Inte så skäggig

I dag har jag någon slags fredag.
Det är skönt.

Satt och kände mig ensam. Då kommer det ett trevligt medelande från en arbetskamrat, en kompisförfrågan på sbw och en på facebook. Plötsligt känns allt mycket bättre. Det finns lite hopp ändå, det finns kanske folk som tycker att jag är en trevlig prick ändå. Trots allt.

Jag tycker faktiskt att jag är ganska trevlig, trots allt. Jag är generös, snäll och omtänksam. Visst, jag är lite glömsk och kommer inte alltid ihåg födelsedagar och sånt men jag vet att jag har ett gott hjärta dundrandes i mitt bröst. Jag vet att jag inte är elak och att jag inte med vilje skulle såra någon. Jag hatar ingen i hela världen även fast det finns en och annan som faktiskt skulle förtjäna det om jag gjorde det. Jag anser nog att jag är rätt hygglig.
Men ändå. I bland känns det så där... Jaha. Vad har man för det då? Inte ett skit.
Då känns det som att man lika bra kunde såra folk med vilje, skita i dem och prata skit om alla till höger och vänster. Hitta på lögner, överdriva och skvallra för glatta livet.
Men sen kommer jag på det att jag vill ju inte vara sådan. Jag vill ju fortsätta att vara jag. För jag gillar mig. Trots allt. Trots mina fel och brister så gillar jag ju ändå mig, så som jag är.

Speciell vän och jag är ganska lika. Eller väldigt lika faktiskt. Ja, inte till utseendet då, han har mycket mer skägg än jag. Nej jag menar inuti. Inuti är vi lika som bara fan. Det är lite läskigt men ändå så skönt.
Fast jag har slutat att tycka att det är läskigt nu. Jag har erkänt för mig själv att jag vill helt enkelt inte leva utan han en endaste dag av resten av mitt liv. Han fyller det där hålet i mitt bröst med rosa klibb och gör mig hel.

Vi, Speciell vän, vi. Du och jag.
Ja, och alla kidsen förstås. (Glöm inte att köpa en husvagn och en nätbrynja. Jag ordnar med papiljotter och en rosa negligé. Vi ses på campingen.)

Over and out

Ka-ka-ka på er. Snart är det påsk, för vissa väntar Blåkulla

Greve Speciell vän och jag sitter i soffan som två hösäckar och väntar på bättre tider. Eller nej, det går ju inte, det är ju redan bra tider. I allafall för oss.
Fast det klart, jag skulle kunna tänka mig lite fetare lönecheckar men vad fan, man kan ju inte få allt här i livet.

En annan sak jag skulle kunna ta är ett liv någon annanstan än i byhåla. Men det får man leva med, i allfall de närmaste 11 åren innan kidsen flyger ut. Och med tanke på hur tiderna är så lär de väl bo hemma tills de fyller 45 eller så.
Känner mig lite trött på folk just nu och det är ju märkligt eftersom vi är de två största hemmagrisarna på den här sidan Närke. Lär dröja innan det blir ut att röja igen. Känner inget som helst behov av att gå ut och partaja. Jag tror hela tiden att jag vill det men varje gång vill jag i allafall bara gå hem och gosa istället. Så det kanske är smartare att spara pengarna och stanna hemma redan från första början. Läste på en blogg om att någon skaffat ett gäng med kackliga höns. Känns som att man känner igen det där med kackel, men kanske inte just från höns.
Det är just sånt som gör mig trött.

Snart dags att dra till det fantastiska stället jobbet. Jag längtar redan, åh, vad roligt det ska bli. Jag kan knappt bärga mig. Speciell vän säger att han också ser fram mot det för han måste följa med i natt, annars kommer jag att somna. Han ska sockerbomba sig och sitta som en Duracell kanin i hytten säger han. Jag säger att han är som en kanin mest för jämnan.

Apropå djur så har klantkatten just blivit könsmogen. Det är inget i huset, eller i hela kvarteret för den delen, som kan ha missat det. Hon låter värre än en vinkelslip. Jag säger kastrera. Speciell vän säger nej. Vi får väl se hur länge han orkar hålla fast vi det i det här oljudet. Fast jag misstänker att han har öronproppar i smyg för han hör aldrig vad jag säger heller. I allafall inte om meningen innehåller ord som damsuga eller diska.

Det har hänt någonting med mig.
Jag känner mig hel. Avslappnad. Lycklig. Tillfreds. Nöjd. Fullkommlig.

Over and out

Jag åker räkmacka

Smirnoff Ice
Kommer för alltid att påminna mig om Roskildefestivalen.
Gott är det.
I kväll är det fest och jag mår som en prinsessa.
I morgon är det nittioårskalas och jag kommer antagligen inte att må som en prinsessa.
Sigge och Leffe verkar gilla musik, de simmar som fan.
Jag älskar, älskar, älskar Speciell vän!
Jag mår bra.
Nej, fel, jag mår underbart. Varenda dag.
Tänker just nu på min underbara kusin som jag saknar att partaja med. Det var tider det. Pakarana säger jag bara. Kommer du ihåg porrmadrassen? *asg*
Saknar dig gumman!
Nä, nu är det fest.

Over and out

Toastädning är jätteroligt

Morgonstund har guld i mun.
Vad är det för skitsnack? Man vaknar, man har ont i kroppen, huvudet, det luktar allt utom rulltårta i munnen och man känner sig allt utom utvilad. Så känns det i alla fall den här morgonen. Sov på soffan tills i morse någon gång. Efter att ha jobbat fyra nattpass på raken känner man sig manglad av en vält och det går helt enkelt inte att hålla sig vaken på kvällen. Det funkar bara inte hur mycket jag än försöker.
Men det klart, jag hade en tung sista natt innan jag gick av plus att jag ju var vaken hela natten och hela dagen igår. Tillsut satt jag i soffan och sov och Speciell vän puttade lite på mig då och då så att jag inte skulle bryta nacken av mig.

