Skynda er barn, nu börjar Teveknubbis!

Idag hade jag visst lovat, vid något svagt tillfälle, att vi skulle äta mat på Donken. Nu hör ju jag till kategorin som gärna håller vad jag lovar så dit styrde vi kosan. Man kan väl säga att vi inte var de enda som hade den tanken idag. Nåja, vi fick vår mat tillslut i alla fall men platser var inte helt lätt och den här gången hamnade den här familjen mitt i smeten. Vi brukar liksom försöka att få ett hörn eller en kant eller så för vi är ju inte direkt kända för att vara diskreta. Men som sagt, den här gången satt vi mitt i restaurangen.

När vi hade ätit en stund och stillat den mest akuta hungern började vi med våra intelligenta diskussioner. Nåja, vi spånar där och när Tvåan är med så blir det mycket anus-snack. Av någon outgrundlig anledning tycker hon för tillfället att allt är anus. Anus hit och anus dit. Förut var allt bajs. Jag vet inte vilket som är värst.

Vid det här laget hade vi börjat fnissa upp oss ganska reält.

Sedan kom vi att prata om Teletubbies och vad de hette och vilken som var vilken. Vi kom på vad tre av dem hette men inte den fjärde och tillslut blev det nästan ett tvång att komma på vad den fjärde läbbiga, lilla blobben heter. Det slutade med att jag sms:ade syrran och frågade. Och av någon outgrundlig anledning, som hon inte ens själv visste, så visste hon vad den sista, äckliga blobben hette. Då dog vi nästan lite där inne på restaurangen och jag skrattade så att mascaran sprutade. När vi sedan fantiserade ihop att den fanns en femte teletubbie och när vi hittade på vad han hade på huvudet så tappade jag andan av skratt och alla, och då menar jag alla, där inne tittade väldigt konstigt på oss. Och så att ni vet, från och med nu heter det inte Teletubbies, det heter Teveknubbis.

När vi körde hem immade rutorna igen fast det var sju minus ute på grund av allt skratt och alla skratt-tårar.

Där i bilen på vägen hem så tänkte jag att herre min gud vad jag älskar mina knasiga barn. Måtte de aldrig bli normala och framför allt, måtte jag aldrig sluta vara så barnslig.

Over and out