Vaknade så där ni vet med intorkad snor i båda näsborrarna, dräggel på hakan och båda kinderna och med andedräkt som en, inte död men väldigt, väldigt skadad, grävling. Vaknade så där så man förstår hur det måste kännas en stund efter att man stött ihop med ett gäng huvudkrympande infödingar i någon kvav djungel någonstans i nåt bortglömt land. Hjärnan känns minst sju nummer för stor för huvudet och det känns nästan som att den liksom buktar ut genom öronen men man är, av naturliga själ, för rädd för vad man ska få känna för att våga sätta handen mot örat. Tänk om man liksom skulle känna någon slags prinskorvsliknande substans och i samma ögonblick som man rör vid det börja rycka okontrollerat med benen.
Hjärna inte.
Vaknade (ja, eller nåt i den stilen) duschade och åt en rostad macka, som för övrigt smakade någonstans mellan ingenting och byggplyfa, och sedan satte jag mig ned vid datorn. Satt här i exakt 2,3 sekunder innan snoret började forsa. Så nu sitter jag här, med datorn och två näsduksduttar upptrycka i näsan. Nej, alltså, datorn är inte upptryckt i näsan, bara näsduksduttarna. Min son provade annars en bra variant i tre års åldern, han tryckte upp en platt, röd legoetta i näsan. Det blev för jobbigt att försöka somna när snoret rann och kom då på den briljanta idén att en legobit i näsan skulle nog minsann få stopp på det. När legot väl satt där insåg väl den stackars pojken att lego nog inte var så behagligt i snoken och berättade för sin kära mor att:
-Mamma, jag har lego i näsan.
-He, he visst, serdu, jättebra lilla gubben
-Nej, men allvarligt mamma, jag blev så trött på snoret
-Eh, ok, jag får se
Varpå jag lös med ficklampa och glodde den stackars treåringen rätt upp i prinskorvarna. Och jodå, där satt den, längst uppe strax intill hjärnan.
En tur till akuten var nog också, vid närmare eftertanke jobbigare än lite snor i näsan.
Just nu sitter jag här och försöker påminna mig om det så att jag inte i ren desperation stoppar upp tv-dosan, katten eller en handduk i näsan.
Over and out
Dags att sluta blogga.
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar