till verkligheten)
Nåja, nya gardiner är nu inköpta och ska bara strykas och hängas upp. Så nu vet ni en sak jag ska pula med idag.
Nu blir det en kopp kaffe och sen iväg med gröna faran.
Over and out
Men i allafall så var den här doktorn som var där en sådan här "one of a kind".
Först när vi såg han så tänkte jag "Läskig, ser ut som en psykotisk indian".
Mannen öppnar munnen, talat med en trevlig röst och bryter lite, lite på ett utländsk språk men talar annars felfri lättförstålig svenska.
Sedan gör mannen det helt oförklarliga, han förklarar allt så att man förstår. Han visar på bilder och förklarar hur näsan och svalget fungerar, var det sitter körlar och vad de är till för.
Jag satt väl som en fågelunge med munnen öppen och stirrande blick (som en idiot med andra ord). Han var dessutom inte ett dyft stressad utan tog sig tid att svara på våra frågor angående operationen och allt runt om kring.
Tänk om det fanns fler läkare som han!
Nu sitter jag mest av tiden och väntar på att köra till bilbesiktningen med Speciell väns lilla gröna faran. Känns lite sådär men jag erbjöd mig själv att köra dit den i något svagt ögonblick. Måste bara se till att besiktningsmannen inte tror att det är min bil...
Går den igenom så ska jag äta upp min hatt. Har ju inte så värst många hattar men jag lovar att gnaga i mig en svettig kepa om den mot förmodan skulle gå igenom.
Ettan ville ha nya gardiner i sitt rum, inte för att jag fattar vad det är för fel på att ha röda gardiner med vita dödskallar på, men det var visst töntigt. (Ja, men det är väl klart att jag fattar att det är töntigt, bara det att man blir sjukt hemmablind och ser inte sådant där. De kan väl däremot passa finfint i åttaåringens rum. Men känns väl inte så soft när man är fjorton jordsnurr. Minns ni det där, jordsnurr? ha ha. Jösses. Nåja, tillbaka till verkligheten)
Nåja, nya gardiner är nu inköpta och ska bara strykas och hängas upp. Så nu vet ni en sak jag ska pula med idag.
Nu blir det en kopp kaffe och sen iväg med gröna faran.
Over and out
söndag 3 oktober 2010
Dagens dementi
Jag måste dementera mig själv där lite, det var naturligtvis inte 6.000 sökande utan
60.000(!)
till jobbet som pandaskitsvägare.
Ja, herre jösses säger jag bara.
Over and out
60.000(!)
till jobbet som pandaskitsvägare.
Ja, herre jösses säger jag bara.
Over and out
Att väga skit är tydligen ett högstatusjobb...
Hörde på radio igår kväll någonting om att det hade varit någon tävling där vinsten var att man fick åka till Kina och ta hand om jättepandor i någon park. Alltså själva vinsten var att man fick bli "Jättepandaskötare" och arbetsuppgifterna var att man skulle ge pandor mat, vatten, göra rent i inhägnaden och att väga pandans bajs.
6.000 personer ville ha jobbet.
Om man tänker så här att om man jobbar inom tillexempel vården så finns det ju en del likheter i själva arbetsuppgifterna, om man nu bortser från det där med att väga bajset. Fast det klart, det händer kanske det också, jag vet ju att man i allafall mäter kisset när man har tex kateter.
Nåja, i allafall, vad är det nu som ger hela den här grejen med att åka och ta hand om jättepandor istället för att ta hand om människor så hög status? Att ta hand om människor är ju inget jättehögstatusjobb direkt.
Men att ta hand något skumt djur som ingen egentligen vet vad det är (är det en björn? Är det ett rovdjur? Är det ens ett däggdjur?)
Nu är jag kanske en liten aning partisk för jag avskyr nämligen jättepandan och får panik i hela kroppen när jag tänker på dem. De är, i min värld, exakt hur läskiga som helst!
Och är inte en äkta vardagshjälte den som bäddar rent till Astid 96 år och inte den som väger pandaskit hela dagarna?
Jo, visst jag tycker inte heller att jättepandan ska få dö ut, jag tycker så klart att någon ska väga dens skit men jag kan aldrig fatta att man kan göra en tävling om något så bisarrt och att det ska vara så oerhört stort att åka till Kina och väga pandaskit.
Tur att tävligen var frivillig för jag skulle förr ta livet av mig än ens gå i närheten av en läskig jättepanda. Och gojsa med dens skit kommer väl inte direkt heller högst på min priolista.
Over and out
6.000 personer ville ha jobbet.
Om man tänker så här att om man jobbar inom tillexempel vården så finns det ju en del likheter i själva arbetsuppgifterna, om man nu bortser från det där med att väga bajset. Fast det klart, det händer kanske det också, jag vet ju att man i allafall mäter kisset när man har tex kateter.
Nåja, i allafall, vad är det nu som ger hela den här grejen med att åka och ta hand om jättepandor istället för att ta hand om människor så hög status? Att ta hand om människor är ju inget jättehögstatusjobb direkt.
Men att ta hand något skumt djur som ingen egentligen vet vad det är (är det en björn? Är det ett rovdjur? Är det ens ett däggdjur?)
Nu är jag kanske en liten aning partisk för jag avskyr nämligen jättepandan och får panik i hela kroppen när jag tänker på dem. De är, i min värld, exakt hur läskiga som helst!
Och är inte en äkta vardagshjälte den som bäddar rent till Astid 96 år och inte den som väger pandaskit hela dagarna?
Jo, visst jag tycker inte heller att jättepandan ska få dö ut, jag tycker så klart att någon ska väga dens skit men jag kan aldrig fatta att man kan göra en tävling om något så bisarrt och att det ska vara så oerhört stort att åka till Kina och väga pandaskit.
Tur att tävligen var frivillig för jag skulle förr ta livet av mig än ens gå i närheten av en läskig jättepanda. Och gojsa med dens skit kommer väl inte direkt heller högst på min priolista.
Over and out
lördag 2 oktober 2010
Stolt som en höna
Satt och åt middag med Ettan och Trean härom kvällen. Tvåan var hos en kompis vars föräldrar hade lovat att skjutsa hem henne. Så vi satt där och jag sa det att jag tycker att de här föräldrarna är jättebra som ställer upp och kör tjejerna hit och dit och det är aldrig några problem, ibland äter de här och ibland där, det är så enkelt med dem. I allafall så sa jag det att jag tycker att hennes föräldrar är bra föräldrar eftersom de bryr sig om sina döttrar (och min också) och ställer upp.
Då var Trean tyst en stund och sedan sa han allvarligt:
-Jag tycker du är en bra förälder, mamma!
Och jag blev plötsligt 3 meter lång och rakryggad som en fura. Tänk vad en liten mening kan få en att må underbart bra!
Nu är han med pappa i två veckor och jag hoppas tiden går fort så att min minsta solstråle snart är hemma igen.
Over and out
Då var Trean tyst en stund och sedan sa han allvarligt:
-Jag tycker du är en bra förälder, mamma!
Och jag blev plötsligt 3 meter lång och rakryggad som en fura. Tänk vad en liten mening kan få en att må underbart bra!
Nu är han med pappa i två veckor och jag hoppas tiden går fort så att min minsta solstråle snart är hemma igen.
Over and out
fredag 1 oktober 2010
Morgonstund har guld i mun
Tog en sväng med hunden efter att jag lämnat av Trean på skolan efter ett tidigt morgonbesök hos tandläkaren.
Det är vackert ute nu, fast det är höst. Det måste till och med jag erkänna...
Over and out
Kras, kras låter knäckebloggen
En hel dag har gått och det enda jag har gjort är att göra av med pengar. Två barn behövde nya skor och jag vet dessutom att jag måste köpa ett par till i morgon och nu snackar vi träningsdojjor till en fjortonåring. Inte billigt, inte billigt alls.
Men det löser sig, allt löser sig.
Skjutsade pappan till sjukhuset idag också och passade på att gå lite på stan medans han var på sitt återbesök. Var inne och tog kort till mitt nya körkort och det blev som vanligt, människan tvingar en att le och man ser ut som en idiot på körkortet de närmaste tio åren.
Tackar för det snälla fotoperson.
Jag har inte gjort ett endaste dugg här hemma idag, men det är ju skönt det med ibland. Men jag borde...
Nåja, jag lagade plattfisk, stuvad spenat och potatis till kidsen som jag lovat. Ettan åt tills han mådde illa.
Åh, vilken härlig knäckeblogg det blir idag, bara ordbajseri hela vägen rätt igenom. Men det får vara så ibland har jag bestämmt, det här är ju trots allt min blogg så jag bestämmer.
Så det så.
*kras, kras*
Over and out
Men det löser sig, allt löser sig.
Skjutsade pappan till sjukhuset idag också och passade på att gå lite på stan medans han var på sitt återbesök. Var inne och tog kort till mitt nya körkort och det blev som vanligt, människan tvingar en att le och man ser ut som en idiot på körkortet de närmaste tio åren.
Tackar för det snälla fotoperson.
Jag har inte gjort ett endaste dugg här hemma idag, men det är ju skönt det med ibland. Men jag borde...
Nåja, jag lagade plattfisk, stuvad spenat och potatis till kidsen som jag lovat. Ettan åt tills han mådde illa.
Åh, vilken härlig knäckeblogg det blir idag, bara ordbajseri hela vägen rätt igenom. Men det får vara så ibland har jag bestämmt, det här är ju trots allt min blogg så jag bestämmer.
Så det så.
*kras, kras*
Over and out
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
