Skavsår i pjäxorna, falukorvslimpmacka och gammalt skägg

Insåg idag att personen som sparkade mig i röven igår hade fel. Och det betyder ju som ni förstår att jag hade rätt. Inte för att det spelar någon roll, men det var ändå ganska skönt att upplysa personen i fråga om det idag.
Men jag kan, med stolthet i rösten, säga att jag inte gjorde det elakt. Och personen ringde upp mig och vi pratade och var mycket trevliga och civiliserade mot varandra.
Det är bra, då kan man väl säga att båda vann.
Och huvudsaken, i det långa loppet, är att man inte är osams. I alla fall inte mer än en liten stund.

Idag har jag varit på längdskidåkning. Nej, nej oroa er inte, hobbitfoten och jag har inte varit med och åkt, vi har bara tittat på, från kanten. Trean hade friluftsdag idag och det passade sig så utmärkt att de skulle vara precis här utanför och skida. Toppen, så den här mamman var med och hade kameran i högsta hugg.
Fick härliga flashbacks från forntiden när jag själv satt med varm choklad i den ena handen och limpmacka med falukorv i den andra.
Sen har man glömt allt det dåliga som skavsår i pjäxorna, fastfrusen snor i ansiktet (tänk Thomas Wassberg, fast minus själva skägget. Jag var inte så värst skäggig på lågstadiet och är väl inte direkt i Wassbergs klass nu heller men ni hajar. Typ.) och köldskadade fingrar i lovikavantarna.
Man minns det ljuva som limpan, chokladen och den strålande solen.
Sol hade de idag och varm choklad. Någon limpmacka ville inte herrn ha, han ville ha kalla köttbullar och kakor istället. Fick han väl.

Ettan har hemstudier idag, vilket innebär femton minuter vid köksbordet, pluggandes och resten av dagen vid datorn. Tror han alltså. Skulle inte tro det säger jag.

Men just nu ska jag ta med mig båda mina fina grabbar och ta en tur till stan. Trean ska köpa present till en kompis som fyller år och Ettan hoppas nog på "amerikanskhamburgejättemat". Troligt säger jag. Eller, kanske föresten, det var länge sedan.

Over and out