Vems är hunden?

Idag hände det otroliga. När Snajdarn och jag var på promenad sa en tant:
-Oj, vilken lydig hund du har!
Jag tittade mig noga omkring och undrade vem hon pratade med innan jag insåg att det inte fanns en person i närheten, inte någon annan hund heller som smugit sig upp bredvid mig och stod och såg ut som den var min. Bredvid mig i kopplet stod Snajdarn. Och han stod stilla som en staty när jag hade sagt till han att göra just det.
Jag fattade ingenting, bredvid mig stod en hund som såg ut precis som en lydig och fin boxer.
Insåg att en två timmar lång promenad i sakta mak, med i runda slängar 700 stopp för att envist försöka få Snajdarn att inte dra framåt i kopplet som en vinthund, faktiskt hade gett resultat.
Fina, fina underbara hund.

Over and out