Pia-Lena och Svea-Berta

Hemma efter att ha varit och badat i vattenpalatset. Eller ja, det är ju synd att säga att jag har badat mig blå precis. Med ryggont så funkade dock varmvattenbasssängen fullkomligt förträffligt. Men det blev inte så mycket hopp i vågorna, åk i kanan eller lek och stoj. Men det gör inget för det fixade ettan, tvåan och Speciell vän helt utan stöd från mig.
Speciell vän ser mer sliten ut idag än vad han gjorde i söndags när vi ändå var dagen efter "Hämta en hink, jag mår illa". Men han reder sig nog, jag får väl offra mig och massera hans tassar en stund sen.
Det var sjukt lite folk och badade idag, jag har aldrig varit med om att det varit så lugnt där. Fast det var såklart ingen nackdel. Man kunde sitta och ta det lugnt och ändå se kidsen i böljan. Annars brukar man ju bara se sju tusen huvuden och inte ha den blekaste aning om det är ens egen unge man ser eller någon annans. Men det klart helst ska ju ingen unge drunkna så det gör väl inget om jag kollar in Pia-Lenas unge och Svea-Berta kollar in min unge, huvudsaken är ju att alla kids har några ögon på sig.
I dag hade mina kids i allafall Speciell vän ögon på sig så jag kunde lugnt ligga i en stol och läsa en bok och dricka livets dryck. (Ja, nu snackar vi kaffe inte öl. Vad tror ni om mig? Hade jag druckit öl hade jag ju suttit i bubbelpoolen hajar ni ju)

Nu är det filmtajm som gäller (ni kommer väl ihåg "Filmtaaaaajm"?) och ingen orkar ens äta något. Det är ju sjukt, inte ens Speciell vän äter. Märkligt.

I morgon ska jag äta lunch med en kär vän som jag inte har träffat på åratal. Och nu menar jag åratal. Det ska bli sjukt trevligt att ses och vi har säkert en hel del att snacka om så jag hoppas hon har en lång lunch. Ska ju fika med Linduz denna veckan också och så ska jag till systeryster och gå på något party av något slag med kläder. Hur ska jag hinna allt denna vecka, det kommer att bli stressigt :)
Eller också inte. Det är rätt slappt när man jobbar som jag, det blir långa veckor ibland, men jag klagar inte, jag klagar inte. Nej, nej, det gör jag inte.

Kollar som sagt på film. Speciell vän skrattar. Inget i hela världen gör mig så glad som att höra han skratta. Jo, när kidsen skrattar blir jag också glad i mitt hjärta så klart. Har tänkt på det att Speciell vän är lite som min egna privata "skrattpåse" om ni minns dem. Jag kommer inte ihåg om man skakade på dem eller tryckte på dem för att de skulle skratta. Jag får testa att trycka han i magen och ruska om han och se om det funkar. Men det klart, han skrattar ju för det mesta ändå så det ska kanske inte bli nödvändigt.

Min rygg mår massor med bättre nu än vad den gjort sedan natten mellan fredag och lördag. Jippi.

Over and out