Natten i går ja. Det var en natt att minnas det. Speciell vän följde med och lasset var litet och jag tänkte att i natt får vi två timmar i slafen. Skönt! Så är vi hemma till halv elva och det skulle passa utmärkt då jag lovat bästa vännnen att köra henne till sjukhuset.
Visst, sure. Kommer till första stället och någon har parkerat sin bil precis där jag ska svänga upp med släpet för att backa in. Det finns ett enda ställe på hela parkeringen som man kan vara i vägen på och ta-daaaa, där står den.
Ringer runt till vägverket, polisen och eniro för att hitta ett nummer till den här tjejen som äger skrothögen, men fördjäves.
Till slut får jag åka 3 mil till nästa ställe, dra av allt till det första stället, lossa och sen dra på det till det första stället igen. Åka till tredje stället som jag har på bilen (får inte lossa det för kl 07:00 så jag var ju tvungen att lossa det sist) och backa ner släpet, lossa varorna till första stället, backa ner bilen och lossa det som ska lossas där och sen lasta på första stället på bilen. Sen är det bara att åka de tre milen igen och lossa bilen kl 09:00 istället för 03:00 när man var där första gången.
Jag kan ju säga som så mycket att hade jag fått fatt i hon som äger bilen hade jag inte varit snäll.

På lördag skulle vi ju åka och träffa en liten speciell tjej. Men jag följer inte med, det känns bara struligt just nu. Det blir massa strul med den lilla tjejens mamma och jag blir så förbannad på att hon utnytjar sin posission som hon gör. Speciell vän han går upp som en sol och faller som, inte en pannkaka men som ett städ. Bang, rätt ner i backen. Det gör ont att se hur illa det gör honom när hon kör med sina fula knep.
Ska vi åka båda, får inte mina barn följa med. Och det fattar ju ni med att då måste ju jag välja mina barn. Tvåan såg på mig med sina stora ögon och frågade

-Vad ska vi göra på lördag, mamma?

när hon hörde Speciell vän säga i telefonen att bara han och jag skulle åka.
Nej, så kan jag inte göra mot mina underbara ungar. Nu när jag äntligen är ledig så kan jag inte lämpa av dem hos mormor, jag har redan dåligt samvete för att de är där så mycket ändå.
Men samtidigt så gör det ont i mig att säga nej till Speciell vän för jag vet att han vill att jag ska träffa den här lilla tjejen.
Jag måste alltså svika någon och i det här fallet så måste det bli Speciell vän. Jag kan inte svika ettan och tvåan, speciellt inte tvåan. Jag såg det på henne i går.
Så det är så här det måste bli.

I dag måste vi handla och städa. Gud, vad roligt det ska bli! (Försöker med positivt tänkande här nu) Jag ser mest fram mot att städa toaletten och torka alla golven. Först av allt ska Speciell vän få sova ut ordentligt, vilket kan innebära att han sover till klockan ett eller två så vi får se när vi kommer i gång.
Lika bra att köra igång redan nu, vad väntar jag på?

Over and out

Våga vägra

Jag vågade vägra våfflor på våffeldagen.
Vi åt pannkaka i stället.
Jag är stolt över mig själv.

Over and out

Rondell, för fan

Har hållit uppe lite med bloggen, som ni märkt. Jag har helt enkelt inte haft ork att uppdatera den och faktiskt inte lust heller. Det har varit slut på orden men nu känner jag att det kliar lite i skrivfingrarna igen. Det har inte direkt hänt nåt heller för den delen, mest jobba och sova. I natt jobbar jag sista natten innan jag går av för den här veckan. Ska bli skönt. Ja, inte att jobba utan att gå av.

I morse sov jag en timme i bilen och drömde konstiga drömmar om bankrånare som kom och smög runt bilen. Tror att det var någon som tutade utanför och på något sätt fick jag ihop det till att det var polisen som jagade två maskerade bankrånare. De smög sig runt mitt ekipage och ville in genom dörren. Tur att man alltid låser in sig när man ligger där och slafar. Tyvärr var det 700 minusgrader (nejdå, jag är inte mycket för det där med överdrifter) i hytten i morse så jag sov inte så där toppen direkt. Ska ha med mig ett par raggarsockor i natt och se om det hjälper.

Speciell vän är iväg och fikar med en kompis som bor i närheten. Kidsen har gått till mormor för de ska sova där. Trean är hos pappa. Det innebär att det bara är Lunsen, Leffe, Sigge, Råttjägarn, klantkatten och jag hemma. Det är ju nästan som att vara ensam. I alla fall så nära man kan komma i det här huset.

I går morse fick jag fingret, och vad det såg ut som genom vindrutan, en skapig utskällning av en herre i äldre medelåldern. Skulle köra in i en cirkulationsplats (man vill ju kalla det rondell men har lärt mig att själva rondellen är det runda i mitten inte det man kör i, det kallas cirkulationsplats) och körde sakta för det är latt att bilar försvinner bakom backspeglarna. Ser exakt när jag kommer fram till cirkulationsplatsen att det kommer en bil och jag stannar precis innan jag ska köra in. Gubben i bilen tvärnitar i cirkulationsplatsen (jamen, vad drygt det är! Rondellen!) och pekar finger och jag ser ju på munnen att han skäller som en tax som fått syn på en unge. Käften går som en psitrong och han är, för att inte överdriva för en gång skull, asförbannad. Min fråga är; Tror de att man missar dem med flit? Eller blev han rädd och trodde att jag skulle köra över han och det var därför han blev arg? Vem vet.
By the way, jag pekade tillbaka.

I helgen ska vi åka och träffa en liten tjej som Speciell vän saknar mycket. Det ska blir kul att få träffa den här lilla tjejen som man hört en del om. Gör mig gott i hjärtat att se att Speciell vän ser fram mot det så mycket.
På kvällen ska vi ut och roa oss och det ska också bli kul, det var ett tag sen sist.

Om några veckor ska jag för första gången ha ett ljusparty hemma hos mig. Det ska bli jävligt intressant att se vilka som tänker dyka upp. Jag vet ju hur många milijarders plast, underkläder, porslin, ljus, smink partyn jag varit på. Det känns som att jag har lite att ta igen. Men vi får väl se hur det blir med det.

Nu är det dags att softa lite innan jobbet.

Over and out

Har inte hunnit med bloggen

Har varit lite mycket här hemma med den hära onda saken jag bor under samma tak som... Han blir lite läskig när det är fullmåne. Tror han börjar lugna sig lite nu.

Over and out

Sam E, min Speciella vän

Satt och grubblade på varför alla människor fyller år i mars. Sen kom jag på det. Det är nio månader efter midsommar.

Jobbade natten till i dag och har hållt igång hela dagen, utan att sova. Det känns i både kropp och själ. Jag är trött, fast det sjuka är att det är sådan här skön trötthet. Jag är fnittig och glad fast jag är trött och slö i hjärnan. Garvar brallorna av mig åt ingenting och det är ju en trevlig känsla i och för sig, men det blir lite jobbigt i längden att vara så fjamsig.

I morgon åker trean till sin pappa. Då blir det tomt här hemma, då saknas det en bit igen i min TP-tårta. Men positivt tänkande; det har snart gått två veckor igen och han står här i hallen med innebandyklubba, väskor och vantar och allt vad det är som släpas i mellan. Men det är alltid lika jobbigt och jag längtar inte tills i morgon på det sättet.

Längtar inte tills i morgon för den delen att jag ska jobba i morgon heller. Däremot längtar jag lite tills i morgon för då får jag lov att baka en tårta till Speciell vän som har sin födelsedag i morgon. Såg i dag att han har gråa strån i skägget och jag misstänker att han kommer att se ut som Sam Eliot i morgon bitti. Men det är okej, han låter ju redan lite som han så det kan ju passa om han är lite lik han med.
Skit samma, snygg är han, lik Sam eller inte.

I helgen blir det lugna gatan (oj, vad förvånade ni blev nu, vi som är sådana parydjur) som vanligt. Jobbar ju i morgon kväll och slutar åtta på måndag morgon så det blir väl soffläge hela lördagen.

Pratade med the boss i går och han har knåpat ihop ett schema till mig, men det var inte helt spikat ännu. Finns några viljor till som ska ha ett finger i spelet innan det är klart. Men det känns ändå skönt att snart ha ett fast schema och veta när man ska köra och inte få reda på det några dagar eller en vecka innan.
Men det känns för jävla skönt att ha heltid och tillsvidare anställning igen, speciellt så här i nedåtspiralen som pågår just nu med jobb och så.

Nu ska jag rejsa till affären och köpa frukost till mina änglar. Jag tror att de kan behöva det inför sina skoldagar i morgon. Hur skulle det se ut om de fick äta torra ormar till frukost?

Over and out

Varning

Broccoli är jävligt gott.
Men ät det för bövelen inte!
Fisvarning på hög nivå.

Over and out

Fy fan vad jag är bra och vad dumma alla är mot mig

Hur kommer det sig att en del människor bryr sig så mycket om andras liv?
Det har jag funderat mycket på den senaste tiden. Varför vissa lägger nästan all sin energi på att prata om, bry sig om och lägga sig i andras liv.
Jag skulle aldrig hinna med att bekymra mig alltför mycket om andras liv, jag har fullt upp med mitt eget. Fullt upp med att hinna med min egen familj, mitt jobb och mitt liv.
Varför man tex ringer på hos en granne och klagar på att deras värmepump är i obalans så den stör. (*asg* Undrar just vad som är i obalans) Eller att det springs för mycket i trappan så att man inte kan sova, eller att man ska sänka ljudet på tv. Och så vidare, och så vidare i alla evighet.
Varför vissa människor sladdrar och pratar och gottar sig i andras olycka. Eller sprider elaka rykten som inte är sanna om medmänniskor.
Jag undrar om dessa människor har för lite att göra. Varför inte lägga all den energin på sin familj? Ta vara på det man har, uppskatta det istället för att bekymra sig om alla andra.

Vissa människor har ingen förståelse för andra alls. De tänker bara på sig själva och tycker att alla andra är idioter. Alla andra har fel och själva är de helt ofelbara. De kan inte ens tänka sig i sin vildaste fantasi att de har fel.
Jag bara undrar;
Har folk ingen som helst självinsikt?

När man träffar vissa människor och hör hur de resonerar blir jag mörkrädd. Rädd för att de inte kan se några fel hos sig själva. Inte se något annat än hur bra de är, hur synd det är om dem, hur dumma de tycker att alla andra är. Speciellt mot dem.
Det skrämmer mig att folk är så självupptagna, så egocentriska så måna om sitt eget välbefinnande och så lite intresserade av att bry sig om någon annan.

Så summan av detta blir:
Många människor bryr sig inte om annat än sitt eget välbefinnande.
Samtidigt är dessa människor snabba att döma andra, snacka skit om andra och lägga sig i deras liv(fast bara för sin egen vinning förstås)
Så nu undrar jag:
Är detta människans natur? Är vi alla sådana?
Mitt svar blir ändå nej. Jag tror och hoppas på att människan är bättre än så.
Jag tror och hoppas att jag är bättre än så.

Over and out

...

Läser tidningen idag.
Jag vill skriva någonting om Arboga morden, vill skriva om tokjeppen Fritzls.
Men jag kan inte. Det blir inga bokstäver på skärmen. Fingrarna fastnar på tangentbordet.
Det är bara för mycket.
Jag hittar inga ord som passar, kan inte sätta ihop meningar som beskriver vad jag känner inombords när jag läser om det här. Det går inte.

Dagen har annars varit som en enda lång och seg bit kola som man tuggat på för länge. Eller en sådan där köttgrytebit som liksom inte går att svälja för man har övertuggat den och den växer och växer i munnen.
Slutade vid lunchtid idag och sov inget när vi kom hem (ja, Speciell vän har varit med i natt) så vi har dvalat oss igenom hela dagen. Nu känner jag att jag börjar komma tillbaka lite till livet igen, men det är väl för att rent tidsmässigt har ju jag dag nu.

Jag har inget intressant, roligt eller spännande att skriva idag. Det kan ju bero på att skallen känns som att den innehåller havregrynsgröt. Det känns som att någon har bytt ut min hjärna mot havregrynsgröt och jag försöker använda den till att tänka. Det går sådär. Kan meddela att Speciell vän inte direkt är snabbtänka Aron idag han heller. Men vad fan, det kan ju vara skönt att ha en dag som bara flyter förbi utan att man reflekterar någon vidare över den. Dagen bara är.
Så jag tror att jag fortsätter med att bara vara och låta havregrynen göra det bästa de kan av resten av kvällen.

Over and out

*Gäsp*

Har just landat hemma efter jobbet.
Är sjukt trött.
Duscha.
Sova.

Over and out

Tvåan, ett fotbollsproffs

Varför kan inte vissa människor göra rätt för sig?
Om jag är skyldig någon pengar så betalar jag det.
Jag betalar innan jag går ut och festar två dagar i sträck.
Jag betalar innan jag åker och handlar kläder för flera tusen och berättar att jag ska åka och köpa ännu mer kläder.
Jag slutar inte att svara i telefonen när personen jag är skyldig pengar ringer.
För jag vet att det inte löser något att strunta i problemen.
Men vissa personer tycker att de kan ta sig rätten att bestämma att man struntar i sina skulder, att man skiter i att personen man är skyldig pengar inte har råd att köpa mat till sina barn.
Tyvärr så tycker sådana personer att de själva alltid har rätt så de har inte ens vett att ha dåligt samvete. Eller så har de det och det är därför de inte svarar i telefonen när man ringer.
Vad vet jag.

I morse var det innebandy med trean, alltid är det något på helgerna. Tvåan vill börja på fotboll och det gör mig glad. Har länge velat att hon ska ha någon idrott att syssla med hon också. Så på onsdag börjar hennes karriär som fotbollsproffs. Jag ser fram mot att bli rik som ett troll när hon blir proffs sen, det blir skönt då ska jag sluta jobba och bara köpa massor av coola bilar och ett stort hus. Annars kanske någon av kidsen kan gifta sig med nått av kungabarnen. Fast nej, det önskar jag inte mina barn. Det kan inte vara lätt för dem med den otroliga mediabevakning som bedrivs på den familjen. Fy fabian.

I dag ska jag på 30-års kalas. Det är min lilla kusin som blir 30 år. Helt otroligt är vad det är. Jag minns henne i hennes muande sandlåda, med stödhjul på min gamla Mustangcykel, med plastsaxen i högsta hugg, klippandes den pedanta pappans tagetes. Jag minns hennes kompisar Hasseslivsflourens och lilla kraken. Härliga lilla kusin som är vuxen nu och har en liten tjej som är sin mamma upp i dagen. Ska bli roligt att se dem, saknar dem och träffar dem allt på tok för sällan.

Det måste vara hårt att vara katt.
Det sa just Speciell vän när han sitter i kökssoffan och slöklappar en lat katt som ligger och sover där. Ja, verkligen. Någon ger dig mat varje dag. Någon gör rent i din sandlåda varje dag. Någon klappar dig och smeker dig under hakan. Du ligger på soffan/sängen/stolen/uteplatsen/hamocken etc och solar hela dagarna.
Ja, det måsta vara hårt att vara katt.
Nej, jag säger som min gamla mormor,
Det är ett helvete att vara människa.
Och visst fan är det det.
Fast i bland är det ju fullkomligt underbart också. Man får ju försöka att koncentrera sig på de stunderna.

Over and out

Ett pain in the ass

I morse hände det något. Ingen var en morgondrake! Alla var glada och nöjda. Jag fick dessutom äggröra, rostat bröd och kaffe av Speciell vän till frukost och då blev jag ännu gladare. -Älskar- (Tror han ville kompensera lite för att han inte åt i går när jag bjussa på frukost på sängen)

Var på innebandymatch sen, ettan spelade sista matchen för den här säsongen. De spelade väldigt bra idag och det slutade oavgjort och bättre avslut på säsongen kan man väl inte få? Inget lag åkte hem som förlorare. Perfekt.

Har varit hos Speciell vän och hämtat hem lite verktyg. Han säger att mitt hus är ett fuskbygge. Jag fattar ingenting, det här huset som är så välrenoverat och redigt gjort. Eller också inte. Han har väl fått någon knäpp och vill göra massa saker. Inte mig emot säger jag. Vad jag säger är;
Underbara, underbara varelse.

Kidsen har polare här och idag är det extra trevligt för ettan har en dörr. Om ni inte visste det så är det ganska drygt när trettonåringa killar umgås. Man talar om att tonårstjejer fnittrar, jag kan meddela att det gör tonårskillar med. Minst lika mycket! Men nu har Speciell vän fixat så att ettan har en dörr han kan stänga om sig. Då slipper vi höra grabbfnitter, tv-spels ljud och blippeti blopp musik. Tackar för det, Speciell vän. Fast du är en pain in the ass när du jobbar, det är du. Men jag älskar dig ändå.

Nu har jag hela mitt köksbord belamrat med verktyg. Det är skjutmått, polygripar, borr, vinkelslipar och tusen andra saker. Men det gör inget. Jag älskar att ha Speciell väns saker hos mig. Då känner jag ännu mer att han hör hemma hos mig. Hör hemma hos oss, mig och barnen.

Oup! Nu fick jag 45 kg fjärtluns i knät. Urk! Återkommer senare.

Over and out

Vill ställa mig på torget och skrika att...

Jag är lycklig!

Rapport från en morgondrake

Ska snart hämta trean på lekis (eller vad det nu heter nu för tiden. De envisas ju med att byta namn på allting som har fungerat så bra i alla år tidigare. Ingen vet vad dagis heter, ingen vet vad lekis heter, ingen vet vad en städerska heter. Vi hade en som hette Sinica, men det var länge sen. Hon bjussa alltid oss barn på eucalyptustabletter. Hon var en god kvinna.)
I dag är det fredag och jag är ledig. Det är helt otroligt och jag har nypt mig i armen flera gånger idag för att se så att jag inte drömmer. Det är härligt! Ja, alltså inte att nypa sig i armen utan att ha en ledig fredag.

Satt och studerade en man vid ett rödljus här om morgonen. Han petade sig i näsan. Är det någon mer än jag som tänkt på hur många personer som petar sig i näsan när de står vid en blinkfyr. Lite frågor på detta måste bli:
Tror de att man inte ser dem?
Är de uttråkade?
Blir de irriterade på kråkorna just då, eller har de retat sig men inte velat peta under körningen?
Mysterium.

I dag känner jag mig lycklig. Jag var till och med trevlig i morse när jag vaknade och det hör inte till vanligheterna. Jag är en morgondrake (ja, inte en tidning alltså). Jag har ett fruktansvärt dåligt morgonhumör ända tills jag får mitt älskade kaffe. Då brukar det gå över. I morse muttrade jag lite just när jag steg upp men sen var jag en darling. Tog med mig frulle ner till Speciell vän och bjussa på frulle på sängen. Inte för att han varken drack nåt kaffe eller åt någon smörgås. Men han sa i allafall -Vad gullig du är, älskling.
Det räcker för mig.

Over and out

Nu är det helg, sug och svälj

Ja, alltså sug på en god kola och svälj kaffet. Vad trodde du? Du sitter väl inte där och har snuskiga tankar nu va? Nä, jag tänkte väl det. Det hade inte jag heller när jag skrev det.
Men nu är det faktiskt helg för mig, äntligen! Jag är lite mör i kroppen (ja, men så bra, mörad och klar, bara att schoppa upp och slänga i frysen) efter den här veckan, men nu är den slut. Ja, inte själva veckan men min arbetsvecka i allfall.
Den slutade med att jag fick sätta dit ett nytt bakljus på släpet. Det känns lite trist för det var inte jag som backade sönder det, det var den som körde i går. Det är väl ok att man inte har tid (eller lust, vad vet jag) att byta det men man kan ju i alla fall säga till tycker man ju. Men, men alla är vi olika.

Sitter här i köket och lyssnar på det härliga ljudet av ett element som skvalar. Jag misstänker att det inte är så bra men just nu orkar jag inte ens bekymra mig om det. Det skvalar väl på och jag mår bra. Frid och fröjd i himmlens höjd, som man brukar säga.

Funderat en del i natt. Funderat på allt möjligt medans jag kuskade fram på vägarna med min eighteen-wheeler (nu har visseligen mitt ekipage sexton hjul, eller nej föresten det är ju tvillingmontage på bilen, det är fanimej arton hjul). Funderde lite hit och dit på ditt och datt. Funderade på Speciell vän. Tänkte på hur mycket han betyder för mig. Tänkte på hur det kändes i mitt bröst när han skickade ett sms och skrev att jag skulle köra försiktigt så att jag skulle komma hem till han och barnen. Det kändes varmt och fluffigt i mitt bröst och sög lite i magen.
Sedan jag träffade honom har helt plötsligt det här jobbet fått lite annan innebörd. Han oroar sig lite när det är kasst väder och plötsligt så gör jag det med, även fast jag inte har gjort det förut. Plötsligt så tänker jag också i de banorna. Tänk om det verkligen skulle hända något? Man är på hala, sliskiga vägar, man lossar ensam mitt i natten på de mest slubbiga ställena. Förut så tänkte jag inte så mycket på det, men nu kommer tankarna ibland. Men det skulle ju vara så jävla typsikt mig att gå och dö nu när jag äntligen har hittat Han.
Jag skulle inte bli förvånad.

Jag gråter när jag ser min bil. Den är smutsigare än superskitig. Både innuti och utanpå. Jag tänker varje dag att idag är det dags för bilens stora lögardag. Men icke att det blir av. Nej, den är lika skitig som igår och dagen före det och dagen före det. Nej, det var inte riktigt sant. Den är inte lika skitig som igår, den är skitigare. Ännu en anledning till att det borde bli vår nu. Ska se om jag får tag i Gud på mobilen.

Min axel värker. Funderade på den i natt också. Tänkte att man kanske kunde amputera den. Men det blir svårt att få armen kvar om man tar bort axeln. Den kommer ju bara hänga där och sladdra i lite skinn och då har man ju ingen direkt nytta av den. Men när det var som värst i natt så funderade jag på om det inte var värt det. Men nej, jag tror inte det endå. Det skulle nog inte vara så snyggt när det blir vår och man vill ha linne.

Jag är föresten lika skitig som bilen. Fast det är Speciell vän med så det gör inget. Men det klart det kanske är därför vi aldrig får främmande. För vi stinker. Kanske är bäst att ta fram blåslampan och mota ner han i badkaret. Då kan jag ju passa på att mota ner mig själv där med.

Over and out

Sälja sin själ till Fans moster

Jaha, då sitter man här då och väntar på att man ska orka hoppa i duschen så att man kan gå och lägga sig. Har varit en skaplig natt på jobbet förutom att jag fick fixa och trixa lite med lasset och sen åka en omväg på grund av en olycka i natt. Halt var det och snöade gjorde det men med en bil som har riktiga däck så blev det inte en enda fastkörning. Tänk vad det kan göra att slänga på ett par bra däck istället för att snåla in på det. Tänk på det, boss!

Det händer inte så mycket värt att skriva om när man jobbar så här. Man jobbar, man äter och man sover. Mellan allt det så försöker man att hinna med att röja det värsta skiten hemma och tvätta och lite så där. Speciell vän sköter matlagningen och är bussig nog att skjutsa och hämta kids så det slipper jag. Lyxigt! Han är allt bra underbar den mannnen. Fast nu är han jävligt skäggig.

Jobbar en natt till sen är det ledigt tre långa, härliga dagar. Synd bara att en dag går åt till att vila upp sig efter idiotpassen. Men det får man ta, jag är ju ledig en fredag för första gången i år.

I helgen blir det nog lugna gatan, kanske lite badhus eller så. Om pengarna räcker till. Fast det gör de ju inte men jag får väl råna en bank. Fast nej, det är ju ingen idé för där finns ju inga pengar. Som att det inte finns frimärken på posten. Fast just ja, posten finns väl inte heller längre?
Det är ungefär som det där att mackarna inte har bildelar utan mest matvaror och leksaker och Fan och hans moster. Fast när jag tänker efter så går det nog inte att köpa vare sig Fan eller hans moster. Däremot kan man sälja sin själ till honom. Om man kan det till hans moster vet jag inget om, men det är väl inte omöjligt.

Nu! Nu, tror jag att jag kanske orkar duscha. Ska prova.

Over and out

Lunsen piper

Nu är jag tillbaka till livet igen. Hade mig en riktigt tung natt här om sistens. Vill bara passa på att tala om att det inte har hänt någonting och att det inte är något som är fel. Det är inget strul mellan Speciell vän och mig, jag har inte blivit tokig i huvudet (i allafall inte mer än vanligt) och det är ingen som varit dum mot mig.
Jag bara fungerar (eller inte fungerar) så där. Det blir svarta dagar och nätter ibland då jag mår som fiksbullar (ni vet ju vad det smakar så då förstår ni ju hur jag mår) även fast det inte har hänt någonting. Det är bara mitt psyke som lallar med mig. Så frukta icke mina vänner, ovänner, nära, kära och ytliga bekanta. Jag överlever denna gången också.

I natt hade jag en Allting strular, inte jätte mycket men ändå hela tiden lite och då tar det lång tid natt. Det var inget speciellt som hände och ändå så blev det övertid och jag kom inte i sängen före halv tre på eftermiddagen. Det sjuka är att det blev en rolig natt på någon sätt. Det är faktikst roligt när det strular och man känner att man löser det, att man fixar det. Det känns bra att veta att man faktiskt klarar mer än man tror. Som att upptäcka att man inte kommer runt med bil och släp på parkeringen så man får backa ut i en rondell och försöka igen. Eller som när det står en bil i vägen när man ska backa ner och man faktiskt backar runt den fast det bara är några dm på var sida om bilen och släpet. Att jag faktiskt kan.

Jag hade med mig Speciell vän i natt. Han höll sig vaken rätt så länge. Det är skönt när han är med och jag älskar att han faktiskt vill haka på även fast han inte tycker att det är någon hit att sitta bredvid och kajka.

Fick en efterlängtad inbjudan till en rolig fest i april. :) Längtar redan.

Fjärtlunsen har fått hem sin bästaste leksak. Den piper. Antagligen så piper den inte så länge till. I allfall inte om man ser hur Speciell vän ser ut när lunsen piper med den. Men lunsen är nöjd.

Ettan har geografi läxa. Länder och huvudstäder. Jag ryser i hela kroppen och känner mig som tolv år igen. Brrr!

Over and out

Jag älskar dig!

Död inuti

Det sliter och drar
Det hugger och river

Vad är det för fel på mig?
Hur blev jag så här?

Vad var det jag gjorde?
Hur hemskt kan det vara?

Vad gjorde jag?
Minns inte, vet inte

Orkar inte tänka
Orkar inte känna

Men vad har jag för val?
Sluta tänka, sluta känna
bli som jag var
Död inuti

Utan att känna
flyta fram
bara flyta, inte känna

Vill inte
Orkar inte
Kan inte
Vet inte

Jag är så trött
Trött på mig
Önskar jag kunde vara någon annan
Bara ett ögonblick
Ett ögonblick

Ni
Ni som håller mig samman
Som håller mitt huvud ovan ytan
Håller min hand
Vad gjorde jag?
Utan er

Död, jag vore död inuti

Men ni finns och visar
att jag inte kan ge upp igen
och släppa och dö
För jag orkar inte vara likgiltig mer
Orkar inte vara kall

Men det är ju så jobbigt att inte
vara död och svart
Det gör ju så jävla ont!

Mangel, vält och spik-klubba

Min rygg gör ont, ont, ont.
Det gör att jag är arg, sur och tvär.
Vill ju bara vara lika lycklig som jag är i mitt hjärta.

Trean är hemma.
Alla är nöjda, både folk och fä.
Speciell vän är min självfrände (även om vi tycker lite olika ibland)
Jag är ju lycklig, varför kan jag inte få vara glad då?

Nej. Så enkelt kan det ju inte vara. Då måste ju min rygg kännas som att den har blivit manglad i en magel, överkörd av en ångvält (här är det viktigt att det är en ångvält och inte en vanligt dieseldriven vält) och påpucklad med en spik-klubba. För som sagt, man kan ju inte få må bra.
Nej, när man mår bra i själen mår kroppen som en påse med hundskit. Varför?
Och när kroppen känns som hundskit blir ju humöret därefter. Tyvärr.
Tyvärr för ettan, tvåan, trean, Speciell vän, Fjärtlunsen, råttjägaren, hundkatten, Sigge och Leffe. Mest av allt är det ju synd om dem som måste stå ut med mig.

Jag kan ju bara hålla tummarna att de orkar med mig.
Fattas ju bara att de arkebuserar mig mot husväggen. Speciellt med tanke på vad det kostar att begravas i dagens samhälle. Jag har ju inte en spänn över till det.

Over and out

Speciell väns svarta sida

Fredag
Ja, det betyder ju jobb. Som vanligt på fedag ska jag ju jobba natten.
Jippi!
Så nu väntar jag väl på att det ska börja snöa snart.
Nästa vecka ska jag inte jobba fredagen. Sa till chefen att jag måste få vara ledig en fredag, annars blir jag galen. Men fredagen efter det jobbar jag ju såklart. Suck.

Speciell vän sitter och glor på Antikrundan. Jag vet inte men det känns inte riktigt som han. Men det klart, varför inte? Alla har vi ju våra svarta sidor. Jag förlåter honom för det.

Speciell vän lagade köttgryta idag. Han är *viskar* en hejare på matlagning. Det smakar smaskens det mesta han fixar till och dessutom är han en liten gottegris. Inget korv och makaroner här inte, bara god mat. Ingen är gladare än jag.

Jag har ont i min rygg och jag vill helst bara ligga på soffan. Men jag ska städa färdigt först, sen ska jag slappa lite innan det är dags att dra till jobbet.

Over and out

Inte en, inte två, utan tre underbara, härliga skatter!

Då har man varit på bio idag. Män som hatar kvinnor. Blev inte alls besviken, tvärtom, positivt överaskad. Den var mycket välgjort och skådespelarna var mycket passande i sina roller. Jag är nöjd.
Speciell vän har bjussat både på bio och mat ikväll. Tackar så mycket underbara, älskade, härliga du. Väldigt mycket uppskattat av mig.
Det var skönt att åka iväg och göra någonting tillsamman. Det är konstigt för vi umgås typ dygnet runt men ändå blir det annorlunda när man går ut och gör någonting tillsammans. Det borde ju vara samma sak att sitta i soffan och se en film som att göra det på bio, men det är det inte. Märkligt det där.

Jag har ont i min arma rygg igen. Jag orkar inte mer. I morgon ger jag upp och går till vårdcentralen. Jag är en kvinna med en jävla massa envishet i kroppen för er som inte visste det. Jag borde ha gått till doktorn redan förra varvet med ryggont, men som sagt, envis är man ju. Men nu tror jag att jag måste kapitulara och gå dit och se om man kan få en tid. Någonting måste hända för annars bryter jag ihop.

Nästa vecka blir tuff på jobbet, fyra nätter i rad. Det är rätt tufft eftersom vi snackar 12 h pass. Det sliter på kroppen att jobba så här, det gör det. Men jag trivs med det på samma gång, det är lite sjukt. Man är väl lite självplågare i själ och hjärta antar jag.

Tänkt på en vän som jag saknar idag. Vet inte varför hon har varit i mina tankar så idag men det har hon. Jag saknar dig mycket kära vän och jag hoppas det någon gång, någonstans kan bli lite enklare. Du fattas mig.

Jag köpte sug o läsk (eller sug o snusk som det heter hemma hos oss) till barnen. Märkligt att Speciell vän sitter med en sån mest hela tiden... Nej, jag erkänner, jag har ätit en och annan jag med. Men stackars barn, vad ska det bli av dem? Föräldrar som snor glassen för dem! Ja, jag säger då det, jag säger då det. Vojne, vojne.

I bland känner jag mig som en misslyckad skit. Det händer då och då. Då tänker jag på mina tre underbara, vackra, härliga barn. Jag är oerhört stolt och glad att just jag är mamma till dem. Tänk att jag, jag av alla underbara kvinnor i världen fick dessa tre härliga varelser till mina. Jag är oerhört glad och stolt varenda dag i mitt liv.
För två av dem är jag dubbelt stolt eftersom jag får bekräftat allt som oftast att deras far inte är stolt och glad. Att han inte är glad att just han hade turen att få dessa underbara ungar som sina. Men jag säger som jag brukar, det är han som är den stora förloraren. Jag ska skratta den dagen han inser det. Jag ska skratta, tro mig. Vad det gäller den tredje så vet jag att han har en far som har vett nog att förstå och uppskatta det han har blivit tilldelat i livets lotteri.

Jag tänker på det här extra mycket idag eftersom jag pratat med en vän som inte haft någon far på många år men som plötsligt fått det. Där är ju en far som plötsligt efter 25 år inser vad det är han håller på att missa. Som inser att det faktiskt kan finnas tid för botgöring och en chans att få en andra chans att få vara en pappa. En vän som har en hjärtevän som inte heller har några direkta föräldrar att snacka om. Vad är det för fel på människor som inte fattar vad det är för värdefull skatt de har fått?
Jag ruskar på mitt huvud och tycker synd om människor som inte har vett att fatta vad de missar, men jag kan inte låta bli att le. Le åt att de en dag kommer att inse vad det är de har förlorat.
Jag är ju inte mer än människa jag heller.

Over and out

Utmanad av Angie

Regler: Det här är svårare än du tror! Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dom.
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn!
Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord!
Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.
Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar!
Lycka till!


1. Vad heter du?

Chaffismorsa


2. Ett ord på fyra bokstäver:

City

3. Flicknamn:

Camilla

4. Pojknamn:

Calle

5. Yrke :

Chaffis

6. Färg:

Creme färg

7. Klädesplagg:

Cape

8. Mat:

Cottage cheese

9. Sak i badrummet:

Canesten (svampsalva)

10. Plats/stad:

Canada

11. En orsak att vara sen:

Chickenrace

12. Något man skriker:

Crap!

13. Film:

Cape fear

14. Något man dricker:

Campari

15. Band:

Candelmass

16. Djur:

Chimpans

17. Gatunamn:

Cactusvägen (Finns faktiskt i Fagersta)

18. Bil:

Cadillac

19. Sång:

Carrie, Europe

20. Aktivitet med mer än en deltagare:

Cafébesök

Utmanar Linduz o HS o alla som vill vara med!

Over and out

Nej, paddor är inte familj

I dag har vi varit och städat Speciell väns lägenehet. Inte för att vi brukar vara där så värst ofta utan för att en vän till honom ska låna den en månad. Då är det ju bra om det är lite trevligt så där.
Nu är det trevligt och det var nästan så att jag kunde ha tänkt mig att stanna där i natt. Men risken finns ju att kidsen skulle ringa och undra var vi var om vi sov över där.

På fredag kommer trean hem. Underbara, härliga trean. Då är man hel, fullkomlig igen.

Har tänkt mycket på det där med familj idag.
Vad är en familj och vad är det som gör att man är en del av en familj. Hur stor är en familj? Är det de närmaste i den direkta familjen eller hör föräldrar och syskon till familjen fast man inte bor hemma längre? Är kusiner familj? När blir en pojkvän en del av en familj? Blir barnens pojk och flickvänner en del av familjen? Blir mina barn del av deras familj? Är djuren en del av familjen?
Hur är det att inte ha en familj?

Jag är lycklig över att ha en familj. Min familj består av ettan, tvåan, trean och Speciell vän. Vi är en familj.
Men mina familj består också av en underbar far, en go mamma, en älskad syster, en bra svåger och två underbara små vildbattingar. De är också min familj.
Fjärtlusen, råttjägaren och den lilla lurviga saken som tror att hon är hund hör till min familj. Det lilla gula monstret med fast hon har flyttat hemifrån.
Men paddorna vet i fan om de hör till familjen. Nej, det gör de inte. De bara är.

I morgon ska Speciell vän och jag på bio. När vi sa det till barnen sa ettan;
-Ja, det är bra, ni behöver litet tid för en själva.
Underbara unge.

Leffe försöker dränka Sigge. Jag får försöka medla lite mellan dem och se om jag kan få dem att hålla sams.

Over and out

Pungen i gylfen

Natten som var flöt på som ett rivjärn på sandpapper. Det var snökaos i Stockholm. Gjorde nog av med mer sand än vad som ligger på den lokala stranden här i byn. Men visst, inget gick sönder och jag lossade allt som skulle lossas. Jag hade nog inte hunnit det om inte min trogne vapendragare Speciell vän varit med mig i natt. I bland är det verkligt praktiskt att vara kär och att ha någon som är lika kär (eller kanske bara dum?) i en själv så att han åker med mig natt efter natt. Jag hoppas och tror att han vet vad jag känner. Han bevisar ju för mig varenda gång han sitter i hytten vad jag betyder för han (eller så har han någon pervers läggning och går i gång på att åka tradare).

