Fet vattenballong i ett litet, litet sugrör

Igår provade jag på livet som rullstolsburen en stund. Fick av ett älderboende här i byhåla låna en stol för att kunna åka till stan och inhandla lite julklappar. (Eller vad säger jag, jag menar för att visa tomtens nissar vad de ska köpa till mina barn och syskonbarn i julklapp.) Vårdcentralen kunde ju inte låna ut någon ifall att det skulle dyka upp något akutfall som behövde den. Nog för att de har fler än en och nog för att det är stängt hela helgen, men man vet aldrig...
Nåja, lånade stolen och for iväg till stan.
Och det fungerade ju, faktiskt över föväntan. Fast jag fuskade ju lite och hoppade omkring när jag tyckte att det var på tok för trångt att ta sig in med stolen. (Att fuska kan ju vara lite knepigt om det är så att man är förlamad eller helt utan ben och proteserna är i tvätten.)
Nåja, jag hittade på nissarna i allafall och blev nästan klar med det hela.
Speciell vän är lite farlig när han kör stolen för han vill gärna köra på alla (ni vet så där som som får lust att köra på en del slags människor med barnvagn eller kundvagn) med den och då är det ju min fot som sticker ut längst fram. Så det blev en del "andas in genom tänderna" om ni fattar vad jag menar.
Och ja, han var tvungen att skjutsa mig i den för den hade ju små hjul. Det är mest praktiskt för de som jobbar på älderboendet, jag menar hur skulle det se ut om de gamla körde omkring huller om buller i sina stolar. Nej, det är säkrast att de är "självokörbara".
Nåja, benet kom hem helt (eller nej det gjorde det ju inte eftersom det ju är trasigt, det är ju därför det är gipsat. Men det var inte trasigare än innan om jag säger så) och jag är evigt tacksam till älderboendet (som fick en chokladask för besväret. Ni kan dela med de boende föreslog Speciell vän. Bra idé det är säkert nästan ingen som har diabetes där) och till Speciell vän som baxade med stolen och tankade min bil och körde min bil och baxade med mig och ja, ni fattar.

Resten av lördagen skiter vi i att prata om, den var i allafall inget vidare. Benet var som om ni tänker er att man trycker ner en vattenballong i ett litet, litet sugrör. Humöret var väl därefter och dessutom var det fler i huset som hade ett humör som kan jämföras med Godzillas.

I morse (ha ha) sov jag till tolv. (Men kom igen liksom.) Vaknade av att Tvåan och Trean skottade snö här ute. Sa lite i förbifarten igår att det vore bra om någon skottade idag så att soptunnan kommer fram, annars kommer vi att få använda badkaret till soptunna för då tömmer de inte tunnan. Tydligen så hörde väl kidsen det och skottade, helt frivilligt. Mamman var här och fikade i fredagskväll och sa då till Ettan att spegeln i hallen får du tvätta av till mamma för den är dammig. I lördags eftermiddag när jag kom hem så hängde fönsterputset på elementet under spegeln och den var putsad. ( Och då är det helt ok att putset hängde kvar, han hade ju på eget bevåg putsat den, utan att jag tjatat och då är han förlåten för att han glömde att ställa tillbaka den)
Känns som att kidsen vänter på tomten nu. Nej, faktum är att jag är oerhört stolt över hur de hanterar det här med benbrottet. Trodde att det skulle bli gnäll om att de måste hjälpa till med mycket, men inte ett ord, inte ett gnäll.
Fina, fina ungar.
Min gudson och hans mamma kom över och fikade och det är alltid lika roligt. Han är en underbar liten unge han också och hans mamma hade med sig ett suveränt gott te.
Dessutom är det en bra bonus att varje gång de kommer så måste hon dammsuga åt mig eftersom gudsonen gillar att äta det mesta som ligger och skräpar och det ligger en del och skräpar när man har barn och hund. Desstuom är hon lika petig som jag när det kommer till att dammsuga och då blir till och med jag nöjd.
Fina, fina vänner.
Sedan kom Speciell vän också och han hjälpte mig med massa sådant här jox som jag inte fixar så bra, som att bära saker upp och ner i trappan. Det är nästan det trixigaste med det här ska jag säga er, det går nämligen inte. Jo, ner går det ju, med varierande resultat beroende på om det är en tröja eller en mingvas. Och föresten är det samma som gäller upp, med lika varierande resultat.
Nu har ju jag visseligen inga mingvaser att bära upp och ner men en del andra saker blev det. Lite hjälp med både det ena och det andra blev det och det tackar jag väldens bästaste Speciell vän för.
Fina, fina gubbe

Så det blev en bra söndag och nu blir det soffrodel resten av kvällen för det har jag gjort mig förtjänt av eftersom jag har klarat av att göra ingenting idag.

Over and out