Låssasvuxen och snuvig

Hostan är såld, jag vet inte till vem men borta är den i allafall. Har inte sett till pengarna men de ligger väl här någonstans. Har fått snuva istället. Spekullatnt Någon?
Jag hatar att vara förkyld (men det klart, om det är någon, någon alls, som gillar det så säg till, tänker ringa till tidningarna i så fall) och jag vill inte. Vill inte må så här. (Det är nu ni ska tycka synd om mig)
Men å andra sidan brukar jag tänka som så att vad fan är en förkylning? Det sitter folk i sina stugor med MS, reumatism och cancer så vad har jag för rätt att gnälla över någonting som är övergående? Nä just det.

Det snöar idag. Igen. Det hatar jag också. Jag brukade tycka om vintern, innan. Innan jag blev chaufför. Det är inget roligt alls att jobba när det snöar, inte när det är halt, inte när det regnar. Man vet när man åker till jobbet att idag kan det vara den dagen. Den dagen då det händer någonting.

Idag har jag utvecklignsamtal med ettan i skolan. Då ska man gå dit igen och låssas vara vuxen. Jag känner det så varje gång, att jag låssas vara en vuxen. Alltid på samtal och föräldramöten så känner jag det så. De andra föräldrarna sitter där och är vuxna på riktigt och jag, jag känner mig som en lögnare. För jag är ju inte vuxen. Inte på riktigt.

Speciell vän sover i min säng. Jag tycker om tanken på att han snusar där nere i sängen, min säng. Det gör mig glad i hjärtat.

Tv ropar på mig, måste gå.

Over and out