Önskar jag var en avokadosallad och inte ett stabbigt potatismos

I natt ska jag ut och rasta långtradaren igen och jag som är tröttare än en räka på en räksmörgås i kylen på en vägkrog. Känns som jag ligger där bland trötta salladsblad och härsken majonäs när det enda man önskar är att få känna sig som en avokadosallad med krispiga gurksivor i.
Men avokadosalladstiden är förbi, det var många år sedan.
Eller ja, föresten när jag var så ung att jag kunnat vara en avokadosallad var jag ändå mer som ett stabbigt potatismos med flåttiga falukorvsskivor indränka i kethup.
Fast vissa dagar, när jag är ledig och har sovit ut så känner jag mig, inte som en avokadosallad men i allafall en skapligt fräsch fetaostsallad och det är inte illa pikat av en tant i min ålder.

Den här turen jag ska köra i natt är den med det "läskiga stället", där taktjuven kom för några veckor sedan. Turen har inte precis varit på min sida när det gäller den turen de tre sista veckorna. Första veckan var det taktjuven, veckan efter var det falukorven och veckan efter det hade larmet gått av okänd anledning på det tredje stället.
(Alltså, okänd anleding hur kul känns det? Vaktbolaget går in, kollar lite snabbt igenom stället, går ut och säger att jag kan gå in. Ok, men vad var det som utlöste larmet? Eller ännu värre, vem?)
Så på tre av fyra ställen de senaste tre veckorna har larmet gått. Ok, så denna veckan är det fjärde och sista stället som ska krångla eller? Fast det klart, där har det kommit personal när jag lossar så det är kanske lugnt. Håll tummar och tår, eller tassar och hovar eller klövar och ramar eller vad det nu är ni har.

Var till stan med mamman och köpte en kamera idag. Hon hade annars en låg i handskfacket i bilen sedan tre år tillbaka. Det var fortfarande bilder kvar på rullen. Undrar vad i hela friden det kan vara på de bilderna? Tre år gamla foton, spännande.
Nu har hon i allafall uppdaterat sig till en digitalkamera.
Fan, bärbar dator med internet, digitalkamera och så hade hon själv, på eget bevåg, beställt ett mobilt bredband så att hon skulle kunna ha det med i husvagnen.
Jag är stolt.

Stolt är jag också över mina fina barn. Varenda dag!
Tänker på det gärna och ofta.
Väntar på papper från soc, håller tummarna och längtar.

Nu, blunda en stund innan jobbet så att jag i allfall kan känna mig som en kebab i bröd innan jag ska åka.

Over and out