Vem släppte in huvudjägarna?

Vaknade så där ni vet med intorkad snor i båda näsborrarna, dräggel på hakan och båda kinderna och med andedräkt som en, inte död men väldigt, väldigt skadad, grävling. Vaknade så där så man förstår hur det måste kännas en stund efter att man stött ihop med ett gäng huvudkrympande infödingar i någon kvav djungel någonstans i nåt bortglömt land. Hjärnan känns minst sju nummer för stor för huvudet och det känns nästan som att den liksom buktar ut genom öronen men man är, av naturliga själ,  för rädd för vad man ska få känna för att våga sätta handen mot örat. Tänk om man liksom skulle känna någon slags prinskorvsliknande substans och i samma ögonblick som man rör vid det börja rycka okontrollerat med benen.
Hjärna inte.

Vaknade (ja, eller nåt i den stilen) duschade och åt en rostad macka, som för övrigt smakade någonstans mellan ingenting och byggplyfa, och sedan satte jag mig ned vid datorn. Satt här i exakt 2,3 sekunder innan snoret började forsa. Så nu sitter jag här, med datorn och två näsduksduttar upptrycka i näsan. Nej, alltså, datorn är inte upptryckt i näsan, bara näsduksduttarna. Min son provade annars en bra variant i tre års åldern, han tryckte upp en platt, röd legoetta i näsan. Det blev för jobbigt att försöka somna när snoret rann och kom då på den briljanta idén att en legobit i näsan skulle nog minsann få stopp på det. När legot väl satt där insåg väl den stackars pojken att lego nog inte var så behagligt i snoken och berättade för sin kära mor att:
-Mamma, jag har lego i näsan.
-He, he visst, serdu, jättebra lilla gubben
-Nej, men allvarligt mamma, jag blev så trött på snoret
-Eh, ok, jag får se
Varpå jag lös med ficklampa och glodde den stackars treåringen rätt upp i prinskorvarna. Och jodå, där satt den, längst uppe strax intill hjärnan.
En tur till akuten var nog också, vid närmare eftertanke jobbigare än lite snor i näsan.
Just nu sitter jag här och försöker påminna mig om det så att jag inte i ren desperation stoppar upp tv-dosan, katten eller en handduk i näsan.

Over and out

I den perfekta världen

Men är det inte märkligt att jag inte kan sova ens när jag är sjuk? Det måste verkligen vara något allvarligt fel på mig för jag kan verkligen inte sova. Det liksom låser sig, som att kroppen tänker:
-"Ok, nu lade hon sig ner, då kör vi på allt vi har!"
Jamen, jag tackar så ödmjukast vad vänligt av er, förbenade celler av denna kropp.
Eller så har jag blivit besatt av någon antisov demon som bestämt sig för att helt enkelt inte låta mig sova något mer. Praktiskt kan man ju tycka vid den första svindlande tanken av att slippa sova, men inte så bra i längden när man tänker efter.

Fast om man nu tänker att jag inte skulle sova alls så skulle ju det vara den ultimata lösningen på många av mina problem. Jag kunde jobba hela natten, städa, tvätta och rasta hunden medan barnen var i skolan och stå med en stek färdig och hälsa dem välkomna hem. Sedan skulle vi sitta som ljus vid matbordet och alla skulle äta upp till sista ärtan och efter att jag pedagogiskt hjälp alla barn med läxorna skulle vi sedan spela sällskapsspel kvällen lång tills de kröp till kojs klockan 20:00 och jag kunde sticka ollar till dem innan jag åter for till jobbet.
Jag skulle ju kunna vara den perfekta föräldern och matten varje dag, hela veckan lång.
Så skulle det kunna vara, i den perfekta världen.
Men när jag tänker efter så vore nog inte den perfekta världen så rolig ändå.
Jag är visserligen ganska bra på stek men jag är urusel på att sticka.

Over and out
Går och slår mig själv med en stekpanna i huvudet eller helt enkelt bara ligger på rygg och kväver mig själv till sömns med hjälp av nästäppan.

Att ha eller icke ha...

Tänker.
Vem har ett meningsfullt liv?
Jag vet att jag har det.
Har du?

Over and out

Vems är taggtråden?

Vaknade i morse av att det kändes som att någon hade pulat ner en rulle med taggtråd i min hals och en känsla som liknade att få stryk med ett städ i tinningarna.
Åhå, influensa. Man tackar.
Minns plötsligt hur det känns att må så här för det är ju lite som att föda barn, man kommer ju liksom inte ihåg hur ont det verkligen gör förrän man ligger där igen med värkar och tänker:
-Visst i faaaan!
Så idag blir det soffa, te och möjligen tv, om huvudet orkar.
Jag ska ju börja jobba, jag har inte tid att ha influensa.
Tänker att systeryster och hennes familj troligen kommer att få den andra sortens influensa, ni vet racerbajs varianten. Då tar jag hellre den här!

Over and out

Mycket att göra, ingen att skicka

Idag har jag inte tid med er, har tokmycket att göra, men frukta ej, kära läsare, ni får gå tillbaka och läsa ett gammalt, kärt inlägg som tillexempel det här:

Hundskitshämnaren

Ha en bra dag.

Over and out

När Tvåan åker bort dansar matte efter Snajdarna pipa

I natt sov Tvåan borta och det är jättejobbigt när hon gör det för det innebär att Snajdarn tar plats i min säng. Jag har alltid sagt att hundar ska inte sova i mattes säng, aldrig, nej, nej. Men så åker Tvåan bort och det innebär att det inte finns någon sängplats till Snajdarn för det är nämligen där han alltid sover annars.

Så ser jag på tv och jag tänker att nehej, Snajdarn, du kommer inte att följa med in till mig sedan. Jag ska sova själv i min säng, ingen hund i min säng.

Men så är det då dags att krypa till kojs och när jag släcker ner i tv-rummet så sätter sig hunden upp och ser på mig med sina pepparkornsögon. 

Han lägger huvudet en liten aning på sned. Han följer varje steg jag tar.

Jag ignorerar han och släcker och försöker liksom att skynda mig till sovrummsdörren för att inte hinna se hans bedjande ögon.

Så är jag framme vid dörren, öppnar och då, BANG, blixtsnabb, står han bakom mig och precis när jag vänder mig om för att stänga dörren råkar mina ögon möta hans.

Det är kört.

Varsågod säger jag och han lallar in i sovrummet med viftande svans, nöjd över att veta att det funkade, igen.

Muttrande kryper jag ner och bjuder upp han i sängen, varpå han lägger sig nere vid mina fötter och jag tänker (ännu en gång) att okej, det funkar ju.

Precis när jag somnat vaknar jag av att han reser sig och snurrar fem varv och lägger sig lite längre upp, tätt, tätt intill matte.

Jag suckar och somnar om och sedan fortsätter proceduren hela natten och jag vaknar med nackspärr och rent allmänt mörbultad kropp och tänker 

Aldrig mer!

Men jag vet också att nästa gång Tvåan sover borta kommer jag med all säkerhet råka möta pepparkornsögonen just i stängadörrenögonblicket och jag kommer att vara lika körd, igen.

Jag glömde berätta det också att Darret, ni vet, han berättade att han, inte bara är allergisk mot pälsdjur, han gillar inte hundar. Gillar inte hundar? Misstänker att det var i det ögonblicket pirret blev till bara ett litet darr.

Min oxfilé måste ju älska Snajdarn, annars går det ju inte.

Over and out

Jag vill inte ha någon knäckemacka, inte ens en god en...

Fnular så här på nattkröken.
Tänker att jag vet varför jag inte känner mig nere, fast än magpirret visade sig vara mer som ett litet darr.
För att jag faktiskt mår bra i mig själv och inte på grund av någon annan.
Och för att jag faktiskt inte vill dra i gång ett projekt, inte nu och inte med darret.

Ser plötsligt lite klart på saker och ting. Som att jag äntligen hittade rätt styrka på brillorna, liksom.
I stället för att må bra på riktigt har jag ju bara mått bra när jag har varit upptagen med att må bra tillsammans med någon annan.
Nu mår ju jag bra.
Bara sådär, av mig själv, liksom.
Jag har ju inte vetat hur man gör för att må bra i mig själv för jag har ju aldrig vågat vara själv och aldrig låtit mig stanna upp och känna efter. Ibland har jag ju vetat att det inte har varit måbra på riktigt, utan mer som ett substitut för att må bra.

Jag kan ju inte skylla det på någon annan heller, för det är ju jag som har jagat som en tok för att hitta den där lyckan. Och jag frågar mig gång på gång varför jag sökt familjelyckan (=mamma, pappa, barn) när jag vet att den är förlorad för länge, länge sedan.
Och att jag inte har sett det jag haft under näsan hela tiden, min familjelycka, mamma, barn, barn, barn.
Men det är väl som de säger, de visa, man ser inte alltid skogen för alla träden.
Men det är väl också det jag har kommit till insikt med att den perfekta familjen lika bra kan vara mamma, barn, barn, barn. Och möjligtvis en pojkvän och med tiden till och med en sambo. Men aldrig någon pappa.
Pappa finns, fast inte här.
För Trean finns han lika ofta och lika mycket som jag finns och som bror och syster finns. För Ettan och Tvåan finns han, som en skugga, i garderoben.
Men här hemma, i vårt hus, finns det ingen pappa.

Här finns det däremot en Mammpappa. Det sade Ettan till mig i förra veckan.
-"Mamma, det är så bra med dig för du är liksom en mammpappa. Du är en mamma som kan allt det där som pappor kan."
Det satte en lapp över det där sista trasiga hålen i mitt hjärta när det gäller deras pappa. Smack, bara, som ett Skalmanplåster på ett skavsår på hälen. Och jag tror att om jag rycker bort det nu, så är det såret läkt. Ärret går nog aldrig bort, lika lite som det på min hand efter att jag med en morakniv försökte skala en träpinne i andra klass, men såret är nog läkt.

Och så fick jag en invit om en date. Men jag sa nej. För jag tänker att där finns inget magpirr, inte ens ett darr. Vad ska det då vara bra för? Inte för mig och allra minst för han. Det skulle vara ungefär som att äta en knäckemacka när man är sugen på oxfile. Inte för att det säkert är något fel på han, men det pirrar inte och då får det vara.

För jag tänker inte nöja mig med något mindre än pirret av en saftig oxfilé.

Over and out

Så kan det va´

Nepp.
Kändes inte riktigt så där som det ska.
Men vad gör det, båda kände likadant och då blir det ju inte ledsna miner heller och det är ju skönt.
Men det var trevligt ändå.
Och jag är fortfarande lika glad.
(Vad är det för fel på mig? Borde jag inte vara lite deppig?)
Skit samma, huvudsaken är att jag är glad och mår bättre än någonsin.
Och det är yes, på båda.

Tänkte bara berätta så att ni slipper vara mer nyfikna. För det vet jag ju att ni är. Busar.

Over and out

:)

Over and out

Men sääääääg nu!

-"Men vad är det mamma? Säg!"
-"Vadå, det är ingenting."
-"Jo, säg det har ju hänt någonting"
-"Nej då"
-"Joho, säg nu!"
-"Jag är bara på gott humör får man inte vara det?"
-"Jo, men inte så där, det måste vara något!"

Men kan bara inte bara få bli lycklig när man står i sitt kök och lagar korv i ugn med potatismos och har Iron Maiden på högsta volym?
Jag tycker ju det.

Vilken bra dag det är idag. Har ni tänkt på det?

Over and out

En vitare skugga av blekhet

Älskar den här gamla låten och satt och funderade på vad texten egentligen betyder. Googlade det och blev inte direkt klokare.
Men låten är fortfarande vacker.

I don't know what they mean. It's never bothered me that I don't know what they mean. This is what I find rather hard, that, especially in America, people are terribly hung up about lyrics and they've got to know what they mean, and they say, "I know, I've figured out what these lyrics mean." I don't give a damn what they mean. You know, they sound great… that's all they have to do.

Matthew Fisher on BBC Radio 2, March 200

Längtan

Det här längtar jag efter nu:

Over and out

"You look like a princess"

Men gud, jag kom på att jag nog glömt att berätta om den nya, härliga världen som har öppnat sig för mig. Först vill jag bara klargöra att mitt magpirr inte har ett endaste dyft med det att göra. Bara så att ni vet det.
Jo, tillbaka till saken. Jag tänkte att jag skulle vara lite modern och se vad världen av Internet dating har att erbjuda en kvinna som jag själv. Nu när jag faktiskt är singel och kan göra lite vad jag vill.
Sagt och gjort, laddade upp en bild och slängde mig ut i världen av singlar på nätet.
Herre min skapare!
Jag ömsom skrattar mig fördärvad och ömsom nästan blir rädd för hur många ensamma och desperata människor som lever i vårt samhälle.
Här om dagen var det en kille som ville ragga upp mig. Fast inte till sig själv, till sin kära mamma. Han var till och med snäll och skickade en bild på henne så att jag kunde se hur fin hon var. Och jodå, det var inget större fel på henne, hon såg varken bättre eller sämre ut än någon annan, men att ragga åt morsan?

Det händer också varje dag, flera gånger oftast, att någon skickar sitt telefonnummer till mig. Bara sådär. Men tänk om jag är en psykotisk mördare då? Nu vet ju ni lika bra som jag att så inte är fallet men hur ska de kunna veta det?
Varje dag när jag kollar min inkorg på sidan finns sjuttioelva inviter som "Hi Baby, you are so beautifull", "you are lovely" eller "you look like a princess". Eller varför inte någon av klassikerna: "Would you fuck with me" eller "Sexy girl, come to me".
En kille som jag skrev till att om han bara var intresserad av sex så var jag nog ett dåligt val och vi kunde bespara oss den tiden att sitta och chatta om det var den enda han ville svarade att det var kärlek eller vänskap han var intresserad av. Men sedan skrev han inget annat än: "Åh, du är så fin, kom hit" och skickade en massa pussmunnar och hjärtan. Jag försökte fråga vad han jobbade med och vad han hade för intressen, men jag gav upp efter några dagars pussmunnar och ett antal "kom hit".


Jag vill inte på något sätt håna de seriösa människor som finns på de här sajterna, för de är med all säkerhet  värda den kärleken de längtar efter och jag hoppas de finner den.
För jag är helt säker på att det finns en hel hop med underbara människor där ute i cyber rymden (och några av dem har jag nog hittat på och en av dem ska jag nog faktiskt kanske träffa och ta en fika med. Lugn, lugn det är ingen främling så det känns tryggt) som bara längtar efter kärlek och värme. Kruxet är nog bara att sålla ut dem bland alla underliga, märkliga kufar och de som raggar åt mamsen.

Over and out

Ett litet magpirr

Tänk att några bokstäver på en liten larvig display kan få en att le stort som en vithaj en hel kväll. Ni vet så där så man ser lite galen ut och folk undrar vad man har ätit för svampar till lunch.
Och att det kan bli så fast det egentligen inte ens står någonting speciellt. Men när man ändå vet att någon tänker på en och att det inte bara är jag som tänker på någon.

Jag vet inte alls om det kommer att bli någonting alls med någon och jag tänker inte skynda på någonting med någon. Nu är det lugna gatan som gäller. Alla känselspröt utfällda och alla tankar i ordning.
Inget förhastat, inga löften, inga förhoppningar.

Det är ännu så länge bara ett litet magpirrr som liksom bara ligger där och myser. Och jag tänker nöja mig med att låta det vara just det ett tag. Bara njuta av att flina stort som en vithaj vid några små sms.
För då vet jag ju att någon tänker på mig, precis som jag tänker på någon.
Och kanske så är det inte mer än ett litet pirr som avtar och försvinner. Men är det så, ja då är det så.
Men just nu känns det underbart.

Over and out

Pirr, pirr

WIIIIIII-HIIIIIIIIIII!!!!

Nu är det tur att jag har öron för annars kunde jag riskera att hela överdelen av huvudet ramlat av.

Over and out

Jag ÄR vaken!

Sov jättelänge idag och väcktes av telefonen. Ni vet, man vaknar totalt desorienterad och mumlar hallå med sådan där hes och nyvaken röst.
-...eh.....*harkel*.... hallå.
-Det här är Bert Bertsson på Åkeri Plattan i mattan. Sov du?
-Nej då! Absolut inte! (Varför i all sin dagar säger man nej? Det hörs ju hur tydligt som helst att man sov. Och dessutom verkar man ju skapligt rudis, om man inte sover och svarar som om man saknade inte bara en indian i kanoten utan som att den tom guppar omkring på vågorna.)
-Jaha, ok. Nåja, jag ringer bara för att tala om att du får jobbet om du vill ha det.
-Eh, ok. Får jag fundera en stund?
Det fick jag, några timmar. Sedan ringde jag upp och tackade nej till det.
Det var inte ett dugg bättre tider där än på mitt nuvarande jobb och då kändes det som att det kunde kvitta.
Hoppas jag inte gjort något dumt nu...

Over and out

Hobbitfoten fick smaka lego

Alltså ni som har barn hemma  vet vad jag talar om. Lego under fötterna. Skulle gå in en snabbis i Treans rum och hämta en extra kudden till Ettan då han av sin snälla kompis fått en present, nämligen hosta. Mollipect och en extra kudde brukar göra att man i alla fall kan sova några timmar trots allt. Går in i mörkret och trampar rakt i det här:

Några ettor, ett hjul och en gran blev intrampade under min stackars fotsula. Smärta!

%&#%#!

Men ändå, det är ju de här härliga små sakerna som lego under fötterna, smulor på köksbordet och 200 par blöta skor i hallen som gör att jag vet att jag trots allt är en förälder.

Over and out

På plus i positiva minnesbanken

Det var länge sedan jag hade så roligt som jag hade igår. Jeezez vad skönt att ha en riktigt rolig och glad kväll att ta med hem och lägga in i minnesbanken. Det var välbehövligt.
Massor av nya och trevliga människor, med massor av positiv energi som jag fullkomligt frossade i.

Härligt, härligt, härligt.
Så idag mår jag bra fastän jag är lite trött och aningens bakis. Men ändå, mår som en prinsessa inuti.
Tänker ägna mig åt att njuta av det ännu en stund.

Annars händer det inte så många knop i dag, det blev inte så många timmars sömn. Precis när jag hade slumrat in ringde telefonen och i andra ändan av luren hördes en röst som jag gärna ägnade några timmar åt att lyssna på i stället för att sova.
Mycket trevligare. Mycket, mycket, mycket trevligare.

Over and out

Fjärilar i magen?

Åh, nu är ni allt nyfikna va?
Jag är också nyfiken. Nyfiken så att jag nästan spricker!
Men ännu så länge har jag ingenting att berätta för er.
Inte annat än att jag har en date på onsdag.
Och jag kan nog inte sluta le idag.

Over and out

Mmmmm....

Dina varma läppar mot mina
Kyssar
Åh, vad härligt!

Over and out

Flugpapper, dinousariepapper

Insåg vid middagen och kaffet efter den att jag måste köpa nytt dinousariepapper att hänga upp i köket. Det är så himla jobbigt när de springer runt och snor mat från tallrikarna och dricker upp mitt kaffe. Hunden är inget vidare förtjust i dem heller. 

Over and out

Vems är hunden?

Idag hände det otroliga. När Snajdarn och jag var på promenad sa en tant:
-Oj, vilken lydig hund du har!
Jag tittade mig noga omkring och undrade vem hon pratade med innan jag insåg att det inte fanns en person i närheten, inte någon annan hund heller som smugit sig upp bredvid mig och stod och såg ut som den var min. Bredvid mig i kopplet stod Snajdarn. Och han stod stilla som en staty när jag hade sagt till han att göra just det.
Jag fattade ingenting, bredvid mig stod en hund som såg ut precis som en lydig och fin boxer.
Insåg att en två timmar lång promenad i sakta mak, med i runda slängar 700 stopp för att envist försöka få Snajdarn att inte dra framåt i kopplet som en vinthund, faktiskt hade gett resultat.
Fina, fina underbara hund.

Over and out

Bloggen i siffror

Jaha, då var enkäterna avslutade och det är dags att avslöja siffrorna.
Jag är inte helt nöjd med antalet som röstade, det borde ha varit många fler! Men det kanske var så att alla som inte är nöjda var snälla nog att inte rösta för så här lyder resultaten:

Hela 78% av läsarna som röstade känner mig IRL och enbart 21% snubblade in av en händelse. Och kom ihåg att er jag inte känner IRL är minst lika viktiga för mig som läsare!

60% tyckte att bloggen är asrolig och 40% kan inte leva utan den (oj, då är det bäst man fortsätter att skriva om allt och ingenting, jag vill inte ha några liv på mitt samvete). Och för den som är snabb i huvudräkning så innebär ju det att ingen tycker att den är tråkig!

90% av er vill läsa mer om allt och 10% vill läsa mer om mina pinsamheter. Tur för er 10% att jag fortsätter att berätta alla dumma och pinsamma saker jag råkar ut (mig själv) för.


Tack kära läsare för era synpunkter och jag ska göra mitt bästa för att fortsätta leverera mina anekdoter, både roliga, tråkiga och inte minst de dråpliga.

God läsnig, kära vänner och TACK för att ni finns!

Over and out

Skavsår i pjäxorna, falukorvslimpmacka och gammalt skägg

Insåg idag att personen som sparkade mig i röven igår hade fel. Och det betyder ju som ni förstår att jag hade rätt. Inte för att det spelar någon roll, men det var ändå ganska skönt att upplysa personen i fråga om det idag.
Men jag kan, med stolthet i rösten, säga att jag inte gjorde det elakt. Och personen ringde upp mig och vi pratade och var mycket trevliga och civiliserade mot varandra.
Det är bra, då kan man väl säga att båda vann.
Och huvudsaken, i det långa loppet, är att man inte är osams. I alla fall inte mer än en liten stund.

