tisdag 17 december 2013

Bitter men ändå med en ton av rosa-rött

En liten, liten strimma av hopp tändes idag när jag skickade ett mail till facket för att se om jag hade rätt avgift nu när jag är arbetslös. Hepp, träffade på en person som blev arg på a-kassan, ringde massor av samtal och skrev en överklagan och slängde på lådan redan idag. Sedan ringde han dessutom upp mig och berättade hur allt låg till och han lovade mig att det ska ordna sig.
Fast även om han lovade mig så vågar jag inte hoppas på det. Jag törs helt enkelt inte hoppas på att det kommer att ordna sig utan jag räknar med att jag har mina 45 avstängda dagar och lånar ihop stålar till räkningarna. Om, och jag säger om det skulle vara på det viset att de kommer att ge sig och jag får mina pengar så kommer jag att se det som ren bonus och skratta hela vägen till banken när jag hämtar ut pengarna för att ge tillbaka dem till Mamman som kommer bli den lyckligt lottade som lånar ut pengar till mig.
Men i alla fall så tändes en liten, skör låga av hopp och kanske, kanske kan jag hoppa på att julen kommer även till vårt hus.

Fan så bitter jag är! Fast jag tycker nog ändå att jag har rätt till att vara bitter just nu.
Bakar bröd och färgar håret och hoppas på att tina upp lite i hjärtat.
Fast det har jag redan gjort idag för min goa svärmor ringde och muntrade upp mig. Hon bara ringde för att kolla hur jag mådde och så där. Då blir jag glad i hjärtat.
Jag blir glad i hjärtat när min mamma och pappa bjuder mig och familjen på mat mest hela tiden för att de vet att jag är pank som en kyrkråtta.
Glad i hjärtat när bästa vännerna bjuder över en på Idolkväll när man behöver det mest.
Glad i hjärtat när kusinen dränkte mig barnen i presenter när jag var där och lånade datorn.
Glad i hjärtat när flera av mina fina vänner skickar sms i tid och otid med uppmuntrande ord och varma kramar.
Glad i hjärtat när gumman skickade ett fin julkort med varma rader där hon tänker på oss.
Glad i hjärtat när Systeryster skickar sms och mms med kramar och sådär.
Glad i hjärtat exet hör av sig om alla möjliga jobb han får korn på för att hjälpa mig.
Jag blir glad också när människor jag inte umgås med längre ändå hör av sig och erbjuder mig hjälp på alla möjliga och omöjliga sätt.

Jag blir trots allt glad och varm i själen när jag tänker på hur många underbara människor jag har runt mig.
Allra gladast blir jag när jag tänker på min underbara Oxfilé som står vid min sida.
Och så våra härliga ungar, ingen nämnd och ingen glömd.
Jag älskar er barn mer än livet självt, alla fyra!

Visst ja, hundkräket gör mig glad också!

Over and out

onsdag 11 december 2013

Svart i själen

Tralla-la, tralla-la vad jag hatar a-kassan och facket och allt annat skit.
Tänkte bara tala om det. Så att ni vet och så.

Over and out

fredag 6 december 2013

Ingen jul alls

45 dagars avstängning från a-kassan.
För att jag blev uppsagd pga arbetsbrist och inte tackade jag till att jobba 2 timmars resväg hemifrån. Dvs 4 timmars pendling om dagen. 
Tolv timmarspass på det så innebär det 16 timmar hemifrån varje dag. Är det rimligt?
Det sjukaste av allt är att mina fd kollegor fick 5 dagars karens. Jag fick 45. 
Känns ju jävligt rättvist. Not.
Fuck you a-kassan.

Over and out

torsdag 5 december 2013

Årets julklapp

I år blir nog julen lite annorlunda. A-kassan har ju inte betalt ut några pengar ännu och jag går ju på knäna vid det här laget.
Så i år blir det upplevelsepresent till familjen i julklapp.

Det blir en känsla av besvikelse.

Tack för det skit företag och tack för det skit a-kassa.
God Jul jävel då.

Over and out

onsdag 4 december 2013

Humorlös A-kassa

Personen jag mailade på a-kassan har tydligen inte ironisk humor. Skrev ett mail igår och försökte vara lite så där ironiskt rolig med lite allvar i, om ni fattar. Så här skrev jag:

Hej!

Jag väntar och väntar och får inga besked från er. Jag har nu betalt mina
räkningar
med papperslappar och fantasier.
Vore bra om man fick ett besked så man vet om man ska gräva ner sig eller
vad man
ska göra.

Fick svaret;

Hej, beslutet är taget den 3 december, beslutsbrevet på väg till dig.

Med vänlig hälsning 
Transports A-kassa

Jo, jag tackar ja, vilken rolig person. Hen kunde ju ha svarat tillexempel:
Vad bra att det gick att betala med papper, det ska jag prova nästa månad! 
Eller;
Toppen att du kunde betala med fantasier så att det löste sig för dig.

Men nej då. Ingen humor där inte. Vågar ju knappt vänta på posten, det känns ju inte som att det kan bli några positiva besked därifrån...


Over and out

tisdag 3 december 2013

Som en fet käftsmäll

Så satt jag här igår och tycke så oerhört synd om mig själv, hur jobbigt allt var och bla bla bla. Senare på kvällen läste jag bloggar som jag följer och när jag läste Mela s blogg så insåg jag att det inte är ett dugg synd om mig.
Hon är sjuk i en jävligt otäck sjukdom som heter EDS ,läs och lär.
Nu har hon dessutom, som taggtråd på rakbladen, mist sin ena boxer.
Jag skickar henne alla mina tankar och all styrka idag och tänker att det är nyttigt att få en jävla käftsmäll ibland när man sitter hemma och ömkar. Så att man vaknar upp ur sin jävla självömkan.
Stora kramar till dig, Mela!

Over and out

Ännu en värdelös, nej jag menade arbetslös, dag

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.
Jag får liksom ingen ordning på någonting just nu. Orkar inte ta tag i någonting, det blir bara lite halvhjärtade försök att få någonting gjort. Det blir liksom inte någonting av någonting.

Går upp och försöker söka jobb.
Det är en fem sidor lång ansökan man ska fylla i med alla sina tidigare erfarenheter och utbildningar. Det går inte att kopiera in ett CV och ett personligt brev utan man måste som vanligt göra ett konto och sedan logga in och föra in alla sina uppgifter i ännu ett register. Man ska sedan hålla reda på fem hundra olika inloggningar på femhundra olika siter. Men det värsta är att på varje måste man föra in alla sina uppgifter, varje gång. Alla jobb man haft, när man jobbade där, alla utbildningar och vilka månader och år dessa var.
Säg att man en dag söker fem olika jobb, då är det alltså fem olika siter man måste registrera sig på och föra in alla dessa uppgifter. Suck.

Sätter mig för att titta igenom de utbildningar som studievägledare och jag tittade ut förra gången. Fem av dem är sådana som jag egentligen inte vill gå utan bara höll med om att de verkade ok, efter att hon sa att de skulle passa mig. Typiskt mig, att inte säga vad det egentligen är jag vill, utan bara hålla med om vad andra säger, att jo, visst det skulle nog passa mig och jadå, det vore toppen.
En utbildning som jag vill gå hittade jag i högen av papper. Som jag verkligen vill gå. Men när jag tittar på pappret och läser om den så känns det som att den är Mount Everest och det känns helt omöjligt att jag ska orka ta tag i att läsa den. Det är på distans, det är högskola, det krävs troligen en hel hög med kurser innan jag ens kommer in på den och det känns bara omöjligt.

Målar några dörrposter. Maskeringestapen tar slut. Locket åker på burken och den åker tillbaka in i förrådet.

Hunden måste ut. Det kanske jag orkar.

Hatar allting. Men mest mig själv.


Over and out

fredag 29 november 2013

Ska ni ta och dra åt helvete kanske?

Räkningarna ska betalas. Jag bara undrar med vad?
A-kassan har skickat tillbaka mina papper fyra gånger nu och krävt än det ena än det andra intyget. Idag är det utbetalning och jag har inte hört ett skit från dem, så alltså inga pengar på mitt konto att betala några räkningar med. Hurra vad roligt.
Är det konstigt att arbetslösa människor blir deprimerade? Man blir behandlad som skit hela tiden och de verkar ju tro att jag ska betala mina räkningar med luft. Och så skickar de ut blanketter på avgifter och skit som jag ska betala till dem. Ja, men med vadå hade de tänkt sig?
Jävla förbannade idioter.

Krälar tillbaka in under min jävla sten och dör. (Nej inte bokstavligt, bara inuti själen).

Over and out

torsdag 28 november 2013

I fucking hate everything

Over and out

onsdag 27 november 2013

Kall, grå och hård, som en sten

Kravlar omkring här på botten. Har trampat vatten ett tag nu men orkade inte längre, bara släppte taget och sjönk. Som en jävla gråsten.

Over and out

torsdag 21 november 2013

Beslut, beslut

Idag blir det studievägledarbesök igen.
Hoppas på att få svar på vad jag ska blir när jag blir stor!

Over and out

tisdag 19 november 2013

Bio, chokladbollar och spackel

Ja, ja vad ska man hitta på den här veckan då, tänkte jag och häktade ner dörrarna i källaren (nu ljög jag, det var Oxfilén som gjorde) och släpade hem (nu ljög jag igen, det var också Oxfilén) dem till Mamman och Pappan där jag nu håller på att slipa dem (sant!) så att jag kan måla om dem (också sant, om inte Oxfilén kommer att insistera på att få göra det, vilket jag tvivlar). (Tillägger också att medans Oxfilén skruvade ner och släpade runt på tre svintunga källardörrar var jag med Trean på bio och bara satt och mös i mörkret och delade popcorn med lilleman).

Kruxet med att vara arbetslös är att aktivera sig så att man inte får dåligt samvete. Det har man ju i alla fall men det känns bättre om man har gjort något vettigt med tiden och inte bara suttit vid datorn och lagt patiens eller något sådant. Måste snart baka nytt bröd, det finns bara en påse kvar i frysen. Måste skriva långa brev till a-kassan och hoppas på att få några pengar så att jag kan betala några räkningar i slutet av månaden.
Det vore ju trevligt kan jag tycka.

Nu ska jag sätta i gång med det så att jag kan komma iväg med hunden och sedan få röven ur vagnen så att jag kan fortsätta att slipa på mina dörrar. Ska leta reda på lite spackel också och spackla igen några hål som blivit borrade i dörren till tvättstugan. Hade ju förut en hund som gillade kattbajs. Ja, då hade jag en katt också och kattlådan bodde i tvättstugan och dörren var ju tvungen att stå på glänt men inte så mycket att hunden kom in och kunde äta "chokladbollarna". Resultatet blev en fönsterhake som gjorde att katten kunde smita igenom men inte hunden. Det blev således ett hål i dörren som måste spacklas igen.
Åh, vilken intressant text det blev! Feel free att kopiera den och läs den så ofta ni vill.

Over and out

fredag 15 november 2013

torsdag 14 november 2013

Tager du detta träd till din äkta... träda?

Surfade runt lite och läste om skådisen Richard Torres från Peru som just gift sig med ett träd. När man läser vidare i artikeln från Expressen så får man dessutom reda på att han faktiskt redan är gift med flera andra träd fast i hemlandet Peru. Vad man däremot inte får reda på är i vilket land just detta trädgifte utspelade sig. Skit samma, tänker jag. Knasigt är det i alla fall.

Over and out

Hjärna som en surdeg

Klockan ringde klockan sju, som vanligt i mitt arbetslösa liv. Skönt att komma upp tidigt och i morse fick både Tvåan och jag lite julfeeling, tror att det var kylan och frosten som gjorde det.
Nästan så att jag blev lite sugen på att baka knäck.
Bakar gör jag idag, fast inte knäck. Jag bakar ju mitt surdegsbröd idag. Hm, det verkar skumt, men jag har ju å andra sidan inte en aning om hur det ska vara så jag kör på och ser var jag hamnar.
Har läst på nätet och det finns verkligen en hel vetenskap om detta ämne! Jag har alltid sett på bakning lite som, äh, det här slänger vi i degen, och lite sådant här och en nypa av det här. Men det här verkar vara en mer exakt vetenskap med gram hit och dit.
Fast just min surdeg blir ju inte det, den blir ju som allt annat jag bakar, lite hejsan och hoppsan och vi får se vad det blir. Om det blir kvällsmacka eller fågelmat.
Vem försöker jag lura, jag skulle väl aldrig mata fåglar heller. Urk! Eller jo, änderna nere vid ån, de är ju simfåglar och därför helt okej.
Så vi säger så här, antingen blir det kvällsmacka eller så blir det andmat.

Igår var jag till studie- och yrkesvägledaren här i byn och fick med mig lite läxa hem. Ingen blev ju gladare än jag över att få någonting att göra, hurra! Det är en sida på nätet som man loggar in på och sedan får man svara på sju miljoner frågor och vips, så har man svaret där på skärmen, vad man ska bli när man blir stor.
Hoppas det fungerar för i så fall är det ju starten på resten av mitt liv. För det vore ju trevligt att ha ett jobb sedan som matchar resten av mitt liv, dvs glitter, glamour, tofsar och sammet. Nej, men vad fan i så fall ska jag ju jobba på bordell eller som exotisk dansare och det är väl inte riktigt vad jag tänkt mig.
Nej, jag hoppar glitter och glamour och väljer något som matchar mitt liv bättre, stabilt, tryggt och något som får mig att må bra. Ja, men vad faen, så tråkigt är ju inte mitt liv!
Nej, vad jag menar är att jag vill trivas på mitt jobb precis som jag gör med resten av mitt liv. Nu lät jag så där hemskt svensk och lagom.
Alltså, jag är lycklig! Alltså vill jag ha ett jobb som inte drar ner mig och får mig att må dåligt även fast jag egentligen är lycklig. Fattar ni nu?
Bäst att avsluta det här innan jag trasslat in mig ännu mer.
Och nej, mitt liv är inte så glamouröst, jag försökte bara få er att tro det. Fast då framstod det i stället som att jag vill jobba på bordell och det blev ju inte så bra.
Jösses, min hjärna är verkligen moschig nu. Jag går och kollar på när brödet (förhoppningsvis) jäser istället.

Over and out

onsdag 13 november 2013

Inte bara degen som är sur

Surdegen är verkligen sur idag, luktar surt och ser sur ut. Har ju ingen aning om hur den ska lukta eller se ut men jag matade den lite, det verkade vara det man skulle göra om den var allt för sur. Jaha, ja. Testar och håller tummarna och ser vad det blir av det hela, i morgon är det ju dags att baka är det ju tänkt.

Jag känner mig nästan lika sur som degen.

Måste orka vara mer positiv!!!
Men det är svårt när man går här och ugglar. Försöker att aktivera mig men känner mig jävligt osocial och orkar som inte riktigt med någon eller någonting just nu. Har två möten idag och hoppas på att bli lite upplyft.

Over and out

tisdag 12 november 2013

Megamycket uttråkad

Okej, har man tråkigt när man hittar på en hel låt på låtsasfranska och intervjuar sig själv som en gammal gubbe?
I think so.

Over and out

Måste sno ett roder någonstans ifrån

Hittade ett urgammalt surdegsrecept hos Mamman och Pappan. Min farmors mors recept och det tänker jag nu prova baka. Men jag fick börja med att gissa lite för farmor hade inte skrivit dit hur mycket mjöl man skulle ha så det fick jag höfta till lite. Det står dessutom i receptet att man ska bearbeta degen med ett roder. Fråga mig inte vad det betyder. Jag får väl gå ut och leta på någon båt som ser ut att ha ett lagom stort jag kan sno.
Skämt och sido, det blir nog bra det här när det får jäsa till sig i några dagar och så där. Spännande ska det bli i alla fall och jag lovar att hålla er uppdaterade om det händer något med degen eller inte.
Spännande och spännande, allt är relativt och som ni förstår så händer det inte så mycket spännande i mitt liv just nu.
Men ändå, om jag lyckas är det ju ändå rätt fränt att baka efter samma (nåja, liknande i alla fall, jag kan ju inte fråga farmor om mjölet) recept som min farmor och hennes mamma före henne bakade.
Det mest spännande nu blir att gå ner och stoppa in i torktumlaren.
Oh, detta liv fullt av spännande händelser, det är ju nästan så att jag går upp i limningen.

Over and out

Spännande bild på deg

Oooo här kommer en spännande bild på degen! 

Over and out

måndag 11 november 2013

Berg och dalbana

Har haft en suverän helg med goda vänner och dessutom besök av bonussonen och hans flickvän. Då känner man sig ju full av energi och man mår bra ända ner i tårna.
Så blev det söndag och fars dag och då mår man dåligt ända ner i tårna. Två ledsna barn som står utan far. En ledsen mamma som känner sig otillräcklig när hon inte kan fylla tomrummet.
Jag går sönder.
Idag tog jag sovmorgon, fast jag är utan jobb. Stannade i sängen och såg en film.

Over and out

torsdag 7 november 2013

Död?

Ibland undrar jag om jag inte finns. Om jag är helt osynlig eller om jag egentligen är död fast jag inte vet om det, så det är därför ingen ser mig. Eller hör mig heller för den delen.
Fast i så fall är nog hela min familj också död eftersom de i alla fall ser mig.

Over and out

Känner mig degig. Men pigg!

Bakar bröd av ren tristess. Det var länge sedan och plötsligt minns jag att det är roligt att baka. Lika bra att sätta en deg till medans jag har farten uppe!

Over and out

Morgonstånd, nej, jag menar morgonstund har guld i munnen!

Minns ni som barn när det alltid var snö och man älskade att leka i snökojor och kasta snöbollar i huvudet på varandra?
Man var ute i timmar för att sedan komma hem och in och värma sig med varm choklad och ostlimpsmörgåsar. Minns ni när lovikavantarna hade små bollar av snö satt fast, inte bara på den färgglada toffsen, utan på hela vantarna. Det var blött längst ner på byxorna och på strumporna eftersom lite snö alltid lyckades leta sig in mellan termobyxorna och de svarta- och blå skoterkängorna.
Kinderna var röda, man var lite blöt och lite kall men framför allt var man trött efter tre timmars snökojebyggande eller fem timmar i den bästa bulkabacken där man släpat bobben upp och åkt ner fem hundra gånger just den här eftermiddagen.
Ni minns det där var? Då, när man faktiskt tyckte om vintern.
Nu vill jag mest att den ska vara slut innan den ens har börjat. Men det klart, jag är ju arbetslös ännu så länge och det innebär ju att jag inte behöver köra i snöstormarna. Då kan det kanske vara lite okej med vinter. Eller nä, vem fan försöker jag lura? Det är ju fortfarande blött, kallt och mörkt.
En sak som i alla fall är bra med att jag blev av med jobbet är att jag sover på nätterna. Har klockan på sju varje vardag nu i mitt arbetslösa liv. Det har aldrig varit så skönt att gå upp tidigt som efter fem års sovmorgon!

Over and out

tisdag 5 november 2013

En dag (inte) som alla andra

Bilprovningen och tandläkaren på samma dag? Ja, det borde det ju finnas en lag mot! Tur att arbetsförnedringen arbetsförmedlingen är stängd idag så att jag inte kan åka dit också. Det vore ju bara för mycket elände på en och samma dag!

Over and out

En dag i en arbetslös persons liv

Vaknar (med dåligt samvete)
Äter frukost (med dåligt samvete)
Sätter sig och söker jobb (med bara lite dåligt samvete)
Går ut med hunden (med dåligt samvete)
Äter lunch (med dåligt samvete)
Slipar på CV (med dåligt samvete)
Donar med alla papper som ska skickas in (med dåligt samvete)
Åker till stan och besiktigar bilen (med dåligt samvete)
Åker till tandläkaren (med dåligt samvete)
Går ut med hunden igen (med dåligt samvete)
Lagar middag (med dåligt samvete)
Sätter sig vid tv med familjen (med dåligt samvete)
Går och lägger sig (med dåligt samvete)
Ligger sömnlös och tänker på pengar (med dåligt samvete)
Somnar (med dåligt samvete)

Over and out

måndag 4 november 2013

Passa dig så att du inte åker i poolen!

Arbetsintervjun gick bra, men det blev inget jobb där för mig. Jag blev tvungen att lägga mig rätt högt i löneanspråk för att det skulle löna sig då jobbet är fem mil bort och inte var heltid. Då jag skulle fått pendla 10 mil om dagen, dvs 50 mil i veckan så måste ju lönen vara bra om tjänsten bara är 75%. Ja, ni fattar.
Nåja, nya tag. Roligt att vara på intervju var det i alla fall, det var en stund sedan sist.

Helgen har varit superlugn och skön. Oxfilén lagade min bil, det är väl det enda vettiga som blivit gjort. Annars har det varit lugna gatan, var en sväng till kyrkogården med Mamman och Pappan och så var mina syskonbarn här och sov över. Ja, visst ja, i fredags var vi och käkade middag hemma hos min före detta arbetskamrat och hans familj. Supermysigt, deras lilltroll är två år och hur go som helst. Till och med min tonårsdotter(som inte är alltför förtjust i småbarn) smalt som smör i solsken. Hon och Trean lekte med honom tills han inte orkade hålla ögonen öppna lägre.

Just nu krigar jag annars mest med min Iphone. Har hotat den jäveln med att den åker i poolen om den inte skärper sig. Efter uppdateringen till ios7 vägrar den jävlen att föra över bilderna i bildströmmen till datorn. Det har funkat klockrent hela tiden förut men nu är det tvästropp, det kommer inga bilder till datorn och jag blir så där äckligt, hysteriskt förbaskad så att jag bara vill kasta telefonen ut genom fönstret.
Har googlat och letat igenom hela nätet efter en lösning men nehej då.
Usch. Plötsligt blir jag ju sugen på att byta bort skiten mot en Samsung.

Nu blir det lite jobbsök innan jag ska tvätta och fixa bilen inför ombesiktning i morgon. Då ska jag till stan för jag har en tandläkartid också. Brrrrr!!!

Over and out

torsdag 31 oktober 2013

Ett av livets stora mysterium

Idag ska jag på arbetsintervju och jobbet har inget med lastbilar att göra. Tyvärr så ligger det ca 5 mil bort men det är ju en bagis att pendla det när man slipper köra 10 timmar på arbetet sedan.
Som jag fattade innefattar det inte heller helg eller nattjobb, men det vet man ju inte säkert innan man får kolla upp det ordentligt. Jag blev mest snopen när hon ringde och frågade om jag kunde komma idag.
Det läskiga är väl att jag inte jobbat med det här på några år och är nog lite ringrostig men jag tänker som så att det är väl som att cykla. Det går lite vingligt på våren men på senhösten så skjutsar man två kompisar samtidigt som man släpper händerna från styret.
Men det känns ju lite som att slänga sig ut från ett höghus med en gummisnodd runt fotleden. Men det löser sig väl om det nu skulle bli så att jag får jobbet.
Var på arbetsförmedlingen igår igen. Det är ju alltid lika upplyftande. Personalen är så glad och positiv, ja hela stället dryper av glada, positiva vibbar. Eller inte.
Men när jag tänker efter är det nog inte så konstigt att det är så deprimerande där, alla som kommer in genom dörren släpar fötterna efter sig, ser både trötta och sura ut och det luktar lite som gamla gymnastiksal där inne. Frågan är om det är de arbetslösa som tar dessa vibbar med sig in där eller om det är tvärtom.
Det får vi nog aldrig veta, det är ett av livets mysterium, ungefär som var alla strumpor tar vägen i tvätten och varför katter aldrig landar på rygg. Förresten, om man knyter fast en smörgås med smörsidan uppåt på ryggen på en katt, vilken kommer att landa nedåt då?
Fundera på den ni!

Over and out

tisdag 29 oktober 2013

Klicka på bildjäveln och se hur jag mår


Ja, ja men var lite glad och tacksam då för helvete

Ledsen och besviken. Så kan jag nog bäst beskriva hur jag känner mig efter att jag jobbat min första, och skulle det visa sig, enda vecka på det som skulle bli mitt nya jobb.
Dagtid och endast vardagar, så hette det. Kan eventuellt bli att ligga ute någon enstaka gång, men det är så sällan så. Inte mycket övertid, bara någon enstaka gång sådär ibland.
Första veckan jobbade jag 15 timmar övertid, skulle egentligen jobba på lördagen också och hade då fått ihop över 20 timmar övertid. Dessutom skulle jag ligga ute på måndagen, vilken var den första dagen jag skulle jobba själv.
Inget var som det skulle med det där jobbet. Jag kan inte jobba sådär! 
En person som jag som har ett förflutet med utbrändhet ska inte jobba 20 timmars övertid i veckan. Det kommer aldrig att sluta bra. Förresten, det ska ingen göra, ingen ska jobba sådär, det är inte friskt någonstans. Jag har för sjutton tre barn, en hund och dessutom en sambo som jag gärna vill hinna träffa några timmar om dagen och inte jobba hela tiden.
Jo, men det skulle ju bli bra pengar, är det många som påpekar. Ja, det skulle det, men vad fan ska jag med pengar till om jag ändå skjuter mig efter två månader? För om jag bara ska jobba, äta och sova då kan jag ju lika bra ta livet av mig.
Besviken och ledsen är jag. Det hade varit bättre att han talat om från början hur det låg till med deras sätt att jobba för jag var ärlig och sa som det var att jag inte vill jobba övertid, inte vill jobba helger och att jag inte vill ligga ute. 
Det klart att jag fattar att det blir övertid, men inte 15-20 timmar varje vecka. Det funkar bara inte.

Så vad sjutton händer nu då? Ja, inte vet jag. Jag går upp runt sju varje dag, sätter mig vid datorn, söker flera jobb, skriver in mig på femtioelva olika jobbsökarsajter och hoppas att det dyker upp något som inte är ett lastbilsjobb, inte innefattar helgjobb, inte är 20 timmars övertid och som inte ligger 5 mil hemifrån. Det troliga är dock att jag får ett lastbilsjobb, sju mil hemifrån som innefattar att jobba övertid och såklart helger. Och storhelger.

Det är så jävla svårt att vara positiv nu. Alla försöker att peppa mig och säga det att det klart att det fixar sig och du som är så smart och trevlig får snar ett nytt jobb. Jo, visst. Jag känner mig inte ett dugg smart, inte ett dugg trevlig och det känns som att det enda jobb jag får är jobb som jag inte vill ha. Och det får man ju inte heller säga, man måste ju bara ta det man får och vara glad och tacksam för det är ju i alla fall ett jobb och det innebär ju att jag får en lön och då ska man ju bara vara glad och tacksam för tänk på barnen i Afrika som inte har mat och vatten. Nej, för helvete det är ett jävla I-landsproblem, det vet väl för helvete jag också. Och det är så jävla lätt att stå där och säga att det klart att du får ett nytt jobb när man själv har ett sju till fyra jobb, måndag till fredag och man aldrig har jobbat ett nattskift på julafton i hela sitt liv.

Förlåt kära läsare, jag är bara en aningens bitter för tillfället. Det är svårt att vara positiv och glad och tänka framåt just nu. Sa jag att jag gått upp en massa i vikt också? Jodå, så att, livet är verkligen underbart just nu.

Over and out

måndag 14 oktober 2013

Lite smått nervös faktiskt!

Väntar på att åka till nya jobbet. Det blev nämligen lite sovmorgon idag eftersom killen jag ska åka med första veckan fick ta ett sent flyg och inte är i landet förrän efter klockan tio. Sedan ska han ta sig från flygplatsen och hit och det tar väl någon timme sisådär.
Räknar med att köra igång till lunch eller så.
Nerigt!

Over and out

Kolikok i skogen

Har varit iväg ute i skogen med två kompisar lördag till söndag. Vi var i den ena kompisens föräldrars stuga som ligger mitt ute i ingenstans. Och då menar jag verkligen mitt ute i ingemansland. Nästan noll mottagning på telefonen, jävligt långt till närmsta pizzeria eller affär och dessutom längs en återvändsväg så ingen genomfartstrafik ens en gång.
Skönt så in i helvete och troligen precis vad jag behövde för att ladda upp inför nya jobbet som drar igång i morgondag.
Fnissiga vänner, några flarror med rödtjut, god mat och bara tysthet.

Men idag är jag glad att vara hemma hos Oxfilén och barnen. Snajdarn höll på att hoppa ur skinnet när jag kom hem av lycka. Äntligen, matte, äntligen! Jag är hemskt glad över min familj och min goa jycke. Det är nyttigt att fara bort ibland och längta hem lite.

Over and out

onsdag 9 oktober 2013

Jag är glad att det är över

Just nu är jag bara glad att jag har överlevt och tagit mig vidare. 
Vad det gäller ett flertal saker.

Dagen som var, den var lika tung och grå som vädret. 


Fick, som möggel på det ruttna, veta en fruktansvärt hemsk sak idag. 
Glöm inte att ta vara på varenda dag med era nära och kära. Krama era barn, föräldrar, syskon, vänner och älskade så ofta ni kan. 
Uppskatta det ni har. 
Glöm för helvete inte bort hur skört det är!

Over and out 

fredag 6 september 2013

Wiiiiii!

Jag har fått nytt jobb! Så jävla skönt att veta att jag har ett jobb att gå till även efter den 4 oktober då jag jobbar mitt sista skift på det här jobbet.
Ännu bättre är att jag på nya jobbet inte jobbar helger, inte storhelger och inte nätter. Fatta, dagtid! 
Nu kanske jag äntligen kan sluta vara så "paniköverattintekunnaförsörjamigbitchig"och bli som folk igen.
Den här veckan började som skit men verkar arta sig mer och mer (peppar, peppar för helvete!!!)
Nu, blunda en stund innan morgonlossning. 

Over and out

onsdag 4 september 2013

fredag 30 augusti 2013

Nej. Nepp. Njuet. Icke.

Jag sitter och fryser om fötterna. Undrar varför, jag kunde ju gå och stänga altandörren, då skulle det ju bli varmt. Men det vore ju som att acceptera att sommaren är slut och jag vägrar! Vägrar, säger jag bara.

Over and out

torsdag 29 augusti 2013

Men vilka skor ska man välja då!?

Fnular ju på det här med att börja plugga igen och utbilda mig till något (igen). Kruxet är bara att jag inte riktigt vet vad jag vill bli. Alltså, jag önskar så att jag haft ett kall och känt så där:
Åh, det här vill jag bli!
Då skulle jag ju bara helt enkelt kunna plugga och sedan bli det. Nu är det ju inte riktigt så enkelt när man inte känner den där längtan efter att ta hand om sjuka människor, göra blombuketter eller lära folk att simma.
När studievägledaren frågade mig i dag;
-Om du helt fritt fick välja att ha ditt drömyrke i morgon när du vaknar, vad skulle det då vara?
Jag. Har. Ingen. Som. Helst. Jävla. Aning.
Alltså jag vet verkligen inte. Vad jag däremot vet är att jag inte vill jobba fler julaftnar, midsommaraftnar, nyårsdagar, påskdagar eller några andra aftnar eller dagar (eller jo, dagar, men bara vanliga dagar. Arbetsdagar, inte helgdagar. Och inga jävla nätter. Jag vill sova då, inte jobba, som normala människor). Jag vet att jag vill ha extra långledigt under julen och att jag vill fredagsmysa med min familj istället för att hänga, arg som fan, på ett lager och vänta på lass.
Jag skulle vilja ha ett jobb där man fick vara inne i värmen när det är höst och regnet vräker ner. Fika klockan nio med trevliga arbetskamrater och kanske till och med tända ett värmeljus under tiden. Någon har med sig en äppelkaka och vaniljsås och åh, så mysigt vi har där på jobbet medan höstrusket röjer där ute.
Kanske har jag gummistövlar och ett paraply när jag går hem klockan fyra och lagar mat tillsammans med barnen. På helgen åker vi på bio eftersom hela familjen har helg samtidigt och alla är lediga.
Vad jag gör på jobbet är egentligen mindre viktigt, bara jag får gå hem runt fyra snåret och slipper jobba på lördagar och söndagar. Jag nöjer mig nog med det.
Eller, jag veeeeeeet inte, jag får panik när jag tänker på det! Det är ju som att vara i världens största och mest välsorterade skoaffär där alla skor kostar 100 kronor och man bara får köpa ett enda par!
Nu ska Lilleman och jag äta  finmiddag bestående av Billys panpizza. Ibland när man är sjuk så får man äta sådant där helt sjukt onyttigt och idiotiskt. Vi är sjuka båda två så nu kör vi!

Over and out

måndag 26 augusti 2013

Seg havregrynsgröt i hjärnan

Är dyngförkyld. Så där äckligt, jobbigt, snuskigt, vidrigt snuvig så hjärnan känns som gammal seg havregrynsgröt. Orkar ingenting och med ett öga på klockan nu kan jag konstatera att jag inte gått upp än och klockan är halv två på eftermiddagen. Eller jo, jag har varit uppe och kissat hunden och mig själv och tagit några hårdsmörgåsar.
Orkar inte vara sjuk nu, menlöst det är ju bara några veckor kvar på jobbet och det känns ju larvigt att vara borta nu. Men jobba med feber och snuva, det hoppar jag nog ändå över. Jag har slutat med sådant för länge sedan, jag är ju i alla fall inte oumbärlig på något sätt så.
Annars så åt vi kräftor med svärmor och svågern i helgen. Gott och mycket trevligt.
Nä, jag återgår till Jonas Gardells bok, Präriehundarna och kanske somnar jag lite emellanåt. Inte för att boken är tråkigt, det är den inte, Jonas är aldrig tråkig. Bara på grund av snuvan.

Over and out

tisdag 20 augusti 2013

Sommarens sista suck


Ni vet om att det snart är höst va? Bara talar om det så att ni inte går omkring och tror att det är sommar länge till. Fast vi tänker åka hoj idag och njuta av att det faktiskt är sommar några dagar till.

Over and out

Panik!

Det börjar närma sig dagen D när jag slutar på mitt jobb sedan över fem år. Känns lite märkligt och tomt men ska ändå blir ganska så skönt faktiskt.
Tänker och tänker men vet inte vad jag vill göra istället. Funderar faktiskt på högskola och verkligen bli något vettigt, men tanken på att inte direkt tjäna några pengar ger mig gåshud och rysningar.
Jag vill plugga, jag älskar att plugga men jag vill ju inte ha mer lån att dras med. Fast det klart, mina gamla studielån är snart betalda och klara, fast det är ju kanske det, när jag nu snart är av med dem så ska jag ta nya?
Åh, jag vet inte! Jag önskar att någon bara kunde komma och bestämma åt mig och tala om vad jag ska göra! Bara tala om att det här ska du göra, det är det rätta och du kommer att leva lycklig i alla dina dagar. Men det är väl inte så troligt att det kommer att hända eller vad tror ni?

Over and out

fredag 9 augusti 2013

Bucklig hund blev skallig hund

Den buckliga hunden blev riktigt dålig efter att jag skrev sist och fick åka till veterinären igen och bli sövd denna gången. Såren på huvudet blev värre och fick lov att tas om hand ordentligt. Det första de gjorde var att raka av han pälsen på huvudet, så nu har jag inte en bucklig hund, utan en flintis hund, för att sedan göra rent såren innan de väckte han igen. Flera sprutor med kotison och antibiotika och sedan fick matte åka in och hämta sin skalliga hund.
Efter några dagar med antibiotikan blev det som en tjock kaka av skorpa på hela huvudet, vilket ju är bra för då läker det ju. Skorpan har nu trillat av på nästan hela huvudet, utom just lägst bak i nacken där det fortfarande är några cm kvar. Men snart så är han hel igen och sedan ska ju bara pälsen växa ut igen.
Det hela kallas tydligen för hotspots, sommareksem och hundra andra namn, och är vanligt på sommaren när hundarna badar mycket och så. Det blir blött i pälsen och ligger där och gonar sig och så blir det bakterier som börjar äta på skinnet typ och vips så har man stora, äcklig, vätskande sår att ta i tu med.
Inget mer bada för Snajdarn i sommar inte!
Mattes lilla skorpa, snart hel och frisk igen.

Annars är det ju det vanliga, jobb, jobb, jobb. Och sedan lite städa och tvätta som grädde på moset. Nej, då så illa är det inte, ibland så roar jag mig faktiskt också lite, som när jag för omväxlings skull går ut med soporna eller tvättar bilen. Ha ha, nej då jag skojar fortfarande, det är inte så illa. Det är ju faktiskt några veckor av sommar kvar och även om solen inte skiner här just i dag så gör den ju det ovanför molnen så den är ju med liksom i alla fall. Ändå. Fast där uppe då.

Nu är det exakt åtta veckor kvar på mitt jobb sedan blir jag arbetslös (läs värdelös) (alltså, tro nu inte att jag tycker att alla arbetslösa är värdelösa men jag känner mig värdelös för att jag snart är arbetslös och inte kan försörja mina barn och min hund. Tur att min gubbe kan försörja sig själv i alla fall, annars hade det blivit redigt knivigt det hela).
Vad ska jag göra om åtta veckor då? Jag önskar jag kände mig full av självförtroende och visste att det skulle ordna sig och att jag skulle springa ut i värden och bli heltidsbloggare, författare eller varför inte världsmästare i att vara jag. Eller visst ja, det är jag ju redan världsmästare i men det är ju inte så lönsamt.
Jo, det önskar jag. Jag önskar inte att jag går och mår dåligt i åtta veckor till, blir arbetslös, tar ett jobb i panik med lika dåliga tider som mitt nuvarande jobb, lika tungt och dåligt för min värdelösa kropp och lika stressigt som mitt nuvarande jobb och vips, I,m back in hell.
Vi får se hur det blir, håll tummarna för författare, det verkar kul.

Den flintskalliga jycken vill ut, vi hörs.

Over and out


onsdag 24 juli 2013

Bucklig hund och bajs på handen!

Min hund är bucklig. Ja, det är faktiskt sant, även om det låter märkligt. Det är inte så att han har krockat med en katt eller blivit påbackad av en kanin utan han fick en skaplig allergisk reaktion här för någon vecka sedan och blev full av bucklor hela hunden. Det var väldigt synd om han och man kunde knappt känna igen honom varken till utseendet eller till sättet.

Nåja, en tripp till vetten, lite medicin och han var snart på bättringsvägen. Utslagen försvann och svullnaden gick ner. Tyvärr så kliade det väl fortfarande och han har nu två stora, läskiga sår på insidan av öronen och måste tvättas några gånger om dagen och så har han hårda buckor som savar på huvudet. Troligen är har det ju blivit att han kliat sönder sig, ungefär som en annan gör och det är sår som savar under pälsen. Tvättar och fixar och hoppas det snart ger med sig.
Just ja, han är sitt gamla vanliga glada jag till sättet nu i alla fall och det är ju huvudsaken, lite bucklor kan man ju ta.

Annars har jag ju haft semester och inte lyckats blogga en enda gång under hela tiden och det är ju rätt så bra gjort. Men vi har faktiskt fått en himla massa annat gjort. Målat saker som skulle ha målats när jag flyttade hit för fem år sedan, bytt ett tak och en stupränna som skulle gjorts för fem år sedan. Och så har vi åkt en massa motorcykel förstås, säkert dubbelt så många mil som på hela förra sommaren.
Solat, badat och bara varit har vi också hunnit med så det har varit en skön semester helt enkelt.
Vi avslutade den med att ta hojen och åka till en av mina äldsta vänner och hälsa på över helgen, en verkligt trevlig och avspänd helg med massor av god mat, trevligt sällskap och en del rödvin. Abbans så kul helg!

En skum sak som hänt under semestern har hänt på mornarna när jag varit ute med Snajdarn. Ja, ni läste rätt, jag har faktiskt gått upp tidigt varje dag på hela semester (utom en och då var jag så fruktansvärt bakfull så den dagen gillas inte) och gått ut med Snajdarn. De flesta dagarna har jag gått själv med bara radion i öronen och så hunden då förstår (fast han har ju inte varit i öronen utan i andra ändan av kopplet). Flera av dessa mornar har jag vid själva bajsupp-plockningen fått bajs på handen. Helt otroligt eftersom påsen har varit hel och bajset har varit i påsen och jag fattar inte exakt när jag fått bajset på handen. Inget bajs utanpå påsen, bara lite i eller på handen. Som ni förstår är det ju inte så trevligt när man är en bit hemifrån och inte kan tvätta sig och man går ju inte precis och bär med sig tvättlappar som man gjorde när man hade småbarn. Så det har slutat med att vi gått ner till ån om vi varit långt hemifrån så att jag kunnat tvätta av mig det med vatten och sand. Snajdarn har blivit glad varenda gång eftersom han ju älskar att bada, så jag antar att det varit något gott med det i alla fall, i alla fall för han.
Ett tag funderade jag på om det var någon som perforerade bajspåsarna på jävelskap men det sjuka är att jag inte har hittat några hål i dem heller. Fast det klart, när man väl plockat upp bajset och sedan inser att man har bajs på handen så står man ju inte direkt och undersöker påsen så värst noga. Det är mer:
-URK! Blä! Hjälp! medan man äcklad springer runt och får lite lätt panik och slänger sig ner och försöker torka av det i gruset/gräset/vattenpölen.
Ja, Herre Gud, hoppas det är slut med det nu när semestern är slut, att det liksom hade något sjukt kosmiskt samband. Eller nåt.

Föresten, igår var jag glad som ett litet barn när jag kom hem från jobbet för i brevlådan låg min Plåstrabok som jag beställt. Hipp och hurra vilken lycka! Ännu gladare blev jag när jag såg att Malin Svedjeholm som ritar Plåstra skrivit dit en personlig hälsning på mitt paket. Åhå, lycka!

Fast någon bild på det kan jag ju inte lägga ut här utan att avslöja min identitet och likt Stålmannen, Läderlappen och Fantomen håller jag ju hårt på min hemliga identitet och låter ju ingen få veta vem jag egentligen är. För jag menar vem skulle berätta om bajs på handen om folk visste vem man var? 
By the way så läste jag ut Plåstra redan i natt och höll på att storkna av skratt åt när hon låter sina ögonbryn växa ut när hon experimenterar med sin hårväxt. Precis så såg jag ut under mina tonår, precis! Vilket vi också såg bildbevis på i helgen (mouhahahhahahha!!!)
Tack Malin, för din helt underbara serie, Plåstra! 
Ni som har missat den, spring och köp, genast.

Nu ska jag gå ner i källaren och riva lite golv för det finns en liten, liten och gullig vattenläcka där. Härligt! 

Over and out

onsdag 19 juni 2013

Långtråkigt

Inget är som väntans tider. 
Inget är i alla fall lika tråkigt.


Over and out 

torsdag 13 juni 2013

Martyrens liv och leverne

Kör på med hellweek, går på natten i kväll och kör till måndag morgon. Åh, vad härligt! Men det är i alla fall näst sista veckan innan semester så jag antar att det bara är att kämpa på.

Det är skitsynd om jycken just nu eftersom jag sade att han fick stanna i hallen ungefär en halvtimme efter att vi kom hem från promenaden eftersom det spöregnade ute och han var genomsur. Även fast jag torkade av han så vill jag ju inte så jättegärna ha hans blöta avtryck i hela huset och det är inte trevligt när man lägger sig i köksoffan med blöt päls. Han kunde ju ha vett att ta av sig kostymen när vi kommer in tycker man. Parkera tassarna på skohyllan och hänga av sig pälsen i badrummet tills den är torr. Är det så mycket begärt?
Han behagade inte ens lägga sig ner där ute utan satt bara där, blöt och eländig tills jag till slut gav upp och bjöd in han. Efter middagen bestämde han sig sedan för att det var en jättefin idé att torka av dräggel och hundmat på min beiga soffkudde, vilket jag kände var lite onödigt.
Skickade ner han till korgen där han nu sitter och blänger surt på mig. Nåja, det går väl över.

Sommarlov för barnen betyder extrajobb för mamman. Mer matlagning, mer tvätt och mer städning och ganska så obefintligt med egentid. Fast just idag är ingen hemma, Trean är hos pappa, Tvåan hos kusinerna och Ettan hos sin flickvän. Jag passade på att riva ur Ettans säng och tvätta sängtopp och hela skiten. Det är väl bäst så att inte flickvännen blir sjuk där inne i misären. Själv är han ju van vid det och det är väl därför han typ aldrig är förkyld, världens bästa immunförsvar, typ. Inget ont som inte har något gott med sig, heter det ju.
Jag minns faktiskt att mitt rum, hemma i barndomshemmet, var lika snuskigt och ostädat som mina tonåringars rum är nu men jag kan liksom ändå inte fatta att man vill ha det så där. Hur orkar man vakna och somna i en enda röra av tvätt, skitiga tallrikar, godispapper, pant, damm och hundhår?
För det mesta stänger jag bara dörrarna när jag tycker det blir för äckligt men när det blir alltför sunkigt så röjer jag av skiten.
Jag skulle faktiskt behöva tjata lite mer på barnen, men jag är så jävla dålig på det! Helt enkelt urusel! För om man faktiskt säger till dem så är de jätteduktiga på att göra saker, men det är ju just det, att man måste säga till dem. Jag är så kass på det och är nog mer som en martyr, jag gör det själv samtidigt som jag tycker oerhört synd om mig för att jag alltid måste göra allting själv.
Ganska så patetisk faktiskt, men säkert ganska så vanligt i många familjer.
Oxfilén gör en massa saker men är inte världsbäst på att städa. Han gör det såklart om jag ber han men han är inte typen som ser att aha, där ligger det damm, jag drar fram dammsugaren.
Så enkelt sätt borde det ju bara vara för mig att säga till både gubbe och ungar att idag kära ni gör ni det här medan jag är på jobbet. Fast det funkar liksom dåligt för det känns som att jag tjatar då och jag hatar verkligen tjat. Att säga en sak en gång är ju dessutom inte att tjatat så jag fattar inte att jag har sådana problem med det. Jag kanske bara gillar att vara martyr?


Nu har han i alla fall lagt sig ner, men glad ser han ju inte precis ut. Eller har han lagt sig i ena hörnet av korgen för att han tänker att jag ska ligga i den andra ändan? Eller så är han bara som matte, martyr och ligger i ena hörnet för att det är ändå så synd om han för att han inte får ligga i soffan och dräggla på mina kuddar.

Over and out

måndag 10 juni 2013

Helvetesvecka på G

Okej, jag vet, det är 200 år sedan jag uppdaterade. Förlåt! Det har bara varit lite hysteriskt ett tag med studentskivor och främmande och bilar som måste besiktigas och allt vad det har varit. Dessutom ska man ju hinna med att jobba och lite sådant där under tiden också.
Har börjat hos en jobbcoach som ska hjälpa mig att hitta ett nytt jobb efter oktober då jag ju faktiskt slutar på mitt jobb där jag har varit i fem år. Visst, hitta ett nytt jobb. Men först vill jag ju bestämma mig för vad jag  vill försöka hitta för jobb, jag har ju ingen aning! Jag vet bara att jag inte vill fortsätta som nu.
Veckan som kommer nu är en sådan här helvetesvecka som troligen kommer att göra minst 66 timmar och troligen mer under sex dagar. Känns inte så lockande direkt men nu är det i alla fall bara denna och nästa vecka och sedan är det faktiskt semester. Underbart!

Biljävlen dog en lördag så nu åker jag i min gamla pärla. Men det är ok, den funkar bra. Mest synd om Oxfilén bara som får åka cykel till jobbet. Men det känns som att det är bättre han cyklar sina fem minuter än att jag skulle göra det för det skulle nog ta 1,5 timme eller något sådant. Snäll är han i alla fall som lånar ut den till mig.

Helgen har varit bra, lite studentfirande, lite motorcykel och en del grillat. Mer sådana helger, fast det klart studentskivor lär ju dröja ett tag nu men grilla och åka hoj hoppas jag det blir mycket av under sommaren.
Barnen har sommarlov nu och det innebär att det går åt sjukt mycket mat och att man aldrig får vara ensam hemma. Fast å andra sidan innebär det ju också att man får vara med sina underbara barn varje dag och att hunden aldrig behöver vara ensam. Så på det stora hela är det ändå på plus.

Nehej, bäst jag trollar fram en matlåda och drar iväg och kör igång helvetesveckan så att den tar slut någon gång. Hej på er!



Over and out


onsdag 29 maj 2013

Gammal som gatsten

Idag fyller jag år och det har vi firat med pastasallad, tårta och kaffe. Och så tjocka släkten förstås. Nöjd med dagen och glad ända in i själen. Men trött nu och nu blir det en film i soffan med Oxfilen innan jag somnar sött.

torsdag 23 maj 2013

Hårt, högt älskade jycke





Hittade några gamla bilder på Snajdarn när han bara var en liten skit. Kan knappt fatta att han varit så där liten min fina, vackra herre. Men bevisligen har han det. Älskar den här jycken så att det värker i hjärtat. 

Over and out

Hoppskutta till hobbyrummet, eller var det mer som att vada i vatten?


Hänger lite i mitt hobbyrum, som ni kan se ovan. Tyvärr har jag ett problem, det går nämligen bara att köra en av maskinerna i taget, annars går proppen. Inte så värst praktiskt, nej. Med fem personer och en jycke blir det ju en del tvätt, speciellt som två är tonåringar som gör av med femhundra handdukar i veckan och ibland byter kläder fler än en gång om dagen. Men det får gå, som allt annat. Eller ja, allt och allt, ormar till exempel går ju inte, inte heller sniglar, larver eller min yngste son. Han mer liksom hoppskuttar för det mesta. Önskar jag hade halva hans energi. 
Energi är något jag inte har för tillfället, det känns lite som att jag går på halvfart hela tiden. Som att röra sig i vatten eller som att fötterna är fulla av inkletad lera som liksom tynger ner mig när jag ska gå. Tror hela tiden att jag ska bli sjuk men blir aldrig det utan går här i min lera och hoppas nästan att det ska bryta ut någon så att energin kan komma tillbaka sedan.

Kanske är det oron över att jag faktiskt ska bli arbetslös om några månader? Jag vet inte, jag orkar inte tänka på det heller. Å ena sidan är jag glad och lättad över att jag faktiskt ska komma därifrån, å andra sidan är jag livrädd för hur jag ska försörja mig. Men det löser sig, det vet jag. Frågan är bara om jag kommer att hamna på ett likadant jobb, med lika jobbiga tider och sedan sitta fast där och vantrivas och vänta på hjärtattacken. Jag vill inte det, jag vill inte, vill inte, vill inte!

För övrigt är allt bra, äldsta sonen fick just papper om sommarjobb i några veckor, skönt då löser det sig. Tvåan ska nog också jobba några veckor genom skolan så då löser sig det också. Trean han får allt vara ledig hela sommaren han, den lilla lyxliraren, fast det har man allt rätt till när man ska fylla elva år. Då får man vara fri och ledig utan dåligt samvete och bara njuta av att ha sand i håret och gröna fotsulor på kvällen. 
Oxfilén och jag ska allt ha fyra veckor ledigt samtidigt i år och jag hoppas på vacker väder så att vi kan åka mycket motorcykel och kanske eventuellt få något gjort hemma i år. Vi tänker nämligen inte åka på någon semester i år, vi skiter helt enkelt i det. Alltså, visst det är skönt att komma i väg och se något annat men jag känner att jag inte har någon lust i år. Bilen går illa och det är inte roligt att bli ståendes med en husvagn och en havererad bil efter vägen. Nej, vi tänker ta oss lite utflykter över dagen och någon kryssning så där, det vekar lagom tycker vi. Dessutom har vi ju inte någon bra hundvakt längre, ingen som det känns så där supertryggt att lämna honom till. Då menar jag inte för att jag tror att någon ska vara dum mot honom, inte heller att han ska vara dum mot någon. Mer så där att jag känner att jag inte har någon hundvan person som jag kan lita på inte tycker att det är jobbigt att ha honom, om ni fattar hur jag menar. 

Satt och läste lite bakåt i min blogg och inser hur mycket jag har förändrats på bara några år. Helt sjukt egentligen hur fantastiskt bra jag faktiskt mår nu. Hur trygg jag är, hur nöjd jag äntligen är med mitt liv. Jag vet att det låter som en astöntig klyscha men äntligen känner jag mig tillfreds och mår bra. Fattas bara ett roligt och givande jobb så är jag hemma.
Någon?

Nu, tillbaka till hobbyrummet.

Over and out

tisdag 21 maj 2013

Ny karriär?

Det var värst vad usel jag har blivit på att blogga! Förlåt kära läsare, men rätt vad det är kommer väl lusten tillbaka, så där bara, hux flux.

Satt och slötittade på Pluras kök och tänkte att jag skulle vilja vara där och laga lite mat, dricka lite vin och sjunga en trudilutt. Men så insåg jag att precis så ser det ju ut här var och varannan helg. Vi umgås i princip alltid i köket på helgerna. Lagar mat, smuttar kanske på lite vin, spelar musik och sjunger. Till och med en tiggande hund har vi ju med runt benen. Så där har jag kanske min nya karriär nu när  jag ska bli arbetslös. Chaffismorsas kök, snart i en tv nära dig.

Over and out

måndag 13 maj 2013

Uppsagd, ratad.

Insåg att jag inte precis har berättat om det här med mitt jobb och min uppsägning. Det har varit lite mycket ett tag och jag har inte direkt orkar "prata" om det.
Så här ligger det till att hela avdelningen där jag jobbar ska bort. Vi blev uppsagda allihop och det hela händer i oktober i år då lagret som vi kör från flyttar till huvudstaden. Vi har vetat om i ungefär två år att lagret ska flyttas men vår arbetsgivare har intygat att det så klart skulle ordnas nya körningar till oss men plötsligt så ska det alltså inte det, utan vi ska bort.
Det sjuka är ju att jag har längtat efter den dagen då jag skulle få skriva på uppsägningspapper och få sluta på detta jobb, men jag hade nog mer tänkt mig att det var jag själv som skulle säga upp mig och inte att jag skulle bli uppsagd. Egentligen spelar det ju ingen roll, det blir ju det samma i slutändan, men ändå.
Att få sparken från ett jobb man ju egentligen inte vill ha, är ju lite som att bli dumpad av en partner man egentligen inte vill vara tillsammans med. Även om man vill sluta så känner man sig ju ändå ratad och bortvald.
Men i slutändan blir det nog bra, det är jag faktiskt övertygad om. Ett nytt jobb dyker nog upp, bara jag håller tassarna framme och hugger när agnet är utlagt.
Men jag vill ju göra någonting helt annat än det här, det vet jag i alla fall. Drömmen är ju att få ha ett jobb jag kan gå eller cykla till och där jag kan få ha vanliga kläder. Det klart, cykla kan jag ju göra men herre jävlar vilken tid det skulle ta! Fem mil om dagen är kanske lite väl. Men kondisen skulle ju vara på topp!
Vanliga kläder skulle väl kunna funka det med, men arbetsskor är ju ett måste eftersom det skulle vara ganska så farligt att köra truck och så där i sandaletter. Har funderar många gånger på att det vore roligt att åka till jobbet i klänning, bara för att skoja lite, men det funkar inte på min nuvarande arbetsplats eftersom vi inte får ha kortbyxor. Då borde det ju inte vara tillåtet med klänning heller, men roligt vore det.
Nehej, go vänner, nu ska jag städa undan lite för i natt är det jobbardax igen och som ni vet blir ju inget gjort då.

Over and out

söndag 12 maj 2013

Oväntat besök

Satt i hytten och hade rast och allmänt tråkigt när jag hörde en motorcykel. Tittade, så klart, upp för att se vad det var som kom och döm om min förvåning när det var min egen, underbara gubbe som kom åkande. Härlig överraskning på rasten! Jag älskar den här gubben! Så där stenhårt mycket. Älskade goding.

onsdag 8 maj 2013

Dagens sanning

-Vad gjorde jag innan jag träffade dig?!
-Det ska jag tala om. Fel!

Så sant, älskling, så sant.

Over and out

måndag 6 maj 2013

Inte tillåtet!

Jaha, då har man skrivit på uppsägningspappren då. Början på oktober slutar jag på mitt jobb.

Så här får man inte varken tycka eller säga:
Fy fan vad skönt!

Over and out

lördag 4 maj 2013

Inte flamsäker

Duschat och lagt mig i sängen. Kliar lite på kinden och upptäcker att jag är, som min dotter sa en gång, torrare än Svamp Bob på torra land. Fnöske! Jag får masa mig upp och smörja in mig så att jag inte självantänder!

Over and out

Härlig fredagsöverraskning

Kom hem från jobbet i förmiddags, tog ut hundarna, duschade, åt, hoppade i sängen och toksov sex timmar.
Skönt! Låg kvar i sängen och kollade telefonen och såg att ett nytt mail fanns i inkorgen. Spännande, tänkte jag och skyndade mig att öppna det och, Grattis på fredagen, du är uppsagd.
Toppenhärlig fredagspresent.
Tur att jag jobbar hela helgen då så att jag slipper få ledigheten sabbad.
Hela vår avdelning blir uppsagd, vi kommer helt enkelt att försvinna.
Fast med tanke på hur jag mår på mitt jobb så är det kanske det bästa som kan hända.
Nu kanske jag slipper hjärtattack eller stroke. Nåja, det är några månader kvar så jag hinner kanske om jag har otur.
Det är med blandade känslor jag jobbar i natt. Ungefär som när en kille man egentligen inte vill vara ihop med, gör slut innan man själv. Man känner sig ratad och sårad fast man egentligen är glad att det är över.

Over and out

fredag 3 maj 2013

Så trött att jag dubbelarbetar

När man har i schampo, löddrar och tvättar, sköljer ur det och direkt tar en ny klutt schampo i handen för att sätta i håret är man trött va?
Toksova och vakna och då är Trean hemma. Lycka!

Over and out

torsdag 2 maj 2013

Härligt!

Trög på att blogga, jag vet.
Boxer med svullet öga. Motorcykel. Mat hos Mamman & Pappan. Härlig hundpromenad i våren.
Min dag i korthet.
Nu blev det natt.

Over and out

fredag 26 april 2013

Glassbåt, lastbilsbåt, pälsboll och långhelg.

Ettan fyllde ju år här om dagen och igår fyllde även min svåger år så då bestämde klanen sig för att gå ut och äta för att fira det hela. Mycket mätta och mycket belåtna åkte vi sedan hem till min syster och avslutade med kaffe och hederliga glassbåtar. Klart underskattat mums, glassbåtar. Som att äta en skvätt barndom, underbart! 
Hos syrran började vi titta på gamla kort och herre min skapare! Jag skrattade så mycket åt gamla kort på mig själv sedan nittiotalet så att tårarna sprutade och jag fick andnöd. 
Jag har bara en fråga till min familj och mina vänner angående nittiotalet, 
-Varför sa ni inte till mig!?
Det enda positiva i kråksången är väl att det inte är så svårt att känna sig snygg nu, trots att jag är tjugo år äldre. Ja, bevare mig väl.

På jobbet hade vi kaos här om natten, väntetider på flera timmar innan vi fick lasta upp och åka. Det är så oerhört tråkigt när det blir så, man vill ju lasta upp och komma iväg. När jag väl fick lappen stod det att jag skulle ha med mig 75,5 pallplatser, vilket blir rätt omöjligt då ekipaget tar 51,5. Nog för att vår nya bil är som en finlandsfärja men det var ju lite att ta i.  Ha ha, ja, man kan inte annat än att skratta åt eländet. Och undra lite över intelligensen hos vissa.
Nåja, det hela slutade med att jag fick 48,5 platser med mig och kom iväg en och en halv timma sent. Natten (läs morgonen) flöt i alla fall på bra sedan och jag kunde faktiskt åka hem i tid utan en enda minut övertid ändå. Då får man vara mer än bara nöjd.

Idag är det bara en vecka kvar innan vår bonushund åker hem till sin riktiga familj. Vemodigt och sorgligt känns det i hjärtat när man inser att hon ju faktiskt inte är vår och har en egen familj som saknar henne och längtar tills hon kommer hem. Fast hennes hårstrån kommer vi inte att sakna, jo, kanske lite ändå. Bara för att det är hennes. När det kommer till det där med pälsen kan man inte tro att det är mor och son de där två. De har helt olika päls och hon fäller typ tre gånger så mycket som han. Nu är det ju dessutom vinterpälsväcktid så det är mycket dammsugare nu för tiden.
Nåja, tomt kommer det i alla fall bli utan henne och vem sjutton ska hålla reda på alla pinnar och bollar när hon åker hem?
Snajadarn är totalt ointresserad av allt vad pinnar och bollar heter och hon, hon går i taket bara hon ser en boll! Lycklig som en lärka hoppar hon som en studsboll på stället så fort man håller i någon som liknar en pinne eller en boll. När hon sedan rejsat i fatt bollen eller pinnen så släpper hon inte för allt i världen! Hon släpar runt på tingesten tills hon efter kanske tio minuter till slut lägger den vid ens fötter och backar och ser bedjande på en tills man tjottar i väg den. Härliga jycke, hon kommer att fattas hos oss.

Slöar mig i sängen, bara för att jag kan. Långledig helg som ska tillbringas med mycket goda vänner, mat, vin och, om vädret tillåter, lite kubbspel. Kanske dammar vi av Singstaret och sjunger några verser också. Kul ska vi ha i alla fall, det är säkert.
Tror jag släpar mig upp och börjar beta av vad som ska göras i dag. 
God morgon på er!

Over and out

tisdag 16 april 2013

Min sambo är som ett par skor!

Promenerat hundar, tvättat lite vinterkläder som ska in i garderoberna tills nästa vinter och städar lite så där på halvfart. Ganska så soft dag så där, inga direkta krav utan bara plockar lite med det jag har lust. I morgon drar veckans skift igång på jobbet så sedan blir det inget vettigt gjort förrän på lördag.

