Meckigt men så värt det!

Oj, oj jag har ju så mycket att stå i nu för tiden att jag inte hinner blogga. Jag menar, igår var jag ju borta hela dagen och idag har det städats och sedan kom min kära kusin och hälsade på. Och hon hade med sig en hel påse med böcker som jag inte har läst. Härligt! Tack käraste kusin :)

Jo, igår släpptes jag ut i friska luften. Pappan kom med bilen och hämtade mig men då hade jag hunnit hoppa nästa halva gatan fram. Det var bara så underbart skönt att komma ut i luften och andas in något annat än den tunga luften av damm och hundhår. Härligt.
Men inte om man jämför med hur otroligt skönt det var att ställa (sätta) sig i duschen. Åh, vad underbart det var att bara sitta där och bara bli ren. Meckigt som fan men helt klart värt varenda sekund av tejpande och joxande med pallar och skit. Så värt det!

Det var skönt bara att komma hemifrån en stund, så skönt att jag stannade hos mamman och pappan hela dagen. Och insåg att om jag någonsin köper nåt mer hus i mitt liv så kommer det att bli ett enplanshus. Inga trappor, inga trappor, inga trappor.
Jag har aldrig tänkt på hur mycket enklare det är med ett enda plan. Men det klart, så länge man är frisk och på benen så reflekterar man ju aldrig över det.
Finns rätt mycket som man aldrig reflekterar över, man bara gör saker utan att ägna det en tanke. Man slänger sig i bilen för att köpa den där osten man glömt, man går ner i källaren när man glömde mobilen där, man tar en sväng till tjotta innan man går och lägger sig.
Sånt där gör man inte när man har ett gipsat ben.

Läste en blogg som jag följer och hennes son har båda sina ben gipsade och det ger en ju lite perspektiv. Jag har ju i allafall ett ben som funkar som det ska (peppar, peppar).
Så nu tar jag mitt fungerande ben och hoppar ner i källaren och dammsuger lite.

Over and out