Idag har jag varit på längdskidåkning. Nej, nej oroa er inte, hobbitfoten och jag har inte varit med och åkt, vi har bara tittat på, från kanten. Trean hade friluftsdag idag och det passade sig så utmärkt att de skulle vara precis här utanför och skida. Toppen, så den här mamman var med och hade kameran i högsta hugg.
Fick härliga flashbacks från forntiden när jag själv satt med varm choklad i den ena handen och limpmacka med falukorv i den andra.
Sen har man glömt allt det dåliga som skavsår i pjäxorna, fastfrusen snor i ansiktet (tänk Thomas Wassberg, fast minus själva skägget. Jag var inte så värst skäggig på lågstadiet och är väl inte direkt i Wassbergs klass nu heller men ni hajar. Typ.) och köldskadade fingrar i lovikavantarna.
Man minns det ljuva som limpan, chokladen och den strålande solen.
Sol hade de idag och varm choklad. Någon limpmacka ville inte herrn ha, han ville ha kalla köttbullar och kakor istället. Fick han väl.

Ettan har hemstudier idag, vilket innebär femton minuter vid köksbordet, pluggandes och resten av dagen vid datorn. Tror han alltså. Skulle inte tro det säger jag.

Men just nu ska jag ta med mig båda mina fina grabbar och ta en tur till stan. Trean ska köpa present till en kompis som fyller år och Ettan hoppas nog på "amerikanskhamburgejättemat". Troligt säger jag. Eller, kanske föresten, det var länge sedan.

Over and out

Den här mamman börjar om sin klättring (igen) längs den frasiga kanten av kaviarmackan

Jaha, så drog någon undan mattan, satte fälleben på mig och sparkade ner mig i smutsen.
Tackar, tackar det känns underbart.
När jag tänker efter så var det precis det jag önskade och behövde nu. Ja, verkligen, livet har ju varit som en stor och fet räksmörgås ett längre tag nu så jag behövde ju verkligen känna att jag lever.
NOT!

Men så är det ju så att man tar åt sig mer än nödvändigt just när man har kravlat runt på sin hårdsmörgås och fastnat i kaviargegget ett längre tag. Och när man har klättrat upp några pinnar på stegen så är det extra jobbigt när någon jävel ställer sig och skakar på den tills man ramlar ner i joxet igen.

Men min käraste Systeryster kan alltid få mig på bättre humör. Hon kan alltid få mig att klättra några steg.
Tack för att du finns.
Barnen är inte heller så dåliga på att få mig att klättra, ibland likt en bergsget på Mount Everests branta sidor.
Några av mina bästa vänner är också ganska så duktiga på att putta upp mig längst hårdmackans kant.

Så jag är som katten, landar på tassarna (i alla fall den som inte är Hobbitfot) och likt Duracell kaninen så fortsätter jag envist framåt, uppåt.
För jag är faktiskt bra, precis som jag är, fast jag är lite glömsk.
Och att vara glömsk betyder faktiskt inte att man är en dålig mamma.
Och jag, jag är faktiskt en bra mamma, det har jag tre levande bevis på.
Så det så! Pilutta dig

Over and out

Matte och Snajdarn på promenad

Matte skäller på Snajdarn och tycker att han är en odåga och att han blivit bortskämd under tiden matte suttit fast i gipset.
Snajdarn är sur för att matte är tråkig och vill att han ska gå fint och inte dra omkring matte som en trasa hit och dit och ner i diket.
Matte säger till Snajdarn att han ska vara fin hund och gå som folk.
Snajdarn tycker att matte inte är klok i huvudet som vill att han ska gå som folk, han är ju för tusan hund och inte bara hund, han är boxer.
Snajdarn försöker övertyga matte om att en boxer ska dra i kopplet tills tungan hänger nere vid tassarna.
Matte försöker i sin tur, övertyga Snajdarn om att en boxer ska gå fint bredvid matte och se så där fin och gullig ut som boxrarna på tv och i filmer. Matte förklarar tålmodigt för Snajdarn att om matte ska ha chansen att träffa en trevlig husse till han så måste han se fin och snäll och väluppfostrad ut.
Snajdarn skakar på huvudet så öronen fladdrar och fnyser att vad ska han med en husse till? Han vill ändå inte dela sin matte med någon, dessutom har han faktiskt redan inte mindre än två hussar hemma. En lillhusse och en minihusse, ska det verkligen vara nödvändigt med ännu en?
Matte suckar och säger till Snajdarn att hon inte kan gå på promenad med honom om han inte slutar dra så där för det pallar inte hennes fot med.
Snajdarn suckar då så där djupt så att läpparna fladdrar, himlar lite med ögonen och ger till slut upp. Okej, okej jag ska skärpa mig.
Så går de vidare där i snön och kopplet slakar faktiskt lite.
Och så ser de på varandra, matte och Snajdarn och så ler de båda två, för trots allt så älskar matte sin ouppfostrade hund och Snajdarn sin odrägliga matte.
Det är kärlek.

Over and out

"Mina" goa gubbar (och en och annan fjant)

Min kära arbetskamrat ringde idag och plötsligt längtar jag till jobbet. Inser att jag faktiskt saknar "mina" gubbar där en hel massa. Dessutom läste jag på Facebook idag att ännu en av dem har sagt upp sig och det blir den fjärde på bara några månader.
Tråkigt.
Försökte att göra massor av saker idag, men antingen gick det halvilla eller så ringde telefonen hela tiden. Så jag gav upp och sedan ringde det inget mer.
Lite typiskt va?
På fredag ska Trean till pappa och de stora ska åka till kusinerna och vara barnvakt. Vad ska den här mamman göra då? Förslag mottages tacksamt.
På lördag ska jag på 40 års fest.
Kan ju bli en trevlig helg.

Over and out

Angående det där med att vara som man ska när man inte är som man ska

Om man läser mitt inlägg från igår kväll och läser Hammockens inlägg så förstår man varför vi trivs i varandras sällskap.
Jag lovar, jag kommer snart och hälsar på dig så att vi kan vara lite (o)normala ihop.

Over and out

Kärlek

Skickar er alla en hög med hjärtan idag. Speciellt många får ni som inte har någon att dela den här (amerikaniserade, kommersiella) dagen. Jag tar fasta på det här med att ha en dag full av kärlek men skiter i att gynna kommersen genom att vägra presenter.

Så det enda ni och alla andra får av mig är 

Massor av kärlek!

Over and out

Eftersom jag inte blev som jag skulle, så är jag som jag ska

Ja, jädrar.
Plötsligt känner jag mig full av positiv energi och jag hoppas, hoppas att det får min fot att turboläka och bara bli helt återställd och må bra i alla sina dagar.
Fortfarande är mitt hjärta till stor del fyllt av sorg, men så ska det ju vara. Som man vet så är det ju tyvärr så att för varje år som går så förlorar man fler och fler av sina nära och kära. Det är ju så det är, fast det gör ont.
Säger som en mycket god vän till mig sa:

"Man förstår väl aldrig riktigt att de inte finns mer, man bara vänjer sig vid att de inte är här".


Sant, så sant och så klokt. För precis så är det ju.

Har en massa skit som ligger här och pyr och som jag vet att jag måste ta tag i, men just den här helgen har det varit en sån oerhört positiv helg. Full av glada känslor i mitt bröst och full av glada, knasiga tankar i min hjärna.
Har helt enkelt haft en kalashelg fast det egentligen inte har hänt ett skit.
Men barnen har varit hemma hela helgen. Dörren har knappt hunnit att stängas mellan besöken och jag har faktiskt promenerat, faktiskt längre turer än sedan i november.
Hjärnan har fungerat som den ska, alltså den har varit full av krånliga tankar och ordvitsar och dumma idéer. Sådär knasig som min hjärna ska vara när jag är som jag ska. För jag är ju som jag är eftersom jag inte blev som jag skulle.
Så när jag är som jag ska så är jag ju alltså som jag är eftersom jag inte är så som jag skulle bli.
Knasig. Fast sådär på ett bra sätt. Som bara jag ska vara. När jag är som jag ska.

Over and out

Å by the way...

Glöm inte att vara med och rösta du med!

------------------------>

Over and out

Så lite tid till så många måsten

Det finns så många måsten och så lite tid. Fast den här helgen försöker jag att göra massor måsten hela tiden och just då dyker det upp massor av trevliga människor istället.
Och det måste jag ju erkänna att jag umgås ju miljoner gånger hellre med massor av trevliga människor än gör massor av tråkiga måsten.
Lycko mig!

Over and out

Märklig morgonkänsla

Men vad nu?
Jag känner mig konstig innuti. Lite luddig och varm.
Konstigt men det känns som att jag mår lite bra.

Over and out

Herr och Fru Vitlöksgrädde

Tänkte att potatisgratäng är ju jättegott. Alla vet ju att i potatisgratäng ska man ha grädde och ingen sådan där wannabegrädde som matlagningsgrädde eller kaffegrädde. Nåja, choppar upp potatisarna och öser på med originalgrädden och swosch, in i ugnen. Väntar tålmodigt med att dra upp till ICA och köpa massor av snacks som ska avnjutas efter denna eminenta middag med originalgräddepotatisgratäng.
Äter så denna underbara gratäng ihop med perfekt stekt kycklingfilé och en skiva lövbiff som grädde på gratängen och lite grönfoder, bara för att det ser så snyggt ut.
Det smakar underbart. Vitlöken och grädden har, inte bara gift sig, de har köpt hus och skaffat små (inte så-) söta barn också.
Det smakar absolut helt, jävla, fucking underbart.
Nu, några timmar senare inser jag att det är dags att, som man brukar säga over there, pay the price.
Toaletten och jag har nu träffats så regelbundet den senaste tiden att jag misstänker att den kommer att fria vilken minut som helst.

Men gott var det.

Over and out

Fredagsmys med krossade fiskögon. Snart i en affär nära dig!

Fredag. Ja, och vad äter vi på fredagar? Frågade kidsen vad de ville ha och två ville ha kyckling, klyftpotatis och beasås (plötsligt är bea det absolut godaste man kan ära. Ettan vill göra klyftpotatis och doppa i bea istället för chips när han LANar) och en ville ha tacos. Lillebror vann och det blev tacos.

Som vanligt när den här familjen ska äta så blir det ett evigt kacklande och stojande, det där med matro är inget vi direkt anammat. Skrattade så att det kom ut bitar av paprika och guacamole genom näsan. Ibland så tänker jag att mina barn är ta mig tusan inte riktigt kloka. Då blir jag sådär extra skönt varm i hjärtat.

När vi ätit klart var jag nära tacocoma men inte riktigt där. Vad jag däremot hade var mascara i hela ansiktet efter allt skrattande.

Då kom Tvåan på den briljanta idén att vi skulle spela spel. 

Alltså riktigt spel, inte på datorn (va, finns det?) Så bort med alla tacorester och glas med slattar av FUN light krossade fiskögon (helt ny smak, godare än man kan tro. Säljs dock inte i så många affärer ännu. Men snart i en butik nära dig, håll utkik!) och svag apelsinsaft som ingen ville ha och fram med spel. Sedan börjar, som sig bör vid brädspel, läsandet av reglerna och stimmande om vem som ska vara grön gubbe och vem som ska stå var och "-Ge hit tärningen, jag börjar!".

Nåja, två spel lyckades vi klara utan att någon ströp någon motspelare.

Nämnde jag att vi hade kul också?

Tänker att Jesus Kristus vad jag älskar mina barn.

Hur långa nätterna än blir så har jag ju det allra finaste man kan ha, precis här hos mig.

Lyckliga jag!

Over and out

Inga vidare siffror, rent procentuellt

Väldigt många personer har varit inne här och läst idag och enbart ett litet fåtal av er har svarat på mina enkäter. Jag måste erkänna att jag är lite besviken på er...
Men ni glada, tappra själar som varit inne och kommenterat och svart i en, två eller alla enkäterna får en stor kram av mig.
Resten av er; Skäms!

Over and out

Ni vet vem jag är, men vilka är ni?

Varje gång jag loggar in på min blogg och plitar ner något nytt inlägg brukar jag kolla lite på statistiken. Varje gång så tappar jag hakan och förundras över att ni är så många som läser min blogg varje dag.
Då sitter jag här hemma och försöker lista ut vilka ni är och hur många av er som jag känner IRL. Vidare tänker jag hur ni andra har hittat hit och vad det är som gör att ni fortsätter att komma in här och läsa.
Men jag vet också av erfarenhet att inte alla av er vill kommentera även om jag är nyfiken och vill veta mer om er. Därför kommer en liten enkät igen där ni i alla fall kan göra er lite hörda. Så att jag får veta lite mer om er.
Snälla, gör ett avtryck, om inte i kommentarerna så i alla fall i enkäten.
Nu har ni chansen att påverka lite och ta den, då blir det roligare för mig och därför även för er.
Kom ihåg, det är ju för er skulle jag skriver!

Over and out

Bättre begagnad trebarnsmorsa

Min chef är antingen syns eller så läser han min blogg för idag ringde han och hade plötsligt förståelse för att jag inte klara att jobba ännu. Det kändes skönt att känna att jag inte förstör hans liv fullkomligt för att jag inte kan jobba nästa vecka. Och jag förstår honom också, det klart han måste ruttna på att man är hemma, men tyvärr kan jag inte trolla min fot frisk. Kunde jag det hade jag gjort det den 28 november förra året, jag lovar.

Gick i alla fall ut och skottade snö. Funderar igen på det där med att spränga bort skiten med dynamit. Vidhåller att det borde fungera. Själva kruxet borde ju bara vara att hitta exakt rätt mängd så att man inte spränger bort tomten (nej, inte tomten som han med renarna utan som trädgård) och huset. Måste alltså bara hitta en karl som är sprängexpert. Han får gärna vara elektriker också. Och snygg. (Viskar; magrutor)

Jag får väl lov att sätta ut en annons som kan låta något i den här stilen:
Bättre begagnad trebarnsmorsa med tummarna på rätt sida av handflatorna. Har ett okej skal med en och annan skavank men överlag rätt bra.
För det mesta glad och positiv men nattetid lite dysfunktionell men inget som en varm famn inte kan fixa.
Gillar glada hundar och hatar pissglada katter.
Söker: Glad, snygg, snäll elektriker som är expert på sprängämnen. (Gärna magrutor men inget tvång.)

Något ditåt. När jag läser igenom det där så inser jag att jag tjatat en väldans massa om magrutor den senaste tiden. Jag skyller det på mina barn som säger att jag ska hitta en karl med magrutor. Inte för att jag fattar varför det är så viktigt. Men jag kan ju inte neka till att det vore trevligt.

Over and out

Irriterad på benet (läs chefen)

Glömde säga det att jag blir så oerhört irriterad på mitt ben. Jag ska egentligen börja jobba på måndag men det verkar som att den planen går i stöpet. Det fungerar inte med mitt ben helt enkelt. Jag måste ringa till ortopeden i morgon och se vad de säger.
Min chef tyckte att jag skulle ta och träna lite hårdare så skulle jag snart vara bra. Eh, ja, jo, det var väl förhoppningen, om man säger så.
Det är ju inte så att jag sitter här och ugglar för att jag tycker att det är så roligt. Alltså, det skulle gå utmärkt att jobba om det vore så att jag satt på en truck, i en bil eller på ett kontor. Men...

Det ska:
lastas
lossas
kopplas ihop
kopplas isär
öppnas dörrar
stängas dörrar
och så ska det hoppas in och ut ur hytten ett antal gånger.

Och dessutom så vem ska byta av mig om det inte fungerar? Eh... Han tyckte att jag kunde ta med mig någon som kunde hjälpa mig. Mmmm, ska han betala den personen då för att den jobbar hela natten? Troligt.
I snitt på ett skift så går vi väl ungefär en och en halv mil. Det går helt enkelt inte.
Men det verkar ju inte min chef ta någon som helst hänsyn till.

Men tänker ni, hon har ju hållit på med köket? Jo, det är sant. Men det går inte fort och när jag pular med det kan jag ta en rast på sexton timmar om jag känner att benet inte fungerar. Då pular jag kanske en timme i taget och ska jag göra det på jobbet kommer skiften att bli väldigt, väldigt långa.

Over and out

Dag full av hjärtan

Ännu en dag i mitt oerhört spännande liv snart till ända.
Det har varit en brabra dag då jag har varit på anställningsintervju och det är ju alltid roligt. Och bra för självförtroendet.
Och så ringde Pappan och sa att Systeryster hade ringt och ville att vi tre skulle äta lunch. Då blev jag glad i både hjärta och själ. Mysigt att få träffa mina syskonbarn också, om än för en kort stund. Det är alltid extra kul att träffa dem när inte mina barn är med också för då tycker de att det är kul att vara med moster. Annars är ju kusinerna mycket mer intressanta än gamla moster.
Men gamla mosters hjärta klappar för hennes syskonbarn. Hårt.

Annat som det här (lätt bittra) hjärtat klappar för är något som smallthingsinlife skrev om i sin blogg, nämligen barn med hjärtfel. Hon uppmanar folk att skänka pengar till barn med hjärtfel och det gör jag såklart. Min lillklutt föddes med blåsljud även om det växte ihop snabbt så hann man ju bli livrädd och förtvivlad och få stora skälvan arton gånger innan det visade sig att det inte var någon fara. Men alla har ju inte sådan tur så skänk 30 spänn du med.
Här kan du läsa mer: Hjärtlig insamling

Kör hårt nu, skänk på!

Over and out

Fiskmås med äggsås

Ja, då var omröstningen avslutad om vad ni skulle äta om ni inte hade råd att handla mat.
Fiskmås vann med femtio procents marginal.
Resterande procent delades upp jämt mellan, råtta, katt, hatt och skosula.
Larv fick inte någon röst.
Intressant kan man tänka då tex hatt inte borde innehålla så värst många näringsämnen överhuvudtaget och efter vad jag har hört så gör faktiskt larver det.
Nåja, själv skulle jag nog också ta måsten faktiskt, den känns minst vidrig på något sätt.
Frågan är väl vad man ska servera till den?
Fiskmås med äggsås?

Over and out

Sleepless

Och så kommer den tassandes.
Med klorna klickandes mot golvet och tänderna glimmandes i ljuset från gatlyktan utanför mitt fönster.
Vaknar ur min slummer och tror först att det är hunden.
Kisar från sängen och försöker få en skymt av den (det) som rör sig prasslande här inne.
Hör hjärtats slag i mina öron
Viskande ord
Blodet susar i mitt huvud
Mummel
Hjärtat rusar
Suckar
Ilningar längs min ryggrad
Krafs
Håller andan

Och så vet jag att Natten hälsar på.

Over and out

Out of order

Mitt huvud verkar vara ur funktion på något sätt. Saker bara försvinner ur det, eller också så hittar det på lite egna tider och dagar som jag sak göra saker på.
Men det klart, jag verkar ju vara lite allmänt ur funktion hela jag.
Känns fortfarande som att jag går på tomgång fast nu går jag inte ens på alla cylindrar.
Samtidigt så rusar jag på högvarv hela tiden.
Själv går jag mest och är rädd att jag ska skära ihop.

Over and out

En gera hit och en gera dit och en gera ner i diket

Alla som kan såga bra med gersåg samlas hos mig.

HJÄLP!

Skiter i det här och åker och fikar istället.

Over and out

Gammalt bös hos mig blir fint hos dig?

Drog på mig reflexbyxorna och åkte till tippen idag. Det fanns väl en och annan brädbit att köra dit. Och sju kilo gipsplattor. Och en brödrost. Och en lampa. Och en himla många fler begagnade saker som hade sett sina bästa dagar.
Men nu är de skickade vidare till de sällsamma ängarna där gipsplattor och annat skräp huserar.
När jag slängt alla gamla cyklar och lampor och hinkar så upptäckte jag att det fanns ett ställe på återvinningsstationen där det stod:
"Lämna dina saker här, hela och rena för återanvändning."
Synd att jag inte såg den innan jag släng alla sakerna bland soporna. Då hade ju mina "fina" saker kanske fått chansen att leva vidare hemma hos någon annan. Fast gipsskivorna hade nog sett sina bästa dagar är jag rädd.
En lysande idé var det ju i alla fall, som ska utnyttjas nästa gång.

En sak som däremot inte ska utnyttjas så mycket mer idag är min fot. Jag blir rätt trött på den när den inte vill fungera så bra. Provade att hota den lite genom att lägga fram en fogsvans och nicka lite menande mot den, men den verkade inte fatta. Nåja, skärper den inte till sig snart så får jag väl låna hem en motorsåg. Det kan den ju inte misstolka tycker jag.

Min bil är ute på egna äventyr idag. Oj, vad jag blev låst plötsligt. Speciellt när jag kom på att jag skulle till sågen och köpa sjuttioelva meter list idag. Tur att Pappan och hans bil hade tråkigt idag. Hans bil blev jätteglad när den fick en tur till tippen och kommer säkert gilla att dra iväg till sågen också. Extra glad blir den ju när den får dra med sig sin kompis kärran också.
Det är så roligt att se dem glada, de små liven.

Andra små liv som just kom hem var Tvåan och tre kompisar. En av de här kompisarna skrek till min hund att han skulle gå ut från Tvåans rum. Exakt så här lät det:
-Men gååååååå uuuuuuut då, din jävla fitthund!
Då lät den här mamman så här:
-Du, det där språket kan du lämna utanför nästa gång.
När jag tänker efter så lät jag nog ganska arg också.
Oj, vad det blev tyst plötsligt.

Nej, nu drar jag till sågen,
Tha-daaa!

Over and out

I vår herres hage, bland maskrosor och förgätmigej

Ibland så jobbar jag så hårt med att blunda att jag inte ser alla vackra blommor.
Jag missar vackra lupiner för att jag kniper ihop ögonen så hårt jag kan.
Går miste om underbart vackra orkideér för att mina ögonlock är så hårt sammanpressade.
I vägkanten, precis där jag passerar, växer rallarrosor och jag promenerar förbi dem utan att se dem.


Tistlarna däremot. De trampar jag givetvis på, så där så att de vassa stickorna fastnar i fotsulorna. Och medan jag svärande går hem så missar jag en hel bukett med prästkragar.


Nu menar jag ju inte att det bara sitter trislar och kirskål i min bukett, här finns gott om vackra blommor. De allra vackraste rosorna tillexempel.
Och om man verkligen ser på en maskros så inser man ju att den faktiskt är oerhört vacker. 
Men jag har lovat mig själv att stanna i vägkanten lite oftare och lukta på blommorna. 
Snart. När jag har tid. Och ork. Och lust.


Tills dess luktar jag på mina vackra rosor här hemma.


Over and out
Ps. S.v. du är ingen tistel, bara så att du vet det. D.s.

Vov vov

Over and out

Trean välte plötsligt och slog örat i bordet

Jaha, så har vi bara några dagar kvar av omröstningen om vad man skulle kunna tänka sig att servera för någonting till middag om man vore fattig och inte hade råd att köpa mat.
Passa på att vara med och rösta du också!

Trean och jag blev själva ikväll och roade oss med att skriva in roliga meningar på Google översätt. Är man trött och har lite dålig humor så kan man roa sig länge med detta fenomen. Bara att välja översätt svenska till svenska och låta fantasin skena och sedan klicka på lyssna.
Av någon outgrundlig anledning är det roligast om meningarna innehåller ordet bajs eller prutt. I alla fall tycker Trean det och när han skrattar så skrattar jag. Han skrattade faktiskt så mycket att han välte och slog örat i köksbordet. Då skrev vi in: "Trean välte plötsligt och slog örat i bordet" och sedan skrattade vi så att vi nästan kissade på oss. Så var den smärtan glömd.
Jag glömde också för en stund. Skönt.

Over and out

Larvigt

Ingen skulle äta larv.
Vad är det för fel på larv? Borde smaka kyckling som allt annat.

Over and out

Dracula och en T-rex i en monstertruck? Gärna det om jag måste välja mellan det och en vas med röda tulpaner!

När jag var liten var jag en ganska så orädd och tuff liten tjej. Hängde med pappan i garaget och bytte däck på bilen innan jag var tolv. Cyklade crossbanor med bästa killpolarna och klättrade i träd som en apa. Men det fanns några få saker...

Tulpaner
Gud så rädd jag var för dessa oerhört läskiga blommor. De röda speciellt. Huga! Om ni själva går och köper er en bukett med röda tulpaner och väntar tills de har slagit ut och sedan tar er en ordentlig titt ner i dem så kommer ni att förstå varför. Brrr!
Jag gick, detta är sant, inte ut på vår baksida när tulpanerna blommade i rabatten. Om det stod en bukett på bordet så var mamma tvungen att ställa bort den om jag skulle sitta vid bordet. Med tiden kunde jag själv ta bort vasen och ställa den på bänken och till slut räckte det med att vrida bort de tulpaner som "tittade" på mig.
Vrider vasen gör jag fortfarande i denna dag. Man vet aldrig.

Dracula
Vi var till Norrland och hälsade på mammas vänner när jag var liten. Jag minns inte så mycket av resan förutom att vi såg den svartvita filmen Dracula från 1958 (se trailern här: Dracula trailer) och jag sket nästan i byxorna. Christopher Lee spelar Drakula och jag tycker än idag att han är otroligt obehaglig. Flera år efter den här norrlandsresan drömde jag maror om Dracula och fladdermöss. Ett tag var jag rätt säker på att han bodde i min garderob.

T-rex
Jag hade en kompis som bodde några kvarter ifrån mig och både hon och jag hade skapligt livlig fantasi och lekte Remington Steele (jag var alltid Remington och hon var alltid Laura Holt för jag hade kort hår och hon långt) och Ronja och Birk (där hade jag större tur för jag var mest lik rövardottern och slapp vara tönten Brik). När någon av oss skulle följa den andra hem, som man gjorde efter en hel dags lek, så fantiserade vi så livligt att en T-rex skulle komma och äta upp oss att vi löpte som marskatter hem när vi sagt hejdå på halva vägen. Det roligaste med det var att jag inte hade den blekaste aning om hur en T-rex såg ut, eller vad det ens var, utan låtsades mig veta när hon pratade om hur vassa tänder de hade. Tänker idag att hon kanske inte heller hade en aning.
Men rädd var jag.

Monstertruckar
En annan av min barndoms absolut bästa vänner bodde i huset bredvid mitt. De flyttade in där när jag skulle börja lekis och han hade den största legolådan jag någonsin skådat. När vi inte byggde legobilar så lekte vi med han leksaksbilar som var så oerhört coola. Den coolaste av dem alla, enligt mig men troligen inte enligt han eftersom jag alltid fick ha den, var en svart Pontiac Trans Am  med en örn på huven.Åh, denna underbara pizzaracer med denna ohyggligt tuffa örnen var precis vad jag skulle köpa som vuxen (jo, tjena).
Annars så låg vi på hans säng och läste Bilsport efter Bilsport och det var där vi första gången råkade på Monstertruckarna. Dessa gigantiska maskiner med enorma hjul var ju en dröm för ett par bilintresserade parvlar som oss.
Hur det gick till vet jag inte, men det blev ungefär som med T-rexen, vi fantiserade så hårt om att det skulle komma en runt hörnet att vi tillslut såg den runda hörnet på kvarteret och med mullrande motor jaga oss gatan fram. Med fladdrande jackor och tjippande badskor löpte vi likt kaninungar jagade av räven.
Men den tog oss aldrig.

Idag är jag inte rädd för varken T-rex, monstertruckar eller Dracula.
Men tulpanerna, de röda, med dem vet man aldrig...

Over and out

Funderar över var han är, Mr Right

Var och hur träffar man den perfekte mannen?
Den som sitter inne med svaret får gärna avslöja det för mig.
Fast det klart, jag känner inte att det är så bråttom med det heller, det kan vänta. Är han perfekt kan jag tänka mig att vänta ännu ett tag efter det. För det måste väl någon som vill ha en ganska så händig tjej som kommer i en ganska så okej förpackning. Eller?
Annars är jag körd.

För att få tankarna på annat än magrutor, romantiska middagar och vackra händer så ägnar jag dagen till att städa. Det går ganska så bra när man ägnar tankarna, under tiden man städer, åt just magrutor, romantiska middagar och vackra händer.
Fast när jag träffar Mr Right så struntar jag ju fullständigt i om han har magrutor, gillar romantiska middagar eller har vackra händer. Då kommer jag ju liksom att gilla han ändå, även om han har några kilo för mycket, gillar korv från mojjen och har små, fula händer. Fast inte om han har skitiga naglar, då får det vara.
Vidare funderar jag att då borde ju det innebära att Mr Right borde strunta i mina skavanker. Nej, nej, så kan det ju inte vara. Jag är ju tjej och måste ju därför vara perfekt. Perfekt hy, perfekta bröst och aldrig någonsin bajsa.
Jag är körd.

Fnular vidare medan jag städar. Och jag knäskurar faktiskt mitt golv, tro det om ni vill, så bra som det nu går med en lätt invalid fot.
Kanske är jag nått att ha i alla fall?

Over and out

Svart och vit ledare

Verkar som att fiskmås leder ännu så länge.

Over and out

Ful, fin, fulsnygg eller bara ful?

Var i stan med min vän och min gudson idag. Det var länge sedan jag var i stan. Det var bra för mitt självförtroende.
De flesta jag såg torskade på antingen paragraf 98 eller pragraf 99. Om ni inte vet vilka det är;
§ 98 - Olaga utseende
§ 99 - Olaga klädsel
Alltså, enligt mig får folk se ut precis hur de vill och ju fler som faller under någon, eller båda paragraferna, ju snyggare framstår ju jag. Alltså borde det vara bra ju fler som faller på någon av dem, men jag kan ändå inte låta bli att förfasas över hur en del människor tillåter sig att förfalla.
Själva grejen med paragraferna är inte att håna fula människor utan mer en förundran över att man inte vill göra det bästa av de förutsättningar man blev född med.
Varför vill en del människor inte tvätta sig? Varför vill några gå med trasiga kläder som inte är tvättade sedan hösten fyrtiosju? Varför inte kamma sig? Laga ett trasigt byxben om man inte har råd att köpa byxor? Borsta sina tänder?
Ja, ni fattar nog.
Och kom ihåg, det finns inga fula människor, bara människor som gör sig fula.
Men det är lika bra att vara diplomatisk och säga det att alla gör precis som de vill, det är ett fritt land och allt det där.

Jag är rätt inne på det här med snygg och ful just nu. Ser så mycket folk nu när jag blivit utsläppt ur grottan efter flera månaders inlåsning. Plötsligt är det svårt att inte se alla människor som jag annars bara passerar utan att lägga energi på att verkligen se på.
Långa, korta, tjocka, smala, vackra, mindre vackra (kolla nu är jag diplomatisk igen, vad är det med mig idag?), ljusa, mörka.
Såg en tant med en finfin hatt idag, en kille med snygg röv och ett flickebarn med vackert hår.
Men jag såg också en karl med flåttigt hår som borde ha tvättats för tre månader sedan, en dam med skitiga naglar och en unge med den fulaste mössa jag sett sedan de byggde Ölandsbron (var jag ens född då?).
Glad blir jag i alla fall av människor som ser glada ut. Tyvärr är det inte så jättegott om dem den här årstiden, det är rätt mycket glåmiga ansikten med ledsna eller arga mungipor.
Jag får försöka att bättre på oddsen i morgon genom att le hela dagen. Med hela mitt glåmiga, vinterbleka ansikte och se om det hjälper.

Over and out

Jag antar gärna en utmaning

Fick en liten utmaning som jag gärna ställer upp på, men jag talar in om från vem (hoppas den var till mig?). 

Alla mina bloggande följare får gärna haka på och ni som inte bloggar kan skriva ner det på ett A4 papper (det är ok med A3 också), ta kort på det och lägga upp det på Facebook. Eller så tänker ni bara ut era svar i huvudet och njuter av dem själva. Helt valfritt (vad jag är generös idag känner jag).

Ta up den bok som ligger närmast och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står det?

"för tiden äter mer näringsriktig kost, det är nämligen inte åldern" 

Boken råkade vara "Ett barn blir till" av Lennart Nilsson (Nej, jag är inte gravid!)

Vad är det senaste du såg på TV?

Solsidan i söndags. Love it!

Bortsett från datorn, vad hör du nu?

"Vi kommer att dö samtidigt" med Säkert

När var du sensat utomhus och vad gjorde du då?

Var ute och tittade på stjärnor med Tvåan, hennes läxa, och Snajdarn. Vi såg många, härligt.

Vad har du på dig?

Svarta strumpor, svarta mysbrallor, grå långärmad, grå väst, svart tjocktröja. Svarta trosor och svart BH. Upplyftande färger som ni hör. Och det är kallt också, men det kanske ni förstod.

Vilken var den senaste film du såg?

"I rymden finns inga känslor"

Filmen är gjord av Andreas Öhman och handlar om en kille som har Aspergers och huvudrollen spelas av Bill Skarsgård. Hyrde den med Tvåan i fredags.

Over and out

Fågel, fisk eller mitt emellan

Undrar vad jag ska äga på att laga i ordning idag?
Pippfågel kanske. För även om jag inte direkt är någon fågelälskare så gillar jag konstigt nog att äta dem. Tur att de är till någon nytta i alla fall. Fast jag brukar bli påmind om att de faktiskt äter insekter, som ju inte heller är så trevliga, när jag talar om hur illa jag tycker om de fjäderbeströdda asen.
Nåja, som sagt, goda är de i alla fall. Inte alla kanske, jag vet inte hur det är med skata, blåmes och trast, men det är det nog inte så många som vet. Skulle gissa att det inte är något större fel på smaken av dem heller, men provar det tror jag att jag låter bli.
Fast blev jag tillräckligt fattig och inte hade någon mat till mina barn så åt jag nog både fågel, fisk och mitt emellan.

Vad skulle du kunna tänkta dig att äta om du var fattig?
Svara gärna i enkäten här bredvid.

Over and out

Så enkelt som att

Min mormor brukade säga så här:
Det är ett helvete att vara människa.
Och ibland så håller jag med henne om det. Men som tur är så finns det många fina glädjeämnen i livet som är det som håller en flytande.
Som en dotter som säger att man äger på att laga lax. En son som tycker att man är skitbra för att man fixar Internet när det har lagt ner. Eller en hund som kommer och lägger sig på ens fötter och suckar som bara han kan. En pappa som kommer och hjälper en med att sätta upp en fönsterbräda. Ett x som kommer med en spruta med silicon precis när man behöver det. En vän som kommer och dricker fyrtioåtta koppar te tillsammans med en. En mamma som hälsar på. Eller så enkelt som att ha hörlurarna fulla med Guns´n´Roses.
Och allt det på en och samma dag.
Bara sådana där enkla små saker som får en att må så bra fast man mår så dåligt.
Så att man vet att man faktiskt är bra. Ändå.

Over and out

Vet ni att...

Mitt X har ett hjärta av guld.
Tack för att du finns, min vän.

Over and out

Urk

Jag hoppas denne man tappar tvålen i duschen när han väl skakar galler.
Läkare misstänkt för sexövergrepp

Over and out

Life is a rollercoaster

Vill bara kräkas på allt just nu.
Allt hinner i fatt en, förr eller senare.
Allt dumt man gjort, allt knäppt man sagt. Alla fel man gör kommer förr eller senare ikapp en och ibland biter det en jävligt hårt i röven.
Ibland är det känslor, ibland handlingar.
Men likförbannat så kommer det i kapp en.
Ibland känns det som att det inte blir någon ände på all skit. Det kommer nytt redan innan det förra blev färdigt.
Min dotter sa till mig idag att hon tycker att det är skönt att vara barn och att hon inte längtar tills hon blir vuxen för hon tycker det verkar så jobbigt.
Helt rätt, sa jag, det är jobbigt. Njut medan du kan, kära barn.
Sedan skickade hon världens gulligaste mail till mig och allt kändes lite bättre.
Hon skrev att jag är världens bästa mamma. 
Det kan ha varit för att jag inte blev arg när hon och hennes kompisar bakade ner hela mitt kök med muffinssmet i tre olika färger idag. Men vad det är att bli arg på?
Och muffinsen smakade smaskens, alla tre färgerna.
Men vad fan gör man när livet känns som en jävla berg o dalbana och jag känner att jag börjar få svårt att hålla mig fast.
Knogarna börjar bli vita och armarna känns som spagetti.

Over and out