Tröttpiggelin

Trött
men bara i kroppen. Själen känns pigg så jag tror jag behåller den ett tag till. Ja, alltså ännu så rear jag inte ut den. Jag tror att jag vill ha den kvar en stund till och njuta av allt som är bra just nu.

Over and out

Gråsugga på huvudet

Så här har någon gjort med min bil på jobbet. Det tråkiga är att personen som gjort det inte har sagt till utan bara låtsats som det regnar. (Och det gör det ju inte, solen gassar ju på dag efter dag) Hur svårt kan det vara att tala om att man har backat sönder ett bakljus? Varför har vissa så svårt att erkänna när de har gjort något? Jag tycker ju det är bättre att ringa bossen och erkänna när man råkat gjort nån miss än att bara visslande gå vidare i livet och kanske till och med skylla på någon annan. Dålig stil tycker jag.

Har knappt sovit idag fast jag ska jobba i natt igen. Det är svårt att gå ner i källaren och krypa ner i kistan när solen gassar på. Men det klart, solljus är ju direkt dödande för oss kryptsovare. Man känner sig lite som en vampyr ibland. Sover på dagen och äter på natten.

I dag kom en vän med några kassar med kläder till tvåan från hennes tös. Tack snälla vad mycket fina kläder! Tvåna var salig och slängde ut hälften av sina kläder för att få rum med de nya. Så det blev en hit kan man säga.

Gjorde en redig tabbe idag som jag inte är stolt över. Missuppfattade Speciell vän och det blev jädra knasigt. Nu är det utrett och klart så det löste sig ju men jag förstörde dagen lite för honom och kidsen och det är jag ju inte så stolt över. Men eftersom han är den underbaraste och bästa så tvingade han mig att prata med honom och det är ju så man löser saker. Tack underbara Speciell vän för att du är du och för att du inte låter mig komma undan så lätt.

Nu ska jag tvinga Speciell vän att följa med ut med hundarna och sen ska han få skjutsa mig till jobbet.

Over and out

Pustar ut

Har nu fått tag i farfarn i allafall och tösen är på väg hemåt.
De skulle vara här om ca två timmar, alltså vid tio i kväll.
Jag vet inte men jag tycker att man kan höra av sig om man inte tänker komma med barnet förän klockan tio på kvällen. Men det kanske är jag som är larvig?
Nåja, nu vet jag ju i allfall att hon mår bra och att hon är på väg hemåt.

Over and out

Älskade tös, kom hem nu så är du snäll

Nu vill jag att min lilltös ska komma hem.
Börjar bli lite lätt orolig då hon skulle komma hem idag och jag har ännu inte hört ett enda livstecken från henne eller hennes farfar.
Tösen lyckades ju naturligtvis glömma sin mobil och jag har inte kunnat nå henne på hela helgen. Nu är ettan hemmkommen och har farfars nummer men hans mobil går det inte att komma fram på.
Vad gör jag nu?
Klockan börjar ju på att dra iväg lite nu och det klart att man blir orolig när de inte svarar. Och hur tänker man som farfar när man inte hör av sig på en hel helg och nu är klockan snart åtta och det känns som att det är läge att höra av sig, eller ännu hellre, komma hem med henne.
Till saken hör att farfar inte har träffat barnen på ganska länge då de ju inte har någon kontakt med sin (såkallade) pappa. (Nej, mamma, det vet jag inte vem det är... Menar du den där flintiga gubben? Ettans egna ord)
Nu är jag verkligen orolig. Säkert helt i onödan men ändå.
Tar ut hundarna och ser om det känns bättre, alternativt hon hinner komma hem innan jag går upp i limningen totalt.

Over and out

I bland när jag stannar efter vägen så ser jag vackra saker som jag inte kan låta bli att fotografera. Kanske ser det lite lustigt ut för folk i bilarna som far förbi när chauffören har parkerat sin artonhjulare och ligger i gräset och fotograferar. Men jag bjuder på det för vissa saker ber om att få vara med på bild.

Det blev en trevlig kväll i går med mina goa vän. Vi började med jordgubbar och rosévin och då kan det ju bara bli en bra kväll. Vi åkte iväg till en lokal tillställning i byhåla där jag bor. Där var det mat och trevligt, träffade en del människor som jag inte sett på länge och det är ju trevligt. Tyvärr så träffade jag även en del människor som jag inte vill träffa, sådana som suger energi av mig och gör mig svart och tråkig. Därför ringde jag min vän Angie som var snäll och skjutsade oss till en annan, något större byhåla. Jag är skyldig dig en, tack snälla Angie. Satt på krogen och kom på mig själv med att längta hem. Hem till Speciell vän. Så det blev ingen sen kväll, ingen efterfest. Det blev en taxi hem till min underbara Speciell vän som varit och hjälpt mamman och pappan hela dagen. (Underbara du som ställer upp på mamman och pappan)
Jag, partyprinsessan, efterfesternas okrönta drottning åkte hem tidigt. Jag säger ju att det Speciell vän och jag har är speciellt. På riktigt.

Var hos mamman och pappan idag också för att hjälpa dem. Jag hjälpte inte till så mycket, jo, just ja, jag hämtade en 27 cm lång bräda, det var vad jag bidrog med. Fastnade där ett bra tag och sen for vi till systeryster och hämtade hem trean som sovit över där.

Min chef ringde idag, inte till mig men till Speciell vän. Så nu sitter han i artonhjularen i natt och jag ligger på sofflocket. Även om det är superbra att han jobbar så känns det tråkigt att inte ha han hemma när jag är ledig. Saknar att ligga sked i soffan och klibba i värmen. Saknar att prata i timmar om allt och ingenting. Saknar dig älskling.
Lova att du kommer hem. Hel. Inte ren, det är ok, men hel.

Dexter på 6:an. Yes!

Over and out

Tarzan on a big red scooter

Jag frångår väl min princip sedan gårdagen och slänger in ett inlägg i allafall. Jag gör det istället för det jag borde göra, sova.
Åkte till jobbet med ett stort smile på läpparna igår. Pratade i telefonen med en underbar vän innan jag åkte till jobbet och det telefonsamtalet ska jag leva på mycket länge. I mitt hjärta, vännnen, i mitt hjärta.
Jiddrade hemma med tvätt i går kväll så att jag höll på att glömma att åka till jobbet. Kom exakt i tid, på minuten faktiskt. Klant. Tur att Speciell vän kom hem och motade iväg mig, annars hade jag väl tvättat ännu.
Min tvättmaskin har efter att ha fejkat sin egen död återuppståt och har nu fått gå en väldans massa. (Den har gått så långt att den borde vara i Uppsala vid det här laget. Om den inte fått skavsår på vägen)
Det flöt på jobbet och jag fick en liten tupplur vid halv sex tiden i morse. Åh, vad skönt det ska bli, tänkte jag och drog för gardinerna i hytten och lade mig tillrätta på kuddarna och somnade bums. När jag vaknade var det inte så skönt. Det var väl en sisådär 800 grader i hytten. Jättemysigt. Eller också inte.
Tyvärr så fungerar inte AC:n i bilen heller så det blev inte så mycket bättre på vägen hem sedan. Men jag överlevde ju tydligen det med.

Nu borde jag sova. Jag måste sova. Ska sova. Snart.

I kväll ska jag ut och roa mig med en god vän. Vännen i fråga är lite som jag. Hon betyder mycket för mig och hon är en av få jag kan berätta det mesta för. I kväll ska vi dricka vin och äta mat. Sen ska vi nog säkerligen sjunga en trudilutt också. Jag ser fram mot den här kvällen men är rädd att jag kommer att somna mitt i den om jag inte sover nu.
(SOV för fan!)

Speciell vän sliter i dag. Han hjälper pappan lite. Då blir jag glad i mitt hjärta. Min pappan är lite skruttig och klarar inte av allting, tillexempel så klarar han inte av att krypa upp på ett tak och spika. Då ställer min Speciella vän upp och svingar sig, likt Tarzan, upp på taket som en värsta hjälte.
Han är i allafall min hjälte, varenda dag.

Nu SKA jag sova.

Over and out

Vem i hela världen?

Vem fan vill vara inne och blogga när det är
SOMMAR
ute?
Inte jag.

Over and out

Sommarjobbsjeppar säljes billigt

Fy för fan vilken skitjobbig natt jag har haft. Tur att man inte kör den där turen varje natt, då skulle jag se ut som Hulken i kroppen. Tur att man är lite stark i allafall.
Sommarjobbarna har börjat inne på lagret. Det ser man lätt genom att pallarna, som är usla i vanliga fall, är totalt katastrofala. Jag välte, inte mindre än tre pallar i morse när jag lossade mitt i huvudstaden. Jättekul. Verkligen.
Eller inte.
Så jag håller tummarna att jag får ett bra lass i natt när jag kör min ordinarie runda och att sommarjobbsjepparna råkar ha haft en bra dag. Man har ju egentligen inte rätt att vara arg på dem, det är inte lätt när man börjar ett nytt jobb, men fan så jobbigt det är när det blir kaosartat hela tiden.
Det började illa redan direkt igår kväll med att mitt lass var fyrtio minuter sent. Det låter kanske inte så mycket men det är det. Sen när jag var ihopkopplad och klar och skulle åka så hittade de plötsligt tre pallar till som jag skulle ha med. Bara till att backa in igen. Sen var jag tvungen att uppsöka en mack innan jag åkte så att jag inte skulle bli ståendes med soppatorsk efter vägen. Tripp, tjopp så hade det gått två och en halv timme innan jag var på rull.

Kom hem, Åt två smörgåsar. Duschade av mig det värsta. Sov. Vaknade. Plockade undan. Lagade mat. Nu sitter man här och njuter av sommaren som plötsligt kom.
Håll tummar och tår att det håller i sig till helgen för då ska jag sitta här på altanen med god vän och dricka en kall eller två innan vi drar ut på äventyr.

Nu. Hundpromenad?

Over and out

Ville bara visa vad jag fick av Speciell vän här om dagen

Snart kan man bada

I går gjorde jag ingenting på hela dagen men idag har jag gjort dessto mer. Skurat poolen, klippt gräset, rensat en massa ogräs och dessutom hunnit städat av lite. Bara att ha fått poolen gjord är att ha fått en sån här jätte stor sten, modell bautasten, bortfyft från mina axlar. Det har gnagt på mig länge nu, att jag borde göra det. Jag vet ju hur gärna kidsen vill bada när det blir fint väder. Och idag har det ju faktiskt varit bra väder.

I natt är det dags att jobba igen. Chefen ringde och sa att jag får köra en annan tur i kväll än min ordinarie. Det är ganska kul att få köra någonting annat, lite omväxling så där. Men det är alltid lite jobbigt att köra en tur som man inte kan, speciellt när det är en huvudstadstur. Men det börjar blir ganska lugnt i storstaden nu, semestertider och så. Så det ska nog gå bra.

Alltså jag har verkligen ingeting att skriva om. Känner mig bara tråkig och min kreativa sida sover. Så jag säger på återseende, kära läsare.

Over and out

Sill är gott

Midsommar är över. Det var ungefär som vanligt, regn, blåst, kyla, sill, lite för många snapsar. Ja, det var väl det hela.

Har varit lite seg idag. Som tur var kom vänner hit och drog med oss på lite äventyr, annars hade vi nog bara dragit oss i soffan hela dagen. Nu fick vi istället åka land och rike runt och fika lite här och äta lite där. Mycket tok och många skratt blev det.

Nu är vi tillbaka i soffan och ruttnar lite. Det känns rätt okej att inte göra någonting faktiskt. Jag brukar ju hata det men dagar som denna känns det faktiskt ganska bra.

Ska fortsätta med att göra ingenting en stund till.

Over and out

Kan det bli sämre väder?

Har haft en galet bra vecka på jobbet. Men det gör det inte mindre skönt att jag nu är ledig fram till natten mellan söndag och måndag. Så otroligt skönt.

Det är däremot inte så skönt väder ute. Det regnar, som vanligt, och är inte speciellt varmt om man säger så. Men det klart, det är ju midsommar i morgon och hur ofta är det vackert väder då? Men det måste ha varit fint innan midsommar för tre år sedan i allafall för jag såg ett kort på mig själv på midsommaraftonen för tre år sedan och då var jag brun. Nu är jag mer som en alvedon i skinnet. Det vill säga inte så brun.

Jag är inte så smal heller men det går i allafall stadigt nedåt. Fast i dag glömde jag att banta och smällde i mig lite chips. Man måste ju få synda lite i bland annars blir man ju knäpp. Fast jag har faktiskt tänkt att synda lite till för jag har köpt rödvin och det är just precis vad jag är sugen på.

Har ni sett att Style har släppt ett nytt album? De gör reklam för det på tv. Varför?

Det är mitt fel att det regnar idag. Jag inbillade mig att jag skulle klippa gräs när jag kom hem från jobbet. Snacka om att vara blåst. Det började regna när jag hade tre minuter kvar hem. Fast lite är det mammans fel också för hon hade hängt ut tvätt.

Jag träffade Linduz på stan idag. Hon såg oförskämt fräsch och fin ut. Orättvist! Eller nej, det unnar jag henne, hon är en sån go tjej.
Sen såg jag ett par alkisar som kissade nästan mitt på stan, det kändes mindre fräscht om man säger så. Vuxna människor som kissar mitt på stan, mitt på dagen känns inte okej för mig. Men vad gör man? Ja, det klart jag kunde ju ha tjottat fram och skällt ut dem eller visat dem var det finns en toa. Men, nej. Jag tror inte det, jag är ju en vanlig feg Svensson som inte vågar säga till folk. Jag gör som alla andra, tittar åt ett annat håll och låssas som det regnar. Fast det gjorde det ju också. Regnade alltså.

Nu. Tv.

Over and out

Varm i kroppen

Han den där killen jag bor ihop med håller på att grilla en köttbit. Det står en sallad med fetaost, rödlök och coctailtomater i kylen och klyftpotatisen är klar i ugnen. Jag njuter redan.

Natten på jobbet var bra. Det gick av någon outgrundlig anledning snabbt att lasta och snabbt att lossa. Hade sällskap av en kompis i natt och då känns det som att det går extra snabbt att jobba. Det är en kille som jobbar på lagret där jag lastar som ville haka på en runda. Man tackar ju inte nej till lite sällskap, det är alltid trevligt. Han är en riktig snackpåse så det var ingen risk att man somnade i natt :) Han kommer en bit norröver ifrån och undrade om Speciell vän och jag ville hänga med dit någon gång och det vore trevligt. Jag vet ju dessutom att Speciell vän längtar lite norröver så det kunde ju passa bra att ta lite semester uppåt.

Det är lite komiskt för Speciell vän längtar norrut och jag längtar söderut. Vi har pratat om det att eventuellt flytta när barnen blir stora, antingen söderöver eller norrut. Men det kommer troligen aldrig att hända för skaffar vi några gemensamma barn så hinner ju de rota sig här innan de stora flyttar ut och då är det ju kört ändå. Livet är märkligt ibland.
Fast egentligen skiter jag i var jag bor, bara min Speciella vän är där jag är så kan jag bo i en skokartong i vilken håla som helst, till och med här.

Ettan ligger i soffan bredvid mig och läser en rolig tidning och han skrattar. Underbara ljud, att höra sitt barn skratta. Det gör en mamma varm i bröstet.

Speciell vän gör mig också varm i bröstet. Varenda dag.

Over and out

Knirr, knarr

Tandläkarbesök.
Ja, nu är det gjort i allfall. Gick dit med gråten i halsen och hjärtat i magropen. Tanden var trasig och dessutom var det ett hål där biten hade lossnat.
Stor spruta, laga, nöjd, få faktura, börja gråta, gå hem.
Någonting ditåt.
När jag låg där och fick plast dit tryckt och gaddis körde lite med den där lilla lampan som får det att torka. Då kom jag att tänka på amalgam. Säga vad man vill om amalgam men jävlar vad mysigt det var när de lagade med det. Det knarrade så härligt när de tryckte i det i hålet. Det lät inne i huvudet som när man går på riktigt kall snö. Då var det mysigare att gå till tandläkaren.