Sitter här och kommer på mig själv med att längta efter Oxfilén. Hur kan man längta efter någon som bara är på jobbet och snart kommer hem? Rätt sjukt egentligen men efter två år så saknar jag honom fortfarande så fort vi inte är på samma ställe. Och vi har verkligen varit tillsammans varenda dag sedan vi blev tillsammans. Det har inte gått en enda dag sedan den där kvällen vi träffades på lokala vattenhålet och drogs till varandra som två magneter som vi inte har träffats. Varje dag i två år och jag längtar fortfarande. Jag tänker på han minst fyrtioelva gånger om dagen och vill bara vara nära. Vi har väl bråkat ungeför två gånger undre den här tiden och det var ganska så tidigt in i relationen när man inte riktigt vet var man står och var man har varandra.
Jag mår så bra tillsammans med honom. Känner mig som att jag äntligen hittat de där supersköna skorna som passar så där precis utan att skava någonstans. De där som dessutom är snygga och man bär med stolthet.
Ibland blir jag lite ledsen över allt vi missat tillsammans, som att skaffa barn och allt det där. Att jag kan känna att jag önskar att vi träffats för länge sedan, det känns liksom som att vi gått miste om en massa saker. Men å andra sidan hade vi kanske inte varit varandras supersköna skor om vi träffats tidigare, vem vet?

Vad ville jag egentligen säga med det här inlägget? Jo, jag ville bara tala om hur förbaskat lycklig jag är att jag äntligen hittade mannen i mitt liv. Min andra hälft, min självfrände, mannen med stort H. Mitt livs kärlek. Bättre sent än aldrig!

Over and out

Sämre kan man ju ha det



måndag 15 april 2013

Var tog jag vägen?

Nej, men hej på er! Just när ni trodde att jag var försvunnen för alltid så dyker jag upp, som gubben i lådan. Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på den här gången, det har varit lite mycket bara och det har inte precis funnits några ord att skriva ner. Lite så där blank i hjärnan en tag som man kan vara ibland.

Det knallar väl på som vanligt kan man väl säga. Du vet, hundar och så. Ja, visst ja, jag har ju inte berättat att det är två dräggliga boxrar här nu. Snajdarns mamma, Moffarn är här i några veckor och förgyller våra liv. Hennes matte är väldigt allergisk och de ville prova att vara utan hund några veckor för att se om det blir någon förbättring eller om det är någonting annat som hon blir så dålig av. Hon har nämligen alltid varit allergisk men de har haft henne i sju år så det är ju underligt att hon skulle bli så extremt mycket mer allergisk mot henne plötsligt. Jag har ju full förståelse för att man inte vill lämna bort sin älskade familjemedlem på heltid utan att prova allt först. Så, hon har varit här drygt en vecka nu och stannar hela tre veckor till.
Lyckans oss som får ha denna keliga och glada kompis hos oss. Det enda som känns lite jobbigt är att tänka på att hon faktiskt har en husse och matte som hon ska tillbaka till och lämna oss utan henne. Det känns tungt då vi redan har fäst oss något otroligt vid henne. En riktig pärla!
Snajdarn till vänster och Moffarn till höger.
Varför jag valde namnet Moffarn till henne här på bloggen är för att hon är ett riktigt litet matvrak! Snajdarn har inte hunnit halvvägs genom sin middag när hon redan är klar. Som en matmaskin! 

Vad har mer hänt på sista tiden då? Ja, i lördags var vi på en hejdundrandes rolig 90-tals fest, ordnad av bla en av mina kära kusiner. Ja, herre gud vilket anskrämligt mode det var på 90-talet. Så sjukt smaklöst! Själv hoppade jag i ett par snickarbyxor från Gkås a la 1994 eller så, en randig tröja som jag köpte 1993. Accessoarer till detta var den klassiska plastnappen i läderrem om ni minns den. Mest liknade jag nog Karlsson på taket och jag undrar hur man tänkte!? 
Men herre min skapare vilken rolig fest! Dansade så att jag fortfarande har träningsvärk. 
Min käraste storasyster var med också och det är inte så ofta vi går på fest ihop, så det var extra bonus. Massor av plus i energibanken!

Igår blev det två timmars promenad med jyckarna och sedan soffhäng resten av dagen. Sköna söndag, liksom. Egentligen hade jag jobbarhelg men tog semester lördag och söndag för att kunna vara med på festen och det var det verkligen värt. Nu är jag ledig några dagar för att sedan jobba i slutet av veckan, fast helgen är i alla fall ledig. 

Idag blir det utvecklingssamtal med Ettan, som för övrigt fyller 17 år nästa vecka! Sjukt vad tiden springer iväg när man har barn. Jag kan knappt fatta att den där lilla parvlen som älskade bilar, tåg, traktorer och lastbilar är samma som den här långa, gängliga grabben som tränar på gym fem dagar i veckan och har tjejer sover över på helgerna. Älskade unge.

Tvåan skrev så fina saker som sin gamla mamma på sin blogg här om veckan så att jag var tvungen att gråta en skvätt. Jag är lyckligt lottad som har så goa ungar och som kommer så bra överens med mina tonåringar. Jag håller mina tummar krampaktigt att det inte ska gå över.
Trean är hos sin far men kommer hem igen på fredag. Tur att veckorna går så fort att man knappt hinner sakna han innan han är hemma igen. 

Jaha, ja. Men det var väl de viktigaste uppdateringarna. Nu måste jag kamma ut det här toviga håret så att jag inte skrämmer slag på Ettans lärare vid utvecklingssamtalet. 
Jag gör som vanligt, lovar att uppdatera lite oftare och det kan ju hända att jag håller vad jag lovar. Det kan ju hända.

Over and out

tisdag 5 mars 2013

Glöm inte att ta vara på det.

Ledig en dag och andas lite. Kroppen gör ont som vanligt och jag fryser.
Men ute kan man ana vårens antågande, trots att det blåser lite och solen inte riktigt orkar ta sig igenom molntäcket idag. Det ger i alla fall mig lite förtröstan och hopp om sommar, sol och värme.

Vi begravde min fina lilla farmor förra veckan. Det var jobbigt fast ändå inte. Men det är väl så när en gammal människa går vidare, man är ledsen för den där roliga och bästa farmorn man hade när man var liten, samtidigt som man tycker att det är skönt för den gamla, trötta 94-åringen som fick somna in och få ro.
Min farmor var i alla fall av den där snälla sorten, som bakade bullar med oss och lade tioöringar på järnvägsrälsen så att de blev platta. Hon byggde snökojor och klättrade i träd med oss.
När hon var barn hade hon själv en farmor, som inte var av den snälla sorten och hon lovade sig själv att bli en snäll farmor om hon själv blev farmor en dag. Det blev hon och hon höll sitt löfte och blev den bästa farmor man kan ha.
Tack för att du fanns där och gjorde min barndom rik, älskade lilla farmor.

På begravningen blev det lite skratt blandat med gråt då prästen här i byn är en rätt kul typ. Mamman och pappan var ju och pratade med han lite innan begravningen och berättade lite om farmor och hennes liv.
Då berättade de en rolig anekdot som prällen sedan berättade under begravningen och då kunde vi inte hålla skrattet tillbaka.

Hon var mycket för att cykla min farmor och gjorde det så länge hon orkade. När hon var något över åttio så var hon ute och trampade en dag och detta var tidigt på våren och det var lite isigt ute. På huvudet hade hon sin bruna pälsmössa och vid ett övergångställe hoppade hon av cykel för att gå över. Precis när en bil passerade farmor så halkade hon omkull på en isfläck och mössan for av och in under bilen. Mannen i bilen tvärbromsade och for ut ur bilen och fram till farmor och skrek:
-Herre gud, hur gick det med hunden!?
-Jo, det gick bra, sa farmor, det är värre med pälsmössan!

Systeryster läste dessutom upp en liten text hon skrivit till farmor och så läste hon med det som jag skrivit om  farmor här på bloggen. Då både skrattade och grät vi en skvätt.
Jag är så imponerad av min kära syster som orkar läsa på begravningar, det skulle jag aldrig klara. Hon gjorde det på mormors begravning också och dessutom på morfars och då var det dessutom en text som mormor skrivit till morfar. Jag kan inte ens läsa dessa texter hemma i min ensamhet utan att gråta, än mindre högt inför andra ledsna människor. Ingen skulle höra ett smack av det jag läste så som jag skulle hulka och gråta. Jag är allt en riktig bölare när det gäller begravningar och när människor går bort. Men å andra sidan så gråter jag näsan aldrig annars så jag tycker inte det gör så mycket. Jag står för att jag är en grinolle då.

Idag är jag tacksam över mina föräldrar, min syster och hennes familj, mina barn och min älskade sambo.
Jag är tacksam för alla mina goa kusiner, på både far och mors sida. Min svärmor, min svägerska och hennes familj och min svåger.
Jag är tacksam för mina vänner och arbetskamrater.
Ja, visst ja, och så är jag tacksam för min dräggliga hund också. Han gör alla mina dagar lite bättre.

Over and out

måndag 25 februari 2013

Dags igen...

I morgon är det dags igen. Dags att gå i jobbläge och det betyder ju vanligtvis koma och en jävla massa aggression.
Som bäddat för hjärtinfarkt, jag vet. Och troligen är det just vad jag kommer att få av det här jobbet.
Jag MÅSTE skaffa ett annat jobb, jag måste, för det här kommer att ta livet av mig.
Men hur gör man?!

Over and out
.

torsdag 21 februari 2013

Dags att leva några dagar

Ledig, ledig, ledig, ledig! Hurra, vad härligt!
Dessutom skiner solen.
Jag klagar inte idag.
Eller jo, jag är förstås jävligt trött eftersom jag varit vaken hela natten förutom en lur i hytten på en kvart ungefär. Men vad gör det, jag är ju ledig!

Over and out

måndag 18 februari 2013

Cause you and I will meet again

Tre smala sugrör i läskflaskan. 
Klättra i träden.
Fika i hamocken med bullar med hackad mandel på.
Lekstuganrummet i hallen.
Kalle Kanin.
Läskbacken under trappan i skafferiet i köket.
Bio på tapeten med rosor.
Västklänning och klackskor.
Geggchoklad.
Gurka hyvlad med osthyvel i rasande fart.
Falukorvsmackor.
Gröningar.
Ta i rött.
Morötter direkt ur landet, tvättade i regntunnan.
Linneskåp fullt av rödvita kökshandukar.

Jag minns min barndom med massor av värme och en stor del av det är din förtjänst min älskade farmor. 
Du fattas mig, sov gott!

Over and out

fredag 15 februari 2013

Frid

Det som var väntat har hänt och det är tungt. Fast man vet att det är oundvikligt, naturligt och inte alls konstigt så känns det ändå jobbigt och gör ont.
Sov gott käraste lilla farmor.

Over and out


tisdag 12 februari 2013

Blev inte en så bra dag idag.

Over and out

måndag 11 februari 2013

Den otäcka draken lurar i städskåpet

Jag orkade!
Fast en nackdel med att äntligen orka hoppa i duschen är att man ju blir ännu tröttare. Trodde inte att det var möjligt, men det var det.
Sitter här och tittar på dammråttorna och tänker att jag borde orka dammsuga. Tvätthögen ropade: -"Tvätta mig!" Toaletten orkade jag i alla fall ta innan jag gick och duschade, starkt av mig.
Hunden borde få en långpromenad. Jag borde göra en massa saker men orkar inte. Jag orkar helt enkelt inte.
Fast det är kanske inte så konstigt egentligen med tanke på hur många timmar jag har varit på jobbet den här veckan. Helt sjukt egentligen. Och det har varit en sådan där vecka när jag inte är världsbäst på att sova heller. Jobbade dag, måndag och tisdag och sedan nattskift torsdag, fredag, lördag och söndag och har inte sovit mer än kanske fyra, fem timmar per dag de här sista nattskiftsdagarna. Och nu har ju jag någon slags natt eftersom jag har varit uppe hela natten. Fast det klart, jag lutade i kull mig en timme i hytten vid sju i morse så jag är ju pigg som en mört. Nej.

Äh, jag surfar en stund och ser om jag orkar ta snabeldraken i nackskinnet en sväng sedan. Annars får jag väl sätta någon av de andra fyra som bor här på det jobbet. Annars kanske hunden vill. Eller nej, visst, nej, han tror ju att dammsugaren är just en drake. En jävligt otäck sådan.

Over and out

Slut som människa en stund

Orkar inte blogga.
Har jobbat 67 timmar på en vecka, varav fyrtiofem natt.
Orkar ingenting, inte ens hoppa i duschen.
Sitter apatiskt och tittar in i väggen istället.

Over and out

onsdag 6 februari 2013

Mysfrulle

Glömde ju berätta att jag åt frukost med Ettan idag. Igår när han hörde att jag är ledig idag så sa han:
-"Vad bra, mamma, då kan vi äta mysfrukost, du och jag för jag är också ledig".
Blir jätte, jättevarmt i mammahjärtat när (snart) sjuttonåriga sonen vill äta mysfrulle med sin gamla mor.
Så vi bestämde tid och sedan så åt vi mysfrukost, länge.
En väldigt bra start på en ledig dag!

Over and out

Sölkorvarnas fel?

Jag kom hem helskinnad igår efter ett tolvtimmars arbetspass. Mör som en bankad kotlett och med en dov huvudvärk men i alla fall levande. Såg både en och två bilar i diket under dagen men jag var i alla fall inte en av dem. Idag är jag ledig men kör i morgon igen och snöandet ska tydligen fortsätta resten av veckan, så det blir lugna gatan och ägg under pedalerna hela veckan.

En arbetskamrat till mig skrev på ett forum i går att anledningen till att olyckor händer är att det är så många bilar som kör för sakta. Eh, va?! Jo, enligt hans teori så var det för att fega människor kör för sakta när det är halt så blir andra irriterade och gör idiotiska omkörningar och det är därför de som kör sakta som är orsaken till olyckan. Okej... Och den här grabben kallar sig yrkeschaufför. Det är ju så att man skäms.
Vill bara poängtera att jag inte håller med honom, så att det inte blir några missförstånd.

Nu ska jag gå ut med jycken för han får nog främmande idag, men det berättar jag mer om senare. 

Over and out


tisdag 5 februari 2013

Inte så positiv just nu

Idag åker man till jobbet med en jättestor klump i magen. Det är inte roligt att vara chaufför när snön vräker ner och vägarna blir såphala. Inte roligt alls.
Kommer att komma hem ikväll med huvudvärk och ont i axlar och rygg, det vet jag redan nu. Men det klart, som det ser ut ute nu får jag väl vara glad om jag kommer hem alls i kväll.
Sådana här dagar önskar jag att jag "bara" skulle pendla med bil till jobbet, inte att jag först ska pendla till jobbet och sedan köra hela dagen, innan jag ska pendla hem igen, med bil.
Tur jag är ledig i morgon så att jag får vila upp mig, det kommer att behövas efter den här dagen.

Over and out

måndag 4 februari 2013

Det blev en trevlig helg

Vilken bra och trevlig helg det blev. Fast det klart, jag hade väl egentligen inga höga förväntningar och det var kanske delvis det som gjorde att den blev så bra.
I fredags skjutsade vi Tvåan till Syster Yster och hennes familj för hon var sugen på att umgås lite med kussarna. Då började min kära, älskade biljävel att krångla (igen) och lite fint sagt kan man väl säga att jag inte direkt var på mitt allra bästa humör. Inte alls på bra humör. Hade jag haft en slägga med mig hade jag slagit den sabla saken i bitar (ja, bilen alltså, inte släggan) nu hade jag ju som tur var ingen slägga med mig. Oxfilén fixade (förhoppningsvis) till det hela i lördags i alla fall så nu hoppas jag på att slippa slänga ut mer pengar på den där gamla häcken (säg inget till bilen om vad jag skrev, då förlåter den mig aldrig och då blir det väl värre än någonsin!).

På lördagen dök det upp främmande som dessutom hade med sig en lite sen julklapp till hela familjen och det var ju välkommet (ja, både besöket och julklappen). Inte fick jag ett skit gjort på hela dagen, men vad gjorde väl det, vi fick i alla fall öva upp våra pratmuskler hela högen och en och annan skrattmuskel med för den delen.
På kvällen var det kalas hos en mycket trevlig, god vän. Kaffe, kakor och sedan en öl och några glas vin tillsammans med henne gjorde oss på väldigt bra humör. Både hon och vinet bidrog till denna känsla av välmående. Tvåan ville bli upphämtad hos en kompis så vi tog den vägen när vi gick hem och sedan satt vi flera timmar i köket med henne och pratade om både uteliggare och Mellon. Härligt när man får lite sådan där prattid med barnen, värmer gott i mammahjärtat.

Idag hade vi bestämt oss för en härlig långpromenad så det blev det. Två timmar i det härliga vädret gjorde oss både glada och trötta. Fast hunden hade nog kunnat tänkt sig en runda till.

I morgon ska jag till jobbet. Det var minsann ett tag sedan och det är inte utan att det känns lite spännande, det är nästa så att jag ser fram mot det. Faktiskt!

Over and out

onsdag 30 januari 2013

Synsk mormor. Eller nej, syende mormor. Kolla in!

Jag tycker att ni ska gå in och kolla på, och givetvis gilla, den här sidan på ansiktsboken. Helt underbara barnkläder som man bara vill köpa även om man inte har några småbarn själv.

Mormor Anna Design

Kolla in hemsidan också och njut. Där finns även länkar till webbutiken så att ni kan handla också.

Jag syr...

Hon har en finfin hund också, som sover i resväskor. Söt är han också, som socker.

Over and out

Koka soppa, inte på en spik, men på lite grönsaker

Har varit ute och tränat lite med Snajdarn och blev lite kall i den ruggiga vinden. Så jag bestämde mig för att gå in och koka lite soppa, jag har varit sjukt sugen på det i flera veckor nu. Så nu står den och småputtrar lite och luktar gott. Kan knappt bärga mig!


Over and out


Här syns både routern och Gusten.





Over and out

Tuppjuck och grodslukare

Jag får tuppjuck på allt strul med routern här hemma. Alltså, jag loggar in och byter lösen och loggar in igen och byter lösen igen och om och om och om och om igen. Ändå fungerar det ungefär lika bra som jag tycker att nyponsoppa är gott, alltså inte alls.
Eller jo, det fungerar men det fungerar inget bra alls. Börjar misstänka att det är dags att helt enkelt skaffa nytt modem och säkert en ny router också. Jag har i och för sig köpt en ny router men jag orkar inte gå ner i källaren och hämta den och jag orkar inte koppla in den och jag orkar inte sitta med fyrtioelva inställningar i tvåhundra år. Jag vet att jag överdriver men det känns exakt så där jobbigt.
Modemet är fyrahundra år gammalt så det fungerar väl inget vidare och jag antar att det kan vara en bidragande orsak till att nätet strular. Eller så är det helt enkelt så att det beror på att vi har två laptoppar, tre stationära, tv, hemtelefon och fyra smartphones inkopplade på routern. Det kan ju vara det.
Nu skiter jag i alla fall i det en stund och sätter mig vid tv:n med Trean och gosar lite innan vi ska avsluta kvällen med Ole Lund Kirkegaards gamla klassiker Gusten Grodslukare.

Over and out

tisdag 29 januari 2013

Tummen i röven och bajs uti byxan

Varit ute och gått med Snajdarn och Mamman och jävlar i min låda vad halt det var! En sådan här dag kan man enkelt roa sig genom att sitta på ett varmt och tryggt ställe och studera folk som är ute och går. Alla går nämligen som om de hade bajs i byxorna. Så sjukt halt så man får gå med yttepyttiga små och larviga steg för att inte riskera att halka på öronen. Någon satt säkert i sitt varma hus och skrattade sig fördärvad åt mig och Mamman för det kan inte ha varit vacker, inte. Det blir inte precis lättare när man har en sisådär 35 kg hund i koppel som man ska försöka att hålla rätt på.
Ja, ja jag bjussar på det.

Annars har det väl varit en hyggligt lugn dag, inte egentligen hänt ett enda dugg om jag ska vara helt ärlig, jag har inte ens kört en maskin med tvätt. Fast jo, för bara en liten, liten stund sedan så dammsög jag i alla fall och tanken är att jag ska torka golven här uppe. Fast det är ju bara en tanke ännu så länge. Men det kan ju hända att jag får ur tummen ur röven och får det gjort. Håll tummarna. Om inte nu ni också har dem i röven idag.

Men först ska jag sätta mig i köksoffan och glana ut och se om jag ser några som är ute och promenerar.

Over and out