Inte en, inte två, utan tre underbara, härliga skatter!

Då har man varit på bio idag. Män som hatar kvinnor. Blev inte alls besviken, tvärtom, positivt överaskad. Den var mycket välgjort och skådespelarna var mycket passande i sina roller. Jag är nöjd.
Speciell vän har bjussat både på bio och mat ikväll. Tackar så mycket underbara, älskade, härliga du. Väldigt mycket uppskattat av mig.
Det var skönt att åka iväg och göra någonting tillsamman. Det är konstigt för vi umgås typ dygnet runt men ändå blir det annorlunda när man går ut och gör någonting tillsammans. Det borde ju vara samma sak att sitta i soffan och se en film som att göra det på bio, men det är det inte. Märkligt det där.

Jag har ont i min arma rygg igen. Jag orkar inte mer. I morgon ger jag upp och går till vårdcentralen. Jag är en kvinna med en jävla massa envishet i kroppen för er som inte visste det. Jag borde ha gått till doktorn redan förra varvet med ryggont, men som sagt, envis är man ju. Men nu tror jag att jag måste kapitulara och gå dit och se om man kan få en tid. Någonting måste hända för annars bryter jag ihop.

Nästa vecka blir tuff på jobbet, fyra nätter i rad. Det är rätt tufft eftersom vi snackar 12 h pass. Det sliter på kroppen att jobba så här, det gör det. Men jag trivs med det på samma gång, det är lite sjukt. Man är väl lite självplågare i själ och hjärta antar jag.

Tänkt på en vän som jag saknar idag. Vet inte varför hon har varit i mina tankar så idag men det har hon. Jag saknar dig mycket kära vän och jag hoppas det någon gång, någonstans kan bli lite enklare. Du fattas mig.

Jag köpte sug o läsk (eller sug o snusk som det heter hemma hos oss) till barnen. Märkligt att Speciell vän sitter med en sån mest hela tiden... Nej, jag erkänner, jag har ätit en och annan jag med. Men stackars barn, vad ska det bli av dem? Föräldrar som snor glassen för dem! Ja, jag säger då det, jag säger då det. Vojne, vojne.

I bland känner jag mig som en misslyckad skit. Det händer då och då. Då tänker jag på mina tre underbara, vackra, härliga barn. Jag är oerhört stolt och glad att just jag är mamma till dem. Tänk att jag, jag av alla underbara kvinnor i världen fick dessa tre härliga varelser till mina. Jag är oerhört glad och stolt varenda dag i mitt liv.
För två av dem är jag dubbelt stolt eftersom jag får bekräftat allt som oftast att deras far inte är stolt och glad. Att han inte är glad att just han hade turen att få dessa underbara ungar som sina. Men jag säger som jag brukar, det är han som är den stora förloraren. Jag ska skratta den dagen han inser det. Jag ska skratta, tro mig. Vad det gäller den tredje så vet jag att han har en far som har vett nog att förstå och uppskatta det han har blivit tilldelat i livets lotteri.

Jag tänker på det här extra mycket idag eftersom jag pratat med en vän som inte haft någon far på många år men som plötsligt fått det. Där är ju en far som plötsligt efter 25 år inser vad det är han håller på att missa. Som inser att det faktiskt kan finnas tid för botgöring och en chans att få en andra chans att få vara en pappa. En vän som har en hjärtevän som inte heller har några direkta föräldrar att snacka om. Vad är det för fel på människor som inte fattar vad det är för värdefull skatt de har fått?
Jag ruskar på mitt huvud och tycker synd om människor som inte har vett att fatta vad de missar, men jag kan inte låta bli att le. Le åt att de en dag kommer att inse vad det är de har förlorat.
Jag är ju inte mer än människa jag heller.

Over and out