Aco-kolan segar sig upp för möte med pojkvasker, dock ej för hångel

Snajdarn och tårtan

Såklart så blev det ju tårta till Snajdarn och han njöt i fulla drag. När vi sjöng för han såg han dock ganska så skeptisk ut, jag vet inte, det skar väl i öronen på han. Nu är han i alla fall färdig fylld och ett helt år äldre.

I natt på jobbet var det verkligen tungjobbat. Typiskt då Ettan var med mig för att praoa. Då ska ju såklart bilen vara sen, lasset vara felräknat och pallar måste plockas. Givetvis välter man pallar då som måste plockas upp. Givetvis har man en sådan här natt också en tur som är hemlass på och som det för det mesta brukar bli övertid på. Övertid blev det också, tre timmar. Ettan var nära medvetslöshet när vi kom hem. Stackars pojk.

Själv är jag seg i kroppen som en gammal Aco-kola som blivit bortglömd längst ned i handväskan efter en bio för åtta veckor sedan. Väskan har legat i solen också så den har liksom kladdat fast i pappret. Men vad gör väl det när själen känns varm och hel som en nybakad kanelbulle? Inte ett skit!

I kväll får jag manligt besök. Fast det är bara av en kille från ett larmbolag så jag tvivlar på att det blir nåt hångel. Föresten så var han en snorvalp pojkvasker och det är inte riktigt min stil. Men det kan ju bli trevligt ändå, jag hade ju en kille här som ville sälja en luftvärmepump som stannade i fem timmar och pratade om livets mysterier, i höstas. Ibland är det de mest oväntade mötena som ger en mycket energi och intressanta diskussioner.

Fnular på vad man ska laga för middag idag. Tänker pizza men vet att jag inte vill ha det så jag avfärdar det. Men det vore skönt för matlagningslusten är lika stark som längtan att få en vass pinne i ögat. Dvs inte så stor. Men jag hittar väl alltid på någonting.

Over and out

Levertårta eller njurbakelse, det är frågan

Underbar kväll med fina, underbara flickor igår. Av sådant blir jag så glad i hjärtat.
Hjälpte min bästaste vän att köra flytt också, spring i trappor och börna runt med kärran för glatta livet. Dessutom tillsammans med några av mina bästa vänner. Då blir det inte lika jobbigt att köra flytt heller, jag menar när man gör det tillsammans med några av sina bästa vänner. Skratt och flams och många promenader i trapporna. Trodde att jag skulle vakna med värsta träningsvärken idag, men det var lugnt.
Däremot har jag lite lätt träningsvärk i käkarna efter träffen med alla goa tjejerna. Och faktiskt lite i magen efter allt skratt.

Snajdarn fyller år idag och det ska vi såklart fira med någon god tårta. Kanske levertårta eller njurbakelse. Grisöron ska det bli i alla fall (luktar lite mindre kadaver än oxöron i alla fall) och långpromenaden Allan fast det blåser så att man blir tårögd bara av att titta ut genom fönstret.

Hör att brandvarnaren är hungrig på nytt batteri, så handla ett sådant blir det också idag. För det, mina vänner är en billig livförsäkring.

Sitter här och mår som en prinsessa och bara njuter av att allt är som det är. Att allt är bra, precis som det är.
Lyckliga jag!

Over and out

Snabb, knäckeblogg

Hade en sån här natt på jobbet när det liksom bara gick småilla hela tiden. Inte sådär så att det gick åt helvete men det liksom småstrulade hela natten. Som till exemepel, dåliga pallar, konstiga pallar, tunga pallar. Kommer till lossningställe och då har de ställt massor av skräp där man ska ställa upp för att backa intill, krångel. Åker från sista lossningen på Sveavägen i Stockholm och det är stopp, stopp, stopp i trafiken. Ska upp och hämta vagnen och det tar plötsligt femtiofem minuter istället för de vanliga femton.
Dessutom mådde jag illa och trodde hela tiden att jag skulle kräkas.

Sjukt ändå att jag ändå var på ett lysande humör hela tiden. Leende på läpparna och glad i hjärtat.
Och det är ju ändå huvudsaken, eller hur?

Over and out

Knähund på 30 kg som stinker kadaver ur munnen, precis vad alla vill ha. Speciellt ickehundmänniskor

Jag undrar hur mycket hundar fattar, egentligen. Alltså jag menar, egentligen. Igår när jag hade manligt sällskap här så skulle Snajdarn absolut sitta i hans knä. Helst med sitt dräggliga ansikte i hans ansikte och glo på honom, så där lite obehagligt ni vet. Så där så att man blir så där nervös och börjar skruva på sig. Glo så där intensivt på en som bara en avundsjuk hund kan.
Som att han liksom skulle tala om för det manliga sällskapet att:
-"Hörrö, du, lyssna nu. Det här är min matte och du har inget här att göra. Jag vet att jag inte får bita dig men inget kan hindra mig från att psyka ut dig. Så stick, kom inte tillbaka och lämna min matte ifred!"
Ja, ni hajar. Själv sitter man där och ylar:
-"GÅ NER! "
helt utan framgång. Okej, att han inte är världens mest lydiga jycke annars heller men han brukar gå ner när jag säger till han men nu var det som att prata med väggen.
Det manliga sällskapet gjorde ju som de flesta gör i samma situation, såg besvärad ut men försökte se avslappnad ut och avväpnande säga att:
-"Det gör iiiiiingenting"
Nej, visst, inte alls, du fullkomligt älskar att ha en 30 kg tung jycke i ansiktet som stinker kadaver i munnen.
Jycken made his point i alla fall, men så lättskrämd var tydligen inte det manliga sällskapet för han messade redan när han klev in i sin lägenhet efter att han kommit härifrån.

Over and out

Finders keepers

Här låg de små rackarna.

Hittade lite dåligt samvete i form av den här också.

...och de här.

Blev lite gladare när jag såg de här och tänker på att jag inte behöver dem längre. Här inne gör de sig riktigt bra.

Den här snubben undrade om jag skulle stanna på kaffe.

Och den här snubben undrade om jag ville ha en bärs.
Börjar misstänka att rummet är större än jag först trodde...

Hunden osar katt. Eller hur var det?

Grillpremiären kom tidigt i år. Inte för att jag har grillat men i alla fall.
Nåja, den som lever får se vad det blir av det hela. Själva köttbiten är på, det har jag fattat. Problemet är väl att kolen har legat ute ett tag och blivit lite sur, men man vet ju aldrig, jag kanske kan få fart på den.

Annars har det varit en bra dag, tycker jag. Tog en långpromenad med Snajdarn i det, inte så, vackra vädret. Av någon anledning så bestämde han tydligen sig för att gå som en lydig hund i kopplet idag. Han kanske lekte att han var en Golden retriver eller något. Som någon boxer uppförde han sig i alla fall inte. Tur det för gator och torg ligger ju under ett mer eller mindre tjockt täcke av is. Så summan av promenaden var när jag kom hem, alla ben hela men väldigt skitig hund.

Pappan och jag tog en tur till lasarettet och hälsade på min gamla farmor som ligger där efter en klotning ner från sängen. I morgon hoppas vi att det blir bestämt att hon ska få slippa åka hem till sin lägenhet och istället få komma till ett sjukhem. Jag suckar tungt och längtar tillbaka till tiden innan ålderdomshemmen var ett minne blott.  När jag tänker på att politiker suttit och bestämt att det är bättre för våra åldringar att sitta själva och uggla i egna lägenheter än att få bo tillsammans med andra gamla på ett hem blir jag så arg så kroppen kokar. Apropå koka så är ett kok stryk det som politikerna skulle behöva. Fy!

I morgon ska vi på kalas till min systerson som ska fylla hela sju år. Tycker det är fantastisk vad tiden går, han var nyss ett knytte i min famn och ny är han rena rama stora killen. Ser fram mot det och hoppas att mosters lilla yrväder har tid att dela ut en kram i alla fall. Om inte annat får jag väl ta en, i farten.

Tvåan tog en promenad med Snajdarn nu på kvällskvisten. Hunden var lerig till armbågarna så nu är han nyduschad och luktar så där fantastiskt gott som bara våta hundar kan. Urk. Men det osar inte katt i alla fall, som det gör i källaren. Kräket råkade bli instängd i skrotrummet där allt som familjen inte använder för tillfället bor och jag kan ju inte klandra henne att hon blev bajsnödig efter ett antal timmar. Problemet nu är bara att hitta den lilla högen. Jag får väl ta näsan till hjälp och nosa mig fram. Jag tror jag går på bajsjakt direkt. Ses.

Over and out

Den som lever får se...

Kan bli en bra dag det här.
Får manligt främmande snart.

Over and out

Dog en stund men blev kickstartad av fladder

Trean for idag. Satt här och kände mig tom och ensam och hjälplös. Som vanligt när han åker så dog jag en stund inuti. 

Tog mig i kragen och drog igång med att storstäda för att få tankarna på annat håll. Råkade gå in på mailen under en kortare paus och blev glad i kroppen. Och lite fladdrig i magen.

Och det var inte magsjukan som plötsligt kommit tillbaka. 

Plötsligt blev allt roligare.

Nu blir det bingen för i morgon kommer det lite brudar hit och det ska bli mycket trevligt.

Föresten, gårdagens inlägg är en story. Inga undermedvetna Freudianska analyser nu. Okej?

Over and out

Spindeln i nätet

Bänken känns kall under hennes rumpa och hon ser med avsmak på de fimpar och tuggummin som ligger slängda på marken framför hennes fötter. Hon låter ögonen vandra över marken och ser en lapp bland skräpet. Hon makar sig lite närmare och vrider huvudet för att kunna läsa texten som är skriven med versaler och verkar vara skriven med blå bläck.
...ATT JAG SER... DIN SKULD... HUR DU SKA BETALA ...
Några av de få ord hon kan urskilja, hon blir alltmer nyfiken och böjer sig fram och sträcker sig efter lappen. Nej, fy! Hon kan inte ta upp den! Den ligger ju för sjutton på marken bland fimpar och sopor. Hon ser sig omkring och gatan ligger öde. Busskuren hon sitter i luktar av urin och ena kortsidans glas är krossat på mitten, hon tänker att sprickorna liknar ett spindelnät. Bara en fet, svart spindel saknas i mitten. Hon ryser plötsligt och skakar lite på sig.
Hennes blick dras åter till lappen på marken och hon kisar för att kunna urskilja några fler ord utan att behöva ta upp den från den skräpiga marken.
...MITT JOBB... JAG SER ALLT...JAG KOMMER...
Nyfikenheten tar överhanden och hon sträcker sin hand mot lappen. Vips, så har hon knöglat ner den i sin jackficka. Plötsligt skuldmedveten ser hon sig generad omkring, såg någon?
Gatan ligger fortfarande tom och öde. 
Jävlar vilken tur, tänker hon och pustar ut. I samma ögonblick hör hon bussen komma och hon reser sig upp.
Busschauffören hälsar glatt när hon drar sitt kort genom den mystiska springan som ger henne access till den buss som ska ta henne hem till Törngatan och den tomma lägenheten. Hon suckar när hon trött sjunker ner på det galonklädda sätet i den tomma bussen. Varför har alla linjebussar dessa äckliga, röda säten? Visst ja, linjebuss. Folk som kräks, barn som kladdar och tuggummin. Tuggummin. Då slår det henne att hon plockade upp lappen.
Hon sticker handen i fickan och känner det frasiga pappret mot fingrarna. 
Handen drar sakta fram den ur fickan och hon vecklar med lite darriga fingrar upp den smutsiga lappen. Hjärtat skenar plötsligt i bröstet och munnen känns torr. Vad tusan är det med den här lappen, tänker hon och  känner en svettpärla på överläppen. Vad är det som är så lockande och läskigt med den. Hon blundar och sväljer och öppnar ögonen sakta och ser på de blå versalerna.
Ord. Hon ser alla ord och förundras över hur den som skrivit den med perfekt handstil har stansat alla dessa ord på pappret. Den har inga ränder men texten är rak och perfekt. 
Hon svettas ymnigt nu. Ser upp för att se på chauffören, för att se en annan människa för att den skräck hon plötsligt känner ska gå över. Hon vill möta hans leende blick och känna att hon inte är ensam, att hon inte blivit tokig. Men allt hon möts av är kuren som skyddar hans rygg. Men hon vet att han finns där framme och finner en uns tröst i det. Hon blundar igen och tänker att när hon tittar igen ska hon läsa texten, inte bara se bokstäverna.
Just när hon ska öppna ögonen kränger plötsligt bussen till och hon hörs chauffören skrika, JÄVLAR! 
Hon kniper ihop ögonen hårdare och tar i panik tag kring handtaget där stoppknappen sitter. I någon sekund hinner hon undra vad den heter, den där knappen som man plingar på. Plingknapp tänker hon och känner plötsligt hur bussen liksom välter. Luften fylls av ljud, skrik av bromsar, skrik av plåt och stål som rivs sönder, glas som krossas. Hon känner glaskross mot ansiktet, som regndroppar och hon tänker på spindelnätet i busskuren. Spindeln tänker hon osammanhängande, det är spindeln och det är jag som skriker, åh, Herre Gud, det är jag som skriker!
Och hon skriker verkligen.
När hennes mage penetreras av stål som böjts likt varmt tenn känner hon ingen smärta. Hon känner stålbalken gå genom mjukväv och organ men hon känner ingen smärta. Lika plötsligt som ljudet slog sönder det jämna brummandet från bussen, lika plötsligt tystnar det och luften blir tyst.
Hon blundar fortfarande när världen stannar, när bussen stannar. Långt borta hör hon chauffören ropa, lever du? Lever du? 
Något bubblar upp i hennes hals, tjockt och varmt. Plötsligt blir hon medveten om att hon fortfarande håller i pappret från busskuren. Det sista hon tänker i livet är,
Tack och lov! Jag slipper läsa!
Just som hon tänker dessa sista tankar kilar en spindel över hennes hand som krampaktigt håller lappen.
Och så tänker hon inget mer.

Skräckens hus? Skjutna riddare och öron till snacks. Huvaligen!

Vågade inte åka till jobbet idag heller. Skulle jobbat dag idag, ja, alltså på dagen. Det var några år sedan jag gjorde det, kan jag säga. Jag hade sett fram mot det faktiskt, men nu blev det ju inte som jag hade tänkt. I alla fulla fall så vågade jag inte åka för som ni nog förstår så är risig kista och chaufförsyrket inte en jättebra combo. Man har ju liksom ingen toalett på kontoret så att säga. Så det blev till att vara hemma fast jag mår mycket bättre. Jag var väl inte så sugen på att smittas heller, för det är ju inget man jättegärna ger bort varken i present eller till förmiddagsfikat.

Hemma blev det lite gjort istället för jag vågade ju inte dra iväg nåt längre. Städade och tvättade bilen och det var minsann på tiden, saltet satt som cement efter sidorna på den stackars rishögen. Hackade bort den med spackelspadar och spett. Nej, så illa var det inte, men nästan.
Sedan städade jag under altanen som är mitt förråd och allmän avstjälpningsplats. Där hittade jag ungefär tio saker som tillhör FDSV (För er som inte fattade det där kommer en översättning här: Före detta speciell vän. Funderade ett tag på att döpa om han till ospeciell vän men det lät så taskigt på nåt sätt.) Så nu är jag ensam ägare till huset och allt där i.
Mitt! Mitt! Mitt! Allt är mitt! Mouahhahhhaahahah!!!
Nej då, det finns säkert något jag har lånat om jag tänker efter. Men ändå.

I morgon ska Trean ha sitt första prov någonsin och det blir om rymden. Förhörde han på det i dag och han kunde allt som rinnande vatten, då blir man glad i hjärtat. Sedan ville han ha Fattiga riddare till middag och det tyckte jag att han kunde få. När vi åt satt han och skar i den arma smörgåsen och den sköt liksom iväg från tallriken varpå han utbrast:
-Mamma! Jag sköt den!
Och då var det ju omöjligt att inte kommentera det med:
-Oj! Inte nog med att han är fattig, nu blev han skjuten också.
Roliga familjen va?

Nu ska jag gosa med en snygging här i soffan. Tyvärr har han lite dålig andedräkt efter att ha satt i sig några inneröron som snacks. Grisinneröron, smaskigt värre.

Over and out

Nu mår jag illa på riktigt

Min hjärna vaknade lite ur sin dvala idag, känns skönt att tänka lite igen. Passade ju bra då Svt sände Uppdrag granskning idag. Idag handlade programmet om den läkare som har fått fortsätta praktisera som läkare trots att han blivit anmäld ett flertal gånger för olika sexuella övergrepp och våldtäkt. Han är nu åtalad men släppt från häktet. Vad jag vet så är inte rättegången klar ännu, men jag är inte säker.

Programmet var i alla fall väldigt intressant och karl är ett as.

Ja, ja tänker ni, det är ju lätt att tro på allt man ser på tv och det kanske inte är sant, han kanske är oskyldig.

Den här gången är i alla fall jag säker på att han inte är det. En av de anonyma skuggorna i programmet är nämligen inte anonym för mig.

Over and out

Tid för eftertanke? I don´t think so!

Försöker att se positivt på det här med magsjukan. Hittills har jag hittat inte mindre än tre positiva aspekter av denna omgång.
Jag har sluppit tänka överhuvudtaget.
Hjärnan har varit out off order hela tiden. Tid för eftertanke? I don´t think so. Har sluppit grubbla på jobb, renoveringar, pengar, sjukskrivningar osv. Hjärnan har helt enkelt helt legat nere, kan man säga. Jag tror den har haft fullt upp med enkla saker som att påminna kroppen om att andas och så.
Jag har gått ner flera kilo
Tänker att jag borde gå upp det vips när jag börjar äta igen. Men ändå.
Gratis kroppslig rening
Kostar massor av pengar att gå och göra en kroppslig rening. Helt gratis för mig och det är ingen risk att det ligger något "skit" kvar i hörnen av magsäcken. Tomt så det ekar.

Sådär så hittade jag något positivt i det här också.

Over and out

Varning för skinkskiva med kniv, sågs senast hos Chaffismorsan

Alltså jag har ju glömt att berätta att jag är superduper stolt över min äldste son som har fått äran att träna och spela match, också tror jag, med A-laget. Oj, oj, oj vad stolt jag är, som en tupp!
Jag måste ju dessutom vara extra stolt och skryta utav bara helvete eftersom han inte har någon farsa som kan vara stolt och skryta över han och det är ju annars lite av fäders uppgift att skryta över barnens idrottsframgångar. Så jag går omkring och berättar det för alla med rak rygg och tuppkammen gnistrandes i solljuset.
Nu är ju inte det här helt sant eftersom jag mest går med lite hasande gång, lite lätt framåtböjd. Jag går ju inte ut direkt, i alla fall inte några längre sträckor för jag vill ju inte gärna vara så långt från toaletten. Men stolt är jag.
Precis lika stolt som vilken pappa som helst. Det kan man när man är en mammapappa.