Hundarna har spunk. De far omkring som en tornado i vardagsrummet, jagar varandra och busar. Katterna fick ett ryck och gjorde samma sak så nu funderar jag på att anfalla Speciell vän, men det slutar alltid med att jag får på moppo så det är ingen bra idé. Jag hoppar det.

Banta inte om du är en del av den här familjen. Det står nu en enorm godisskål här och luktar gott. Men jag ska fanimej inte ta något. Jag fusk åt en massa på en snabbmatsrestaurang i går så jag har inget att fuska med just nu. Nej, jag får väl suga på en gammal skorpa eller äta några torra ormar istället.
--Tänk bikini säsong--
Fast det klart, vem fan behöver komma i en bikini, det regnar ju i allafall hela tiden.

En mysig vän ringde igår och bjussade med mig på en rolig sak nästa helg. Vad som är skit är att jag egentligen jobbar då, men chefen trodde att jag kunde få ledigt. Trodde. Ja, vad hjälper det, att tro. Jag måste ju veta för att kunna tacka ja. Men jag hoppas det löser dig för den här vännen är en av få som verkligen känns äkta och som jag kan vara mig själv med på alla sätt. Det är lustigt, vi har typ inte setts på några år men nu när vi träffas så är det bara som vanligt och vi snackar på om allt och inget. Det bästa är att jag kan prata med henne om allt och hon dömmer mig aldrig. Det har till och med hänt att jag talat med henne om mitt monster. Hon vet och förstår då hon själv brottas med sina egna odjur.
Tyvärr så vill jag ju helst inte göra ett skit utan Speciell vän och det suger på sätt och vis. Men man kan ju gå hem tidigt.

Nu är det snart dags att åka till jobbet igen. Tre nätter kvar. Sen är det midsommar och vad ska man göra då? Ja, inte vet jag, vi har noll planer. Funderar på att bara vara hemma och sitta på altanen, oavsett väder, och äta sill och potatis med en eller två nubbar till det. Man kan tänka sig att kvista över till mamman och pappan en sväng, de brukar vara hemma eller hos sina grannar så man kan ju alltid gå dit och få sig en bit jordgubbstårta, det har hänt förr. Då kan det hända att man får sig en öl eller en GT också och det är ju aldrig obehagligt.
Annars blir det nog lugna gatan, stora kidsen är ju hemma.

Nehej, kramas innan det är dags.

Over and out

Vilken rolig lördag

Min tumlare är död, jag tror att jag har nämnt det i bloggen vid något tillfälle. Den avled i det tysta och är nu enbart död. Tvättmaskinen håller antagligen på att gå samma öde till mötes. Det den har gjort nu är att den har läckt ut vatten i hela tvättstugan, vilket innebär att allt som jag inte kan tvätta pga att jag inte har någon tumlare och ingenstans att hänga, nu inte bara är skitigt, det är blött också. Tvättstugen har tre tvättkorgar som är överfulla, sen låg det diverse handdukar och sängkläder på golvet och det är nu dyngsurt. En del av det tog jag till mamman och pappan så nu är det i allafall i tvättmaskinen.
Så denna lediga lördag har jag hitills ägnat åt att rensa avloppet, flytta runt på en tvättmaskin och en duschkabin och skurat golvet under dessa. Roligare har jag hört att man kan ha en lördag.
Desstuom är båda de stora barnen på fotboll så jag har ingen hundvakt heller utan slåss dessutom med två lunsar som vill busa. Underbar dag.

Speciell vän kom hem, sa hej, hjälpte mig att lyfta ut den döda tumlaren och sen stöp han i säng. Jag förstår han. Jag brukar vara nästan medvetslös när jag kommer hem efter ett nattskift och för han blir det ju ändå värre då allt är nytt för han och det är massor att hålla reda på i början. Det blir bättre när han kommer in i det lite mer.
Jag hoppas han orkar vara med mig en liten stund i kväll innan han åker så jag hinner krama han ordentligt i allfall.

Undrar vad jag ska göra resten av min sista lediga dag.
Antagligen ingenting. Men det är inte fel det heller, det är skönt.

Over and out

Längtan

Saknar och längtar efter min Speciella vän.
Det är ensamt utan dig i soffan.
Det känns jobbigt att gå ner och lägga mig i en stor och tom säng.
Att man kan sakna någon som bara är på jobbet!
Vill ha dig här hos mig.

Over and out

Hemmafru

Har haft en regnig dag med mina barn. Jag hade planerat att vi skulle åka på en liten picnic idag när jag är ledig. Speciell vän jobbade i natt och nu i natt med så han behövde sova. Perfekt tänkte jag och planerade in en bra sak för oss alla som vi dessutom kunde ta med båda hundarna på så att Speciell vän kunde sova helt ostört. Vädrets makter ville ju anorlunda.
Nåja, man gör vad man kan tänkte jag och tog med kidsen till en välkänd hamurgerkedja. Vi var ju tvugna att äta i bilen eftersom flodhästen aldrig har blivit lämnad ensam någonstans och då är väl inte bilen det ultimata första stället heller.
Nåja, vi fick i oss bukfyllan i allfall och åkte vidare för att äta en viss sorts glass som finns i en viss håla strax utanför staden vi var i. Glass är gott. Men det är inte riktigt samma sak att sitta ihopträngda fyra personer och två hundar i en liten bil medans regnet öser ner utanför. Men mysigt ändå på sitt sätt.
Vidare for vi till ÖB för att inhandla ett liggunderlag till tvåan som ska på fotbollsläger i morgon. Något liggunderlag hittade vi dock inte, trean och jag. Ettan och tvåan väntade i bilen med flodhästen och fjärtlunsen.
Vidare till sportaffär för att inhandla nya benskydd till tvåna för de hon har skaver. Det går ju inte an att vara på läger med skavande benskydd. Tvåan och trean följde med och ettan var hundvakt.
Ja, så blev vår dag som skulle bli en mysig dag med god mat i det fria.
Men vad spelar det för roll egentligen? Det var ju att vara med kidsen som var det fina. Det är mer värt än allt vackert väder och all god picnic mat i världen. Då duger det med torra burgare och blöta skor.
Så den misslyckade dagen blev med andra ord lyckad.

På ÖB såg jag en tjej som var ruskigt lik en vän till mig som jag inte träffar längre. Insåg hur enormt mycket jag saknar henne. Hon fattas mig. Fast hårt alltså. Det troliga är väl att vi inte kommer att ses, kanske aldrig mer. Det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på det.

Speciell vän är som sagt iväg och jobbar. Känns helt sjukt att vinka av han när han åker. Det är jag som är hemma och han som åker iväg på kvällen. Helt bakvänt.
Jag sa till han som han alltid säger till mig;
Lova att du kommer hem.
Han lovade, och vad jag vet så brukar han hålla det han lovar. Bäst för han.

Over and out

Bajsande tant räddade regnig semester

Barnen har sommarlov, jag är ledig och det regnar.
Det är inte rättvist!
När jag var liten, på åttiotalet, var det alltid riktig sommar. Det var varmt, solen sken och det regnade aldrig. Det var bara fötter, solvarma smultron och badstranden vareviga dag.
På vintern var det riktig vinter. Massor av snö och precis lagom kallt. Det var aldrig regn och aldrig blask. Det var vit gnistrande snö, varm choklad och pulkabacken vareviga dag.
Eller var det det?
När jag tänker efter så vet jag att jag fick ett par skidor i julklapp när jag var fem år. Jag minns det som igår för jag skavde fram på de där skidorna dagarna i ända. Mamman och pappan blev väl lite trötta på mig eftersom jag slet ut parkettgolvet. Det fanns ju nämligen inte en uns med snö så jag åkte inne, från altandörren i vardagsrummet genom hela hallen och ända ut i mitt rum.
Jag minns också en campingsemester med mamman, pappan och systeryster. Det regnade hela tiden och förtältet till husvagnen var fyllt med vatten. Vi tvingade oss ut i regnet men det roligaste som hände på hela semestern var en tant som bajsade väldigt högljutt inne på toaletterna som bestod av bås utan riktiga dörrar. Hennes stånkande och plumsande räddade den semestern för två fnissiga små tjejer.
Så när jag tänker efter så var det nog inte så mycket bättre väder när jag var lite. Det bara känns som det.
Man minns det som var jätte bra och man minns också tyvärr det som var jättedåligt.
Alla de vanliga dagarna med korv i ugn, cykla runt i kvarteret och ligga på sängen och läsa Kalle tidningar har liksom suddats ut. Även fast man vet att de fanns så kommer man inte ihåg dem.

Over and out

Det sitter en tiger i väggen och väntar

När jag var en liten tös och bodde hemma hos mamman och pappan så var jag rädd för vampyrer och krig. Det är väl ganska normala saker att vara rädd för när man är ett barn. Men min stora fasa i livet när jag var liten var
Tulpaner
Ja, du läste rätt. Och ja, blomman.
Speciellt de röda var läskiga. De gula gick väl an men de röda var fruktansvärda! När jag var liten fanns det, som tur var, inte så många färger på dessa blommor som det gör idag. I princip så var det väl röda, gula och rosa. Rosa och gula gick ganska bra men när det blommade röda tulpaner på baksidan av vårt hus så var jag inte på baksidan. Jag minns speciellt en särskild tulpan, den växte precis intill väggen på baksidan av huset och den var riktigt ruggig. Mamman och pappan har berättat att jag kunde skutta ut på tomten, glad och bekymmersfri så där som små barn är, och sedan plötsligt tvärvända och med skräcken lysandes i ögonen springa därifrån.
Det som var så läskigt med tulpaner var själva ståndarna och pistillerna och att det var svart inuti De såg helt enkelt elaka ut. Mamman tycker att tulpaner är vackra och ville gärna ha dem på bordet i köket men det var ju som ni förstår inte ett alternativ När jag senare kom över min fobi för dessa, för all del ganska beskedliga blommor, så kunde hon ställa fram en vas med dem på bordet. Det jag gjorde då var att jag vred vasen tills dess att ingen tulpan var riktad direkt mot mig.
Jag erkänner att jag gör det fortfarande. Vrider bort dem som är riktade mot mig alltså. Man vet aldrig. De är inte att lita på de där.

En annan rädsla jag hade när jag var liten var ett litet skruvhål med en metallplugg som satt på väggen i mamman och pappans sovrum. I detta två millimeters hål bodde nämligen en tiger.
Jo, det är sant. Den satt där inne och lurade på mig när jag låg på deras säng. Jag ser än idag hur den satt där inne och kurade och väntade.
Deras rum var rätt läskigt över lag faktiskt. I taket hade de en knallorange lampa, mamman hade gjort den själv genom att linda bomullsgarn med tapetklister runt en badboll. I denna, i sig själv ganska läskiga lampa satt en glödlampa som hade ett, vad som kallades, bländningsskydd. Detta innebar att mitt uppe på glödpäronet var det målat en svart, stor prick.
Vadå, glödlampa? Det var ju ett stort otäckt öga som stirrade på en när man låg på rygg i pappans säng och glodde rätt upp i lampan. Och så klart så låg man ju där och stirrade rätt upp i den där läskiga lampan i stället för att bara strunta i det.
Konstigt och motsägelsefullt att det fanns så mycket läskigt i deras sovrum då jag ändå minns det som ett tryggt ställe. Jag borde ju ha varit skräckslagen för att ens gå in där. Men jag minns det rummet med värme och trygghet. Men det var väl egentligen mamman och pappan som stod för tryggheten och inte själva rummet.

I dag som vuxen och själv mamma så påminner jag mig om dessa rädslor när mina egna barn ropa om kvällen och är rädda för skuggor, lortiga strumpor i hörnet av rummet eller vad det nu kan vara. Då tänker jag på mina egna underliga rädslor som liten och sätter mig på barnens sängkant och berättar historien om mamman, hennes bror och ett getingbo. Då fnissar de lite och somnar sedan trygga i sina sängar under varma täcken. Det var en liten anekdot som utspelade sig på femtiotalet och min mor och hennes bror fick erfara att det inte är smart att slå ner ett stort getingbo ovanför dörren när man själv är inne i rummet. Mamman fick berätta denna lilla historia för mig femtioelva gånger när jag var rädd, hade magsjuka eller bara inte kunde somna. Jag tröttnade aldrig på att höra om hur getingarna surrade och deras mamma fick komma och rädda dem undan de ilskan getingarna. Kanske var det just det, att mamman kom och räddade dem, som gjorde att jag ville höra denna historia var gång jag var rädd. Tryggheten att veta att man har en förälder som kommer och räddar en om någonting blir farligt.
Kanske är det därför mina barn ber mig att berätta om mormor och getingarna när de är lite rädda i sina sängar.

Over and out

Gnistrande tänder i mörkret

Mitt monster gnager mig i hälsenorna.
Det har jagat mig ett tag nu, väntar precis i skuggorna och lurar på mig.
Jag vet att det vill hoppa fram och hugga men jag tvingar
undan det och lossas att jag inte ser det.
Jag vet att det väntar, lurar och bider sin tid.
Men jag vägrar!
Den här gången tänker jag inte låta det ta mig.
Jag tänker kämpa mot det. Jag tänker vänta till det anfaller och då kommer jag hugga mot strupen.
Den här gången ska jag segra.

Over and out

Hurra

Bara på sjukt dåligt humör. Precis som resten av den här familjen just nu.
Så in i helvete livat här hemma så det är inte klokt.
Sjukt trött efter att ha sovit typ tre timmar idag. Snart dags att åka till jobbet igen.
Hurra.

Over and out

Gutesäcken kommer till användning

Kom just på när jag såg min rubrik på förra inlägget att det borde innebära att jag också är en uteliggare. Fan va skönt så slipper man göra sig vacker, bara att gå ut i min gutesäck och vara glad.

Over and out

Min underbara sambo, uteliggaren

Jag orkar ingenting. Kroppen känns tung och slapp. Det finns ingen energi kvar och jag känner mig tömd på all energi både i kropp och själ.
Kanske är det vädret. Kanske är det vetskapen om att jag har fyra nätters arbete framför mig. Kanske är det något skit i kroppen. Jag vet inte, jag vet bara att jag inte orkar någonting.

I går var Speciell vän iväg till Apoteket för hans medicin inte skulle räcka över helgen. Men ojsan, det var ju visst nationaldag och då var det stängt både här och i granstaden. Det stod på nätet att det skulle vara öppet men de hittade väl på lite eget så stängt var det. Så det blev till att snåla med medicinen under helgen vilket innebär att inte han heller orkar ett skit. Så roliga är vi.
Han var däremot ganska rolig när han kom hem från Apoteket och sa att han kände sig som en uteliggare. Yvigt, långt skägg, håret på ända, trasiga jeans, för stor skogshuggar jacka och stora kängor. Sen så var han väl inte direkt nytvättad så jag tror jag ska tvinga upp han, raka av han håret, tvinga han att raka sig och hitta ett par hela brallor till han så känner han sig för hoppningsvis inte som en yteliggare längre. Men han hade rätt, han såg rätt lodig ut i går :)

Kläder ja. Ja, det har jag en hel del. Men jag tror att det är någonting mystiskt i min garderob. Det måste vara någon slag av mögel eller fuktattack på själva kläderna för plötsligt så passar ingenting. Allt har krympt. Annars är det väl några utomjordingar som har mixtrat med dem så att de inte passar. För det kan ju inte vara jag som har gått upp i vikt va? Nej. Det är inte möööööjligt.
Eller jo, det är nog det. Men det får bli ändring på det nu. Har faktiskt så smått börjat att ta tag i det, får se om det funkar.
Måste göra någonting åt mitt liv, jag kan ju inte bara sitta här och gnälla över att det ligger en hel garderob och möglar bort och jag själv går omkring i gutesäckar för det är det enda som passar min barbamammakropp.

Fjärtlunsen ligger nu på golvet med hela flodhästens huvud inne i munnen. Jag förstår honom att han blir trött på den lille rackaren för han är på den stora hela tiden. Och då menar jag hela tiden. Han är ganska så intensiv kan man väl säga.

I går morse när jag kom hem från jobbet var det livat värre. Det första jag såg när jag kom in på gatan var att skatorna spridit ut våra sopor över hela gatan. Kommer in för att ta en påse att slänga allt i, det första man möts av är en hundskit i hallen och två glada filurer som vill ut och bajja mera. In med hundarna, ut med påsen. Sopa gatan och plocka upp gamla juicepaket, hundskitpåsar och gammalt mortosskal som ligger runt på asfalten och vår gräsmatta. Sen ut med två galna hundar, en i var hand som drar antingen åt motsatt håll eller att den lilla försöker hugga den stora i halsen. Sen in och plocka upp hundblajor och en och annan pöl med kiss.
Och så säger de att morgonsund har guld i mun. My ass säger jag.

Nu ska jag ta tag i mitt liv. Göra mig i ording. Väcka uteliggaren, göra uteliggaren anständig igen, ta ut djuren på långpromenad, städa av lite. Kanske åka och fika hos någon vän för att få lite sällskapsbehov uppfyllt. Sen är det nog dags att åka till jobbet igen. Fyra nätter innan man får vara ledig igen.

Over and out

Skrattfest

I dag har jag varit och hälsat på två stycken underbara små tjejer och deras goa mamma och pappa. Har inte skrattat så mycket på hundra år som jag gjort idag, så skönt att flabba som man gjorde i tonåren. Skrattat så tårarna runnit och jag har fortfarande lite skrattkramp i magen. Tack, kära kusin för många goda skratt :)
Den lilla goa tösen är inte mer än en månad gamla och det är ju allt någonting mycket speciellt med en ny liten människa. Jag är allt lite avundsjuk, det ska erkännas. Den stora tösen är inte så stor egentligen utan har fyllt fem år. Men vilken underbar liten tjej det är! När jag fjantade mig och hittade på en liten sång (inte mycket till sång egentligen men, men) så skrattade hon så hon kiknade och det finns inte mycket här i världen som slår en femårings kiknande skratt. Jag blir bubblande glad i magen när hon skrattar så där mycket.
Så idag är jag hög, inte på droger utan på skratt. Och det är en fan så mycket nyttigare sak att vara hög på en droger.

Nu ska jag lägga en unge, sen ska jag slöa en liten stund innan det är dags att fara till jobbet.

Over and out

Starthus, Dracula och ett par riktigt otäcka tulpaner

Morgonstund har guld i munnen.
Nej, det har den inte. Däremot så har jag lite problem att sluta pilla med tungan på den trasiga tanden. Känns som att man får någon slags magnet i den trasiga tanden och att tungan inte kan låta bli att gojsa in sig i den trasiga. Vad som händer då är att tungan skär sig på den vassa tanden och man känner sig irriterad. Men går det att låta bli? Svar nej.

Morgonstund har guld i munnen.
Vem kom på detta urbota idiotiska talesätt? Finns det någon som gillar morgonen? Den är jobbig, man är trött och seg. Vad är det som är så guldigt med den? Eller menade personen att det ser lite guldigt ut när solen går upp? Jag hajar i allafall inte vad som är så bra med morgon. Man måste ju gå upp. Fast det klart när jag jobbar så är jag ju redan uppe på morgonen och då behöver man ju inte vakna och känna sig seg och trött. Där ljög jag, jag känner mig ändå alltid seg och trött på morgonen även om jag jobbat hela natten.
Nej, jag håller för att det är kvällen som har guld i munnen. Morgonguldet pantar jag på pantbanken och köper mig en sovmorgon för.

I går kväll hade jag en ledsen tonåring. Det gör så ont i ett mammahjärta. Han längtar hem till sina gamla vänner i vår gamla stad. Jag längtar också mycket just nu, kanske för att det är sommar nu. Kanske av någon annan anledning. Ledsen var han och jag känner mig maktlös för jag vet att vi inte kan flytta tillbaka fast båda stora barnen vill bo där. Jag vill också bo där egentligen. Men å andra sidan hade det väl aldrig blivit någonting mellan mig och Speciell vän om jag bott kvar där nere så det finns inget ont som inte har något gott med sig, som man brukar säga.

Mycket knasiga talesätt finns det. Mota olle ur grind. Vad i allsin dar ska det betyda? Är det inte någonting om att ta Ola ur skolan? Eller hittade jag på det nu? Det vet man ju aldrig, om jag uppfann det nu eller om det finns. En del talesätt känns ju mer försåliga, som Gå inte över ån efter vatten. Det fattar man ju vad det betyder, att man inte ska göra saker svårare än de är. Det borde de ha tänkt på när de uppfann alla de knasiga talesätten. Då hade ju inte jag behövt sitta här och fundera över varför de finns och varför de är knasiga.

En liten flodhäst gnäller och småskäller. När han inte gör det så tuggar han på mina krukväxter (ja, de som står på golvet, han är inte så smidig att han kommer upp i fönstren och föresten så har den ena katten ätit alla mina förnsterlevande krukväxter så det finns typ inga längra) kissar på golvet och retar fjärtlunsen till vanisnne. Fast fjärtlunsen är väldigt överseende och snäll med den lille gynnaren. Hade jag varit han hade jag gjort slarvsylta av han för länge sedan.
Nu lade sig den lille på min fot och somnade. På det sättet är han precis som ett litet barn. Han leker och röjer för att i nästa andetag tvärt somna.

