Dra åt fanders Bore

Det vore skönt om Bore ville dra åt helvete nu. Det ser ju faktiskt lite ljusare ut idag, det ligger lite värme i luften och det droppar från taken. Jag var ute med fjärtlunsen och jag kunde faktiskt med lite god vilja känna lite våriga vibbar. Visst, inte mycket men lite, lite.
Det känns som att alla man pratar med mår lite (eller mycket) dåligt just nu. Alla är nere, deppiga, snuviga, hostiga eller bara har allmänt ont i hela kroppen. Jag tror att det är vintern vi är trötta på helt enkelt. Den har känts längre än på många år och vissa dagar känns det som att den aldrig kommer att ta slut.
Men idag är det plusgrader och var gång man går utanför dörren så gör man det med livet som insats. I allafall hemma hos oss. Det ligger bra med snö på taket som gärna halkar ner och då gärna när man är på väg ut eller in. Fjärtlusen och jag skyndade oss ut. Och in.
Vad jag tror är att den ligger och bider sin tid för att få rasa i huvudet på någon inte ont anande person. För jag vet att snö är ond. Ond är den, ond.

Vad som mer känns som ont är att tända på ett hotell. Känns rätt onödigt tycker ju jag då. Men vad vet jag, jag är ju bara ett litet jon.

På fredag kommer en långväga vän hit till Twin Peaks. Det ska bli gott att se han, det var en stund sedan. Jag hoppas han kommer ihåg att ta med diverse prylar som har glömts hemma hos han. Det vore skönt för tvåa att slippa gå med en vinterhandske. Hon har frusit om vänsterhanden nu i några månader så det bli nog skönt för henne med en vante igen. Mouhahahaha.

Kidsen har tv-spel/dator förbud. Speciell vän gjorde en deal med dem igår att om vi skulle åka och bada så var det stopp på spelandet fram till fredag. Det hördes inga som helst protester. De köpte det direkt. Tur att de hade görsköj igår så att de känner att det var värt det. Det har varit väldigt mycket spelande den sista tiden och man hör det på dem, speciellt ettan. När de inte har något att berätta om dagen förutom hur det gick med spelandet så vet man att det varit för mycket. Tanken att slänga ut alla spelkonsoller genom fönstret har slagit mig mer än en gång.

Min rygg är som ny. Eller ja, inte som ny kankse men den fungerar igen. Jag ska lova mig själv att uppskatta det. I allafall i några dagar, innan jag glömer det för det gör ont någon annanstans. Eller vad säger jag, jag som aldrig gnäller. Eller hur var det med det där? Speciell vän? Hur var det?

På söndag ska jag gå och handla i en purfärsk butik. Sen ska jag krama om ägaren ordentligt. Kanske får hon en ordentlig spark för lycka i ändalykten också. Nej, det vågar jag inte. Men en kram ska hon få.

Over and out