Ett litet tips så här framåt natten är att inte hetsäta två skivor rökt skinka när ni inte har ätit sedan i lördagskväll. Okej, okej, det var inte riktigt sant, jag har ätit, två mackor, ett smörgåsrån, en tugga av en potatis och en tugga av ett kokt ägg. Så att jag inte har ätit någonting var inte sant. Jag omformulerar mig.
Ett litet tips är att inte hetsäta två skivor rökt skinka när ni nästan inte ätit alls sedan i lördagskväll.
Det som händer är att man under ca 30 minuter får så fruktansvärt ont i magen att man måste titta efter så att det inte står (till exempel) en gubbe där och hugger en med en kökskniv upprepade gånger i magen.
Jag såg varken kniv, gubbe eller blod så jag antar att det var skinkan. Om den hade kniv eller inte kollade jag i och för sig inte innan jag svalde den för det gick så fort från att jag såg den tills den låg i min tomma (okej, okej nästan tomma) mage. Jag tror inte att den hade det, men man kan ju aldrig vara säker.

Over and out

Mr Potato Head

Satt här och kände mig så sugen på kokt potatis. Kände i hela kroppen att kokt potatis vore nog "the shit". Om man tänker efter så borde ju det vara bra att äta när man nu ska komma igång med lite mat igen.
Så jag släpar mig upp, duschar, klär på mig, diskar undan lite, kokar potatis, lägger upp på tallriken med rivet äpple och serverar mig själv nere vid tv:n.
En tugga, exakt en tugga tar det att inse att det smakar absolut inte gott alls.
Men jag har ju i alla fall duschat nu.

Over and out

Dags att sluta med mat

Det finns ju trots allt bra saker också med att ha magsjuka. Som att man till exempel kan passa på att sluta med dåliga vanor.
Som att äta till exempel.
Skämt och sido, just äta är det nog idé att fortsätta med men det finns ju alltid andra ovanor som man kan lägga på hyllan när man har chansen och redan är en bit på väg, tack vare illamåendet.

Over and out

Saker jag hatar # 1

När folk går in med skor.

Over and out

Appropå...

Over and out

Foten, influensan, magsjukan. Ta slut någon gång!

Blev väckt av min chef vid nio tiden som undrade om jag skulle komma ikväll. Jag behövde inte ens säga att jag inte skulle det, han hörde ändå. Jag är verkligen helt slut i absolut hela kroppen.

Jag känner mig som ett utskitet plommon.

Låg här och fnulade på om jag ska orka gå till Apoteket och köpa lite vätskeersättning så att det inte går för mig som arbetskamraten som troligen smittat mig med det här. Han hamnade på sjukhuset på grund av uttorkning och det finns väl risk att jag gör det samma. Insåg att då måste jag orka klä på mig kläder och sedan ta mig dit. Tanken känns lika jobbig som att ta mig upp för Mount Everest.

Så nu har jag kokat vatten som jag väntar ska kallna och sedan ska jag ha i salt och socker och TA-DA! så har man vätskeersättning. Misstänker att det inte kommer att smaka så gott, men det får jag leva med.

Helt sanslöst vilken otur jag haft den senaste tiden. Först friskskrev jag mig tidigare från sjukskrivningen på FK för att jag ville komma igång och jobba. Då fick jag influensa och låg med hög feber och snuva. Hej på dig karensdag. Sedan jobbade jag en vecka och tyckte faktiskt att det var riktigt roligt att vara tillbaka, men säg den lycka som varar. Magsjuka och hejsan igen karensdag.

Och så får man ännu en månad med skitdålig lön.

Åt nyss en rostmacka. Känns som att jag om en liten, liten stund kommer att få lida för det.

Over and out

Urk, urk och åter urk

Jag somnade om igen och sov till 18:00, helt sjukt, jag har verkligen sovit hela natten och hela dagen. Vågade mig på att knapra på ett smörgåsrån för en stund sedan och jag hoppas den får vara kvar i magen.
Jag känner mig helt jävla överkörd, orkar absolut ingenting. Nu har jag i alla fall orkat flytta mig till soffan från sägen och har tv:n på. Men jag orkar egentligen inte sitta, utan ligger mest.
Snajdarn ska hela tiden ligga PÅ mig och jag antar att det är för att han känner att jag inte är bra.
Som tur är var mamman och pappan snälla och förbarmade sig över barnen så att de fick mat idag för jag har ju som sagt sovit hela dagen.
Nehej, nu är det dags igen, mot toaletten!

Over and out

Gissa vad?

Jag har nu sovit från klockan 22:00 igår till 11:00. Sedan somnade jag om och sov till 13:00. 

När jag reser mig upp så snurrar världen och hissen åker upp och ner i halsen. Tillbringat en del tid på toaletten. 

Ni börjar haja vart det här är på väg, va?

Magsjuka.

Nu går jag och lägger mig igen.

Over and out

Glad i hjärtat

Snajdarn är frisk!
Han är frisk, kry, fin, pigg och allt såg bra ut.
Lyckliga, lyckliga matte sitter med goshunden i knät och bara njuter.

