Helknasig kavring går bärsärk på planeten Xervox

Skjutsat barn till skolan. Gick ut med Fjärtlunsen. När jag gick där i det, faktiskt vackra vädret, så kom en gubbe med en hund. En vit, liten sådan där lurvig sak som ser exakt ut som en golvmopp. Det enda som fattas är själva skaftet. Varje gång jag ser en sådan hund så tänker jag på hur det skulle vara att verkligen torka golvet med en av de där små gynnarna. Skulle det fungera? Hur tänkte Gud när han tillverkade de där? Tänkte han mopp?
Ännu ett av naturens mysterium.

När det gäller naturens mysterium så finns ju ett och annat sådant. Som varför katter landar på alla fyra och inte på rygg. En av våra katter var inte med på den lektionen för katter som ska bli födda in i världen. Hon var nog hemma med tandvärk den dagen.
Mackor ska landa med smöret nedåt. Hur tänkte Gud där? Hade det inte varit mer praktiskt om de landat med smöret uppåt? Eller är det ännu en sådan där sak som ska få oss att verkligen bryta ihop? Har haft en skitdag på jobbet, mannen lämnar en, barnen sitter inne för rån, mitt hus brann upp och sen, sen ska jag ta en macka, tappar den och den landar på smöret i gruset. DÅ! Det är då jag bryter ihop, köper ett maskingun och dödar hela stan.
Murphys lag, eller lagen om allts jävlighet som den också kallas. Emellanåt så känner jag mig rätt bekant med den. Men ändå inte, det finns alltid, alltid folk som har det fan så mycket värre. Vad är det som gör att vissa människor alltid råkar ut för saker och andra aldrig gör det? Är det karma från tidigare liv? Eller är det Gud som lajjar lite för att roa sig själv?
Där har vi det där med räkmacka eller hårdmacka.
En del människor föds in i denna världen, får allt servat i handen. Hela livet! Det är inte bara det att de är bortskämda brats utan de har tur hela jävla tiden också.
Sen har vi de som föds, är losers redan från början, har otur hela livet och dör som losers.
Jag antar att jag är som vanligt, lite lagom, varken eller. Man är ju definitivt ingen räka men man är ju inte direkt någon smula heller. Jag ser mig själv mer som en kavring. Inte vacker men god med de rätta tillbehören.

Är det här med årstiderna också en nyck av Gud? Ger han oss en liten stund av sommar för att reta oss? Han satt vid ritbordet och tänkte att jag ger dem skitväder nästan hela året och sen, BLAM, dit med värme, sol och glada dagar. Sen back to the shit liksom. Regn, rusk, blåst, snö, blask, slask. Ja, det kan ha varit så. Det kan det faktiskt.
Fast nu ska jag sluta hacka på Gud, han gav oss faktiskt prästkragar, sommarsmutsiga barn, jordgubbar och solnedgångar också.
Så summa summarum blir trots allt att jag gillar Gud ändå.

Ettan frågade mig i morse hur de kunde vara så dumma förr att de trodde att jorden var platt. Ja, bra fråga. Jag undrar vad de kommer att upptäck i framtiden som gör att de kommer att säga att vi var jubelidioter. Vad som kommer att ändra hela vår värdsbild och visa att vi inte var så smarta som vi tror.
Ett alternativ kan ju vara att vi bara är ett dumt skämt, eller varför inte ett axpriment av utomjordingar. Hela vår värd kanske är ett experiment på ett jävligt stort microskop. Vi tror att vi är världsherrar och vet allt som universum och sen visar det sig att vi bor på ett labb på planeten Xervox. Snopet. Jävligt snopet.

Over and out