Ett pain in the ass

I morse hände det något. Ingen var en morgondrake! Alla var glada och nöjda. Jag fick dessutom äggröra, rostat bröd och kaffe av Speciell vän till frukost och då blev jag ännu gladare. -Älskar- (Tror han ville kompensera lite för att han inte åt i går när jag bjussa på frukost på sängen)

Var på innebandymatch sen, ettan spelade sista matchen för den här säsongen. De spelade väldigt bra idag och det slutade oavgjort och bättre avslut på säsongen kan man väl inte få? Inget lag åkte hem som förlorare. Perfekt.

Har varit hos Speciell vän och hämtat hem lite verktyg. Han säger att mitt hus är ett fuskbygge. Jag fattar ingenting, det här huset som är så välrenoverat och redigt gjort. Eller också inte. Han har väl fått någon knäpp och vill göra massa saker. Inte mig emot säger jag. Vad jag säger är;
Underbara, underbara varelse.

Kidsen har polare här och idag är det extra trevligt för ettan har en dörr. Om ni inte visste det så är det ganska drygt när trettonåringa killar umgås. Man talar om att tonårstjejer fnittrar, jag kan meddela att det gör tonårskillar med. Minst lika mycket! Men nu har Speciell vän fixat så att ettan har en dörr han kan stänga om sig. Då slipper vi höra grabbfnitter, tv-spels ljud och blippeti blopp musik. Tackar för det, Speciell vän. Fast du är en pain in the ass när du jobbar, det är du. Men jag älskar dig ändå.

Nu har jag hela mitt köksbord belamrat med verktyg. Det är skjutmått, polygripar, borr, vinkelslipar och tusen andra saker. Men det gör inget. Jag älskar att ha Speciell väns saker hos mig. Då känner jag ännu mer att han hör hemma hos mig. Hör hemma hos oss, mig och barnen.

Oup! Nu fick jag 45 kg fjärtluns i knät. Urk! Återkommer senare.

Over and out