Bajsande tant räddade regnig semester

Barnen har sommarlov, jag är ledig och det regnar.
Det är inte rättvist!
När jag var liten, på åttiotalet, var det alltid riktig sommar. Det var varmt, solen sken och det regnade aldrig. Det var bara fötter, solvarma smultron och badstranden vareviga dag.
På vintern var det riktig vinter. Massor av snö och precis lagom kallt. Det var aldrig regn och aldrig blask. Det var vit gnistrande snö, varm choklad och pulkabacken vareviga dag.
Eller var det det?
När jag tänker efter så vet jag att jag fick ett par skidor i julklapp när jag var fem år. Jag minns det som igår för jag skavde fram på de där skidorna dagarna i ända. Mamman och pappan blev väl lite trötta på mig eftersom jag slet ut parkettgolvet. Det fanns ju nämligen inte en uns med snö så jag åkte inne, från altandörren i vardagsrummet genom hela hallen och ända ut i mitt rum.
Jag minns också en campingsemester med mamman, pappan och systeryster. Det regnade hela tiden och förtältet till husvagnen var fyllt med vatten. Vi tvingade oss ut i regnet men det roligaste som hände på hela semestern var en tant som bajsade väldigt högljutt inne på toaletterna som bestod av bås utan riktiga dörrar. Hennes stånkande och plumsande räddade den semestern för två fnissiga små tjejer.
Så när jag tänker efter så var det nog inte så mycket bättre väder när jag var lite. Det bara känns som det.
Man minns det som var jätte bra och man minns också tyvärr det som var jättedåligt.
Alla de vanliga dagarna med korv i ugn, cykla runt i kvarteret och ligga på sängen och läsa Kalle tidningar har liksom suddats ut. Även fast man vet att de fanns så kommer man inte ihåg dem.

Over and out