tisdag 6 januari 2009

Allt handlar om mat





Här är en bild på den farliga jägaren, även känd som ishallskatten.

Vaknade av att pv kom hem och jag var inte alls pigg. Nej, inte så konstigt, jag läste ju till klockan var halv fem i morse. (Jag fattar mig inte på författare, varför skriver de inte tråkiga böcker så att man somnar fort, nehej då, de skriver så bra att jag är tvungen att läsa halva nätterna)

Var bara jätteseg och ville sova vidare, men hade lovat barn 1 att vi skulle köpa present till hans polare som han skulle på födelsedags (kalas vill jag ju säga, men hallå de fyller ju tretton i år, tro jag att det heter kalas då eller? Det heter ju fest ju, fatta!) fest i kväll. Nåväl, upp och hoppa och fixa på sig ett ansikte. Så visar det sig att kompisen önskar sig pengar. Känns jävla onödigt att åka till stan för att köpa pengar, det har jag ju i plånkan.

Gick över till mor och far för mina syskonbarn hade sovit över där. De blev glada när vi kom släntrandes och sen var det fullt ös hela dagen. Tja, ute var det ju pisskallt så ingen vettig människa ville gå ut så det blev till att lösa femtioelva korsord och äta en massa mat hela dagen.

Kompis ringde mitt i korsord och ville ha kaffe. Syskonbarn ville sova kvar. Jag sa ja till båda. Hem och bädda och koka kaffe. Kul att se vännerna, inte sett dem sedan innan jul, blev tillslut både kaffe, mat och en flaska rödtjut. Mycket trevligt att få lite främmande, det brukar vara lite dåligt med det. Kan ju kanske ha nåt att göra med att vi sällan orkar bjuda hem någon då vi jobbar så mycket helger. Om jag är ledig så jobbar pv, om pv är ledig så jobbar jag. Men mest handlar det om att köket är byggt för rumpnissar. (Åh, vad bra det blir när jag har rivit väggen mellan kök och vardagsrum! Ska bjussa hem er alla då!)

Nej, jag har inget spännande att berätta idag. Dessutom känns det som att jag är på tok för nere för att vara rolig idag. Det har varit lite mycket de senaste dagarna, jag berättar kanske senare, men jag orkar inte ta det nu. Det är ju inte som att man är så hemlig här längre och det här är av arten "stannar nog med familjen ett tag", så det får vara så länge. Ni som känner mig bra hajjar nog vad det hadlar om, ni andra får veta senare. Eller också inte. vi får se.
Over and out.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar