En ledsam dag när vi tog farväl av min fina, underbara mormor.
Men reflekterade över att hon är en del av grunden till alla de här underbara människorna som faktiskt är min familj. Min mamma, mina morbröder (både levande och döda), min fina systeryster och alla mina fina kusiner. Sedan tänker jag ett steg till och då finns det en massa goa barn till de här kusinerna också.
Och då tänker jag att även om jag är ledsen idag för att jag tog farväl av mormor idag så är jag ändå så lyckligt lottad som hör till den här knasiga och underbara familjen.
Tack för att ni finns!
Skickar en extra tanke till min pappa också som på sätt och vis hamnat lite i kläm i allt det här. Han var ju väldigt dålig i somras och kämpar fortfarande med de känslomässiga sviterna av det (utan att jag faktiskt fattar det riktigt) och hans fina mamma, min farmor. Hon må vara snurrig och lite hejsan, hoppsan men idag skulle hon koka sig en kopp kaffe, tända ett ljus i finrummet och sätta sig där medan vi var på begravningen och tänka på mormor. Det tycker jag var en oerhört fin tanke.
Fina, fina farmor, än finns hon kvar där inne i allt snurret. Kanske mer än jag trott.
Dagar som den här får en att tänka mycket på ens egen existens.
Jag tänker idag på hur glad jag är att jag är jag. Glad att just min mamma träffade just min pappa så att jag blev jag.
För jag är faktiskt bra, precis som jag är.
Over and out
Dags att sluta blogga.
1 år sedan
kom oxå hem och hade samma sort av tankar..Känner mig "närmare" min Larsson-familj nu än jag nånsin har gjort och jag är så glad för det! Men visst är det så som du sa,att farmor liksom var det sista "kluddet"..det är bara vi själva som kan se till att det inte blir så!=)*kärlek*
SvaraRaderaIbland är det nyttigt med dessa tankar mitt i allt det jobbiga.
SvaraRaderaMan blir lite mera ödmjuk för det man faktiskt har.
@--)---