Over and out

"Nu lurar vi barn"

Glassbilen. Hur fan kan man komma på idén att köra runt med glassbilar på vintern? Speciellt när det är som idag, regn och kallt och rent allmänt "integlassväder".
Satt här vid datorn och kollade vad som hänt under dagen och hörde plötsligt den välbekanta glassbilstrudilutten utanför. Satt blickstilla i fyra hundradels sekunder. Slängde mig upp ur soffan, vräkte mig upp för trappen, medan jag vrålade till barnen:
-GLASSBILEN! Skynda er, GLASSBILEN!
-Vi hör, vi hör! Vi är på väg!
vrålar Tvåan och Trean och är redan halvvägs ute genom dörren.
Nu, en stor strut senare, fryser jag som en kattunge och känner det dåliga samvetet gnaga lite på bilringarna.
Men gott var det.

Over and out

Dinoporblem

Jag blir galen på de här små gynnarna! Man kan ju inte ens blogga ifred utan att de springer fram och tillbaka över tangenterna och musen.
Jag tänker fällor, vad tror ni om det?

Over and out

Min (som) sprillans nya perkolator.

Läste toppentipset att man kan göra rent sin perkolator med maskindiskmedel på den här bloggen: Nathalie´s photolicious Så jag testade, hällde den full med vatten, en tablett maskindiskmedel i själva filterhållaren och satte på den som att jag skulle brygga mig en kanna (fast det hade nog inte varit varken nyttigt eller gott att dricka det "kaffe" som blev). Jag måste säga det att jag blev oerhört positivt överraskad när jag sedan hällde ut vattnet och upptäckte att min bryggare var som ny inuti. Som ny! Och inte en enda tuss med svinto gick det åt, inga russinfingrar för att man joxat med svinto i timmar, faktiskt inget som helst jobb alls.
Som ny, mina vänner, som ny.
Tack som fan, Nathalie!

Over and out

Jag blir arg när jag inte kan

Gjorde en blogglista men en del av er kommer inte med. Skitirriterande, pardon my French. Men bli inte ledsna kära bloggare, jag läser era bra bloggar ändå, fast jag inte lyckas få in dem i min lista. Men irriterande är det lik förbannat.
Bu-hu.

Over and out

Snajdar-rapport

Föresten, jag glömde säga att Snajdarn har en tid hos veterinären på torsdag. Och att jag är mycket, mycket lugnare sedan jag talat med dem där inne.
Men vi håller alla tummar och tår ändå, eller hur?

Over and out

Gäspar, suckar och tänker på något roligt

Är det för att övertyga sig själva som folk känner ett sådant tvång att berätta?

Jjidderi-jidderi-jidd säger jag, gäspar, suckar och tänker på något roligt medan utläggningen pågår.

Over and out

Räkostmorot, nej tack

Hände en väldigt skum sak idag. Skulle skala en morot för att riva till maten. Tog som vanligt ett tag om den och satte visslande igång med jobbet att få av skalet med hjälp av en skalare. Inget konstigt så långt. Men så känner jag att den är lite mjuk på ett ställer, inget jätteunderligt med det heller, och jag skalar lite där för att liksom skala bort det mjuka. Då händer det märkliga. Det blir som ett hål där det plötsligt pressas ut mjuk morot, om ni tänker er som när man klämmer på en tub med räkost, som lägger sig i en lite hög på moroten. Det blir liksom en hög där precis som en klick med räkost.
Stanken som en liten, liten stund senare nådde min näsa påminde däremot inte ett dugg om räkost.
Jävlar i havet vad det luktade äckligt!
Visade kidsen och vi förundrades en bra stund över detta äckliga fenomen.
Moroten åkte i komposten bums. Skalade några normala morötter och rev men ingen av oss ville äta dem. Synen och lukten av den där räkostmoroten fick oss liksom att vilja spy lite. Tack men nej, tack. Komposten fick mycket betakaroten idag kan jag meddela.
Urk!

Over and out

Jag vet att jag är tråkig, men jag trivs med det

Föresten glömde jag ju berätta att jag fick ett erbjudande igår kväll. Han och jag och en flaska rött.
Jag sa nej.
Jag ville hellre vara med barnen.
Är jag tråkig? Ja, det är mycket möjligt. Men som jag sagt, jag byter inte en kväll med kidsen mot en kväll med knäckebröd.
Jag tror ta mig tusan att jag gått och blivit kräsen på äldre dagar. Bra.

Over and out

Skynda er barn, nu börjar Teveknubbis!

Idag hade jag visst lovat, vid något svagt tillfälle, att vi skulle äta mat på Donken. Nu hör ju jag till kategorin som gärna håller vad jag lovar så dit styrde vi kosan. Man kan väl säga att vi inte var de enda som hade den tanken idag. Nåja, vi fick vår mat tillslut i alla fall men platser var inte helt lätt och den här gången hamnade den här familjen mitt i smeten. Vi brukar liksom försöka att få ett hörn eller en kant eller så för vi är ju inte direkt kända för att vara diskreta. Men som sagt, den här gången satt vi mitt i restaurangen.

