Rapport från källaren

Nu är det natt och jag har redan målat en pall i ren kreativitet (läs uttråkning). Har gått och lagt mig med det suger i kreativitetstarmen. Eller egentligen är det ju inte det i natt utan huvudet som är fullt av tankar som måste bearbetas. Veckorna som har varit har ju varit rätt intensiva med vaknätterna hos mormor och alla tankar som kommer med en kär släkting som är dålig.
Som jag skrev här om dagen så har ju hela livet varit satt på paus och plötsligt så sprack bubblan och innehåller rann liksom ut på golvet. Plötsligt hände det som vi suttit och vetat hela tiden skulle hända och världen blev upp och ner. Ungefär som när man häller en hink iskallt vatten över sig. Man vet att det kommer, man vet att det är kallt men likförbannat så hoppar man en halvmeter och skriker som en galning.
Nu har det värsta hänt och nu ska man på något sätt få igång sitt maskineri igen och börja fungera.
Det reder sig det vet jag, men sova är fan stört omöjligt.
Så finns mina tankar hos Mamman som ju faktiskt har förlorat sin mamma. Och hos pappan som förlorat sin svärmor sedan över fyrtio år och som tycker synd om mamman. Och för systeryster som har förlorat sin mormor och ändå alltid tänker på alla oss andra. Och för morbror som sitter fast i landet långt borta och längtar efter sina barn och för de som saknar sin pappa i landet långt borta. Och för alla de andra kusinerna som också förlorat henne. Jag tänker på oss allihopa medan livet går vidare på något märkligt sätt, utan henne.

Speciell vän och jag gjorde slut också. Bara sådär, blev det. Jag tror vi hade väntat på det båda två och plötsligt så hände det bara. Men min vän hoppas jag att han vill fortsätta att vara, eller det vet jag, det sa han så sent som idag. Det är bra. Vi är kanske mycket bättre för varandra som vänner än som par.
Fortsätter vi tillsammans kommer det sluta med att vi hatar varandra och det känns inte som ett bra alternativ.
Det känns bättre att fortsätta som vänner än att sluta som ovänner.
Jag tänker inte älta det, det finns inget att älta, ingen av oss har svikit den andra, inga otrohetsaffärer eller annat smaskigt som finns att gotta sig i för byns skvallerpress.
Vi avslutar det med flaggan i topp och ses (snart) på andra sidan som vännerna vi skulle varit från början.
Jag är han evigt tacksam för att han hjälpte mig orka mota ut mitt monster i ljuset så att jag kunde se det torka in i mattan och sedan försvinna in i moppen och ner i avloppet. Och jag önskar att han en dag hittar ett sätt att jaga rätt på sitt monster så att det kan hamna i avloppet det med.
Man blir så mycket friare då.
Kärlek till dig, Speciell vän. Du har alltid en speciell plats i mitt hjärta.

Måste luta mig ner i bland kuddarna och dra mitt varma täcke omkring mig och se om John Blund kommer med sitt knark och dutta lite på mig så att jag går in bland dimmorna. Gör han inte det får jag väl öppna dörren ut i vardagsrummet och andas in ångorna från målarfärgen och hoppas att det får mig att dåna av.

Over and out