Hörde att en bekant i min förra stad ska ha sitt fjärde barn. Inte utan att man känner sig lite lätt avundsjuk faktiskt. Tanken på ett litet knytte i min famn slår mig ju lite då och då. Den där känslan av att vara stenhög på endorfiner efter förslossningen, halvsitta i sängen, äta de där mackorna man får av personalen på förlossningen och bara titta på den där nya människan i sin famn. Den där nya lilla personen som kommer i från mig. Som luktar så där underbart gott, som är så fullkomlig, så perfekt.
Vad har vi mer? Jo, visst ja, fullbajsade blöjor, vaknätter, läckande, värkande bröst, nappflaskor, bilbarnstolar, barnvagnar, spyor på axlarna.
Hm, myntet har två sidor.

Och korven har två ändar men pannkakan har ingen. Men grisen åt pannkakan, om ni minns den sagan. Tvåan älskade den när hon var liten tösabit. Nu är hon ju elva och stora damen som nog gärna skulle sminka sig och gå i klackskor om modern tillät. Men det gör hon inte, hon är stenhård på att man ska vara barn så länge man kan. Tvåan önskade sig faktiskt ett hopprep i födelsedagspresent och jag insåg att det antagligen var den sista presenten jag köpte till henne på en leksaksaffär. Det går för fort! Jag hinner inte med i svängarna. Jag var ju nyss elva år. Hur fan gick det till att mina barn blev så stora? Hur fan gick det till att jag plötsligt blev 34 år?
Jag som nyss var ett barn som ville sova med dörren på glänt så att jag hörde när mamman och pappan smygåt glass på kvällen. Ett barn som läste in sagor och egenpåhittade julkalendrar på kassettband. Ett barn som önskade sig ett starthus i julklapp(ja, ett sånt som Stenmark och grabbarna startade åket i från) men fick en verktygslåda och byggde ett själv. Ett barn som var rädd för Dracula och sov med täcket upp till hakan så att han inte kunde bita mig i halsen. Jag som var ett barn som inte vågade gå ut på baksidan av huset när det blommade superläskiga tulpaner där.
Allt det där var ju jag precis alldelesnyss. Och nu ska jag föreställa en vuxen. Jag som fortfarande undrar vad de egentligen gör i starthuset, som fortfarande vill ha lite ljus i sovrummet när jag sover och ja, jag gillar fortfarande varken tulpaner eller vampyrer.

Over and out

Är drygt trettio men faller sönder som att jag vore nittio

I dag har vi kalas för min goa dotter som fyller 11 år idag. Min lillskrutta har blivit stor, det är helt sjukt. I dag regnar det och är kallt, det gjorde det för elva år sedan också. Kommer ihåg att det var likadant skitväder som idag när vi åkte in till förlossningen,
Jag kommer precis ihåg när vi lämnade av ettan vid morfar och när vi åkte in, känns som att det var igår fast ändå hundra år sedan. Tiden går sjukt fort. Speciellt sedan man fick barn. Min farmor som är nittio år säger att det går ändå fortare efter fyrtion så nu har man några år och sedan är man plötsligt nittio.
Hon är rolig min farmor, hon säger att hon inte kan förstå hur det kommer sig att det ser ut att vara så lätt för mig att tvätta fönster när jag hjälper henne med det. Det kan ju ha att göra med att jag är dryga trettio och hon är nittio. Men vad vet jag?

Klockan sju minuter över fem idag så bet jag sönder en tand. Grattis, tandläkaren stängde klockan fem. Så nu sitter jag och väntar på att tandvärken ska komma igång på allvar. Får bunkra upp med sprit, knark och en revolver. Funkar det inte att supa sig full får jag ta droger. Funkar inte det skjuter jag huvudet av mig.
Nej, inget av de allternativen är något för mig men jag har haft riktig tandvärk en gång förut i mitt liv och det säger jag;
Fy fan, vad det gör ont!
Det är som att föda barn fast man vet att det inte kommer något gott av det. Det gör lika ont men man vet ju att man inte får någon bäbis och att det kommer att kosta sjukt mycket pengar. Alltså, enbart negativt. Att föda barn ger ju i allafall något gott, man får ju ett barn och det är ju inte dumt.
Nu blir det inget barn för mig, men det kommer att kosta kulor det vet jag.
Men man kan ju inte annat än att tycka att det är lite komiskt att nu har jag ont både i foten och i tanden, alltså både uppe och nere.

Ska försöka orka ta en promenad med lunsen och flodhästen. Men måste samla krafter i en timme först. Orka.

Over and out

Naiv, naivare, naivast.

Fan, vad trött jag är på folk. Jag är trött på att bli behandlad som skit av folk. Jag är trött på att vara naiv och tro att alla vill väl och att folk är reko och schysta. Det är fan lika bra att bli cynisk och egoistisk. Prata skit om alla och sno utav bara helvete.
Får jobba på det, mitt nya liv som skitstövel. Tyvärr så är jag inget alls bra på det. Men som min gamla vän och före detta mentor brukade säga:
Övning ger träning.

Som tur är så är jag dock lyckligt lottad och har en familj som jag älskar och som inte är skitstövlar de heller. Men ibland så blir jag bara så trött. Trött på att folk är skitar, trött på att bli blåst igen och igen.
Som tur är så är min sambo en cynisk jävel så jag får väl ta en kurs av han så kanske man orkar ett tag igen.

Nu vill jag bara sova. Trött inte bara på folk, sovtrött också.
Mat vill jag också ha. Jag beställde spagetti och köttförsås och nu ligger jag på soffan och underbara Speciell vän lagar mat till mig.
JAG ÄLSKAR DIG!
Utan dig så skulle jag vara en våt fläck på golvet. En skitig mopp i en hinkt skitigt skurvatten. Fastkletat ludd i en fläck med grogg på vardagsrumsbordet.

Over and out