Alltså jag har ju glömt att berätta att jag är superduper stolt över min äldste son som har fått äran att träna och spela match, också tror jag, med A-laget. Oj, oj, oj vad stolt jag är, som en tupp!
Jag måste ju dessutom vara extra stolt och skryta utav bara helvete eftersom han inte har någon farsa som kan vara stolt och skryta över han och det är ju annars lite av fäders uppgift att skryta över barnens idrottsframgångar. Så jag går omkring och berättar det för alla med rak rygg och tuppkammen gnistrandes i solljuset.
Nu är ju inte det här helt sant eftersom jag mest går med lite hasande gång, lite lätt framåtböjd. Jag går ju inte ut direkt, i alla fall inte några längre sträckor för jag vill ju inte gärna vara så långt från toaletten. Men stolt är jag.
Precis lika stolt som vilken pappa som helst. Det kan man när man är en mammapappa.
Ett litet tips så här framåt natten är att inte hetsäta två skivor rökt skinka när ni inte har ätit sedan i lördagskväll. Okej, okej, det var inte riktigt sant, jag har ätit, två mackor, ett smörgåsrån, en tugga av en potatis och en tugga av ett kokt ägg. Så att jag inte har ätit någonting var inte sant. Jag omformulerar mig.
Ett litet tips är att inte hetsäta två skivor rökt skinka när ni nästan inte ätit alls sedan i lördagskväll.
Det som händer är att man under ca 30 minuter får så fruktansvärt ont i magen att man måste titta efter så att det inte står (till exempel) en gubbe där och hugger en med en kökskniv upprepade gånger i magen.
Jag såg varken kniv, gubbe eller blod så jag antar att det var skinkan. Om den hade kniv eller inte kollade jag i och för sig inte innan jag svalde den för det gick så fort från att jag såg den tills den låg i min tomma (okej, okej nästan tomma) mage. Jag tror inte att den hade det, men man kan ju aldrig vara säker.
Over and out
Dags att sluta blogga.
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar