Välansadeskäggpolisen

Jobbade ju idag. Igen. Nu känns det lite så, det har blivit lite mycket timmar nu på ganska få dagar, men det blir ju så ibland. Kom på mig själv med att känna saknad efter mina barn idag och då inser man ju att man har jobbat en del och inte hunnit sett dem. Sova, jobba, äta. Så känns det som det har varit. (Ja, ok jag har varit på muggen också men sen är det banne mig inget mer...)



Ungefär så här var min dag på jobbet.

Sen iväg (nej, men vad säger du, det var ju ovanligt) på grund av en liten tur till verkstaden innan jag kunde lasta och dra iväg. Nåja, det rullar på(gud, vad fyndig man kan vara då) och jag lyssnar lite radio och det är varmt och skönt i hytten. Plötsligt ser jag en svävande, röd massagestavsliknande sak i luften och jag funderar lite på det innan jag inser att det är Harry Haffa i egen hög person som står där.

Jaha, det är nu jag ska straffas för alla "glömda" raster, för många körtimmar, slarv med färdskrivaren överhuvudtaget. Men nej. Det händer inget. Han tittar på bladen, läser, vänder på dem, läser på baksidan och lämnar tillbaka dem utan ett ord. Jag sitter som ett fån i sätet och tittar ner på denna polisman i sina bästa år, med ett välansat skägg (ja, inte jag alltså utan polisen, jag reagerade faktiskt på att han hade ett ovanligt vackert och välansat skägg) och fattar uppriktigt sagt ingenting. Men fylls av en vetskap att den här mannen har varit med ett tag och ser vilka som försöker att göra sitt bästa och inte struntar i det hela tiden fast det blir lite tokigt ibland. Ser och vet att vi chaufförer också bara är människor som gör misstag i vår vardag.

Bilen, dollyn och trailern får sig dock en del skopor, men inget värre än att jag fick fara vidare efter lite pappersexercis. Fick sitta med fyra poliser i bussen och det var lite läskigt, men jag var lite besviken, de kunde ju ha bjussat på kaffe och polismunkar.



Åt lunch klockan åtta på kvällen på mitt absoluta favorit ställe, Donken. Eller var det mitt favoritställe? Nej, jag tror inte det. Men valet var lätt, välj på korv på macken, torr räkmacka (och det är ju inget som jag är van vid , att glida på en räkmacka, jag har ju mer knäckebröd att jobba med) på en vägkrog som har stängt serveringen av käk för kvällen. Då var det inte ett så svårt val när allt kommer omkring, så Donken fick det bli. Det innebär ju såklart att jag nästan svälter ihjäl nu. Kurr.



Välansadeskäggpolisen fick mig att fundera lite på det där med människor som varit med i gamet ett tag. Det är skönt med människor som kan ha överseende med andra människors brister både i arbetslivet och det vanliga livet. Människor som kan se igenom fasaden och se det som verkligen finns där inne, under ytan.

Det får mig också att tänka på det där med att vissa människor inte gör något annat än dömmer andra, med pekpinnar och elaka ord. Medan andra kan se det som finns där, det som finns på riktigt och inte blir av andras ord. Det borde vi alla öva oss på, att se andra människor, ta oss tid att verkligen se vad som finns där inne och inte bara kasta ett snabbt öga, lyssna på den stora massan och bestämma utefter det.

Nu är det nog bingedags. Hör att min bok ropar: -"Kom och lääääs mig"

Over and out