Jaha, så drog någon undan mattan, satte fälleben på mig och sparkade ner mig i smutsen.
Tackar, tackar det känns underbart.
När jag tänker efter så var det precis det jag önskade och behövde nu. Ja, verkligen, livet har ju varit som en stor och fet räksmörgås ett längre tag nu så jag behövde ju verkligen känna att jag lever.
NOT!
Men så är det ju så att man tar åt sig mer än nödvändigt just när man har kravlat runt på sin hårdsmörgås och fastnat i kaviargegget ett längre tag. Och när man har klättrat upp några pinnar på stegen så är det extra jobbigt när någon jävel ställer sig och skakar på den tills man ramlar ner i joxet igen.
Men min käraste Systeryster kan alltid få mig på bättre humör. Hon kan alltid få mig att klättra några steg.
Tack för att du finns.
Barnen är inte heller så dåliga på att få mig att klättra, ibland likt en bergsget på Mount Everests branta sidor.
Några av mina bästa vänner är också ganska så duktiga på att putta upp mig längst hårdmackans kant.
Så jag är som katten, landar på tassarna (i alla fall den som inte är Hobbitfot) och likt Duracell kaninen så fortsätter jag envist framåt, uppåt.
För jag är faktiskt bra, precis som jag är, fast jag är lite glömsk.
Och att vara glömsk betyder faktiskt inte att man är en dålig mamma.
Och jag, jag är faktiskt en bra mamma, det har jag tre levande bevis på.
Så det så! Pilutta dig
Over and out
Dags att sluta blogga.
1 år sedan
Du är bra precis som du är. Någon annan människa har ingen rätt att få dig att tro nå annat.
SvaraRaderaFör hur glömsk eller snurrig du än är så finns du där för dina små. Och det är det enda som är värt nått. Sen är du en klok typ med. Det är oxå värt nått.
@--)---
Tack! :)
SvaraRadera