P-huset som gud glömde

Vilken degig dag. Den har varit som en stor, överjäst vetedeg. Men en god sådan.
Speciell vän var med mig på jobbet i natt och det blev i allafall två och en halv timma i bingen för oss båda i natt. Men när vi kom hem så var det bums till att tvaga av sig det värsta av smutsen och sen dra i väg på innebandymatch för ettan spelade hemma match. Direkt efter matchen drog vi till stan och hämtade upp tvåan och trean som sovit över hos min syster med familj eftersom jag jobbat natten. Direkt därifrån hastade vi till bion för att se den nya Disney rullen, Bolt. Det var dock nära att vi missade filmen eftersom vi skulle parkera i världshistoriens mest idiotiska parkeringshus.

Kom till plan ett. Åkte in på plan ett. Inser att det är fullt på plan ett. Ska åka vidare till plan två. Inser att det inte går att åka vidare till plan två. Inser att den enda vägen är nedåt, det vill säga ut ur P-huset. Åker ut ur P-huset. Åker in i P-huset. Åker upp till plan två. Där finns en plats. Tack gode gud.

Bion var min present till kidsen och speciell vän på alla hjärtans dag. Det var uppskattat av alla. Speciell vän var dock lite lätt trött och jag såg nog att han satt och sov under filmen. Men det gör inget, jag förstår. Det frestar på att sitta vareviga fredag i en skitig lastbilshytt. Tänk att han gör det för min skull! Bättre än alla alla hjärtans dags presenter i världen.

Hände en bra sak i dag till. Speciell vän följde med mig in till syster med familj när vi hämtade upp kidsen och hon var som vanligt. Trevlig, glad och lättsam. Hälsade glatt på speciell vän och gav mig en stor kram. Inga anklagande blickar, inga sura miner, ingen anklagande ton i rösten. Bara min vanliga, högt älskade syster. Den kramen värmde mig i mitt hjärta.

På eftermiddagen var jag risig, halsen värkte, luftrören värkte och huvudet dunkade. Speciell vän, som själv är risig, bäddade ner mig i soffan och lagade mat till kidsen medans jag sov en stund. Den alla hjärtans dags presenten slog alla chokladaskar och blommor med hästlängder.

Den här dagen har varit trött och slö och jag mår rätt risigt. Men den har på samma gång varit, för att citera Askungen, fullkomligt uuuunderbar.
Eller för att citera vad Speciell vän just sa när jag frågade hur han mår.
"Jag mår bra i hjärtat men det är värre med kroppen"
Jag instämmer.

Over and out