I vår herres hage, bland maskrosor och förgätmigej

Ibland så jobbar jag så hårt med att blunda att jag inte ser alla vackra blommor.
Jag missar vackra lupiner för att jag kniper ihop ögonen så hårt jag kan.
Går miste om underbart vackra orkideér för att mina ögonlock är så hårt sammanpressade.
I vägkanten, precis där jag passerar, växer rallarrosor och jag promenerar förbi dem utan att se dem.


Tistlarna däremot. De trampar jag givetvis på, så där så att de vassa stickorna fastnar i fotsulorna. Och medan jag svärande går hem så missar jag en hel bukett med prästkragar.


Nu menar jag ju inte att det bara sitter trislar och kirskål i min bukett, här finns gott om vackra blommor. De allra vackraste rosorna tillexempel.
Och om man verkligen ser på en maskros så inser man ju att den faktiskt är oerhört vacker. 
Men jag har lovat mig själv att stanna i vägkanten lite oftare och lukta på blommorna. 
Snart. När jag har tid. Och ork. Och lust.


Tills dess luktar jag på mina vackra rosor här hemma.


Over and out
Ps. S.v. du är ingen tistel, bara så att du vet det. D.s.