Magpirr

I går kväll när jag kom till jobbet var det isgata inne på planen. Det var rena rouletten att köra där inne, det sladdades hit och dit med lastbilar och släpar krängde hit och dit. Rena rama cirkusen. Det är inte roligt alls att lasta när man kör fast varje gång man ska backa in. Men jag fick ihop mitt lass och kom iväg till slut.
Det rullade på bra tills jag kom till ett lossningställe och hade lossat nästan allt, hade bara ett par pallar kvar. Då halkar hela läppen på bryggan av släpet och trucken blir med pallarna på hängande mellan släpet och bryggan.
Jaha. Hur löser jag det här nu då?
Jag står där och kliar mig i huvudet ett tag och funderar. Plötsligt ser jag skenet av ett glödpäron ovanför mitt huvud och jag förstår att jag har fått en idé.
Jag skjuter ut den hopfällbara liften som sitter under släpet och lyckas på något mirakulsöst sätt med konststycket att få upp truck och pallar. Den ena pallen havererar dock något men det är inte värre än att det går att plocka ihop det igen. Men det mest otroliga av allt när det gäller det här är att inget gick sönder.
Inget! Hur är det möjligt?

När jag kom hem försökte jag sova, men det var som vanligt störtomöjligt. Funderar på att sluta helt med det. Det verkar ju ändå överskattat. Tänk vad mycket man skulle hinna med om man inte sov. Och det är ju ett faktum att om man sover så kan man missa något.

Blev varse här om dagen att jag får körförbud på min personbil om jag inte besiktar före söndag. Så nu har jag köpt nya däck och fixat det som behövde fixas och beställt en tid i morgon. Snacka om att vara ute i sista minuten. Men jädrar vilken flax att de har öppet på lördagar, det hade jag ingen aning om att de hade. I bland ska man ju ha lite tur.

Sitter och väntar på besök av mycket speciell person. Mitt hjärta bankar och det pirrar i magtrakten. Vad betyder det tro?

Over and out