Den här har jag tittat på tok för djupt ner i under dagen. Fick den i gårkväll av Speciell vän och då var den proppfull. Nu är den slut.Men jag åt den inte själv, det gjorde jag inte. För det hände den mest underliga saken när jag låg här nere i min ruggiga källare (ja, det är oerhört synd om mig, jag har inte bara brutit foten jag bor dessutom i en kall och dragig källare) när jag plötsligt hörde ett ljud i trappan. Det var den där melodin ur filmen "Mission impossible". Jag tittade nyfiket upp för att se vad det var för spektakel på gång.
Nerför trappan smygandes med ryggen längs väggen kommer Tvåan nynnandes på ovan nämnda melodi. Hela vägen ner för trappan går hon sidledes och nynnandes. Väl nere smyger hon längs väggen fram till "sovaövermadrassen" som ligger längs väggen till barn, särbos och andra som inte har brutit foten och har VIP-plats i soffan. Väl där kastar hon sig ner och gör en "filmkampsportsrullning" och nynnar fortfarande. Sedan ålar hon sig runt bordet och smyger upp handen mot godispåsen, och ja, fortfarande nynnandes.
Jag garvade så att jag satte en halväten Polly i halsen.
Såklart så bjöd jag bort resten av påsen som tack för underhållnigen.
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar