Har inte tid att blogga för jag har för mycket tid över

Dåligt med uppdatering här, jag vet! Förlåt, men det blir lätt så när man har folk runt sig mest hela tiden. Jag är helt enkelt bäst på att blogga när jag sitter ensam och det blir inte så mycket med det när huset är fullt med folk hela tiden.
Nu låter det som att vi har haft främmande hela veckan här, men det har vi alltså inte. Det är bara det att vi är ganska många när (nästan) alla är hemma och ingen går till varken jobb eller skola. Fast nu låter det som att jag klagar och det gör jag inte. Den enda som fattas oss här hemma är lillpojken och det är ju som det är med det. Tiden går fort och han är snart hos oss igen. Dessutom har vi ett extra lånebarn (eller ja, barn och barn, han är nästan två meter lång men i alla fall) och det kompenserar ju lite i alla fall. Han är en go unge han med, fast han inte är våran på riktigt.

Nu tänder Oxfilen ljus nere i gruvan och tv:n väntar. Jag lovar att bättra mig (som vanligt så lovar och lovar jag bättring med uppdateringarna) och i morgon är det ju sista dagen på det här året och om jag hinner ska jag dra en summering.

Over and out

Ja, visst, ja!

God Jul på er käraste läsare!

Over and out

Lyckligast i världen!

Tänker bara att jag är så sjukt lyckligt lottad som har en underbar familj att fira julen tillsammans med!
Jag är så full av energi och lyckorus nu så jag behöver inga droger i världen!
Tack för att ni finns!

Over and out

Jo, det är säkert, mamma, jag HAR städat!

Ja. Mmmm. Fast inte så noga va?

Over and out

Bäst att vara ren under, då undergången stundar

Idag ska jorden gå under, i fall att ni har missat det. Så, jag sitter väl här och väntar får vi väl se hur länge det dröjer. I vanliga fall på fredagar brukar jag ju städa och så hade man nog kunnat tänkt sig att vi skulle ha åkt och handlat när Oxfilén kommit hem, men idag känns det ju onödigt. Det spelar ju ingen roll om det är lite skit i hörnen om ändå jorden ska gå under. Och handla är ju helt onödigt, det kommer ju inte att bli någon middag i alla fall. Fast det klart, den kanske väntar med att gå under till kvällen och då vill vi kanske ha lite kvällsmat i alla fall. Men det finns nog något i frysen jag kan ta fram, det känns ju ändå onödigt att åka och handla bara för en kväll.

Om jorden nu mot förmodan skulle råka bli kvar och inte gå under så ska vi vara barnvakt i kväll till liten Tussa på två år. Det var minsann inte igår man hade några sådana småttingar sovandes hemma så det blir nog spännande. Eventuellt får vi nog några större extra barn hemma med så det kan nog bli fullt ös här fast Trean åker till sin far och Ettan är hos Flickvän.

Undrar om man kan få tillbaka pengarna man lagt på julklappar om jorden går under, känns ju lite sura pengar att kasta ut om det ändå slutar med död och förödelse. Får kolla upp det där efter elva fikat, om vi är kvar då.
Nehej, bäst jag kilar iväg och byter underkläder, känns som värdigast att ha det i fall jorden nu går under.

Over and out

Käck eller fräck knäck. Välj själv.

Åh, knäck, denna underbara, smarriga godbit. Som en liten bit av julen, nedsmält i en liten, fin, ljuv gottebit.

Mamman i familjen kokar denna julens klassiker på spisen i sitt röd och vitrutiga förkläde medan barnen sitter på golvet och pysslar. Hon gnolar på en julmelodi medan hon låter knäcksmeten sakta förvandlas till seg, gräddljuv massa som skall hällas i de käckt, prickiga formarna.
Hunden ligger vid den sprakande brasan och plirar på mamman ifall hon skulle bjuda honom på något smarrigt.
Pappan kommer hem med portföljen i högsta hugg och med en nyhuggen gran under andra armen. Familjen välkomnar honom med öppna armar och doften av knäck sprider sig vida omkring.

Eller, så är det mer så här det går till:

Mamman slänger in knäckingredienserna i micron och fräser på de i en sisådär tio minuter. Klädd är hon, i raggsockor, pippitröja och träningsbyxor. Bara en unge är hemma och han sitter vid datorn och kollar på traktorer på You Tube. Mamman småsjunger på Fuck her med Tenacious D medan hon kluttar den sega kolan än i, än bredvid de knöliga formarna.
Hunden ligger på rygg i köksoffan med snorren i vädret och suckar av tristess.
Plastpappan kommer hem, men inte ännu på ett tag, och då luktar han svets och är svart i ansiktet av olja. Han är trött och mer sugen på en dusch än en seg knäck som fastnar i pappret och dessutom kommer att sitta kvar i tänderna tills nästkommande morgon.

När jag gjorde knäcken på bilden ovan kan man väl säga att det var ett litet mellanting mellan de här båda förslagen. Vilket som var sant av vad får ni lista ut själva.

Over and out

Jul-kulbord

Var på kulbord igår. Nä, jag skrev inte fel, det var julbord som var kul, alltså ett kulbord.
Stolt över min snygga sambo som fick gå fram och bli avtackad efter sina 23 år som brandman. En gyllene brandyxa, biobiljetter och två blomkvastar blev det som ticketitack för de här åren.
Jag var stolt som en tupp (nu är vi där igen, alla dessa djur och deras spännande egenskaper) och älskade honom lite så där extra hårt.
Idag är vi dageneftertrötta och misar mest omkring i pysbyxor och raggarsockor.
Det är inte fy skam det.

Over and out

Pepparkaksbak, delad som alla andra bakar

Idag har Tvån, Trean och Treans kompis bakat pepparkakor. Jösses, tre degar gick vi lös på! Men så många peppisar blev det inte, det hamnade en del i munnen på de två minsta bagarna. Men vad gör väl det? Det är ju lite av grejen med att baka dem, att få äta degen under tiden.

Over and out

Pepparkaksgubbehatt som gav rysningar

Var på julkonsert igår kväll. Systersonens skola ordnar det i en av granstadens kyrkor och det brukar vara en både rolig och vacker tillställning.
Vackert är det med barn och luciatåg. Inte för att de är så där ljuvligt, vackra i välstrukna vita särkar och fladddrande ljus. Inte vackert som i skönsång med femtioelva stämmor och tomtenissar i grå, kardade luvor och rågblonda flätor. Inte vackert som i levande ljus, saffransdoft och perfekt framföra toner.

Nej, mer vackert som i skrynkliga, lite för korta lucialinnen. Vackert som i tomtar i femtioelva olika röda dräkter, några med toviga skägg och lösnäsa, andra med elektriska ljus i plastlyktor. Vackert som i luciakronor på sniskan med, om man har tur, bara ett ljus som är slocknat. Ett av dem lyser extra starkt för den lampan snart, snart är trasig. Vackert som i pepparkaksgubbar i brun pyamas med hatten på svaj. Vackert som i stjärngossar med stjärnan i håret på tärnan framför som står vänd åt fel håll och tittar avundsjuk på lucian bredvid. Vackert som i barn som inte, ens för en minut, kan stå stilla och inte heller låta bli att prata med tärnan bredvid, hon som har glittret nedhasat lite för långt i pannan och därför kliar sig konstant. Vackert så där som bara barn kan sjunga.

Vad är vackrare än en systerson med brun pyamas och lintotthåret utstickandes under den bruna hatten? (Hatten som förövrigt systersonen fick rysningar var gång han råkade röra vid).
Lite fint på något sätt är det också med en moster sittandes bakom en på tok för lång kvinna med myror i häcken, en moster med tårar i ögonen och ett stort, stort leende på läpparna.

Åkte hem med lätt hjärta, tyst nynnandes på "Tre gubbar".

Over and out

Att träffa folk på stan när man är sjukskriven

Bara för att det inte syns på utsidan, betyder inte att det inte känns på insidan.

Over and out

Dagens finaste?

Finns inga ord för hur vacker den här tatueringen är...

HA HA HA!!! Patrick Swayze som kentaur, är det inte vacker så säg?!

Over and out

Yiiiihaaaaa!

Lyssnar gamla Imperiet låtar medan jag städar och plötsligt går allt lite lättare.
Städmusik

Over and out

Bar om baken?

Snön ligger vit på taken, här sitter jag och är bar om baken. Nej, det gör jag ju så klart inte, hur skulle det se ut? Nåja, sitter gör jag, fast med byxorna på. Har varit på vårdcentralen och tagit mer prover, det var visst några ämnesomsättningsprover som inte var bra. Vi får väl se vad det visar när de nya proverna är klara.

När jag skrev snön ligger vit på taken, kom jag att tänka på julen. Jag tänker inte så mycket på julen nu för tiden. Den liksom kommer, kostar pengar och ger mig en massa extra kilon och sedan är den liksom över. För er med normala jobb innebär den ju lite extra ledighet ni kan njuta av, för oss i knasbranchen (läs igen, det står inte knarkbranchen) innebär den oftast mer jobb än vanligt. Den egentligen enda roliga med den nu för tiden är att se när barnen öppnar sina julklappar och blir (förhoppningsvis) glada. Förra året blev Tvåan så glad att hon grät, då var det kul med jul. I år känns det som att vi kommer att lyckas med alla fyra, jag hoppas det i alla fall.

Apropå barnen så ska bonussonen flytta hemifrån om någon vecka. Stort! Största lillpojken blir stor. Letar lite i gömmorna och hittar en micro, en kaffebryggare och lite annat smått och gott som nog kommer till nytta för han. Ska bli roligt att kunna kvista förbi och hälsa på lite hur som helst och inte känna att det gör nåt. Alltså jag har absolut inget emot hans mamma på något sätt, tvärtom, jag gillar henne jättemycket, men det är ändå inte som att vi bara kvistar förbi och tvingar till oss kaffe liksom. Nu kommer vi definitivt att göra det. Speciellt som det är vår kaffebryggare, han har ju inget val liksom. 

Minsta lillpojken kommer hem idag och det är alltid lika skönt. Då blir den här mamman hel i hela kroppen. Längtar! Nu ska jag se om jag orkar städa lite, det är ju sånt man gör på fredagar, har jag hört alltså. 

Over and out

Skratta mer?

Plåstra

Vill ni skratta mer? Jamen, surfa in och läs Sveriges roligaste serie då!

Over and out

Kan man inte skriva pennan varm, får man elda på den!

Konstigt det är att försöka skriva ett inlägg och inget liksom kommer när man lägger fingrarna på tangenterna. Eller jo, det gör det, men sedan läser jag igenom det, inser att det står typ: Bla bla bla, och så suddar jag ut det igen. Så tänker jag gör om, gör rätt. Börjar skriva, bla bla bla, läser, suddar och börjar om igen. Om jag haft en gammal, hederlig skrivmaskin hade det gått åt en jävla massa papper vid det här laget.
Knatter, knattter, knatter, pling! Tipex hade jag nog också behövt i parti och minut.
Fast det klart, dagböckerna hade ju inget direkt tipex.

Appropå dem, så berättade jag ju att de fick brinna i grillen för ett tag sedan. Hade jag grillat korvar på dem hade de korvarna varit svarta, inte bara av sot utan även av all skit som stod i böckerna. Nåja, jag sparade några i alla fall. Jag sparade den äldsta av dem, från jag var elva, tolv år och så sparade jag det som stod när mina barn kom till jorden (sjukt det låter, kom till jorden. Från vardå? Rymden? Ok, alla barn är alltså ailiens? Jo, men det verkar ju vettigt. Eller vänta nu, det lär ju menas från himlen då eller? Nä, det funkar ju inte, dit kommer man ju när man dör. Hmm, mummel mutter). (Var var jag?!)
Jo, den där äldsta dagboken läste jag för ett tag sedan och jag lovar, jag höll på att skratta mig fördärvad. Här kommer ett smakprov:

881221 Kära dagbok!
Tiden lider mot jul och jag har inte köpt meren 3 julklappar!!
Ursh jag är rädd! För vad?
Jo, jag har lite onti halsen och man
kan få den där läskiga obotliga sjukdommen
är det!! Skak, darr, rys...
Pennan blir alderles varm för jag eldar i toppen.
på den. Idag slapp jag vara ensam för
Micke var här. För han blev sjuk.
Lycktan brinner som vanligt.
Jag är skit rädd för den
där sjukdommen.
Telefonen ringer! Pappa svara.
Idag finns det inget att skriva så jag ritar istället.
God Natt Jag saknar dig farfar!
Hej då

HA HA HA!!! Så sjukt roligt! Sjukdomen som jag skriver om tror jag är AIDS. Som ni märker visste jag inte så mycket om den då, fast det klart, det gjorde väl inte direkt någon. AIDS är ju såklart inget att skratta åt, det som är så sjukt roligt är att jag gick omkring och var så rädd att jag skulle få det. Huxflux eller vad? Roligt också att pennan blir varm, no shit liksom, jag eldade på den och sedan blev jag typ impad över att den blev varm. Micke var förövrigt en pojkvän till min syster vid den tiden.
Älskar även stavning och särskrivning i texten, underbart!
Bara en till:

880202 Måndag!
I dag har det igentlligen inte hänt
någonting förutom: OS guld i stafet
Ottoson, Svan, Moberg, Wassberg (såklart)
och i går kväll tog Tomas världs-
rekord i skrisko och tog sitt
andra OS-guld. Just nu spelar
sverige-canada hockey sista avsnittet
av Falcon Crest. Shase kanske dör
tror det. Jordbävning. Många skadade
Lane har ställt till det för Melissa
för han älskar henne. I hockeyn står
det -1-1. Falcon Crest börjar inte
för en sommaren eller hösten hur
ska jag stå ut!!! Svar:?????????
I morgon ska min kompis hänga med
på ridningen i morgon.
God Natt
Hej då.

HA HA HA!!!
Hoppas ni haft lika roligt som jag.

Over and out

Ett zoo i sängen?

Följande utspelade sig i vårt sovrum i kväll:
Vi ligger i sängen och småpratar lite medan vi värmer upp vår iskalla säng och mina fötter som är så kalla att en isklabb, direkt från frysen känns varm i jämförelse. Oxfilen är trött och säger att han måste sova varpå vi säger godnatt och pussas lite och sov gott och allt det där.
Jag är fortfarande lite för pigg och säger: -Duuuu.... och ställer en fånig fråga. Detta upprepas några gånger och nu är verkligen Oxfilen trött.

-Duuuu...
-Mmm...
-Om du var ett djur, vilket skulle du vara då?
-Eh, sköldpadda.
....-Jaha, så du kunde krypa in i ditt skal och slippa alla mina dumma frågor?

Oxfilen skrattar så tårarna rinner och replikerar sedan:

-Nä föresten, en orm. Så jag kan slingra mig ur det här!

Ridå!

Over end out

Universum rubbades, men alla kontroller blinkar blå

Köpte tre stycken nya tröjor idag. Mest för att hon i affären var så trevlig, proffsig och verkligen brann för sitt jobb.
Så nu äger jag en sjuttiotals inspirerad, getingtröja. Fullkomligt lovely! Och en orange sak som dottern höll på att spy på. En svart följde med som för att ändå hålla trådarna på plats i universum, liksom.
Nöjd.

Shopping är ändå lite skönt för den mentala biten även om jag får betala det nu med ryggen och usch-höften. Tyvärr fick min plånbok lida den också, men vad gör man inte för att behålla förståndet.

Over and out

Flytta ut härifrån istället då!

Hur kommer det sig att det onda i min kropp flyttar omkring som en annan bohem? Jag tycker bestämt att den kan flytta ut ur min kropp istället. För gott!
Har insett att jag måste skriva upp var och hur det gör ont och när det gör ont var för jag minns knappt vilka dagar det gör ont var. I onsdags till exempel var det värken i vänster knä som var värst för att sedan flytta till vänster arm för att igår flytta sig till vänster del av nedre ryggen. I morse kom jag knappt ur sängen! Tog väl en timme innan jag kunde gå något så när skapligt. Skumt är vad det är.
Toppa den här skiten med en helkass mage och andra märkliga saker som iskalla händer och fötter, och då menar jag iskalla! Som om jag haft de i kylen en timme.
Mår som en sork, om nu de mår sämre än genomsnittet eller om det är ännu en av de märkliga generaliseringarna vi gör av djur. Önskar jag var pigg som en mört istället, och stark som en oxe.
Mest mår jag som sorken och är lika senil som en giraff (nu vet jag inte om de är så senila men WTF, något djur ska väl få skulden även för denna åkomma).
Sängen nu och hoppas må bättre i morgon bitti än i morse.
Pip pip som sorken sa.

Over and out

Ge benknotorna frid

Ni har hört talas om skelettkvinnan va? Jag blev som jag brukar bli när jag hör talas om märkliga livsöden lite  fascinerad och har nu läst ungefär det mesta som skrivits om henne på nätet.
I mina ögon är den här damen en mycket, mycket, mycket märklig kvinna. Mycket!
Hur sjutton kan man tända på att slicka på en gammal döskalle? Det över går då i alla fall mitt förstånd med hästlängder. Nej, fy, gräv ner de stackars benen och låt dem få ro. Vill man lajja med skelett får man väl köpa sig ett i plast.
Vissa vill ju ha det till att det inte spelar någon roll eftersom skeletten ju ändå är döda (no shit, är de det?!) Men det är väl egentligen inte det som det handlar om? Det handlar väl om respekt, gentemot människan.

Som jag har läst så verkar det som att hon hade ett litet "kit" redo för att ge sig ut och gräva (!). Det känns ännu mer bizzart! Skulle hon gå ut och gräva upp ett skelett och stoppa ner i bland sina lakan i sängen (som hon ju för övrigt verkar ha gjort med sina skallar och benknotor)? Brrrr!

Nej, stoppa henne i finkan ett tag, visst, men framför allt, ge kvinnan hjälp för det här kan ju bara inte vara normalt!

Over and out

Då brann du en gång för alla

Tänker att jag borde avsluta den här bloggen och eventuellt, om jag orkar, börja på den ny. Men inser att jag inte vill skiljas från en del gamla inlägg. Fastnar ibland i de gamla inläggen och skrattar ibland så att tårarna rinner (får man det åt sin egen blogg?) gråter ibland åt mina egna svarta monster och uppskattar ibland att läsa vad jag har haft för mig under åren som den hängt med.
Dagböckerna gick ett flammande öde tillmötes tillslut och brann som gamla, ruttna minnen ska göra. Brann och försvann med röken (som förövrigt nästan höll på att kväva mig. Bara tur att ingen ringde till brandkåren). Det var faktiskt oerhört befriande och lite av en ritual att mitt gamla liv var över. Jag vill inte fastna i dem en enda gång till. Jag har tillbringat på tok för mycket tid med att grubbla över det förflutna och att fastna i en gammal dagbok medan de värsta minnesmonstren håller mitt hjärta i en handske av rakblad kan jag faktiskt vara utan. Gamla elaka troll ska stanna i skogen där de hör hemma och utan de där sabla böckerna har jag faktiskt redan glömt en massa saker.

Men bloggen. Den är inte fullt så avslöjande för mig själv. Dessutom började jag inte skriva den förrän jag faktiskt börjat min resa mot ett bättre liv. Visst, det tog några år att komma hit, var ganska så vilsen ibland, men ändå inte ens i närheten av hur det var förut, på böckernas tid.
På böckernas tid var monstren svarta som olja och lika trögflytande och feta.

Nej, jag tror bloggen får stanna, i alla fall ett tag till. En del av inläggen ser jag som rena påminnelser till mig själv, så att jag minns. Så att jag inte råkar sätta foten i en läskig björnfälla igen. Eller låter odjuret komma tillbaka in i mina tankar.
Jag låter den vara kvar så att jag kan skratta åt en del gamla, tokiga och glada inlägg. Och framför allt, skratta med mig själv.

Over and out

Kvalifikationer för ett arbete

Har ju funderat på det här med nytt jobb ju och kom att tänka på ett arbete som skulle passa mig perfekt och dessutom är det säsong för det nu; snöpinne. Ni vet de där orange pinnarna som står efter vägarna för att visa plogbilen var vägen går under snön. Jag passar ju perfekt.
Fnular vidare och konstaterar att lyktstolpe kan fungera om jag bara skaffar en hatt med en lampa i, men det kanske ingår i arbetsklädseln för lyktstolpar? Fast jag är nog kanske för kort.
Tänkte ett tag söka som bärande stötta på en altan här i kvarteret men insåg att jag är trött på fysiskt krävande arbeten och kroppen klarar nog inte det.
Såg att det låg ute en tjänst som kvastskaft, den har jag sökt.

Ni fattar va? Stel som en pinne var ordet.

Over and out

En sådan där känsla, ni vet

Fick en sådan där känsla, ni vet, som plötsligt bara kommer över en. Att jag är så lyckligt lottad, ändå, fast jag har ont i kroppen för tillfället. Att jag ändå har ett så bra liv med så många underbara människor runt mig, och djuret så klart.
Att jag hur som helst har TUREN att ha det bästa man kan ha,
Familjen med alla som det innebär.

Over and out

Som jag älskar.

Jycken är sur på mig. Han sitter med ryggen åt mig i soffan och suckar uppgivet, så där som bara en sur boxer kan sucka. Uppfordrande och irriterat. Med jämna mellanrum vänder han sig om och liksom psykar mig, stirrar anklagande på mig. Så vänder han ryggen åt mig igen och tittar, längtansfullt, ut genom fönstret.
En djup suck igen. Blänger, först ut genom fönstret och sedan på mig igen.

Plötsligt hörs skrapande ljud utifrån, gissar på att det är ljudet av en grävskopa mot asfalten, han spetsar öronen och blir plötsligt rak i ryggen. Huvudet lite på sned. Nyfiken, undrande. Men så råkar han få syn på mig igen och suckar, blänger och ser så där oerhört lidande ut igen.
Roligt när han liksom glömmer bort att vara sur en liten stund.

Varför han är sur? För att vi inte har gått långpromenad. Men hur lätt är det att förklara för en hund att man inte är så fräsch i kroppen?
Sätter mig hos han i soffan och smeker sametsöronen och lovar att vi faktiskt ska gå, om en stund. Då får vi sällskap av god vän och promenaden behöver ju inte vara så hastig, då funkar det ju. Och han måste lova mig att inte dra så i kopplet.
Han lovar och jag andas in lukten av varm päls när han andas i mitt öra och jag tänker:

Som jag älskar den här jycken.

Over and out

Funkar med glass också

Doktorn var en riktigt seriös och trevlig hen som faktiskt lyssnade på mig. Otroligt men sant! Så alla mina farhågor om att jag skulle bli överkörd och hemskickad till Alvedon och vatten var helt onödiga. Sju rör med blod blev jag i och för sig av med, men det är det ju helt klart värt om de kan hitta något fel på mig (i alla fall om det finns något att göra åt det!). Fast fel på mig är det ju, men nu menade jag rent medicinskt då.

Fortsatt sjukskriven tills vidare är jag ju i och för sig, men det är ju i alla fall en bit på vägen. På vägen mot att  tänka att paj enbart är något positivt som man har vaniljsås till. Eller möjligen glass.

Over and out

Paj, gott eller ont?

Rabarberpaj eller smärta?
Önskar så att man fick välja sin paj, då hade jag lätt valt blåbärspaj, varm med vaniljsås. Riktig vaniljsås med svarta prickar av vanilj i.
Den här känslan av att kroppen är paj kan jag vara utan.
Doktorn idag, se vad det blir. Rädd att hen ska säga att det är psykosymatiskt, du kan gå hem nu och åk till jobbet i morgon och lev lycklig i alla dina dagar, hej, hej.
Då går jag sönder fullständigt. Jag kommer inte orka stå på mig om det är en sån där avviftande skitdoktor som säger: Ta några alvedon och se till att sova ordentligt och drick mycket vatten.
Då kommer jag gå hem, inte ta några alvedon, inte sova och absolut inte dricka mycket vatten. Men framför allt så kommer jag att bryta. Tokbryta ihop och bli en våt fläck på mattan. Torka in där och liksom försvinna, som vätska som dunstar bort.
Håll tummarna för att jag får hjälp så pajen kan bli av blåbär. Eller möjligen en sån där ananashistoria.

Over and out

Natten

Har alltid gillat natten. Det är tyst och stilla, lugn och ro. Det skumma är att jag alltid får massor av kreativa tankar då och lust att renovera, måla tavlor, skriva böcker, starta företag osv, osv i all oändlighet. Jag kan fyllas av så starka känslor av kreativitet att jag måste tvinga mig själv att ligga kvar i sängen för att jag inte ska gå upp och göra en väggmålning, snickra ett kryddskåp eller virka sjuttiotvå grytvantar.
Alltså kan man tänka sig att nattjobbet borde passa mig som handen i handsken och det gör det nog egentligen. Men hur kul och enkelt är det att kombinera med en familj? Nej, inte så värst.
Och dessutom är det inte så kreativt givande att köra långtradare, även om det är jävligt roligt emellanåt.

Over and out

Funderingar en grå dag som denna

Mår tjyvens i kroppen och hoppas på att de hittar något (fast något bra som man kan göra något åt, helst lite enkelt så där) på måndag när jag ska till Vårdcentralen. Förhoppningarna är väl inte så stora men jag vill ju ändå få något svar på om det är något fel på mig, rent kroppsligt eller om det sitter i knoppen efter den här tunga hösten. Fast jag tror faktiskt inte att det gör det, jag tycker jag känner min kropp så pass väl vid det här laget och hur ångest och depression känns det vet jag ju och det här känns inte alls så. Inte alls.
Men som sagt, vi får väl se vad som dyker upp.

För övrigt knallar det på, fast hjärnan är fortfarande tom på både kluriga blogginlägg och berättelser. Det är märkligt för de har alltid funnits där förut men är sjuttsingen som bortblåsta nu. Lusten att skriva som alltid har funnits vill liksom inte riktigt infinna sig. Jag kanske är deprimerad ändå? Men nej, det känns inte alls så. Jag kanske har gjort slut på alla kluriga och roliga saker i huvudet så att det liksom har sinat. Man kanske bara har en viss mängd av det när man föds och jag var klantig och brände allt på en gång, ungefär som man gjorde med veckopengen när man var liten. Eller lönen när man var ung och vild och inte tänkte så mycket på att pengarna skulle räcka en hel månad, vilket slutade i att man fick panta burkar för att ha råd att tanka bilen de sista dagarna innan lön. Gå och handla för tioöringar man skramlat fram ur gamla lådor och under sängen. Gud, vad gammal jag lät nu! Tioöringar, bara en sådan sak! Men det gick ju det också.

Ibland när jag tänker tillbaka på sådana där saker så tänker jag att jag knappt kan fatta att den där tjocka tjejen med tioöringarna verkligen var jag. På riktigt samma person som jag är idag. Fast det klart, man är ju liksom inte samma person men ändå är man ju det. Bra mycket klokare, bra mycket smalare, bra mycket mindre snigelögonbryn i ansiktet och en jäkla massa gladare och mycket mindre arg. Men ändå var ju den där personen jag en gång i tiden. Jag är i alla fall glad att jag är som jag är idag, även om jag knappast är perfekt så är jag i alla fall väldigt mycket nöjdare med mig själv idag än jag var då. Framför allt så respekterar jag mig själv så mycket mer idag än jag gjorde då. På den tiden gjorde jag mest mig själv illa på alla sätt jag kunde komma på och tyckte mest att jag var värdelös och inte förtjänade bättre. Idag kan jag se på mig själv och ändå vara stolt över en massa saker med mig själv. Även fast jag är som jag är och fast jag har dagar när jag är nere eller känner mig lite mindre bra på saker. Som nu tex, när det känns som att jag inte kan få något annat jobb, fast jag vet att jag måste skaffa ett annat och att jag innerst inne vet att jag kan. Rätt var det är, mina vänner, rätt var det är...

Nåja, livet går vidare vad jag än får för svar på vårdcentralen på måndag, om jag får några svar. Det vet man ju inte, det kanske bara är som det är med det. Det kanske bara är att bita sig hårdare i läppen, ta sig samman, stoppa ner det onda i en påse och låtsas som att smärtan inte finns och åka till jobbet fast det gör ont i varenda kroppsdel. Vi får se.

Over and out

Fnas fanns!

Igår började jag googla barnprogram igen för jag fnular vidare på det där med programmet Fnas som jag har nämnt tidigare i bloggen. Jag liksom minns det där programmet lite men inte riktigt ändå. Jag har liksom för mig att det var någon slags fickludd det handlade om och i ett avsnitt vill jag minnas att ägaren av byxorna, som Fnas bodde i, hade köpt en chokladkaka som smälte och höll på att dränka Fnas. Men innan Fnas gick en säker död till mötes i form av chokladdrunkning så räddades han av att byxägaren helt sonika smetade upp sin kladdiga chokladkaka ur brallan. Fnas själv var liksom två ögonglober och ståltråd invirad i gasbinda.

Det här låter helt sjukt, jag vet, men plötsligt fanns en kommentar på ett jättegammalt inlägg i min blogg där en anonym person skrev att hen mindes Fnas. 

Alltså fanns det! Det är inte jag som är tokig i huvudet, det är den som skrek och producerade Fnas som eventuellt har en skruv lös. 

Fast jag tror att jag tyckte det var bra. 

Trasig i kroppen

Nu gick det inte längre att stå ut med smärtan i handlederna, armarna, axlarna och nacken. Orkade inte en dag till på jobbet! Jag är slut, trasig, sönder och helt enkelt färdig för tippen rent fysiskt. Just nu ligger jag bara i sängen och försöker att hitta en något så när skaplig ställning så att armarna inte ska värka allt för illa. Sitta med datorn är väl ingen lysande idé men å andra sidan funkar inget annat heller så skit det samma.
Inser att jag måste ringa vårdcentralen och försöka få hjälp, det går inte att ignorera det längre nu för jag orkar helt enkelt inte en endaste dag till.
Jag håller er uppdaterade med eländet så får vi se om jag får någon hjälp eller om det bara är att köra vidare och gå sönder för all framtid. För jag känner på mig att jag snart är där om jag inte gör något åt det.

Annars då, tänker ni. Jodå, det mesta knallar på. Vi är snart klara med "sommarstugen", det vill säga Oxfiléns hus som stått tom ett år eller så nu. Det är tomt på saker nu och snart är det färdigstädat också, nu är det faktiskt bara två golv kvar att torka sedan är det klart för försäljning. Så sitter du där och är sugen på att köpa världens gulligaste lilla hus, just let me know. Surt känns det att sälja det, för det är verkligen ett hus som jag skulle vilja bo i, det är litet och gammalt och jävligt fint så där som bara gamla hus kan vara. Men ack så litet till en familj med tre barn som bor hemma. Det går bara inte. Då kommer den närmaste framtiden enbart att handla om utbyggnader och renoveringar och det känns det som att jag kan vara utan.

Läste i tidningen att vid fyrtio, där jag är om enbart några få år nu, är det dags att förverkliga sina drömmer och följa sitt hjärta och göra verklighet av sina drömmar. Att våga ta steget ut i livet och starta ett företag eller flytta till andra sidan jorden. Ok, tänker jag och tar sats och ska precis hoppa när jag inser att jag inte har några spännande drömmar att uppfylla.
Jag har inga bra ideér till något eget företag och till någon annan del av jorden har jag inte alls lust att flytta. Ett nytt jobb skulle jag med all säkerhet behöva, innan jag är helt trasig i kroppen, helt trasig mentalt av all nervositet av att vara på sunkiga ställen ensam nattetid eller får en hjärtattack av den mentala stressen av ovan nämnda sunkställen och skumma typer som är ute på nätterna. Jag vet att jag måste därifrån, men hur fan får man ett nytt jobb? Jo, man startat något fyndigt företag och blir rik på kuppen. Men det var ju just där problemet låg, jag har ju inga fyndiga och bra ideér! Jag är ju bara en vanlig enkel åkarslav, vad fan begär ni, liksom.

Känns som det här inlägget inte är det mest positiva jag har skrivit. Men det är väl så när man ligger hemma i sängen med en kropp som gör ont. Med ångesten över en som en tung filt för att man vet att man borde vara på väg någonstans rent professionellt men man inte är det. Man tuggar kvar i samma dödande hjulspår fast jag vet att det, på riktigt, kommer att ta livet av mig på ett eller annat sätt.
Stannar jag mycket längre som kommer det att ta livet av mig, jag vet det. Om inte annat så kommer jag ruttna inifrån och bara dö.
Jag drömde att jag bad min chef dra åt helvete. Det var ju inget smart drag men jag minns att det kändes bra i drömmen. Det sjuka är att jag inte har något emot hen som person, men ändå, tillfredsställelsen att få göra det och åka därifrån och aldrig åka tillbaka övervägde ändå det hela.

Nej, nu får det vara slutältat, nu säger kroppen ifrån datortid.

Over and out

Arma armar

Nytt schema på jobbet, nya turer och ny förman.
Jag orkar inte.
Måste snart ta tag i mitt liv och hitta mig ett annat jobb, jag orkar bara inte mer snart!
Dessutom är mina axlar så trasiga nu så jag orkar snart inte ha armarna på något annat sätt än rakt ner. Det kommer att bli jättesvårt att köra, lasta och lossa med armarna hängande längs sidorna hela tiden. För att inte tala om att torka sig i häcken...

Over and out

Not so nice after all

Skönt att jag sov exakt noll minuter i natt. Skönt att jag somnade till slut, klockan åtta på morgonen och sov hela tre timmar. Skönt att jag har huvudvärken from hell och att jag går på skiftet i natt.
Härligt. NOT!

Over and out

De små sakerna som gör min dag

Saker som gjort mig glad den här veckan

Ett dagis på promenad i en Stockholmsförort. Alla barnen, ca fyra till fem års åldern, klädda i pippigula reflexvästar, går på ett långt led. Jag kommer fram till övergångstället med lastbilen och stannar således för tåget av gula småttingar. Fröken som går i täten tittar upp och vinkar tacksamt till mig varpå det går som en våg genom hela raddan av de små knattarna. De tittar upp, varpå jag vinkar, de vinkar. Nästa unge tittar vad kompisen framför vinkar till och vinkar då till mig, varpå jag vinkar osv tills hela det långa bandet av gula små (ank-)ungar vinkat sig förbi övergångstället.
Den här chaffisen åkte vidare, varm i hjärtat.

En liten knatte på promenad med sin far(?) tittar och pekar på min tradare när jag kommer rullande inne i staden. Jag blinkar till med helljusen till den lille gynnaren och ser sedan hur munnen formas till ett stort "O" och grabben pekar och pratar uppsluppet med pappan. Tacksamt leende från pappan.
Den här chaffisen åker vidare, varm i hjärtat.

Älskar det här med att bli äldre och känna sig rörd av små saker och se så mycket fint i det lilla vardagliga. När jag var yngre var jag ju fullt upptagen med mig själv, precis som de flesta yngre faktiskt är. Det måste vara en av de bättre sakerna med att bli en tant. Ser fram mot att bli ändå bättre på det.

Over and out

Back

Satte mig här och tänkte mig att jag skulle blogga en skvätt, men jag vet inte vad jag ska skriva. Jag som alltid har haft sådan skrivklåda har plötsligt fått förstenade händer som inte alls vill skriva. Eller så är det bara för att mina naglar är så långa att jag knappt kan skriva längre. Tänker varje dag att de måste kapas men jag vet att det tar en massa tid för när de blivit klippta måste de filas och det tar sådan jädra tid innan jag blir nöjd för jag hatar verkligen när det blir små flärpar eller hack i dem. Det klarar jag bara inte av, så oerhört irriterande så det finns ju inte,. 

Nåja, livet hankar sig fram. Eller ja, det är inte riktigt rätt att skriva så för allt är bra, jättebra, förutom att min svärfar fattas mig. Men vi bestämmer så här, vi skiter i att ta upp det här, jag vill inte prata om det, det blir lite för personligt. Ni som har hängt med ett tag minns säkert när min kära mormor gick bort, jag skrev inte om henne heller. Det går i alla fall inte att förklara den där känslan av sorg och saknad och dessutom blir det lite för mycket under skinnet tycker jag. Sorgen och saknaden tar jag med de mina här hemma resten av mitt liv kan vi stöta och blöta men inte det.

Vi sammanfattar det hela med att han fattas mig. Stenhårt!

Jobbet är som vanligt, mörker. Ha ha, vilken oerhörd humor jag har. För er som eventuellt har missat att jag jobbar natt så upplyser jag er om detta nu, så hajjar ni också skämtet (ni med riktigt låg och långsökt humor kan ju skratta åt "upplyser" också, fast då snackar vi lååångsökt!).

Idag skulle jag in med vagnen på service och enligt chefen skulle jag vara där klockan sju, vilket resulterade i att jag stressade som en gnu hela natten för att hinna med en timmas rast också innan dess. Det hann jag, på minuten faktiskt, men när jag kom dit vid sju blev jag upplyst om att de inte började förrän klockan halv åtta. Åtta fick jag backa in eländet på verkstaden. Irriterande att tänka att man kunde sovit en timma till, eller tagit det lugnt hela natten. Nåja, klart blev det och hem kom jag och det är ju ganska så lättförtjänta pengar att sitta och fika medan de servar. Sämre kan man ha det.

Inser att allt jag skriver blir ointressant dravel så jag slänger in en bild på min orkidée som äntligen blommar och struntar i att blogga och hoppar i duschen istället. 

Over and out

Blå.

Återkommer när jag mår bättre.

Over and out

Trasig

Jävlar vad lång dag! Man liksom försöker hålla humöret uppe men jävlar vad det INTE går!
En sån svärfar får man bara en gång o då går han sta o dör?!
Jävla skit, vad jag saknar dig! Redan!
Tar hand om min Oxfil'e så gott jag kan. Det och att ta hand om min svärmor, är det enda vettiga jag kan få ihop nu. Så jag kör på det.

Over and out

Usch!

Fy vilken lång dag. Lång och jobbig. Men skön ändå eftersom vi fått vara med alla våra fina barn idag, äkta, plast och extra. Men fan vad tungrott det är... Svärfar, du fattas mig, som FAN!

Over and out

Sov gott käraste svärfar.
Du fattas mig redan!

Over and out

Nätter som förkortar mitt liv radikalt

Jag hatar mitt jobb
Jag hatar mitt jobb
Jag hatar mitt jobb

I natt gjorde jag det i alla fall. Det mesta gick fel och det blev inte mycket till rast på ett tolvtimmarspass.
Hoppas och håller alla tummar och tår att det blir lite drägligare i natt. Och att tyskarna trollar hem min handtruck som jag (klantarsle) glömde på en lossning. Jag som gnäller på att alla andra glömmer trucken och stöttorna hela tiden och så gör jag samma sak själv. Men jag försvara mig med att man blir lite lätt grötig i hjärnkontoret när man jobbat massor av timmar mitt i natten utan rast.
Så håll tummarna ni med, som lite hjälp på traven, att det blir lite (läs, mycket) bättre inatt.

Längtar till långledigt, redan efter första natten på skiftet. Suck.

Någon som har ett jobb till mig? Någon? Snälla!

Over and out

Var är de virvlande höstlöven?

Långledig igen då och tillbaka i det verkliga livet och inte enbart i arbetsbubblan. Exakt så känns det, som att man bara jobbar och jobbar och inte orkar tänka på någonting annat. En och en halv veckas jobb, som en zombie, ledig fem dagar, är som människor är mest. Arbetsdagen igår var en sån där som man vill kapsla in i betong, sänka ner på havsbotten och förtränga att den någonsin ägt rum. Extra körningar, stress hela dagen för att hinna i tid, nattchaffisen hade struntat i allt returgods med effekten att jag hade mer gods med hem än ut på turen. Vi toppar med en trasig axel, ja ni fattar. 

Tänkte i min fantasi att den här helgen skulle innehålla årets kanske sista hojtur (jag ser oss där, i solskenet med gula och röda löv virvlandes runt oss i fartvinden), gräsklippning och att vi skulle göra höst på altanen, ta in dynor och göra poolen klar för vintern. Spöregn. Och med det gick alla planer i stöpet.

Ny plan är i stället en flaska rödvin, rött kött och någonting med avokado. Det kan ju funka det med. 

Trean kommer hem idag. Åh, lycka! Den här mamman blir hel, fullkomlig och total. Underbart! 

Ettan for till flickvännen fast den här taskiga mamman har sagt att, på vardagar sover ni var och en för sig.   Jag tycker det viktigaste just nu är att sköta skolan med allt som det innebär, men just den här dagen fick de dispance eftersom flickebarnet var sjuk. Inte bara förkylning alltså, utan sjuk så att hon var på sjukhus igår. Då tyckte jag att det var ok att han åkte dit och tog hand om henne lite. Verkar inte som att hon har några föräldrar hemma, utan bor typ själv och det kan ju såklart bli lite ensamt för henne. Jag kände mig som den elakaste av mammor när jag bestämde att hon inte får sova här på vardagar, men jag orkar inte riktigt vara mamma till en tonåring till. Jag tycker synd om henne att hon känner sig ensam när ingen förälder är hemma hos henne men jag känner ändå att jag måste räcka till åt de barn som jag har satt till världen. Det är inte lätt att räcka till åt alla och ibland gör man inte det. Jag har bestämt mig för att jag måste försöka att säga ifrån när jag inte orkar så att jag inte bränner ut mig emotionellt. Igen.

Ibland måste man bara ta beslut som kanske inte känns så jysta, för att orka.

Hon är såklart välkommen hit på helgerna och jag både bryr mig och henne och tycker om henne. Jag är inte känslokall om ni trodde det. Men tonåringar som de är, jag känner att jag måste ställa ner foten och visa att skolan kommer först.

Varför försvarar jag mitt beslut? För att jag har dåligt samvete fattar ni ju. Men det ska man väl ständigt ha som förälder va?

Over and out

Cancerfrukost? Nej, tack!

Laddade upp med hostmedicin i natt och, halleluja, jag sov som en stock. Undrar i mitt stilla sinne om Oxfilén fick sova, jag misstänker nämligen starkt att jag hostade ändå, i sömnen. Dessutom blev han risig igår kväll och har med säkerhet ont i halsen idag. Jag känner mig i alla fall bättre i dag och börjar ana att jag nog överlever den här förkylningen också. Phju!

Annars har det inte hänt så mycket. Jag läste två böcker på mindre än ett dygn igår. Först på natten plöjde jag nya Mons Kallentoft, Vattenänglar. Underbar bok, precis som resten av hans böcker. Sedan från morgonen och fram till fyra på eftermiddagen tog jag mig an I stundens hetta av Viveca Sten, också en höjdare. Läs, kort och gott. (Vill poängtera att detta inte är reklam, i så fall hade jag länkat till någon boksida som säljer dessa böcker. Eller ja, på sätt och vis är det ju reklam, för författarna. Men jag har i alla fall inte fått några böcker av dem för att skriva det här, jag har lånat dem, helt gratis, av Mamman. Om du nu undrar varför jag skriver det här dravlet så är det för att jag kollade på Plus igår som handlade om all smygreklam i bloggar. Gå in och läs på Plus hemsida (inte heller reklam, ha ha) och läs om det. Där kan ni också läsa om att man inte ska använda tuttförstorarkräm för den får man inga jystare lökar av, bara cancer.) (Åh, var var jag? Alltså när jag dravlar iväg så här inom parenteserna så glömmer jag tillslut bort vad det var jag skrev om.)

Ja, visst böcker! Jo, läs dem. Tänkte ge mig på Liza Marklunds Du gamla du fria i går kväll men insåg redan efter första meningen att jag redan läst den. Det var lite irriterande.

Nog om böcker och tillbaka till Plus. Alltså, jag kollar ju knappt på tv men råkade hamna framför Plus igår och det handlade alltså bland annat om smygreklam i bloggar. Att folk får saker eller pengar för att fotografera och skriva, naturligt utan att det framgår att det är reklam, om företagets produkter i sina bloggar. Alltså göra reklam utan att det framgår att det är reklam, vilket ju är förbjudet i Sverige. Dessutom ska ju den som bloggar ta upp varan eller pengarna som en inkomst i sin deklaration. Undrar hur många som gör det. Säkert alla. Not. Känns nog mer som ingen.

Inte för att jag direkt bryr mig om att folk inte tar upp det i sina deklarationer och inte för att jag inte fattar att det är reklam när folk länkar till företags sidor, men jag ser deras poäng där. Tonåringar som läser modebloggar och sticker till stan och handlar samma brallor som Kissie och verkligen tror att hon brukar strutta runt i ovan nämnda braxor. Måste ju vara världens bästa reklam! 

Ja, här är det i alla fall helt reklamfritt, förutom att jag faktiskt, ibland rekommenderar saker som jag tycker är bra, som böckerna här ovan till exempel. Och inte behöver jag ta upp det i deklarationen heller för det är helt och fullkomligt gratis, så varsågod, Mons, Liza och Viveca, helt gratis, se det som en present.

Är inte riktigt klar med att göra reklam för programet Plus (varsågoda, det är gratis, Plus) utan tänkte vi skulle prata om tuttförstorarkrämen som de tog upp igår. Spännande grejer! Produkten är en kräm som ska strykas på lökarna och några kapslar som man ska käka, exempelvis i samband med frukosten. De intervjuade några tjejer på stan och frågade om de trodde på det och en av dem, hör och häpna, gjorde faktiskt det. Nåja, de flesta tyckte ju mest att det var humor och en dam skrattade och trodde att själva frågan var ett skämt. Nåja, det läskiga i den här storyn är att de undersökte själva produkten och den visade sig innehålla cancerframkallande ämnen och då blev det ju plötsligt inte så roligt längre. Mysigt, först smöjer man inte lite cancer på lökarna och sedan slänger man efter med lite cancer till frullen.

Nämnde jag att företaget var näst intill omöjligt att kontakta? Nämnde jag att de svarade på mail att de inte ville ställa upp i Plus? Nämnde jag att de lade på när programledaren ringde och frågade vad de tyckte om att det fanns cancerframkallande ämnen i produkten?

Speaks for its selves.

Nej, nu har jag terrat er tillräckligt för idag.

Over and out

Orka

Säger som kidsen, orka! Orka hosta lungorna ur sig, orka sitta och sova, orka feber, orka snuva, orka, orka, orka.
Snart säger jag upp mig som sjuk!

Over and out

Hostande tjackpundarpadda oroar sig för flygande badkar

Mår fortfarande som ett utskitet plommon. Orkar inget och ögonen rinner hela tiden, ser snart ut som en tvättbjörn på crack. Känner mig dock inte så utan mer som en sköldpadda på tjack (eller, ja, det VET jag ju inte, jag är ju varken sköldpadda eller tjackpundare, men jag kan tänka mig. Skit samma, jag mår urdåligt helt enkelt och ser för jävlig ut).
Har ännu inte klivit upp ur sängen annat än för att hämta kaffe, macka och gå på muggen. Jag bara ligger här, försöker läsa lite och det går bra en stund innan ögonen börjar rinna igen och jag bara måste blunda. Blunda innebär somna, somna innebär vakna när nysattackerna börjar. Suck.
Men tänker att trots allt är det ju bara en simpel förkylning som kommer att vara puts väck om några dagar så varför gnälla egentligen? Jo, det känns lite bättre en stund.

Blåste satan i natt hörde jag. Var lite rädd att badkaret skulle flyga sin kos. Eller ja, inte själva karet, så mycket blåste det nog inte, men framsidan som står lös där ute skulle nog kunna få fart och dra sin kos. Badkar undrar ni, jo vi slängde ut eländet här om dagen. Funderat på det ett längre tag nu, vad man ska det till när ingen badar. Känns lite onödigt när man dessutom har det minsta badrummet i världen (nja, ok, jag överdrev nog, det finns nog mindre, men stort är det inte). Nåja, ute är det nu i alla fall och bra blev det i badrummet,

Hostar. Jag hatar att hosta.

Over and out

Behåller min elaka present för mig själv

Jaha, så kom den då, senare än vanligt men ändå är den här. Sommarförkylningen som annars har en tendens att dyka upp mitt i den varma och svettiga sommaren. Men det klart, det kom ju aldrig någon varm och svettig sommar i år och därför kom väl förkylningen igår när det för en gångs skull sken en härlig sol och jag var ledig (så nära semester som förkylningen nog ansåg att den kunde komma. Sol och ledig). Så idag ligger jag nedbäddad i min säng med Snajdarn som ett extra täcke. För han ska ju såklart ligga uppepå en när han för en gång skull får vara i sängen. Nära, nära sin älskade matte som dessutom är varm som en kamin. Bättre än så kan inte en hund ha det.

Igår var jag på IKEA med Mamman en sväng. Så där lagom jobbigt när förkylningen just börjar och man liksom känner att den är på väg och man vet hur man kommer att må om några timmar. Fast det var ändå kul att göra något med Mamman och IKEA är ju liksom aldrig fel. I alla fall inte om man är kvinna.

Min älskade svärfar är på bättringsvägen i alla fall. Det känns bra i hjärtat det. Hoppas på att han får komma hem under veckan nu. Vi skulle åka in till han igår men jag tyckte det var dumt att komma med läskiga förkylningsbaciller till han nu när han äntligen börjar bli bättre. Ingen snäll present.

Återkommer väl om jag kommer på något intressant att skriva om.

Over and out

Gör´t!

Var ute och åt igår med goda vänner. Vi åkte rätt ut i skogen kändes det som och plötsligt var vi i lilleputtarnas land. Alla hus var ytte-pytte-små och allt kändes lite overkligt. Så plötsligt var man framme vid vattnet och en restaurang. Och maten, go´vänner, maten. Maten var så god att jag upplevde en orgasm med munnen. Aldrig varit med om maken till god mat och jag tror faktiskt på allvar att det kan ha varit det godaste jag ätit i hela mitt liv. På riktigt alltså.
Ät på Sjökrogen i Katrinelund. Alltså, på riktigt, gör det.

Var upp en sväng i öltältet också, det är ju en sådan helg här i byhåla. I kväll blir det nog också en sväng dit. Med mannen i mitt liv och samma goda vänner som igår. Kan ju inte misslyckas.

Over and out

Håna mig bara, gör det!

Den här bilden togs igår morse.

Den här bilden togs i morse.

Båda dagarna stod jag i köer och väntade och väntade. Är det möjligen så att någon vill håna mig? Alltså, jag bara undrar... För vem i alla sin dagar vill le när man sitter i bilkö? Min arbetskamrat sa i och för sig en smart sak, att tänk på att du har betalt när du sitter i kö. Och när man tänker på det så är det ju ganska så lättförtjänta pengar.

Over and out

Kära, goa svärfar

Nu är det bäst för dig att du blir bra och kommer hem snart!
Hör du det, bäst för dig.

Over and out

Men...

...jag har ju inte tid att blogga för jag ska ju till mitt underbara och härliga jobb nu. Åh, vad roligt det ska bli, jag kan knappt bärga mig! Det är ju alltid lika underbart att åka dit och bli arg efter fem minuter och sedan vara som en spänd fiolsträng i en sisådär tio timmar.
Åh, vad kul, synd att ni inte kan följa med.

Over and out

Trött som en rödspätta, klok som en älg

Trött som en rödspätta (den var ny va? Tycker man kan få experimentera med lite annorlunda djur än just de som man brukar nämna när man ska beskriva något. Som listig som en räv, det är väl egentligen inget som säger att de är så värst mycket listigare än till exempel ett murmeldjur? Eller finns det några vetenskapliga bevis för det?)

Hörde på nyheterna i morse att de kommit med förslaget att felparkerade bilar ska få bogseras bort. Hallelulja! Det vore verkligen bra för mig och alla andra som försöker arbeta i lastzooner och var som helst  på parkeringar (gärna mitt för lastkajen då) där folk tycker att de kan parkera för de "ska bara". Ska bara in och handla i en halvtimme, till systemet i tjugo minuter eller bara gå in och äta lunch en timme medan en annan sliter sitt hår i förtvivlan (fast mest ilska). Anledningen till att de vill kunna bogsera bort bilarna är för att komma till rätta med problematiken i att folk som ändå har massor av skulder står som ägare till bilar som andra människor, som troligen inte har en massa skulder eftersom de inte står som ägare på bilarna som de parkerar som rövhål, sedan använder och på så sätt slipper böter för felparkeringar eller tullavgifter. Den som står som ägare är redan skyldig staten fyrtioelvahundratusen och har tjugo spänn i taxerad inkomst så det finns liksom ändå inget för staten att hämta. Smart, får man erkänna. Jävligt irriterande för en annan som snällt betalar skatt, tull och parkeringsböter när man råkar sitta för länge på fiket (när man står i en p-ruta alltså och tiden råkar gå ut på p-biljetten).

Nåja, bra är det. Tycker jag.

Nu, sängen!

Over and out

Helt rubbad och ändå rätt glad över att vara långtradarchaufför

Lugn och fin natt på jobbet och redan hemma och snart i säng. Åt just en möglig macka som inte var så god. Den smakade helt ok hela tiden ända till den näst sista tuggan då smakade den mögel, ja men tack så mycket för att du väntade med det tills jag redan ätit nästan hela mackan. Urk! Så nu smakar det mögel i munnen och det kan ju aldrig vara nyttigt. Nåja, inget att göra åt nu, den är ju redan i magen. Resten ligger i papperskorgen så nu ligger hunden och gråter bredvid papperskorgen och tycker att jag är den elakaste människan i hela vida världen som inte ger den till honom.

-Hallå, jycken, den är möglig! (Som att han bryr sig)

Mitt nya nöje på jobbet är poddradio, tack gode Gud för poddradio. Har lyssnat mig igenom ett antal P3 Dokumentär som är ett av världshistoriens bästa radioprogram. Just nu lyssnar jag på Tjörnbrokatastrofen och det var verkligen inget vidare det inte. Riktigt otäck olycka som de gjort ett riktigt intressant program om. Chaffismorsa rekommenderar, Poddradio, speciellt P3 Dokumentär.

Apropå radio så hörde på nyheterna i morse att de stoppat alla porfilmsinspelningar i USA för att så många av skådespelarna har Syfilis. Men vad mysigt. Som "tur" är så börjar de igen om en vecka för då har alla skådespelarna fått en penicillinkur så då kan de "köra" vidare. Är nog rätt nöjd över att vara lastbilschaufför trots allt.

Igår beställde jag övningskörningspapper. Jodå, jag ska bli med egen motorcykel är det tänkt. Voj, voj hur ska det gå?! Alla skrattar och säger att du som kör en 25,25 meter lång tradare kan väl inte ha några som helst problem med att köra en liten motorcykel. Jag tänker bara att det är underligt att ingen verkar tänka på att min långtradare har 18(!) hjul. En motorcykel har två. I rest my case.

(Ja, men taaaa den mögliga mackan då hundjäkel!) 

Varför vill jag ha hojkort då undrar ni (det undrar jag med!). Jo, jag fullkomligt älskar att åka hoj och då säger det ju sig själv att det måste vara jävligt skoj att köra också. 

Jag älskar att vara så där skönt avskärmad från omgivningen som man automatiskt blir där på hojen. Älskar att känna alla dofter som man inte ens märker när man åker bil som tillexempel, nyslaget hö, sjö, matos och jag älskar att bli så där full i skratt som jag alltid blir när man åker in i ett doftmoln av koblajja. Jag börjar alltid, av någon outgrundlig anledning, att gapskratta när vi åker in i ett sådant där stinkmoln av kobajs. Märklig men sant. Jag älskar på något perverst sätt till och med att känna alla småsmällar av flugor i ansiktet. Nu när jag läser igenom det här inser jag ju att jag låter helt rubbad. Alltså borde jag passa att köra motorcykel för det är ju egentligen helt rubbat att sitta i de farterna på ett forden på enbart två hjul och dessutom helt osyddat så när som på en hjälm och ett skinnställ. Galenskap är vad det är, men ack så underbart.

Så. Sängen.

Over and out

Fy för pundartroll

Ja, men se på fan! Hon lever! Måste väl erkänna för vilken gång i ordningen orkar jag inte ens tänka på, att jag är sämst på att uppdatera bloggen! Såg att min bloggkompis Mela frågat mig för typ en månad sedan om hon fick länka till min blogg, -Ja, självklart får du det! Så där, bättre sent än aldrig.

Så vad händer? Ja, det som händer är väl att jag som vanligt mår prima och att livet som bäst rullar på. Så där som det ska göra för en kvinna i sina bästa år. Har ju haft semester och hunnit komma tillbaka till jobbet tre dagar innan jag gick på långledigt. Sista dagen på första veckan blev ju inte så där värst suverän då en pundare försökte att sno lastbilen och fick med sig en del från min väska som stod i hytten. Det var ju inte så lyckat men som tur var så missade han mina nycklar, alla Iphone grejer som låg i ytterfacket på min väska och dessutom missade han bilens dator som satt mitt i synfältet. Då kan jag bjuda på de brända cd-skivorna och strömfördelardosan som han lyckades få med sig. Varsågod och slit dem med hälsa. Hoppas du halkar på skivorna och landar med arslet rätt på dosan, brallorna spricker och den halkar rätt upp i ändalykten på dig.
Nämnde jag att det var mitt på en parkering mitt på ljusa dagen? Fräcka är de minsann.
Jag tackar Gud eller ödet eller vem det nu är som bestämmer att han inte hann få isär ekipaget och i gång bilen, det hade varit svårt att förlåta sig själv om han kört iväg och med bilen och kanske (högst troligt) mejat ner en massa oskyldiga människor.
Fy! Nä, vänner, kom ihåg att låsa dörrarna, cyklarna, bilarna. Lämna aldrig någonting framme för folk snor precis allt som inte sitter fastsvetsat. Min tro på mänskligheten fick sig en törn, igen.
Som tur är så finns ju en massa fina och bra människor också så att man inte tappar tron helt på mänskligheten.

Vårt bonusbarn, sonensflickvän, har åkt hem efter att ha tillbringat i stort sett hela sommarlovet hemma hos oss. Erkänner att det är skönt även om det inte är något som helst fel på flickebarnet. Men det är inte så jättekul att få en tonåring till att försörja. Det blir ju inte så billigt om man säger så. Om det är något som är gratis så stavas det inte tonåring.

Oxfilén sade upp sig som brandman igår. Overkligt! Han var lycklig som ett litet barn när han kom hem igår och sjöng: -Nu är det baaaaaaara tre dagar kvar! Sen aldrig meeeeeeeeeer någon vakt! 
Och, jo, det ska bli skönt som bara den! Slippa passa på vaktveckorna, slippa vänta på pipet som eventuellt aldrig kommer. Och jag kan väl tycka att han efter 22 år har gjort sitt för samhället. Tack för det, du underbara, nu är det dags att lämna över till dem som längtar efter att få bära med sig pipen. (De som försökte att inte bli glada när du sa upp dig. Ha ha)

Vet ni, go vänner, nu är det sovdags för mig, för i natt är det dags att på det igen. Ut i natten och smyga bland ugglor och andra nattdjur.
Och jag lovar att semestern ska vara slut nu och jag ska uppdatera lite oftare. Om ni har saknat mig alltså.

Over and out

Tänkte bara tala om att...

...nu är det:
SEMESTER!

Over, end, out

Rutan nere, huvudet ute och gasen i botten!

Det är konstigt att jag fnular så lite nu för tiden. Det kommer liksom inte så mycket tankar. Förut hade jag skallen proppfull av märkliga tankar och många av dem var liksom rätt svarta eller i alla fall grå. Inte alla så klart, men många av dem. Tänkte mycket på hur saker och ting var och hur det kunde ha varit. Många långa nätter gick åt till att tänka på pappan till de två äldsta barnen och hur han kan göra som han gör. Ödslade massor av tid till att tänka på att folk som han sagt till att han inte får träffa dem går omkring och tror att det är så. Tror att jag är en idiot som inte låter de träffas. (Vilket ju är intressant när man tänker på det med tanke på att de är fjorton och sexton år gamla och med all säkerhet skulle träffa honom om de ville vare sig jag sa bu eller bä). Jag tyckte på allvar att det var jättejobbigt att folk gick omkring och trodde att jag var en sån mamma. Nu skiter jag fullkomligt i både honom och vad alla andra tycker. Jag tänker inte på vare sig honom eller dem.
Ägnade nätter åt att tänka på kärlek och känslor och varför saker kändes si eller så.
Sörjde att jag förlorat den stora kärleken för åratal sedan. Satt liksom fast i ett ekorrhjul av svart, saknad, ångest över saker jag gjort eller inte gjort. Satt fast i tankar som aldrig tog slut, bara var mer eller mindre närvarande.
Så hände det.
Jag vågade vara bara jag. Vågade ha tråkigt. Vågade vara ensam. Vågade bli lycklig helt av mig själv.
Och då kom du, som från ingenstans, fast du funnits där i åratal. Jag önskar jag hade förstått redan för alla de där åren sedan att du var HAN.
Och så plötsligt vågade jag satsa,
Jag vevade ner rutan, stack ut huvudet och trampade på gasen.
Jag tillät mig äntligen att få vara lycklig, vågade äntligen älska.
Vågade äntligen vara sårbar.
Jag vågar äntligen älska!
Och älskar det gör jag, så att det värker i bröstet på mig. Tänk att jag äntligen träffade någon som passar mig som handen i handsken. Någon som är perfekt, just för mig.
Att du bara finns! Jag älskar dig så gränslöst och jag vill gärna bli både gamla och halvblind med dig.
Jag har äntligen hittat vad jag letat efter i hela mitt liv, mig själv, och då var det inte så svårt att hitta sin Oxfilé, den allra största kärleken!

Over, end, out

Borde...

Förlåt att jag aldrig uppdaterar nu för tiden! Jag hinner liksom inte och dessutom har jag ju på sätt och vis blivit av med min dator. Jag lånar den lite då och då av Tvåan som annars har lagt beslag på den, och då kan det hända att det blir en liten uppdatering.

Just nu borde jag inte alls sitta här utan stå i duschen, eller ännu hellre, ligga i sängen. Sen hem idag och det är en natt kvar på det här skiftet. Sedan är det två dagpass innan långhelgen. Efter långhelgen så är det fyra nattpass och sedan är det äntligen, äntligen, äntligen semester!
Som jag längtar!

Bäst jag gör som jag borde, går ner och skvalar av mig och hoppar i bingen så att jag inte somnar i natt.

Over, end, out

Lite liten

Somnade jättesent, vaknade jättetidigt. Känns som en jävligt usel kombo. Regnet vräker ner ute och Oxfile'n är på jobbet. Nu är det tre jobbveckor till semestern och det känns så enormt länge! Jag vill bara vara ledig nu!
Som ni hör vaknade jag väl på fel sida idag, jag vill bara somna om igen och strunta i alla måsten. Men det är ju inte särskilt troligt att det kommer hända. Nä, fy, skruttdag, ta slut.

Over, end, out

Pengaträdet frodas

Kör i gång den här dagen så att den tar slut och jag får gå på långledigt. Min arbetskamrat, som jag delar bil med, går däremot på semester nu på morgonen. Jävla skit, det betyder en massa mer jobb för mig. När vi jobbar så har vi ju vissa rutiner som vi följer, typ den som jobbar ditt eller datt skiftet tankar och kollar ditten och datten, båda städar och håller koll på saker, vi byter alla trasiga lampor etc, etc. Nu kommer det en sommarvikarie som troligen inte kommer att kolla oljan, inte tanka, inte städa ur i hytten etc, etc. Men vad sjutton det får gå, han förtjänar lite ledigt, men det blir skönt när han kommer tillbaka. Extra skönt för då går nämligen jag på semester.
Och föresten, det här året kanske blir det året då vi får en semestervikarie som faktisk gör allt det där. Man vet ju aldrig.

Vädret är ju vackert som aldrig förr och det klart, jag jobbar ju heldag i dag. I går sken solen från en molnfri himmel och det klart, jag jobbade ju heldag igår också. I morgon kan ni räkna med regn för då är jag ledig.
Bitter är vad jag är på det här vädret. Var fan är sommaren?!

Oxfilén går på vakten i morgon. Ja, alltså han ska göra sin plikt som brandman över midsommar och veckan som kommer. Det är ju bra, men inte så roligt. Det betyder inget mc-åkande på en vecka. Inser att jag måste ta ett eget kort så att jag kan åka ändå. Tänker hur billigt det skulle vara att pendla till jobbet också. Billigt är det däremot inte att ta kortet. Men det är ju lugnt, jag är ju gjort av pengar. Eller som sonens flickvän sa,
-"Pengar, de växer på träd".
Ja, det hade ju inte gjort ont att ha ett sådant träd. I väntan på att pengaträdet ska växa upp och ge avkastning åker jag till jobbet och tjänar några istället.

Over, end, out

Matt i pälsen

Känner mig så trött i kroppen. Benen väger fyra ton var och huvudet är fyllt av betong.
Vilar upp mig och hoppas vara piggare i morgon.

Over, end, out

Trippel urk

Skulle ha jobbat i natt. Kommer att ligga hemma istället med ont i magen och kräkset i halsen. Eller möjligen i hinken, vi får se.
Urk!

Over, end, out

Märkligt men ack så intressant!

I går kom bonus-sonen över och vi satt och pratade om ditten och datten. Halkade in på utställningen Bodies och att den hade varit i Danmark för ett antal år sedan. För er som inte har hört talas om ovan nämnda utställning så är det en utställning med människokroppar. Man har alltså lagt döda människor i aceton för att sedan på något märkligt sätt plasta in cellerna (om jag nu har fattat det hela rätt). Som jag har fattat är sedan de flesta kropparna flådda så att man ser musklerna och slutligen är de satta i mer eller mindre normala sammanhang.
Så på morgonpasset i P3 i morse så började de prata om utställningen (de pratade om den där karln som hade stoppat upp sin katt och byggt en helikopter av den. Det var för för övrigt så vi kom in på utställningen också.) och nu verkar det som att den kommer till Södertälje i sommar.
Gissa vem som vill åka dit?

Over, end, out

Ps. Vem fan stoppar upp en katt och bygger en helikopter av den?! Ds.

Saker som gör mig lycklig

Lappar på natta-mackorna.

Lycka!

Over, end, out

Vad är det med siffran sju?

När jag fyllde sju år, jag minns det faktiskt, fick en ny sadel till min nya begagnade, lila Cresent cykel. Jag fick en penna med ett orange sudd längst upp på så att det hela såg ut som en tändsticka. Det minns jag. När jag fyllde sjutton hade jag flyttat hemifrån och vill minnas att jag fick en servis med tallrikar, vita var de och jag ångrar än idag att jag gav den till ett x när vi flyttade isär.
Tjugosju var den mest ångestladdade åldern jag upplevt. Det var hemskt! Jag var ju liksom nästan trettio och inte längre typ tjugofem. Det var bara hemskt.
Nu fyllde jag med sju igen. Jag är inte typ trettiofem längre, jag är snart fyrtio.
Man kan ju säga att jag är typ fyrtio.
Fy, vad jag hatar att fylla någonting med siffran sju. Jag har redan ångest över att jag någon gång i framtiden (ev) ska fylla sjuttiosju. Kan det bli värre liksom?

Over, end, out

Bildutbyte

Idag skickade jag den här bilden till min fästman och skrev att kolla vad jag fick syn på! Då skickade han en bild tillbaka och skrev att han minsann hade en likadan. Så nu vet ni vad vi gjorde i helgen.

Och jag, jag bara ler!

Over, end, out

Det känns som det går undan

Alltså, jag är verkligen kass på att blogga nu för tiden. Men, vet ni vad, vänner, det betyder att jag nog har ett liv numera. Jag har helt enkelt inte tid att sitta här och knattra. En del beror det nog på att jag har en iPhone också, jag sitter nästan aldrig vid datorn längre. Det beror i sin tur lite på att min dotters dator är trasig så hon har min dator inne på sitt rum mest hela tiden. Och här inne vill inte jag tillbringa mer tid än nödvändigt, alla som har tonårsbarn eller själva har varit tonåringar för inte allt för länge sedan vet varför. Alltså bloggar jag inte så mycket. Visst, jag kan ju blogga från iPhonen, men helvete, det tar ju åratal att skriva på det yttepyttiga tangentbordet. Orkar bara skriva korta bloggar då och det gör jag ju ibland. Då blir de för det mesta rätt meningslösa också. Det händer det ju att de blir ändå, men i alla fall.
Nog dravlat om det.

I går kväll satt vi och drack kaffe på altanen och pratade lite löst om att gå ut med hunden bara för att ha något att göra. Vi åker hoj, sa jag och i samma ögonblick var vi halvvägs ute i hallen med skinnbrallorna halvvägs upp på låren. Slängde på oss jackorna i farten och var ute och iväg innan hunden hann resa sig och fatta att han nyss gått miste om en promenad. Å, jävlar vilken bra idé det var! Det var helt sjukt skönt att åka igår. Precis lagom väder, inte för varmt, inte för kallt. Inte så blåsigt och härligt solsken. Knappt någon trafik och vi bara njöt.

Ser på klockan nu och inser att jag måste slänga ihop en tonfisksallad, kleta lite smink i fejjan, dra på mig arbetskläderna och dra, annars kommer jag för sent till jobbet och det känns lite onödigt.

Smell you later, som Bart säger.

Over, end, out

Altanhäng

Äntligen lite fint väder! Synd att man sovit bort hela dagen. Njuter lite på altanen innan jobbet.

Over, end, out

Urblåst i huvudet

Tom i skallen. Med andra ord trött som en bäver.
God Natt!

Over, end, out

Älskar dig

Bara världens underbaraste pojkvän skär till små hjärtan av morötter och lägger i ens matsäck till jobbet.
Jag säger det igen,
Jag är världens lyckligaste tjej!

Over, end, out

Helt vansinnigt

Jag är fortfarande helt vansinnig och crazy kär i min underbara, härliga, glada, goa, fina, snygga, roliga och helt enkelt fantastiska pojkvänn.
Jag blir så glad i hela kroppen vareviga dag tillsammans.
Älskar, älskar, älskar dig, Oxfilén, så där sjukt och skruvat mycket. Så där så att det ibland gör ont i bröstet och jag nästan bara vill gråta för att jag är så glad att du vill vara med just mig.

Over, end, out

Glada lappars vecka

Fick en fin lapp i natt igen. Inte av Oxfilén men väl av lossningsstället som glömde ställa ut trucken igår så att jag fick ett helvete att lossa.
Jag förlät dem såklart!

Over end out

Konstaterande

Har just konstaterat att jag har den bästa killen som finns. Hade en redig pissnatt på jobbet där jag fick dra av 25 svintunga pallar med handjagaren och var så där lagom skitarg och helt slut i kroppen. Skulle ta mig en macka, som min goa kille gör i ordning till mig varje kväll, när jag i smörgåspåsen hittade denna gulliga lapp. Plötligt var pissnatten glömd och jag kände mig full av rosa fluffig sockervadd.
Lycklig säger jag, lycklig är jag.

