Torbjörn, gå en charmkurs

Har ringt till en vårdinstanns för att få lite råd och hjälp och beställa en tid. Som de flesta som försökt med detta vet så är det inte så lätt dessa dagar. Ringde och ringde och hatade deras telefonsvarare efter ett tag. Slänger lite halvdesperat iväg ett mail tillslut och skriver ner mina telefonnummer. Mindre än två timmar senare ringer en underbar människa och allt känns plötsligt så mycket bättre. Tänk vad det kan göra att få höra en trevlig, rar människas röst. Jag är inte direkt något klokare ännu, men det kändes bara så skönt att få tala med någon. Någon som verkligen lät som att hon var rätt person på rätt plats.

Rätt person på rätt plats var däremot inte en man som heter Torbjörn. Ringde till företaget som en gång i tiden ritat huset som jag bor i. Som ni kanske kommer ihåg håller jag ju på och ska riva en vägg här i huset och har ju fortfarande inte fått något säkert svar på huruvida denna vägg är bärande eller inte och jag tänkte att de som en gång ritat det borde ju kunna ta reda på det. Men mannen, som hette Torbjörn, lät som att jag ringt och frågat vad som kom först; hönan eller ägget, eller att jag ställt frågan hur undiversum kom till. Ja, visst ok, tack för absolut ingenting. Han var dessutom inte trevlig någonstanns och mitt tips till dig, Torbjörn:

Gå en charmkurs!

Det är väl helt ok att de nu inte hade några ritningar kvar på kåken, det var ju inte igår den byggdes, eller som Torbjörn sa; -"Du, jag var inte ens född när huset byggdes" (Nej, jag var inte född när andra världskriget bröt ut heller men jag vet ändå om att det har hänt)

Tonårskidsen somnade i alla fall till sist igår (läs i morse) och det blev åter lugnt och harmoniskt i kåken. Inte ens några kattuslingar som skrek, slogs eller låg i min säng. Jag sov inte så gott ändå men jag var i alla fall inte på några nittioårskalas.

Over and out