Körde fast rätt skapligt vid ett lossningställe och det gick åt en hel sandlåda för att komma dit jag ville. Men jag hade endå en bra natt om man jämför med min kära kollega som först låste in nycklarna så att The boss fick åka in mitt i natten med reservnycklarna och sen fick punka på drivhjulen på ena sidan med fullastad bil. (För er som vet vad det innebär så hajar ni ju hur kul det är, för er andra så är det ungefär som att fastna med pungen i gylfen)

I dag har det inte blivit mycket gjort. Sov på soffan, duschade, lagade mat, åt mat, fikade med goda vänner. Nu gör Speciell vän sköldpaddsvård. Han sitter med paddorna och putsar deras skal med skokräm. Jag hörde att han mummlade till Leffe att han ville gifta sig. Ska jag bli svartsjuk nu? (Jo, Leffe är en tjej, tror ni att Speciell vän är pervers?)
Nej då så illa är det inte, men de simmar i badkaret just nu och han bygger om lite i deras tank. Tanken är god. (Ja, jag vet, jag har kass humor)

Jag är verkligt trött på detta väder just nu. I går morse så tänkte jag att det var skönt att vägarna var torra och det började bli vår. Sen vaknar man i går kväll och inser att man är lurad. Snö, snö och åter snö. Ska man sen köra i huvudstaden så vet man att det är kaos. Där blir det av någon annledning kaos för minsta lilla mm med snö. Det är som att hela stan stannar för att det kommer fem cm vitt. Järmför med norrland där det blir problems först vid en meter eller så.
Märkligt. Men det klart, jämför trafiken där med trafiken i norrland så säger ju det en del...

Nu är det klart. Förrådet ska bort. Lika bra säger jag.

I morgon är jag ledig. Fan vad det är gott med rödvin.

Over and out

Hör att man lever

Natten på jobbet flöt på som vatten på en gås. Så nu i natt blir det väl lagom skoj. När man tittar ut genom fönstret så ser det ju ut som att det kommer bli en mindre angenäm natt. Det snöar. Jag hatar det verkligen och fattar inte att det inte kan bli vår nu.

I morse lossade jag på Kungsholmen i huvudstaden. Där kom AnnaLena Brundin gåendes och jag var ungefär en mm från att hälsa glatt innan jag insåg att jag ju inte känner henne. Märkligt det där med kändisar, det känns ju som att kan känner dem fast det gör man ju inte. Fast de är säkert vana vid det, jag lär ju inte vara den enda.

Åkte som synes på bilden förbi slottet idag. Kollade efter de nyförlovade men nehej, inte i dag heller. Fast det klart jag är ju inte så där värst impad. Men det är ju kul för dem att de äntligen fått lov att förlova sig så att de kan ta gift sen. Nej, vad säger jag, jag menar gifta sig.

Det stod inte en men två bilar i lastzoonen i morse. Det är skapligt irriterande när man måste åka några varv runt kvarteret för att det står nått miffo parkerad i lastzoonen. Man kan ju inte bara stanna heller för då står jag ju i vägen för linjebussarna som åker på den gatan hela tiden. Nu snackar vi ju inte en buss heller.
Men det kom någon brud med en liten lavig tuss under armen sen och masade iväg sin fläskiga BMW. Tur för henne att jag satt i telefon när hon dök upp, annars finns risk att hon fått höra att hon levde. (Varför säger man så? Det låter ju inte så smart. Man kan ju inte höra att man lever. Kom på att det nog inte är så man säger, man säger nog veta att man lever. Skit samma, ni fattar vad jag menar)
Fick vänta i Stocholm i en och en halv timme innan jag fick lov att åka hem. Skulle eventuellt ha med mig ett lass hem men det blev inte så. Så sitta och rulla tummarna och få betalt för det kan ju vara rätt ok ibland.

Sov, sov, sov sen när jag kom hem. Skönt. Sen blev det mat och nu är det lite soffa innan det är dags att jobba igen. De här skiften tillåter inte så mycket mer än; jobba, äta och sova. Men det får gå. Det är ju skönt när man går på ledigheten sen och det gör jag i morgon bitti.

Paddorna simmar på, katterna hårar som vanligt och fjärtlunsen drägglar. Kidsen mår prima. Speciell vän är underbar(eller var det bar under?)
Ja, allt är som vanligt. Dvs bra.
Jag är nöjd. Jag mår bra.
Nej, det var inte riktigt sant.
Jag är lycklig. Jag mår underbart.

Over and out

Jaga boll. Hitta pinne.

Det var inte direkt fylla och fight i går fast det var lördag. Det blev ostbågar och film (som vi som vanligt inte såg, men den var ju på i allafall. Nu är det ju upp till er att gissa varför... Ja, det är rätt, somnade som vanligt) istället. Vi gjorde i allafall ett tappert försök att umgås lite för vi tog lunsen med oss på prommis och hälsade på hos den lokala hojklubben. En öl var blev det, sen skulle de vidare iväg på fest så vi fick vackert gå hem istället. Väl hemma hade tvåan kompis på besök som skulle sova över men hon kände sig hängig och hennes förälder var inte kapabel att köra bil så vi fick ta en promenad till för att lämna av henne hemma.
Nåja, det dog vi ju inte av men vi fick amputera lite kroppsdelar för köldskadorna var inte att leka med. Men man klarar sig ju nästan lika bra utan fingrar.

Ettan och tvåan har försökt att besöka sin far idag. Första gången de var där och ringde på så öppna ingen. Andra gången sa han att de inte kunde komma in för han skulle sova.
Vad säger man?
Han har inte träffat dem på ett halvår, vi bor en km ifrån varandra. Han hade tydligen ringt till ettan härom veckan, inte till tvåan. Ettan fick en kram idag,
inte tvåan.
Vad är det för fel på karln?
Jag orkar inte ens kommentera det.
Jo. Lite.
Jävla idiot.

Var och grillade korv i skogen idag för att fjärtlunsen skulle få springa lite utan koppel. Han sprang för glatta livet. Jaga boll. Hitta en pinne. Lukta här, lukta där. Hoppa i snön. Jaga barn. Gräva, gräva, gräva. Skutta hit, hoppa dit. Klättra. Nu ligger han som en klubbad säl i tvåans säng och snarkar.
Kidsen och vi är också lite dävna så det är bara att vila på. Jag kommer få en jobbig natt på jobbet känner jag på mig så det är lika bra att njuta av lugnet medans det varar.

Speciell vän.
Du och jag.
Ja, VI.
Jag älskar dig.
Gör vad du vill med det dyra förådet. Jag vet vad jag vill.

Over and out