Livsomvälvande saker som händer när man bär coola boots och inte ser var man sätter fötterna

Eftersom jag aldrig kan somna så sitter jag här i sängen och tänker på saker. Ibland tänker jag på bra och roliga saker, ibland på tråkiga och jobbiga och ledsamma saker. Ibland tänker jag på blå saker, som en blå leksakshink, ibland på gula saker som solen och ibland på bruna saker, som bajs.
Bajs får mig osökt att tänka på hundbajs, det är ju verkligen hundbajstider nu, ja inte så att hundarna bajsar mer nu men med tö kommer ju en hel del högar fram.
Vidare i min sjuka hjärna så drog jag mig plötsligt till minnes en vårmorgon när jag gick på gymnasiet. Årstiden var nog ungefär samma som nu och vädret var lite ruskigt med en hinna av duggregn i luften. Halvsmält snö låg i bruna och grå högar lite här och var och just den här morgonen var jag lite sen. När man är lite sen tar man gärna och genväg och det gjorde jag den här morgonen. Frid och fröjd.
Väl inne i skolan och i klassrummet dunsade jag ner på stolen vid bänken och satte mig tillrätta med de snygga och ganska nya bootsen på fotpinnen fram på bänken. Boots var ett måste detta nittiotalsår och satt på alla, från tönt till cool och så även på mig. Bootsen som var ett måste var av modell cowboystövel fast utan skaft då, därav boots. Mina hade lite klack och både klicketiklackade och klirrade lite från spännet. Oerhört fräna och var ni tonåringar detta år själva så minns ni dem antingen från era egna fötter eller som en ouppnålig dröm på någon annans.
Nåja, jag flyttade mina oerhört fräna boots från pinnen på bänken till pinnen på stolen (klirr, klirr. Ack vem minns inte detta underbara ljud av klingande spännen?) och kände en liten odör komma genom luften. Samtidigt börjar allt fler av klasskamraterna skruva på sig i bänkarna.
-Fan, vad det stinker skit här? avbryter jag (av alla människor) plötsligt och ser mig omkring i klassen.
Instämmande mummel.
(Ok, ni börjar fatta var den här historien är på väg va?)
Tänk er in i situationen själva när jag sedan såg ner på mina coola boots och insåg att jag hade en hundskit värd en plats i Guinness rekordbok utsmetad på mina oerhört hippa boots och på både bänken och stolens pinnar.
En del av mig blev aldrig den samma efter den där dagen.

Over and out