Älskade tös, kom hem nu så är du snäll

Nu vill jag att min lilltös ska komma hem.
Börjar bli lite lätt orolig då hon skulle komma hem idag och jag har ännu inte hört ett enda livstecken från henne eller hennes farfar.
Tösen lyckades ju naturligtvis glömma sin mobil och jag har inte kunnat nå henne på hela helgen. Nu är ettan hemmkommen och har farfars nummer men hans mobil går det inte att komma fram på.
Vad gör jag nu?
Klockan börjar ju på att dra iväg lite nu och det klart att man blir orolig när de inte svarar. Och hur tänker man som farfar när man inte hör av sig på en hel helg och nu är klockan snart åtta och det känns som att det är läge att höra av sig, eller ännu hellre, komma hem med henne.
Till saken hör att farfar inte har träffat barnen på ganska länge då de ju inte har någon kontakt med sin (såkallade) pappa. (Nej, mamma, det vet jag inte vem det är... Menar du den där flintiga gubben? Ettans egna ord)
Nu är jag verkligen orolig. Säkert helt i onödan men ändå.
Tar ut hundarna och ser om det känns bättre, alternativt hon hinner komma hem innan jag går upp i limningen totalt.

Over and out