Min underbara sambo, uteliggaren

Jag orkar ingenting. Kroppen känns tung och slapp. Det finns ingen energi kvar och jag känner mig tömd på all energi både i kropp och själ.
Kanske är det vädret. Kanske är det vetskapen om att jag har fyra nätters arbete framför mig. Kanske är det något skit i kroppen. Jag vet inte, jag vet bara att jag inte orkar någonting.

I går var Speciell vän iväg till Apoteket för hans medicin inte skulle räcka över helgen. Men ojsan, det var ju visst nationaldag och då var det stängt både här och i granstaden. Det stod på nätet att det skulle vara öppet men de hittade väl på lite eget så stängt var det. Så det blev till att snåla med medicinen under helgen vilket innebär att inte han heller orkar ett skit. Så roliga är vi.
Han var däremot ganska rolig när han kom hem från Apoteket och sa att han kände sig som en uteliggare. Yvigt, långt skägg, håret på ända, trasiga jeans, för stor skogshuggar jacka och stora kängor. Sen så var han väl inte direkt nytvättad så jag tror jag ska tvinga upp han, raka av han håret, tvinga han att raka sig och hitta ett par hela brallor till han så känner han sig för hoppningsvis inte som en yteliggare längre. Men han hade rätt, han såg rätt lodig ut i går :)

Kläder ja. Ja, det har jag en hel del. Men jag tror att det är någonting mystiskt i min garderob. Det måste vara någon slag av mögel eller fuktattack på själva kläderna för plötsligt så passar ingenting. Allt har krympt. Annars är det väl några utomjordingar som har mixtrat med dem så att de inte passar. För det kan ju inte vara jag som har gått upp i vikt va? Nej. Det är inte möööööjligt.
Eller jo, det är nog det. Men det får bli ändring på det nu. Har faktiskt så smått börjat att ta tag i det, får se om det funkar.
Måste göra någonting åt mitt liv, jag kan ju inte bara sitta här och gnälla över att det ligger en hel garderob och möglar bort och jag själv går omkring i gutesäckar för det är det enda som passar min barbamammakropp.

Fjärtlunsen ligger nu på golvet med hela flodhästens huvud inne i munnen. Jag förstår honom att han blir trött på den lille rackaren för han är på den stora hela tiden. Och då menar jag hela tiden. Han är ganska så intensiv kan man väl säga.

I går morse när jag kom hem från jobbet var det livat värre. Det första jag såg när jag kom in på gatan var att skatorna spridit ut våra sopor över hela gatan. Kommer in för att ta en påse att slänga allt i, det första man möts av är en hundskit i hallen och två glada filurer som vill ut och bajja mera. In med hundarna, ut med påsen. Sopa gatan och plocka upp gamla juicepaket, hundskitpåsar och gammalt mortosskal som ligger runt på asfalten och vår gräsmatta. Sen ut med två galna hundar, en i var hand som drar antingen åt motsatt håll eller att den lilla försöker hugga den stora i halsen. Sen in och plocka upp hundblajor och en och annan pöl med kiss.
Och så säger de att morgonsund har guld i mun. My ass säger jag.

Nu ska jag ta tag i mitt liv. Göra mig i ording. Väcka uteliggaren, göra uteliggaren anständig igen, ta ut djuren på långpromenad, städa av lite. Kanske åka och fika hos någon vän för att få lite sällskapsbehov uppfyllt. Sen är det nog dags att åka till jobbet igen. Fyra nätter innan man får vara ledig igen.

Over and out