lördag 13 juni 2009

Hemmafru

Har haft en regnig dag med mina barn. Jag hade planerat att vi skulle åka på en liten picnic idag när jag är ledig. Speciell vän jobbade i natt och nu i natt med så han behövde sova. Perfekt tänkte jag och planerade in en bra sak för oss alla som vi dessutom kunde ta med båda hundarna på så att Speciell vän kunde sova helt ostört. Vädrets makter ville ju anorlunda.
Nåja, man gör vad man kan tänkte jag och tog med kidsen till en välkänd hamurgerkedja. Vi var ju tvugna att äta i bilen eftersom flodhästen aldrig har blivit lämnad ensam någonstans och då är väl inte bilen det ultimata första stället heller.
Nåja, vi fick i oss bukfyllan i allfall och åkte vidare för att äta en viss sorts glass som finns i en viss håla strax utanför staden vi var i. Glass är gott. Men det är inte riktigt samma sak att sitta ihopträngda fyra personer och två hundar i en liten bil medans regnet öser ner utanför. Men mysigt ändå på sitt sätt.
Vidare for vi till ÖB för att inhandla ett liggunderlag till tvåan som ska på fotbollsläger i morgon. Något liggunderlag hittade vi dock inte, trean och jag. Ettan och tvåan väntade i bilen med flodhästen och fjärtlunsen.
Vidare till sportaffär för att inhandla nya benskydd till tvåna för de hon har skaver. Det går ju inte an att vara på läger med skavande benskydd. Tvåan och trean följde med och ettan var hundvakt.
Ja, så blev vår dag som skulle bli en mysig dag med god mat i det fria.
Men vad spelar det för roll egentligen? Det var ju att vara med kidsen som var det fina. Det är mer värt än allt vackert väder och all god picnic mat i världen. Då duger det med torra burgare och blöta skor.
Så den misslyckade dagen blev med andra ord lyckad.

På ÖB såg jag en tjej som var ruskigt lik en vän till mig som jag inte träffar längre. Insåg hur enormt mycket jag saknar henne. Hon fattas mig. Fast hårt alltså. Det troliga är väl att vi inte kommer att ses, kanske aldrig mer. Det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på det.

Speciell vän är som sagt iväg och jobbar. Känns helt sjukt att vinka av han när han åker. Det är jag som är hemma och han som åker iväg på kvällen. Helt bakvänt.
Jag sa till han som han alltid säger till mig;
Lova att du kommer hem.
Han lovade, och vad jag vet så brukar han hålla det han lovar. Bäst för han.

Over and out

2 kommentarer:

  1. förhoppningsvis någon gång..... jag ger inte upp....kram

    Over and out....

    SvaraRadera
  2. Chaffismorsa14 juni, 2009

    ---LOVE---

    SvaraRadera