Mina ord räcker inte till...

Tar mig i kragen och bloggar lite. Jag har inte precis varit på humör för det på ett tag nu men jag ska göra ett tappert försök fast jag egentligen inte är på humör nu heller.
Min mormor är dålig.
Jag har varit inne där hos henne nu så ofta jag kan men det blir ju inte så ofta som jag skulle vilja eftersom foten sätter käppar i hjulet, så att säga. Jag satt här om kvällen och skrev ett långt, långt inlägg om henne och hur hon är men när jag läste igenom det så låter det fel. Jag kan inte riktigt förklara varför men det blir bara fel. Orden räcker liksom inte till.
Vi tar en kortversion och säger som så att hon är jävligt krasslig och jag vet inte alls hur det kommer att gå.
Summan av det blir ju, som ni nog förstår, att jag inte mår så bra och det speglas ju en del både i bloggen och mitt liv.
Jag är inte så vidare värst rolig. Alls.
Så nu vet ni vad det handlar om.

Annars sitter jag mest av tiden nu och väntar på att de tre följande dagarna ska gå fort så att det blir torsdag och jag får ta bort gipset. Alltså bara tanken på att dusch utan frystejp och plastpåse, att kunna sova utan att ligga som en pinne i sängen. Att kunna röra sig lite mer obehindrat även om jag ju inser att jag inte kommer att vara som vanligt direkt. Sedan i förlängningen att slippa kryckorna. Vilken lycka!

Men det är svårt att vara så glad som jag borde när mina tankar är hos min mormor hela tiden.

Over and out