Fet ko gjorde livet surt för enbent fågelhatare

Typiskt mig. Bara så typiskt mig.

Åkte med in till stan för att handla hundmat. Skönt att komma ut, kul att se lite folk. Jag njöt faktiskt bara av att få komma ut lite ur huset ett tag. Joxigt och moxigt att ta sig ut, att ta sig till bilen, att ta sig in i bilen. Sitter som ett arsle men är ändå så nöjd där i bilen.
Kommer så fram till affären, joxar och moxar mig ur bilen och in i affären. Tänker;
"Hm, blött på golvet, inte bra"
Kryckor och våta golv är ju liksom ingen bra kombo, det har jag ju redan fattat. Testkör lite med kryckan för att kolla om det verkar halt. Nä, inte ett skit glider den även om jag verkligen drar den i vattnet. Då så, tänker jag glatt och hoppar in i affären.
Ungefär tio meter.
Sedan glider höger krycka framåt, inte långsamt om ni trodde det, den attackglider framåt.
Vad som händer då? Jo, jag faller ju såklart framåt och ställer då ner den gipsade foten och eftesom kryckan attackglider så attacksätter jag ner foten.
Det enda jag hinner tänka är:
"-AJ SOM FAN!"
Svensk som man är så biter man ju ihop och låtsas som ingenting. Bara ställer sig upp på den friska tassen. Speciell vän frågar såklart hur det gick och om jag ska sätta mig i bilen men jag säger att det går bra, vi hämtar hundmaten och sen åker vi.
Efter några hopp och lite tid så kommer själva svim/spykänslan och medan han hämtar hundmat så står jag dubbelvikt över en pall med (ironiskt för er som känner mig) fågelfrö.
Och jag kan verkligen inte resa upp mig för varje gång jag försöker så kommer svim/spykänslan som tsunamivågor. Kallsvetten rinner i nacken och jag får för mitt liv inte upp drgkedjan till jackan. Sjalen kring halsen åker av och jag kan inte tänka på något förutom att jag blir oerhört irriterad på att det står en kille som arbetar i affären bara någon meter ifrån mig och pratar med en bekant. Och jag kan inte tänka på något annat än att den jäveln borde ha folkvett nog att komma med en stol eller i allafall fråga om jag är ok.
Tillslut ser jag en stol, eller jag ser dess fyra ben där jag står och hänger på fågelfröna och jag väser till Speciell vän:
"-Stoooolen, jag spyr."
Han fattar och hämtar den och när jag satt mig ser jag att affären är vänliga nog att ha satt ut muggar och flaskor med julmust, varpå jag väser igen:
"-Juuulmuuuuust, dricka, nu"
Han fattar igen och efter fem minuter är jag redo att hoppa till kassorna. Hajar ju att kryckorna var en dålig idé och tar vagnen som krycka i högerhanden för att undvika ännu en aj-svim-spy-fågelfrö-stol-julmust-incident. Funkar klockrent. Står vid kassan och slänger upp benet på kryckan för att hålla den värsta smärtan i chack. Väntar, hoppar, väntar, hoppar, ja ni fattar.
Snart framme, snart ut i bilen, snart kolla om gipset är i femtioelva delar, snart hemma, snart.
Tanten framför i kön.
"-Jo, alltså jag har lite rabatt som inte har blivit dragen (fnissar lite generad) och jag tänkte att du kunde ordna det. Det är fyra och femtio, där (visar på kvittot). Om det inte är till besvär?" avslutar hon med att fråga i damen i kassan.
Så nära, så jävla nära att jag skrek allt vad jag orkade:
"-Jo! Din feta kossa! Det är till jävligt mycket besvär! Ta din jävla rabatt och kör upp den så långt upp i arslet så att den aldrig mer kommer ut! Hagga!
Alltså, sååååå nära.
Men jag är ju svensk, så jag teg och led och hörde henne (den feta kossan) säga:
"-Hi hi, ja det var ju tur att det gick att ordna så lätt."
"-Lätt? Lätt? Jag ska fan visa dig vad som är lätt din förtappade jävla snåljåp!"
Såååå nära.
Nåja, jag kom ut i bilen, gipset var helt och jag kom hem utan vidare incidenter.
Men i morgon stannar jag fan hemma. I allafall till kvällen för då ska jag ta mig till skolan och gå på ett av veckans föräldrarmöten.

Over and out