När vi hade ätit en stund och stillat den mest akuta hungern började vi med våra intelligenta diskussioner. Nåja, vi spånar där och när Tvåan är med så blir det mycket anus-snack. Av någon outgrundlig anledning tycker hon för tillfället att allt är anus. Anus hit och anus dit. Förut var allt bajs. Jag vet inte vilket som är värst.

Vid det här laget hade vi börjat fnissa upp oss ganska reält.

Sedan kom vi att prata om Teletubbies och vad de hette och vilken som var vilken. Vi kom på vad tre av dem hette men inte den fjärde och tillslut blev det nästan ett tvång att komma på vad den fjärde läbbiga, lilla blobben heter. Det slutade med att jag sms:ade syrran och frågade. Och av någon outgrundlig anledning, som hon inte ens själv visste, så visste hon vad den sista, äckliga blobben hette. Då dog vi nästan lite där inne på restaurangen och jag skrattade så att mascaran sprutade. När vi sedan fantiserade ihop att den fanns en femte teletubbie och när vi hittade på vad han hade på huvudet så tappade jag andan av skratt och alla, och då menar jag alla, där inne tittade väldigt konstigt på oss. Och så att ni vet, från och med nu heter det inte Teletubbies, det heter Teveknubbis.

När vi körde hem immade rutorna igen fast det var sju minus ute på grund av allt skratt och alla skratt-tårar.

Där i bilen på vägen hem så tänkte jag att herre min gud vad jag älskar mina knasiga barn. Måtte de aldrig bli normala och framför allt, måtte jag aldrig sluta vara så barnslig.

Over and out

För lite att göra

Experimenterar med kameran och vatten. Den enda som händer är att jag blir sjukt sugen på att bada.

Over and out

Mums, vilka smaskiga skalbaggar

Pustar här i kökssoffan efter en lång promenad med två av barnen och Snajdarn.
-Åh, det är ju sju miljoner mil kvar innan vi är hemma
klagade Trean. Jag sa att jag var rätt övertygad om att det var en överdrift.
Väl hemma åt vi en god lunch bestående av pasta med massor av räkor. Alltså för att vara så små och fula så smakar de underbart, märkligt när man tänker på det för det är ju inget annat än vattenlevande skalbaggar.
Nåja, skalbaggar eller inte, goda är dem.

Läste i den här bloggen Jag är... att hon skulle duscha sin jycke idag och då kom jag att tänka på att det faktiskt är vår nu och att Snajdarn nog behöver en dusch. Jag duschar han inte på vintern för jag inbillar mig att det förstör det lilla skydd han har mot kylan, men nu är ju kylan borta och jag tänker att det kunde vara skönt för han att få bli ren. Kruxet är väl bara att han inte tycker att det är så skönt att bli duschad förutom på sommaren när det är jättevarmt. Då njuter han av att man häller vatten på han eller ännu bättre, när han får bita i vattenstrålen från slangen, då skiter han fullständigt i om han blir blöt från öron till svans. Men att duscha, inne i kabinen är ingen hit. Han brukar protestera först men ger snart upp och sätter sig och suckar och ser så där oerhört eländig ut som bara en hund kan.
Så det är antingen duscha jycken eller så ska jag spackla klart min list i taket här i köket.
Får fundera lite på det där. Men så länge jag sitter här och drygar blir ju inget av det gjort, hej svejs.

Over and out

Scones

Myslördag blev det idag. Bland annat med te och hembakta scones. Som vanligt så fattar jag inte varför man inte gör scones oftare, det är ju så sjukt gott. Ettan och Trean hade tråkigt och ville hitta på något och då kom vi på den briljanta ideén att vi skulle baka. Trean blev dock sur när vi skulle baka scones och ville inte vara  med.
-Blir det inga muffins tänker i alla fall inte jag baka.
Nehepp. Men man kan ju inte alltid göra alla nöjda så scones blev det och goda blev de. Tyckte i alla fall Ettan och jag som åt för många var.

Nu blir det nog lite tv med alla kids innan det är dags att krypa till kojs, igen. Fattar inte men jag tycker det känns som kväll hela tiden. Känns som att man inte gör något annat än går och lägger sig, igen och igen.
Nåja, nu hojtar tv:n där nere så det är väl bäst att lorta ner och göra den sällskap.
Jag tar med mig Eskimå-flickan också.

Over and out

Plopp, plopp

Over and out

Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar...

