Jag har tandvärk.
Alla ni som har haft det vet ju hur skönt det är. Inte så.
Speciell vän tjatade på mig i morse så mycket att jag blev tvungen att morra åt honom. Men det känns bättre nu i kväll än det gjorde i morse, då funderade jag allvarligt på att ringa till gaddis, men jag tog mitt förnuft till fånga när jag insåg att mitt konto inte tillåter utsvävningar som tandläkarbesök.
Jag överlever. Antar jag.
Annars tycker jag att dagen har varit lugn och fin. Få se, vad har jag gjort idag? Kollat till lilla gula monstret som flyttat hemifrån och varit i slagsmål och därför har en skadad tass. Skulle dit och avgöra om vi skulle ringa till vetrinären men nya husse hade redan ring och bokat tid tills i morgon. Goa, nya husse som älskar gula monstret så mycket som hon förtjänar.
Sen har jag fikat och sen har jag fikat igen. Det är ju alltid trevligt. Har hört att man kan bli fet om man fikar hela tiden.(Nu håller jag för öronen och viskar "bingo")
Gick en microprommis med fjärtlunsen. Stackarn han skulle behöva en redig promenad, men jag skyller på tandvärken så slipper jag dåligt samvete.(Kan meddela att det inte funkar nåt vidare)
Som sagt, det har inte hänt mycket idag inte. Sov länge gjorde jag föresten, det var skönt och välbehövligt som bara den.
Jobbar i natt. Ska till "dörrhopparavgångjärn" stället. Håll tummarna att dörren håller sig där den ska vara och inte hoppar av i natt igen. Men jag ska säga till både den och trucken att sköta sig, annars får de på moppo. Tyckte jag såg en kvast innan för dörren och jag tvekar inte att ge på dem med den om de inte sköter sig.
Speciell vän och jag pratade lite idag om det här med oss. Det verkar som att vi sitter ihop mest hela tiden. Jag är inte van vid att vilja sitta ihop med någon. Men missförstå mig rätt, jag älskar känslan av att verkligen vilja sitta ihop med någon, hela tiden. Har aldrig känt att jag inte kan få nog av någon förut och det är både skönt och skrämmande på samma gång.
Det som är skrämmande är också att speciell vän har kommit under mitt skinn på ett sätt som ingen annan gjort och speciellt inte på den här korta tiden. Det känns mer skrämmande än jag vågar tänka på, men det är också en så otroligt skönt känsla att våga låta någon komma en inpå livet så.
Jag känner mig så hel, så fullkommlig tillsammans med speciell vän och jag börjar hajja det där med "HAN".
Over and out
Dags att sluta blogga.
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar