Ärofyllt uppdrag

Jag vet att det här är mitt tredje inlägg idag men jag måste ju bara berätta! En gamla klasskompis som har skrivit på en bok ett längre tag (ja, alltså det tar ju ett tag att skriva en bok när man som han har tusen bollar i luften allt som oftast) och nu är den i princip klar. Och vet ni vad han frågar mig då? Om jag kan läsa den och säga vad jag tycker innan han skickar iväg den. Fattar ni vilken ärofylld uppgift det är? Jag är exakt hur stolt som helst!

Sedan på eftermiddagen så ringde en gammal kompis som jag inte har träffat på ett bra tag nu. Han bor där borta i den andra delen av landet som jag bodde i förut. Vi lärde känna varandra lite ytligt på en festival för ett antal år sedan och sedan blev han min "mentor" skulle jag vilja säga. Jag ringde honom och fick min praktik, när jag utbilde mig till chaufför, på samma företag som han. Där blev han min handledare och jag åkte med honom några gånger i veckan under nästan ett år. Han har lärt mig hur mycket som helst och jag kan ärligt säga att jag inte hade varit hälften av den chauffören jag är idag om det inte varit för han.
Så mycket tålamod som den mannen hade med mig när jag övade på att backa släp så mycket tålamod kommer jag aldrig att få.
Dessutom är han en hyvens kille som har både vett och humor, så jag blev oerhört glad av hans telefonsamtal. Som vanligt när man pratar med någon man sällan pratar med så blir samtalet långt, men det var bra för min utråkade själ.

Sedan var Speciell vän här idag och handlade och fixade en massa trix som är problematiskt för en enbenting (ni vet mingvaser och så). Trean och han åkte iväg och köpte en gran som vi sedan skulle klä för att den förbenade julstämningen äntligen skulle infinna sig. Det sket sig rätt ordentligt då granen var fjorton meter bred och sned som ett fyllo på en parkbänk.
Granen fick flytta ut och får ljus där ute istället, inne får det bli plastgran.
Jag vet, jag vet det är fel men jag orkar inte krångla mer nu. Plast får det bli.

Over and out