Over, end, out

Tänk att jag får vara så här lycklig

Det bästa året i mitt liv.
Nu kör vi på och det kan ju bara bli ännu bättre!
Jag älskar dig!

Over and out

Nu har jag varit elak igen

Ny dag, nya tag.
Har just varit lite elak (igen). Ett av mina x ville komma på Ettans kalas i morgon och jag sa faktiskt nej. Jag vet, det är elakt men jag orkar inte riktigt med det. De senaste tio åren har det ta mig fan alltid varit något x med på alla kalas och jag känner bara att det står mig upp i halsen. Alltså, jag orkar verkligen inte.
Det är inget fel på han och inte på de andra x:en heller (förutom ett då, men det är ju rätt uppenbart. Skiter man i sina barn så förtjänar man heller inte att klassas som ett trevligt x)  men jag är bara trött på att det alltid ska vara med ett x så fort det är ett kalas.
Jag sa att Ettan och de andra barnen gärna får komma hem till han istället, en annan dag. För träffas får de gärna göra men jag klarar mig ändå. Som sagt, det är absolut inget fel på x:et i fråga, det är bara jag som vill leva i nuet och inte i dåtiden.
Det blir liksom alltid lite krystad stämning och lite obekvämt för alla när det sitter ett x med och jag är trött på att sitta och känna mig obekväm på mina egna barns kalas.

Over and out

Sjukt

Det sjuka är att min äldsta son fyller 16 år idag. Ja, ni läste rätt, sexton år. Ja, jag vet, det är ju svårt att fatta hur det gick till eftersom jag är typ sjutton (i alla fall i min hjärna).
Men så är det i alla fall. Firat har vi gjort tillsammans med ingen mindre än Erik.

Over end out

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Foto:  © UNICEF/Asselin   

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial påunicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Matte åt gladerligen. Korkad.

Jag bredde en smörgås i köket och hunden satt som vanligt bredvid mig och tiggde ost. Så jag skar av en skiva och slängde till han och det vanliga "glufs" hördes inte, istället hördes ett litet smackande duns när osten träffade golvet. Vad f*n? Jodå, osten låg på golvet och hunden satt dumstirrande bredvid, varpå jag tog upp osten och höll fram den till han. Icke, han åt den inte.
Slipp då, tänkte jag och gjorde min smörgås klar (dock inte med golv-osten, den var vid det här laget rätt luden och ganska ofräsch) och glufsade i mig den med en kopp kaffe. Efter att jag ätit den känner jag nu en skum smak i munnen och börjar fundera.
Var det fel på osten?
Men hur vet man om det var fel på osten eller om det är jag som inbillar mig det nu bara för att hunden ratade osten? Åh, dessa i-lands problem!

Over and out

Märkliga värld

Tänk vad underliga saker det finns som kan göra en på gott humör. Som ett hallonrött kaffemått tillexempel.

Over and out

Ja, jag är lycklig, ja jag är lycklig!

Over and out

Kajorna blev bostadslösa och (nästan) allt blev så mycket snyggare

Fan vad det rullar på.

Fredagen var ju ledig för min del så det blev till att städa undan lite och ge sig på den ständiga tvätthögen. På kvällen blev det god mat och lite vin med Tvåan. Ja, hon fick ju klara sig med mat och cola men hon var inte så ledsen för det. Avslutade kvällen med Singstar och som vanligt fick vi dyngtorsk av henne.

I lördags åkte vi till Sulas och jag köpte nya hojkläder och på vägen hem kom vi på att det ju faktiskt var varmt och soligt så då hämtade vi upp hojen och tog en premiärtur. Helt varmt var det inte och lite rostig kände man sig men härligt, härligt, härligt. Äntligen är det säsong igen!
Somnade halv tolv på soffan så jag antar att jag var trött.

I söndags skulle vi ta en tur till tänkte vi men kom på bättre tankar efter en två timmars hundpromenad. Vi hade ju faktiskt två kajor att vräka. De hade flyttat in i ventilationssystemet här och byggt sig ett bo precis inne i väggen där köksfläkten går in. Rensade bort boet och min käraste, älskade, inte höjdrädda brandman klättrade, vig som en katt, upp på taket och trollade dit ett nät på skorstenen. När han så ändå var däruppe lyckades jag få honom att även trolla bort ett stycke wokpanna och, inte mindre än två, tv-antenner som kändes oerhört överflödiga. Förbättring rent utseende mässigt, ungefär 200 %. Brandmannen var som vanligt snygg så där behövdes noll skönhetsförbättring.
Själv lyckades jag kratta till det fula gruset utanför trappan och göra en liten förbättring där på ungefär 100 % så det blev mycket plus på utseendet här ute.
Själv ser jag väl ungefär ut som vanligt.

På eftermiddagen åkte vi hem till ovan nämnda brandman, även känd som Oxfilén och bestämde oss för att starta upp med projektet rensning där. Tanken är att huset ska tömmas men det känns som ett jätteprojekt varenda gång vi åker dit. Nåja, summan av en lång eftermiddag blev i alla fall att allt nu är uppdelat i: ta med, ge bort och slänga högar. Inte illa, inte illa alls.
På kvällen var jag så där sjukt gosig så det blev soffa och film men mest kramar.

På det hela taget summerar jag helgen som helt suverän. Massor av gos, mycket gjort och en tur med hojen. Ungefär som perfekt.

Over and out

Inlägg som skulle bli långt men som blev kort pga tidsbrist

Ny dag med nya tag. I går hade jag lyxen att få med mig Trean på jobbet, det är äkta vardagslyx det. Det är så mysigt att få vara med ett av barnen, i taget, då hinner man liksom prata och bubbla och umgås. Och ur den lille grabben kommer så mycket smarta, roliga och finurliga kommentarer så man nästan baxnar. Så en jobbdag till bredden fylld av kärlek till en liten go grabb känns ju inte alls som en dålig jobbdag. Mer som en perfekt.
Faktum är att jobbet faktiskt har varit nästan roligt nu i några veckor. Det har flutit på redigt bra, trots att det varit påsk.

Nästan vecka har jag tagit ledigt några dagar för Tvåan ska få sin julklapp då. Vi ska på konsert. Jo, jag tackar jag. Kul ska det bli att åka iväg och ha en redig tjejkväll, bara hon och jag.

Oj, ser på klockan att det är dags att kila ut med jycken så att jag hinner till jobbet sedan.

Over and out

Jidder, jadder, sladder

Kan tro att det snackas en del nu.

Jag säger som min dotter. Orka.

Over and out

Naturen är rätt så bra på att tillverka konst, utan konstigheter

Over and out

Dags att rensa upp lite

Jag gör´t!

Over and out

Den glömska påskkärringen

Jag har ju glömt att önska er Glad Påsk här på bloggen, så slarvigt av mig. Så jag gör väl det nu, så att det blir någon ordning.

GLAD PÅSK

önskar jag till mina kära läsare (om ni finns kvar där ute)

Over and out

Aja, baja, inte vara kulturell på en måndag

Nej, det är inte påskpynt, det är konst(igt) utanför Moderna museet.

Var i huvudstaden idag med Mamman och Systeryster. Så där privat alltså, utan att jobba. Det var åtskilliga år sedan jag var där bara för att roa mig. Annars så är jag ju där ungefär fyra gånger i veckan men då är det ju inte så mycket för att roa mig utan för att jobba. Fast om man ska tro en av truckchaffisarna på mitt gamla jobb så är det ju så att vi lastbilschaufförer har våra jobb som hobby och därför borde vi inte tjäna lika mycket som de som tex kör truck. För alla lastbilschaufförer har ju sitt jobb som sin hobby. En enda kommentar på det har jag och det är; Nej.

I alla fulla fall så var vi i huvudstaden och tänkte då att vi skulle vara lite kulturella och ta oss en titt inne på Moderna museet. Men se det gick inte för sig för det var stängt på måndagar. Så det så.

Lite senare efter en god lunch och lite kalla vindar tänkte vi att vi skulle ta oss en titt inne på Kulturhuset men se det gick inte heller för det var också stängt. 

Så kom ihåg, det är absolut förbjudet att vara kulturell i Stockholm på en måndag.

Förövrigt så har vi haft en oerhört rolig dag tillsammans och skrattat så man nästan hade varit i behov av en tena eller så. Vi tillbringade typ en och en halv timme inne på DesignTorget som var den roligaste butik jag varit med om i hela mitt liv. Där köpte jag bland annat dessa underbara nyckelringar.

Snyggaste nyckelringarna ever. Nu i vår ägo. Lycka.

Vi skrattade så mycket att en dam kom fram och frågade vad det var vi skrattade så gott åt. Ja, herre gud, vilken rolig affär, glöm inte att besöka den när ni är i Stockholm nästa gång. DesigTorget var det alltså, lägg det på minnet.

Over and out

Firade världens finaste 3 åring

Väntar på tårtan

Väääääääntar

Grattis jycken!


Over and out

Seg

I dag är jag seg som en deg och trött som en mört.

Iver and out

Testar att blogga utan dator

Funkar det tro? Annars får ni väl klaga.

Over and out

Skrattfnatt

Ljust & fräscht var minsann en riktig höjdare och jag var på allvar helt slut av allt skrattande när jag kom hem. Hela kvällen blev en hit och vi åt god mat och fick i oss både vin och några öl. Men grabben som satt i raden bredvid oss under kvällen hade nog druckit både en och två öl för mycket för han satt och somnade med jämna mellanrum. Varför sjutton betalar man dyra pengar för att gå på en show om man ändå är så packad att man sover? Det får man väl ändå anse som rätt dumt.
Nåja, vi somnade i alla fall inte, varken av alkohol eller tristess. Skrattade oss halv fördärvade gjorde vi däremot.  Jättekul kväll var det och jag längtar redan till vi fyller jämt igen.

Oxfilén och Tvåan var och hämtade oss och när vi kom hem blev vi sittandes vid köksbordet till två på natten och pratade om allt och ingenting. Sådant blir man glad i hjärtat av.

Idag ska jag iväg till banken och tala ut om huslån, räntor och pensionsparanden. Men fy, det känns så vuxet, jag är väl inte så gammal att jag håller på med sådant? Känner mig fortfarande som 16 år och undrar var alla år tog vägen. Men det klart, lite mer vett har jag nog lyckats med att trycka in i skallen sedan dess. Jo, det tror jag.

Nåja, bäst att sätta snurr på dagen.

Over and out