En riktigt sop(ig) dag

Började tidigt, eller jag inte så värst egentligen, men i mina mått mätt. Jag hatar att börja tidigt och jag slår vad om att det var det som var orsaken till att dagen blev en sopdag.

Skulle köra lite mellantransport mellan två lager i samma stad först och sen ta mig med ett lass till en soptipp i en stad några mil bort. Jag tar mig glad i hågen an uppgiften men inser snart att det inte är roligt att vara människa.
Kommer med första lasset till lagret och inser att det inte är något bra ställe att dra in ett släp och att det dessutom är rena rama skridskobanan(men vad i hela fridens namn är en skridskobanan? Hur äter man den? Var växer den? Men framför allt, hur ser den ut?) där inne. Det tog en stund att backa in och det är inte så kul när det gör det. I början av min karriär som chaffis så var jag van vid att det tog tid, men nu är man van vid att det säger "plopp" och sen är det klart.
Nåväl, väl intill kaj så börjar jag lossa släpet och det går väl hyggligt och jag börjar att lasta det igen. Det går också bra, en stund. Sen tar batteriet i trucken slut.
Sätter aset på laddning och väntar. Och väntar. Och väntar.
När vi väntat en evighet(under denna sega väntan så försöker jag konversera med den här snubben, jag bjussar till och med på kaffe men han är inte så väldigt, hur ska jag säga, social) så ringer snubben till det andra lagret och det ska komma fler truckar med laddade batterier.
Det går en långt stund. Sen går det en lång stund till. Och efter nästan en hel evighet så kommer trucklerverantören. Med en truck som har slut i batteriet.
Men varför? Vad har jag gjort liksom.
Nåväl, jag tar den fina blå handjagaren och sätter igång att handlasta.
Men truckjäveln fungerar som skit! Varje gång man ska sänka den så tar det en halvtimma innan den ställt ner pallen på marken(Ja, ja jag erkänner att det är en liten överdrift)
Det är i det här ögonblicket jag tror att jag ska; 1. Börja gråta som ett litet barn, 2; Bli galen, hitta ett vapen och gå bärsärk.
Men jag biter ihop och lastar på.
Kommer iväg till den häringa soptippen som jag ska lossa på. Väl där inser jag att jag skulle haft med mig en handtruck dit. Det hade jag ju inte, för den var ju så urusel så den var ju inte värd att släpa på.
Får låna en på soptippen. Det finns en anledning till att den är på tippen.
Som tur är så jobbar det en hel hop med skitrevliga jeppar och jeppinnor på tippen så det går rätt smidigt att slänga av soporna.
När jag sedan ska koppla ihop ekipaget så har dragstången sjunkit och det går inte att koppla även om jag sänker bilen maximalt.
Men det händer någonting. Jag flinar lite galet och börjar att nynna lite tyst för mig själv. Om någon kommit så hade nog någon blivit lite nervös på mig. Det hade jag blivit om det var jag som kom och såg mig.
Fenomenet med dragstången har ju hänt förr så det är ju bara att göra som man brukar när det händer, men det går ju någon halvtimma extra innan jag kan rulla hemåt.

När jag kör hemåt mot åkeriet så ler jag ändå hela vägen, även fast dagen har varit sopig. Jag känner mig glad, lugnt och jag ler med hela ansiktet.
För jag vet. Jag vet, och det gör mig lycklig.

Over and out