Folköl till maten på 90 års kalaset.

Men jag glömde ju att berätta om 90 års kalaset jag var på i natt! Jo, då jag var på Astrid Lindgrens 90 års kalas. Jag vet att det låter märkligt men det var ute på landet i ett väldigt stort hus som inte var renoverat på mycket länge. Hon hade öppet hus och det strömmade ut och in folk hela tiden. Jag sitter då med Astrid vid det stora klaffbordet i köket, det var ingen duk på bordet och inget direkt finporslin, då hon säger att hon vill ha en 2,8 till maten.

-"Nehej, si dä går då inte för sig, så gammal som Astrid är, då är de inte bra för en" (tandlös tant, kanske lite lik Krösa-Maja, dialekt; bredaste småländska)

Varpå jag utbrister argt:
-"Joho, då fyller man nittio år ska man allt få sig en folköl till maten, här har Astrid" Så ger jag då Astrid den 2,8 som hon så gärna vill ha till maten.

Sjukt att jag tilltalar henne vid namn och inte säger du, det gör man ju inte direkt var dag. Men så träffar man ju inte Sveriges mesta sagotant varje natt heller.
När jag vaknade efter denna dröm i morse vid fyra snåret så tänkte jag att denna dröm måste jag bara skriva om på bloggen. Jag kommer fortfarande ihåg alla detaljer i huset och jag ser henne precis sitta vid klaffbordet i det där köket. Lika verkligt som att det varit sant.
Jag misstänker att det var de tre 2,8:orna jag drack i gårkväll + att vi talade om min farmor och min mormor igår som ska till att fylla nittio år båda två under 2009.

Som ett litet ps kan jag tillägga att det inte alltid är så genomtänkt att ha tre pojkar i yngre tonåren sova i ett rum utan dörr. I varjefall inte om man vill höra vad de säger på tv:n. De säger att flickor i tonåren fnittar. Jag säger att pojkar i tonåren fnittar.

Vänta, tyst! Det är något som ropar på mig i källaren. Det är min säng.

Over and out