Det är redan tomt

Igår somnade min älskade mormor in för sista gången, 91 år gammal. Hon har varit riktigt dålig ett tag nu och vi har hjälpts åt att vaka hos henne de sista veckorna. Hon hade sagt till mina kusiner att hon inte ville bli lämnad där inne själv och då lovade vi att vi inte skulle lämna henne själv. Och det är faktiskt med lite stolthet i rösten jag säger det att vi inte har lämnat henne en endaste minut själv där inne sedan hon sa det.
Så igår råkade det vara mamma och jag som vakade och ungefär tjugo i åtta orkade hennes kropp inte längre. Jag höll henne i handen och strök hennes panna och vi småpratade med henne ända in i det sista. Så somnade hon bara in lugnt och fint.
Det känns skönt att veta att hon hade det bra in i det sista och att hon inte var ensam. Det känns skönt att veta att hon hade ett bra liv i hela 91 år och att hon fick somna in skönt.
Men fattas mig gör hon och kommer så att göra resten av mitt liv.
Sov nu så gott min fina, underbara mormor.

Jag kommer att sakna dig!

Over and out