I den perfekta världen

Men är det inte märkligt att jag inte kan sova ens när jag är sjuk? Det måste verkligen vara något allvarligt fel på mig för jag kan verkligen inte sova. Det liksom låser sig, som att kroppen tänker:
-"Ok, nu lade hon sig ner, då kör vi på allt vi har!"
Jamen, jag tackar så ödmjukast vad vänligt av er, förbenade celler av denna kropp.
Eller så har jag blivit besatt av någon antisov demon som bestämt sig för att helt enkelt inte låta mig sova något mer. Praktiskt kan man ju tycka vid den första svindlande tanken av att slippa sova, men inte så bra i längden när man tänker efter.

Fast om man nu tänker att jag inte skulle sova alls så skulle ju det vara den ultimata lösningen på många av mina problem. Jag kunde jobba hela natten, städa, tvätta och rasta hunden medan barnen var i skolan och stå med en stek färdig och hälsa dem välkomna hem. Sedan skulle vi sitta som ljus vid matbordet och alla skulle äta upp till sista ärtan och efter att jag pedagogiskt hjälp alla barn med läxorna skulle vi sedan spela sällskapsspel kvällen lång tills de kröp till kojs klockan 20:00 och jag kunde sticka ollar till dem innan jag åter for till jobbet.
Jag skulle ju kunna vara den perfekta föräldern och matten varje dag, hela veckan lång.
Så skulle det kunna vara, i den perfekta världen.
Men när jag tänker efter så vore nog inte den perfekta världen så rolig ändå.
Jag är visserligen ganska bra på stek men jag är urusel på att sticka.

Over and out
Går och slår mig själv med en stekpanna i huvudet eller helt enkelt bara ligger på rygg och kväver mig själv till sömns med hjälp av nästäppan.