Är drygt trettio men faller sönder som att jag vore nittio

I dag har vi kalas för min goa dotter som fyller 11 år idag. Min lillskrutta har blivit stor, det är helt sjukt. I dag regnar det och är kallt, det gjorde det för elva år sedan också. Kommer ihåg att det var likadant skitväder som idag när vi åkte in till förlossningen,
Jag kommer precis ihåg när vi lämnade av ettan vid morfar och när vi åkte in, känns som att det var igår fast ändå hundra år sedan. Tiden går sjukt fort. Speciellt sedan man fick barn. Min farmor som är nittio år säger att det går ändå fortare efter fyrtion så nu har man några år och sedan är man plötsligt nittio.
Hon är rolig min farmor, hon säger att hon inte kan förstå hur det kommer sig att det ser ut att vara så lätt för mig att tvätta fönster när jag hjälper henne med det. Det kan ju ha att göra med att jag är dryga trettio och hon är nittio. Men vad vet jag?

Klockan sju minuter över fem idag så bet jag sönder en tand. Grattis, tandläkaren stängde klockan fem. Så nu sitter jag och väntar på att tandvärken ska komma igång på allvar. Får bunkra upp med sprit, knark och en revolver. Funkar det inte att supa sig full får jag ta droger. Funkar inte det skjuter jag huvudet av mig.
Nej, inget av de allternativen är något för mig men jag har haft riktig tandvärk en gång förut i mitt liv och det säger jag;
Fy fan, vad det gör ont!
Det är som att föda barn fast man vet att det inte kommer något gott av det. Det gör lika ont men man vet ju att man inte får någon bäbis och att det kommer att kosta sjukt mycket pengar. Alltså, enbart negativt. Att föda barn ger ju i allafall något gott, man får ju ett barn och det är ju inte dumt.
Nu blir det inget barn för mig, men det kommer att kosta kulor det vet jag.
Men man kan ju inte annat än att tycka att det är lite komiskt att nu har jag ont både i foten och i tanden, alltså både uppe och nere.

Ska försöka orka ta en promenad med lunsen och flodhästen. Men måste samla krafter i en timme först. Orka.

Over and out