Snajdarn ligger här vid min sida. Snajdarn, min kompis, min härliga underbara kompis som jag inte ens fattar hur jag klarade mig utan.
Han har inte varit helt kry och har ätit lite dåligt den sista tiden. Som matte blir man ju då lite orolig och man ringer veterinären och hör lite med dem. De svarar att det nog inte är något att oroa sig över, kanske är det löptikar i närheten, kanske är det bara en fas medan han växer och man blir lugn igen och slappnar av.
Han är glad och pigg och man slappnar av lite till.
Sedan kommer oron smygande lite igen när man inser att han faktiskt inte äter riktigt som han ska. Att han faktiskt har tunnat ur lite.
Då börjar man rota lite på nätet och det är då oron slår klorna i en på riktigt.
Läser om en riktigt obehaglig sjukdom som drabbar just boxer ganska så ofta och inser att en del av symptomen stämmer in på min underbara, härliga kompis.
Paniken gräver sig in i hela mitt hjärta.
Inte, inte, inte, inte, inte MIN hund!
Nej! Nej! Nej! Nej!
Inser att jag måste ringa veterinären på måndag och fråga om vi ska komma in och ta prover och se.
På ett sätt vill jag inte, för jag vill inte veta. Men samtidigt så vet jag ju att jag måste göra det.
Är det så, ja då spelar det egentligen inte roll för sjukdomen är kronisk och går inte att göra något åt.
Så nu mina vänner så håller ni alla jävlar tummar och alla jävla tår ni har.
Det är vad jag tänker ägna mig åt. Det och gråta.

Over and out

En sak är säker

♫♪♫♪ Jag är glad att...♫♪♫♪

Over and out

När katten är borta ligger hunden på bordet

Tänk vad lite som kan göra en underbart glad!

Ett litet meddelande fullt av kärlek och vackert väder.

Härligt, härligt, härligt!

Det enda smolket i bägaren är väl den här sabla förkylningen, jag är trött på den, trött säger jag.

Jag vet att jag måste ta ut Snajdarn, fast jag är sjuk, för inga barn är hemma och han kan ju inte gärna promenera sig själv. Men ligga som en köttfärslimpa på köksbordet, det kan han alldeles själv. Duktig vovve.

Over and out

Struts får boxerspel, ryttare får huvudvärk

Alltså jag tycker inte det är roligt när folk gör sig illa (jo, det gör jag visst det) men i det här klippet finns det några snubbar som rider på strutsar. Det är ungefär i mitten av klippet och jag skrattar så jag nästan kissar på mig när jag ser det. En av strutsarna får liksom spel och snurrar runt, runt och påminner om Snajdarna när han får ett boxerspel. Så struts får boxerspel, varsågoda (allt det andra får en att fnissa lite så så gärna det också)



Over and out

Ja ,visst ja!

Ja, visst ja, glöm inte gå in här och skratta!

Plåstrabloggen

Over and out

Strumpskrik

Ettan och jag är själva för Tvåan åkte iväg på en liten sportlovssemester (den lilla svikaren) med sin bästaste kompis och Trean är ju hos sin pappa. Så vi satt här och ugglade, slötittade på dumburken och spånade så där som bara vi kan och plötsligt  utbrast Ettan:

-Chips mamma, vi måste ha chips!

Nu bor ju inte vi direkt i storstaden och vi insåg att klockan var åtta minuter i tolv och det finns bara ett ställe som är öppet till tolv, nämligen macken. 

Jag insisterade på att vi inte skulle hinna dit innan stängning, inte så mycket för att jag inte trodde att vi skulle hinna utan för att jag visste att om jag äter chips nu får jag jordens dåligt samvete och  känner mig som en flohobba i minst en vecka.

-Jo! Vi hinner, spring!

Skriker Ettan och jag försöker med att vi inte hinner för vi måste skrapa rutorna. 

-Jag skrapar, koooooom nu!

Då drogs jag liksom med och kunde inte längre stå emot de där chipsen och plötsligt flög vi upp ur soffan som skjutna ur kanoner. Men gracen hos två jaguarer (alltså i min hjärna, i verkligheten var det mer som två flodhästar) tar vi trappan i tre kliv (tänk er två flodhästar varav den ena är halt och dessutom har feber) och med skrikande strumpor slänger vi oss ut i hallen. Skor och jackor åker på i en flygande fläng och ut genom dörren och innan hunden ens har fattat att vi är borta är vi ute och skrapar frenetiskt på rutorna som två gamlingar med varsin trisslott.

-Det här räcker

ylar Ettan när det är en ruta stor som ett A4 skrapat på förarsidan. Men nej där går gränsen, jag är ju i alla fall yrkeschaufför även om det är så länge sedan jag jobbade att jag snart har glömt hur man gör. Jag slänger mig över rutan och turboskrapar framrutan och i alla fall sidorutorna fram. Med gruset sprutande från hjulen lämnar vi sedan uppfarten och rundar kvarteret med ylande däck. 

Väl ute vid macken inser vi att vi har ca 2 minuter till godo och Ettan slänger sig in genom dörrarna och kommer ut med ett brett flin och två påsar chips.

Flohobba alltså, minst en vecka.

Over and out

Que?

Sitter och kliar mig i huvudet och undrar.
Men alla har en egen vilja och det är ju bara att acceptera.

Over and out

Stängt pga sjukdom

Däckad i influensa.

Återkommer.

Over and out